För att citera Daytona Cubs-kommentatorn: ”That is awesome!”. 

/Stefan. 

Paul McInnis, Jim Sullivan och Vin Godelski. Där har ni trion som dömde match fyra av Wales Conference Finals i NHL-slutspelt 1988. 
Soooo…?
Ingen i trion var egentligen domare. 
McInnis, huvuddomaren i matchen, var egentligen vaktmästare vid en rink i Yonkers och satt ibland som måldomare under Devils hemmamatcher. McInnis hade tidigare dömt på collegenivå. Det hade varken Sullivan eller Godelski. De kunde knappt åka skridskor. McInnis ägde inga skridskor, så han fick låna Aaron Brotens. McInnis hittade i alla fall en domartröja. Sullivan och Godelski hittade bara Devils gula träningströjor. 

Mycket har hänt i NHL genom åren, men frågan är om det blir galnare än ”Mother’s Day Game”. Ni får en (alldeles för) kort förklaring till den fantastiska storyn i klippet här nedan.  

/Stefan.

Det här med att drafta är inte alltid lätt. Fråga Columbus Blue Jackets, som bara har kvar tre av sina tolv förstaval i klubben. 
Det bästa exemplet är nog ändå New York Jets. Den klubben kan helt enkelt inte drafta, vilket klippet nedan sammanfattar ganska väl…

Min favorit? Förmodligen killen i orange (är det en Buccaneers-tröja?) som tycker att det är så hysteriskt roligt att Jets draftar Jeff Lageman att han börjar studsa upp och ned. 

Snubbarna som Jets väljer i klippet ovan är, i tur och ordning:

• Johnny ”Lam” Jones, WR, 2:a valet 1980.
Spelade fem säsonger i klubben, men noterades bara 13 touchdowns. Jones – som vann OS-guld i 4×100 meter i OS 1976 – var snabb som fan, men kunde inte fånga en badboll med håv. 16 val senare tog Washington Redskins en annan WR: Hall of Fame-invalde Art Monk.

• Freeman McNeill, RB, 3:e valet 1981.
Publiken fattar ingenting, men här var Jets inte fel ute. McNeill tillhörde klubben i elva säsonger och fick spela tre Pro-Bowls. 

• Ken O’Brien, QB, 24:e valet 1983.
O’Brien blev uttagen till två Pro-Bowls och tog Jets till två slutspel. Så varför en bust? Tja, Jets kunde ha tagit en viss Dan Marino i stället. Eller två andra Hall of Famers: Darrell Green och Richard Dent.

• Roger Vick, RB, 21:a valet 1987.
”De måste välja Barton”. Nejdu, det blev Roger Vick i stället. Nu fick 49ers ta Harris Barton i stället, vilket visade sig vara rätt val.

• Jeff Lageman, DE, 14:e valet 1989.
Ingen katastrof kanske, men av någon anledning draftade Jets ytterligare tre DE:s i samma draft. Fem val senare kunde man också fått Saints Wayne Martin, som hade en betydligt bättre karriär. 

• Blair Thomas, RB, 2:a valet 1990.
Stackars Thomas sprang bara in fem TD:s under sina fyra säsonger i Jets. Hade Jets tagit Emmit Smith femton val senare, hade Jets historia sett annorlunda ut. NY-klubben missade även två andra HoF:s, nämligen Shannon Sharpe och John Randle. 

• Johnny Mitchell, TE, 15:e valet 1992.
Vald i första rundan, men Mitchell gjorde inget som helst avtryck i Jets. Fortsatte sedan en väldigt medioker karriär i Dallas.

• Kyle Brady, TE, 9:e valet 1995.
”We want Sapp”! Nä, Jets fick ju inte bjässen Warren Sapp. Man fick Kyle Brady, en tight end som hade en okej karriär. Långt ifrån Sapps, dock.

/Stefan.

Ni har sett ”24/7″ och ”Hard Knocks”. Underhållande behind the scenes-dokumentärer med skön berättarröst och slick bakgrundsmusik.
”Junior” är något annat.
”Junior” är en helt osminkad inblick i QMJHL-ligans Baie-Comeau Drakkar under säsongen 2005/06. När 24/7 är mångmiljonärer som yrar om universum eller kör runt i feta SUV:s, är ”Junior” 17-åringar som blir satta på bussen fem minuter efter att ha blivit bortbytta till en ännu mindre håla, ännu längre hemifrån med ännu sämre möjligheter till att studera.

Det inbäddade klippet är bara en trailer. Ni hittar hela filmen – 96 grymma minuter – här.

/Stefan.

I går gick Yankees manager Brian Cashman ut och dödade alla spekulationer om en eventuell comeback senare i höst för Mariano Rivera. Så tajmingen för det här klippet kunde kanske ha varit bättre. 
Vi struntar i det.
Klippet är för mycket aaaaaha och saaaaaatan för att inte bli #100 på vår lista.

/Stefan. 

Det här är förmodligen den galnaste idén sedan Cooperalls, men vafan.
Vi kör.
101 klipp.
Ingen ranking, ingen speciell ordning. Mål, tackling, presskonferens, dunk, intervju, ögonblick, företeelse, vadsomhelst. Ibland med lång motivering, ibland med ingen alls.
Bara sköna klipp som vi vill dela med oss med. 

#101

Jag tror knappast att matcherna gick på SVT. Det finns ett 30-sekunders Sportnytt-inslag inspelat på en saggig VHS-kassett i min källare. Men mycket mer uppmärksamhet (rätta mig gärna om jag har fel) undrar jag om de här två supermatcherna fick i svensk media.
Vi snackar Rendez-vous ’87.
NHL All Stars mot USSR.
Hockeymagi.

Ni hittar laguppställningarna här (Uffe Samuelsson!) och det finns mer att läsa om matcherna här. 

/Stefan.

Fjärde dagen, fjärde panelen.
Yupp, det är dags för NFL-snack.

1. 52 dagar till grundseriepremiären mellan New York Giants och Dallas Cowboys. Hur står det till med football-peppen egentligen?

Wikdahl: Du, den står fantastiskt bra till. Jag kan till och med ranka mina topp tre peppar just nu: 1. Åka till Skellefteå. 2. NFL-premiären. 3. Äta hamburgare och bacon.

Westin: Under uppbyggnad. Antingen börjar jag bli gammal och luttrad, eller så har årets offseason varit en av de tradigare i mannaminne. Från bountyskandal till kontraktsbråk till strulpellar i trubbel med lagen – det har varit en oändlig ström av tjatiga, negativa nyheter. Och då har vi inte ens nämnt Terrell Owens baby-mama-drama. 

Persson: Njaaaa. Det har ju varit två väldigt underhållande offseasons i både NHL (nu börjar dessutom CBA-snacket att dra igång på allvar) och NBA, så peppen är väl sådär. Men den är på gång. I vissa kretsar har ju fantasyhetsen redan dragit igång och snart sitter man ju där och slukar allt, allt, allt om den kommande säsongen. 

2. Efter månader av tuffa förhandlingar är det klart: Drew Brees och New Orleans Saints är överens om ett femårskontrakt värt upp till 100 miljoner dollar. I praktiken är den 33-årige quarterbacken garanterad minst 60 miljoner dollar – inklusive en nätt liten signing-bonus på 37 miljoner dollar som han cashar in redan i år. Det här är ju helt hysteriskt! Ingen kan vara värd såna pengar! Eller?

Wikdahl: Jo, har en organisation råd att betala de pengarna så finns det någon som är värd de pengarna. Det är ju en jävla massa pengar men ”bara” två miljoner mer per år än Tom Brady, exempelvis. Visst kan Saints få svårt att betala – och behålla – andra spelare men om de resonerar att behålla Brees är bättre än alternativet att inte behålla honom så tänker jag inte protestera. Förresten så tjänar Amar’e Stoudemire samma pengar. Kobe Bryant tjänar mer. Dirk Nowitzki tjänar mer. Hell, Gilbert Arenas cap hit var 20,8 miljoner i fjol. A-Rod tjänar 30 miljoner dollar den här säsongen. Johan Santana tjänar 24 millar, Joe Mauer 23 millar. 

Westin: Självklart är Brees värd de pengarna, kanske ännu mer. Sett till sin position och vad han presterat har han varit underbetald i flera år.

Persson: Det är ju mer än vad både Peyton och Tompa får kommande säsong, så klart man kan diskutera summan. Men kom ihåg att Saints hade Brees till ett rejält reapris under det första kontraktet. Och i läget som Saints är – som organisation – fanns det faktiskt inget annat alternativ än att säkra Brees. Till (nästan) vilken kostnad som helst. Med sin franchiseplayer på plats kan Saints äntligen börja blicka framåt. 

3. Vem kommer du INTE drafta i ditt fantasylag den här säsongen?

Wikdahl: Jag vägrar slösa ett tidigt draftpick på en quarterback. Ett år struntade i QB och blev bränd, året efter slösade jag ett toppval – bara för att åka dit på en skada och bli bränd igen. Jag väljer hellre att bli bränd på ett val i åttonde  rundan än ett val i tredje. (Jo, jag vet. Det argumentet kan man applicera på alla positioner men nu ber jag er att strunta i att mitt resonemang haltar). I övrigt så ger jag fan i Adrian Peterson, Jamaal Charles och Rashard Mendenhall.

Westin: Cam Newton, quarterback, Carolina Panthers. Han springer inte in några 14 touchdowns igen. Fjolårets fenomenala rookiesäsong är något jag inte är speciellt sugen att betala för i årets draft.

Persson: Peyton fucking Hillis. 

4. NFL slår alla möjliga tv-rekord till höger och vänster – men på arenorna har man faktiskt problem. Förra säsongens snittpublik på 64 698 var den lägsta sedan 1998. Ända sedan rekordåret 2007 har biljettförsäljningen minskat, säsong för säsong. Du har ju varit på en del matcher – är football bättre på tv?

Wikdahl: Tidigare i dag hade någon postat en bild på en skylt på Instagram. Det stod. ”Bara två saker är bättre i verkligheten än på tv. Den andra är bandy”. HAHAHA! Nej, men allvarligt, all sport är bättre i verkligheten. Alla konserter är bättre i verkligheten. All konst är bättre i verkligheten (utom Mona Lisa som är lite löjlig). Om du inte har arenans sämsta plats, svår öron- och ögoninflammation och det är 15 minusgrader och du bara har kalsonger på dig och ena bokstaven i ”Go Bucs” målad på bröstet så är det alltid bättre på plats. Sedan är förstås football väldigt bra på tv, precis som de flesta sporter. Men det här är väl snarare en prisfråga än en fråga om hur sporten upplevs bäst.

Westin: Ja, NFL är bäst på tv idag. De uppdateringar, den expertis och den valfrihet som tv + internet ger är oslagbart. Det är förstås någonting unikt med att se en riktigt bra match på plats, att höra dina tankar dränkas i publiknivån, att träffa andra fans, att uppleva larger-than-life-känslan av världens mäktigaste proffsliga. Men biljetterna är svindyra, för många amerikaner är det krångligt att ta sig till arenorna…och ja, då är tv-soffan eller den lokala sportbaren ofta ett bättre alternativ. 

Persson: Det är utan tvekan den bästa tv-sporten. No doubt. Att bänka sig framför burken en söndag, se flera matcher, följa fantasyn, kolla in red zone-sändningen, bevittna analyserna, höra profilerna (ingen jävla The Moniker på plats i studion där, inte)…klart som fan att folk ibland väljer bort de dyra matchbiljetterna. 

5. Eftersom det aldrig är för tidigt för dåligt underbyggda tips och analyser: Vilka lag möts i Super Bowl, vilket lag vinner och vem blir matchens MVP?

Wikdahl: Green Bay Packers slår Peytons Denver Broncos och Aaron Rodgers blir MVP.

Westin: Denver Broncos–New York Giants. 37–24. Peyton Manning MVP. How about that?!

Persson: New England Patriots–New York Giants. Eli Manning. Som vanligt. 

Panelfesten är inte slut.
Den har bara börjat.
Dagens avsnitt: NHL.  

Zach Parise OCH Ryan Suter till Minnesota. Ska Wild-fansen:
A: Dansa.
B: Pausa.

Wikdahl: Parise och Suter? Pausa. Zenon Konopka? Dansa! Nej, men jag tycker att de först ska dansa. Sedan pausa. Sedan repetera ända till slutspelet börjar. Det här är början på ett bra lag, inte en Stanley Cup-contender. Vi snackar två spelare. Det kan såklart förändra framtiden för en organisation men inte så jädra snabbt va? 
Glöm inte att Minnesota, ligans i särklass sämsta lag på att göra mål, slutade tolva i väst i fjol och fyra i divisionen Northwest, som innehåller Vancouver och två lag, Colorado och Edmonton, som båda lär ta steg framåt. Det är inte E4 till slutspel. Men, för all del Minnesota: dansa som fan – det händer ju något!

Persson: Tjock, smal, fin eller ful: dansa av bara fan. Men inte bara tack vare ovan nämnda duo. De två kommer naturligtvis att ha stor del i Wilds framtid, men det kommer även Granlund, Brodin och Larsson ha. Ge det här laget tre år, sedan är de med och utmanar om titeln. På riktigt. 

Rick Nash gjorde 41 mål med Andrew freaking Cassels som center. Nu vill han – enligt uppgifter – bli bortbytt till antingen Boston (Patrice Bergeron), Detroit (Pavel Datsyuk), NY Rangers (Brad Richards), Philadelphia (Claude Giroux), Pittsburgh (Sidney Crosby eller Evgeni Malkin) eller San Jose (Joe Thornton). Vilken av dessa centrar tror du Nash skulle trivas allra bäst bredvid?

Wikdahl: Jag noterar att Islanders inte är med i mixen här. Tråkigt, tycker jag. Det här är ett perfekt läge för Nash att chocka världen och börja bygga en ny storhetstid i en härlig organisation. Kolla vad dom gör i Brooklyn, Rick. Manhattan är inte grejen, lite utanför Manhattan är grejen. Men för det överjävliga i att se kedjan säger jag Pittsburgh och en kamratskap med Malkin. Helsicke.

Persson: Personligen ser jag ju gärna att Nash är kvar i väst. Nash i Penguins? Brrr. Men Columbus får gärna se till att fixa det där bytet snart, så vi alla kan gå vidare med våra liv. Det verkar ju dock så att Howson har en väldigt skev bild av vad han kan få för Nash i utbyte. Var jag tror att han landar till slut? San Jose. 

Lidas har gått från pro till PRO. UFA-cirkusens största namn valde bort Hockeytown för The State of Hockey. Är det all downhill from here för Detroit Red Wings?

Wikdahl: Nej, det tycker jag inte att det är. Men det är klart att inget lag kan ersätta en spelare som Lidas i en handvändning. Red Wings har okej prospects i kön för att ha varit ett topplag i många år och det finns några år kvar i Zetterberg, Datsyuk och gänget. Men etiketten ”Ständig Stanley Cup-utmanare” får vi nog skrapa bort nu. Red WIngs är en välskött organisation, draftar generellt bra och kommer att studsa tillbaka snabbare än många andra skulle ha gjort. Vi sätter dit etiketten igen om, säg, fyra år?

Persson: Man börjar ju onekligen fundera i de banorna. Titta på hur backsidan ser ut just nu: Kronwall, Ericsson, White, Kindl, Smith, Quincey…det luktar ju inte direkt Western Conference Finals om den uppställningen. Å andra sidan, är det någon GM man aldrig ska räkna bort så är det Ken Holland. Han var ju med och grundade NHL och vet så att säga vad han pysslar med. Men titelutmanare? No way. 

Det blev ett jäkla liv på en jäkla massa experter när Mats Sundin kom med i Hockey Hall of Fame, men inte Brendan Shanahan. Det snackades om att Torontospelare kommer lättare in i HHOF och yadayadayada. Bullshit? Eller har kanadensarna en poäng här?

Wikdahl: Det är förstås möjligt att gruppen som röstar borde vara större. Nu är de bara 18 stycken. Men att Toronto Maple Leafs-spelare har lättare att komma in? Jag vet faktiskt inte. Det är ju faktiskt inte helt lätt att med fakta belägga varför Shanahan skulle ha kommit med före Sundin. Äh, jag väljer att tro att juryn inte är korrupt. Och kanske står inte kampen ens mellan Sundin och Shanahan. Som Jimmy Devellano, senior vice president i det Detroit Red Wings som Shanny vann tre Stanley Cup med, sa: ”Three choices were automatic: Sakic, Bure and Sundin.”  Devellano skulle alltså hellre byta ut Adam Oates än Mats Sundin.

Persson: Well, Maple Leafs är ju faktiskt klubben med flest spelare invalda i HHOF och THN:s Ken Campbell brukar sällan vara ute och cykla på djupt vatten. Men här yrar han värre än en Birro efter två flaskor rött. Och jag håller med föregående talare, frågetecknet här är Oates och inte Sundin. Alltså, Oates får gärna vara med, men inte på Sundins bekostnad. 

Vi kör en favorit från NBA-panelen i repris: ta en spelare ur UFA-poolen och sätt honom i ”rätt” lag. 

Wikdahl: Vi kan väl ge lite kärlek till Los Angeles Kings, tycker jag. Sätt Alexander Semin på vingen tillsammans med, kanske, Kopitar och Dustin Brown och så åker vi.

Persson: Kan jag få drömma lite? Thanks. Jag skulle vilja se att Chiarelli trollar lite och får in Shane Doan i Bruins. 

Uh, vadå Nash i Lakers?
Heat har lyckats signa WHO!?
Vilket lag sa du Dwight Howard är nära?
Nä, det är ju inte helt enkelt att hänga med i NBA:s off season, så här i semestertider (nåja). Därför har USA-bloggens Stefan Persson ställt frågorna som Du vill ha svar på. Panelen består av Mattias Wikdahl och Petter Westin.
(I morgon fredag är det NHL:s tur i del två av panel-a-thon).

Steve Nash sa ”I never, never thought I’d be a Laker”. Well, join the club, pal. Och Kobe har tidigare sagt att han aldrig kommer bli Nashs största fan. Så, hur i hela världen kommer äktenskapet Bryant/Nash fungera på basketplanen?

Westin: That’s the 27 million dollar question. Kobe har aldrig spelat med en dominant pointguard. En 35-årig Gary Payton räknas inte, och Ramon Sessions-projektet ifjol var en stor besvikelse. Ändå får jag en bra känsla av Nash-värvningen. Det finns en respektfaktor där och jag tror att Kobe är villig att släppa lite på de offensiva tyglarna till det kanadensiska spelgeniet. Då blir hela Lakers bättre och mer effektiva.  

Wikdahl: Tja, två givna hall of famers, en är en framspelare, en är en avslutare. Jag ser en kärlek spira här. Visst fanns där en rivalitet men den föll väl samman i samma takt som Suns ambitioner att vinna en titel. Och idrottsrivaliteter är ju som de är – bara levande så länge man inte bär samma tröja. Kobe har garanterat ingenting emot att få bollen i sitt läge istället för att tvingas skapa det själv varje gång. Förresten, är vi överens om att Kobe och Nash är ligans bästa backccourt? Bra. Är vi överens om att inget lag har en insidetandem som är bättre än Pau Gasol och Andrew Bynum? Bra. Vi har ett guldhot här va?

Vad sker härnäst i Dwight Howard-soppan? Lakers försökerarrangera en 23-lagstrade som hänger på att alla 103 inblandade spelare säger ok till att bli flyttade? Det där var förresten inga riktiga frågor.
Men det är det här: om det vore för ”ligans bästa” (vad det nu än må betyda), vilket lag spelar Howard i nästa säsong?

Westin: För ligans bästa, publikmässigt: Brooklyn Nets. För ligans bästa, sportsligt och konkurrensmässigt: Atlanta Hawks.

Wikdahl: Orlando Magic, förstås. Eller är jag gammelmodig, gubbig, naiv, tråkig och korkad nu? Okej. Vi säger så. Annars säger jag väl Nets då. Brooklyn har redan lite kraft nävarna och kommer ge ligan energi på östsidan – men Dwight skulle ge laget ett knockout-slag. Två starka lag med superstjärnor i den största marknaden skulle ge ligan en skjuts i likhet med den man fick i fjol med Los Angeles Clippers återuppvaknande.

Så Celtics fick nobben av Ray Allen, men fick Jason Terry. Betyder det här att jag kan sluta snyfta ner min gröna Celticskudde om nätterna?

Westin: Det är lätt att slentrianmässigt räkna ut Celtics och säga att fönstret har stängt, men… Det här kommer fortfarande vara det där elaka veteranlaget som ingen – INGEN – vill möta i slutspelet. Dessutom draftade man bra, Jeff Green kommer tillbaka från hjärtproblem och Courtney Lee ryktas vara på väg in. Du kan plocka undan näsdukarna, i alla fall. 

Wikdahl: DIn kudde kommer att vara blötare än botten av Hornavan. Om inte en tripp till andra rundan och inte längre räcker för dig förstås. För mer än så blir det inte.

Och vad säger ni om Knicks? Är det här ett bra lagbygge eller är det ett signa-så-många-stora-namn-som-möjligt-och-hoppas-coachen-trollar-med-knäna-verk i klassisk NY-stil?

Westin: Knicks har, i tysthet, gjort en riktigt bra offseason. Man re-signade galne gunnern JR Smith och trepoängsspecialisten Steve Novak till prisvärda kontrakt. Veteranvärvningarna Jason Kidd och Marcus Camby ger rutin och stabilitet till ett lagbygge som plågats av disharmoni. Men i slutändan hänger allt på en 23-åring med Harvard-examen: Om Jeremy Lin är så bra som Knicks-fansen hoppas blir det conference finals, om han är så ”meh” som jag tror åker Knicks ut i första rundan. Igen.

Happy 4th of July.
Och grattis till Minnesota Wild.
Både Zach Parise och Ryan Suter – de utan tvekan mest jagade spelarna i årets UFA-cirkus – har skrivit på för klubben. 

Tidigare under dagen blev det allt mer uppenbart att kompisarna Parise och Suter pratat ihop sig, för att hamna i samma klubb. Då återstod egentligen bara två alternativ: Minnesota eller Detroit. 
Varför det blev Minnesota lär vi snart få veta (att Parise är från Minnesota och Suter från Wisconsin lär ha spelat in). Redan nu vet vi att de två har fått identiska kontrakt: 13 år och 98 miljoner dollar. Caphiten är på 7,5 miljoner dollar om året, precis Dany Heatleys. 

Det hela är naturligtvis en enorm prestigeseger för Minnesota, som plötsligt är ett av de mest intressanta lagen i West. Och då inte bara på grund av Parise och Suter, utan också med tanke på alla talanger som nu kan slussas in i lugn takt. 

Så nu är UFA-cirkusen över? Inte riktigt. Det finns några bra namn kvar där ute och räkna med att ett lag som Detroit nu kommer jobba hårt för att förstärka laget via trader. 

/Stefan.