Det är bara dagar kvar men fortfarande är NBA:s grundserie ett nagelbitande drama med positionerande och kamp om hemmaplansfördelar.
Här är slutspelsläget i öst och väst:

EASTERN CONFERENCE
Alla åtta slutspelslag är klara och Chicago säkrade i princip förstaplatsen i natt via seger mot Boston hemma i United Center. Men det finns ett par intressanta dueller kvar: kampen om andraplatsen och kampen om sjätteplatsen.

1. Chicago Bulls, 58-20

2. Boston Celtics, 54-24
Återstående schema: Washington (h), Miami (b), Washington (b), NY Knicks (h).
Kommentar: Nyckelmatchen för Celtics blir förstås bortamötet med Miami Heat. Matcherna mot Washington ska man bara inte förlora och slår man också Miami så blir avslutningen mot Knicks betydelselös.
Skulle Boston och Miami hamna på samma record så har Boston hemmaplansfördel när, eller om, om ni så vill, lagen möts i andra rundan. Detta för att Boston har 3–0 i inbördes möten så här långt.
Förutom att säkra hemmaplansfördelen mot Miami så blir Celtics viktigaste uppgift att hitta ett vinnande spel igen (man är ”bara” 11-8 sedan mars) och få tillbaka O’Nealsarna. Jermaine lirar men väldigt begränsat. Skadade Shaq spelar definitivt inte mot Wizards i natt men kanske mot Miami i helgen?

3. Miami Heat, 54-24
Återstående matcher: Charlotte (h), Boston (h), Atlanta (b), Toronto (b).
Kommentar: Charlotte slog både Boston och NY Knicks i slutet av mars men lär ha slut på ånga nu efter fyra raka förluster. Vi skriver redan nu in en vinst för Miami. Matcherna mot Boston och Atlanta? Där skriver vi fan ingenting.
För Miami skulle det vara otroligt viktigt att vinna en match mot Celtics. Det är trots allt med stor sannolikhet det laget man möter i andra rundan. Att säkra hemmaplansfördel mot Celtics skulle vara ännu viktigare. Atlanta ligger still på femteplatsen men kan säkert ge Miami problem, om inte annat för att man är hemmalag.
Toronto är rent skräp. Har Miami något kvar att spela för så vinner man den. Toronto kan dessutom vara sugna på en torsk om man kan öka chansen för ett högt draftval.

4. Orlando Magic, 50-29
5. Atlanta Hawks, 44-34

6. New York Knicks, 40-38
Återstående matcher: New Jersey (b), Indiana (b), Chicago (h), Boston (b).
Kommentar: Tufft återstående schema och åtminstone en viktig spelare, Amar’e Stoudamire, är i behov av vila. Grejen är ju också att man inte vet vad man spelar för. Blir man sexa får man Boston eller Miami. Blir man sjua får man Boston eller Miami. Gissningsvis tar man hellre Miami, som man slagit två gånger och matchar upp bättre mot. Men, som sagt, man vet ju inte var Miami hamnar.
Av de återstående matcherna är det bara New Jersey och Chicago, som kan välja att vila spelare, som känns som bra matcher. Hur viktig avslutningen blir beror helt på händelserna som föregår den.
New York kan faktiskt ta Atlantas femteplats också men då krävs ett mirakel.

7. Philadelphia 76ers, 40-39
Återstående matcher: Toronto (h), Orlando (h), Detroit (h). 
Kommentar: Riktigt bra schema men en match mindre att spela än Knicks. Men tar man alla tre, vilket är väldigt möjligt, så har man en bra chans på sjätteplatsen. Frågorna är likadana som för Knicks: vill man ha Celtics eller Heat? Och ska man bli sexa eller sjua för att få laget man vill ha?
Jag ska notera att teoretiskt så kan Indiana nå Philadelphia, om Indy vinner allt och Philly förlorar allt. Det håller jag för omöjligt.

8. Indiana Pacers, 36-43

WESTERN CONFERENCE
Sista slutspelsplatsen är fortfarande öppen men det finns inte en chans att Memphis släpper den till Houston. I övrigt är det kamp om i princip varenda plats utom den första. San Antonio Spurs har redan säkrat den.

1. San Antonio Spurs, 60-19

2. Los Angeles Lakers, 55-23
Återstående matcher: Portland (b), Oklahoma City (h), San Antonio (h), Sacramento (b).
Kommentar: Jakten på förstaplatsen var ursinnig men fruktlös. Tre raka torskar på slutet, mot Denver, Utah och Golden State, förseglade Lakers öde. Dessförinnan hade man 13-1 sedan 1 mars. 
Så istället för att titta uppåt så får Lakers titta nedåt. Och man har ett ganska obehagligt schema kvar, i alla fall de två första matcherna när man möter lag med mycket kvar att spela för. Avslutningen, ett Spurs som lär vila folk och ett helt meningslöst Sacramento Kings, lär bli enklare.

3. Dallas Mavericks, 53-25
Återstående matcher: LA Clippers (h), Phoenix (h), Houston (b), New Orleans (h).
Kommentar: Fyra raka förluster har gjort Mavericks situation skakigare än vad den borde vara. Man har förlorat nio av de 17 senaste och de nio senaste mot andra slutspelslag i väst. Lyckligtvis är det återstående schemat bra och ett par matcher mot Clippers och Suns på hemmaplan låter som en bra medicin mot formsvackan. 
Även om man inte når Lakers och andraplatsen så har man en bra chans att hålla undan för Oklahoma City. Skulle Dallas hamna på samma record som OKC så ramlar man dock ned ett pinnhål. Som divisionssegrare så har OKC tiebreakern.

4. Oklahoma City Thunder, 52-26
Återstående matcher: Denver (h), LA Lakers (b), Sacramento (b), Milwaukee (h).
Kommentar: Divisionssegern är säkrad men Kevin Durants gäng nöjer sig knappast med det. Tredjeplatsen är inom räckhåll och vill man undvika stekheta Denver Nuggets, vilket alla verkar vilja, så måste man ta den. OKC har sämre schema än Mavericks men bättre form. Sedan mars har Thunder bara förlorat fyra matcher.

5. Denver Nuggets, 48-30
Återstående matcher: Oklahoma City (b), Minnesota (h), Golden State (h), Utah (b).
Kommentar: Denver ligger antagligen still på femte plats. New Orleans är tre matcher bakom och med Minnesota och Golden State kvar att möta på hemmaplan så ska det inte vara några problem. Nu gäller det bara att konservera formen. Nuggets är 13-4 sedan mars.

6. Portland Trail Blazers, 46-33
Återstående matcher: LA Lakers (h), Memphis (h), Golden State (b).
Kommentar: Vann i natt mot Utah och tog sjätteplatsen av New Orleans Hornets. Nu när Gerald Wallace har hittat sin plats i laget ser Blazers läskigt ut. Men man har ett kortare schema än de andra lagen i den här härvan.

7. New Orleans Hornets, 45-33
Återstående matcher: Phoenix (h), Memphis (b), Utah (h), Dallas (b).
Kommentar: Hornets har två jobbiga bortamatcher kvar mot Memphis och Dallas. Fråga 1: Har man manskapet att ta sig förbi Portland och återta sjätteplatsen? Med en match mer än Portland kvar att spela, ett bekvämare schema och tie breakern tack vare 3-1 i inbördes möten så är kampen om plats sex långt ifrån över. 
Fråga 2: Orkar man hålla Memphis bakom sig?

8. Memphis Grizzlies, 44-34
Återstående matcher: Sacramento (h), New Orleans (h), Portland (b), LA Clippers (b).
Kommentar: Skönt schema, allt att vinna. Memphis har inte ett jättedumt läge här. Säg att Blazers förlorar nästa match mot Lakers och Hornets förlorar mot Suns samtidigt som Grizzlies slår Kings, då blir det riktigt intressant. Det är ett inte alls omöjligt scenario. Mempis spelar sedan sina följande två matcher mot… Hornets och Blazers. Ge oss det, snälla.
Teoretiskt så kan Houston Rockets ta Memphis slutspelsplats men det kommer inte att hända. Memphis måste i så fall förlora alla sina fyra matcher och Houston vinna sina tre, bland annat mot Dallas.

/Wikdahl

Nästan alla visste att Carmelo Anthony och Chauncey Billups inte gjorde New York Knicks till en utmanare om titeln.
Nu vet även New York det.
Efter sju vinster och nio förluster så börjar Melo-eran få ta emot hugg och slag.

Förlusten mot Celtics i måndags såg ut som en vinst i tre quarters. Men i sanningens ögonblick klev The Truth fram, Carmelo Anthony och Amar’e Stoudemire klev bak och Celtics rullade över New York Knicks och hela Madison Square Garden.
Knicks, som ledde med 15 poäng vid ett tillfälle, förlorade med 86-96 och stjärnorna Melo och STAT kombinerade för noll (0) field goals i sista quartern. I grönt och vitt gjorde Paul Pierce 13 poäng i fjärde. The Truth åt upp Melo (och efter ett tag Landry Fields).

Det var, som man säger, en genomklappning av Knicks och kritiken den senaste veckan, på vissa håll kanske lite onyanserad, växer sig starkare. Alla hade kanske inte räknat med att Knicks skulle bli bättre den här säsongen med Anthony och Billups, men få trodde att man faktiskt skulle bli sämre. Den senaste tiden har man förlorat mot Cleveland två gånger, mot Indiana två gånger och mot Detroit och Milwaukee. 

Så vad är problemet? Tja, inte nödvändigtvis de nya snubbarna från Denver Nuggets. Kanske hellre farbrorn på sidlinjen med kostym och slips.
Coach Mike D’Antoni är känd för två saker: en offensiv i rasande tempo som sköljer över motståndet i våg efter våg efter våg och ett ointresse för försvarsspel. Men efter trejden har plusvarianten försvunnit. Knicks springer inte längre. Hoopdata.com noterar att Knicks snittar 98,2 avslut per match över hela säsongen och därmed spelar näst snabbast i NBA. Sedan trejden är avsluten nere i 96,5 per match. De senaste sju: 95,4. Senaste tre: 92,0.
Så ta bort den snabba offensiven som motståndet har svårigheter med och tvingas anpassa sig till och behåll den konstant dåliga defensiven och du har en inte speciellt vacker bild. Men det är bilden av dagens Knicks.

Knicksspelarna ska ha förlorat förtroendet för D’Antoni. ESPN:s Stephen A. Smith, han med alla sources, påstår att en spelare i Celtics sa så här till honom i måndags:
– It’s bad over there. Right or wrong, they’re not feeling D’Antoni. They just ain’t.
Just nu ligger New York Knicks sjua i East och kommer med stor sannolikhet att dra Chicago, Boston eller Miami i första rundan. Den rundan lär man inte överleva. Men ska man göra det intressant kan en bra match mot topplaget Orlando Magic i natt vara en språngbräda.

/Wikdahl

Då och då får vi frågan om att göra power rankings för olika ligor. Det känns lite övermäktigt – att granska 30 lag när man får vara glad att frigöra tid för att se två-tre matcher i veckan.
Men här är en kompromiss: tre NBA-lag som är på väg upp, och ett som är på väg ner.

UPP: Los Angeles Lakers
Inga överraskningar här. Efter all star-uppehållet har mästarna växlat upp både mentalt och fysiskt: tolv vinster på tretton matcher. Men jag slår vad om att det är den där enda förlusten – mot Miami Heat – som kommer gnaga sig fast i Kobe Bryants medvetande.  
I mina ögon har Lakers återigen etablerat sig som the team to beat inför slutspelet.

UPP: Chicago Bulls
Fredagens OT-förlust i Indianapolis bröt en segersvit på åtta matcher. Med ett facit på 49–19 delar man tronen i öst tillsammans med Boston. Det börjar bli allt svårare att argumentera med Michael Jordan och alla andra som vill ha Derrick Rose som MVP. I just den diskussionen har jag dock en annan kandidat: Dwight Howard. Hur bedrövliga vore Orlando (44–26) utan honom?

UPP: Denver Nuggets
Alla som fruktade en post-trade-kollaps kan andas ut nu. Inte bara har Nuggets vunnit nio av fjorton matcher efter att man bytte bort firma Billups/Anthony. När man väl förlorar gör man det med knappa siffror. Det här är ett lag som håller fast vid sin slutspelsplats med stort hjärta; titta själv får du se.

NER: New York Knicks
Nu säger till och med Carmelo Anthony att det ”kan dröja till nästa säsong” innan nya Knicks får ihop spelet såsom de vill.
Det var väl ingen som på allvar trodde att Knicks skulle utmana om en NBA-titel i vår. Men att Melo säger så här – efter att tidigare ha skyndat ut från arenor för att slippa prata med media – tyder på att han är trött på jobbiga frågor. Det var ju meningen att hela den här NYC-grejen skulle vara KUL och HÄFTIG, inte en massa press och krav. Hua.

/Petter.

Det blir inget spel för Jonas Jerebko den här säsongen.
Detroit coach John Kuester lämnade, tycks det, ett definitivt besked ikväll.

Beslutet är lite överraskande, men ändå logiskt.
Överraskande eftersom Jonas själv varit positiv i sina uttalanden. Målet har hela tiden varit att stjäla några matcher i slutet av säsongen, efter den förödande hälseneskadan. Det hade gett Pistons-fansen något att glädjas åt i en miserabel säsong.
Men till slut vann logik och sunt förnuft över längtan efter att få tillbaka lagets kanske enda publikfavorit i spel:

• Detroit har bara 14 matcher kvar att spela.
• Slutspelschansen är obefintlig.
• Pistons har varit oroliga att påfrestningarna av matchspel ska bli för mycket för Jonas högra ben – och att han därför ska skada sig igen.
• Pistons säsong har kantats av osämja, spelaruppror och obefintligt ledarskap. Coachen kommer få sparken. Spelartruppen kommer rensas ut så långt det är möjligt. Lika bra att hålla lagets populäraste spelare utanför den soppan.
• Jonas blir restricted free agent efter säsongen, och har personligen väldigt lite att vinna på att stressa fram en comeback nu. NBA-folk vet redan vilken hög arbetsmoral han har, och vad han bidrar med till sitt lag.

/Petter.

Alright, då kör vi.
Försnacket hittar ni i ett tidigare inlägg.
I det här inlägget kommer jag lägga min senaste kommentar överst, varje gång jag uppdaterar. Så sitt med avtryckarfingret på refresh-knappen – och ni är som alltid varmt välkomna med era synpunkter, analyser och punchlines i kommentarsfältet.
/Petter.

FJÄRDE QUARTERN
• SLUT, 94–88. Miami vinner och får lite efterlängtad arbetsro. Lätt att utse Wade till matchens lirare. Om det inte var hans match, så var det definitivt hans fjärdequarter. Försvaret på Kobe, hustlandet, avsluten och framspelningarna… Helt klart matchavgörande.
Men nästan lika viktigt för Heat är att lagets Big 3 får hjälp av Miller/Bibby/Chalmers/Ilgauskas. Tillsammans skrapar de ihop 31 av Miamis 94 poäng.
Lakers då? Kobe hyllas ju ofta – med all rätt – för att han är en killer i crunch time. Men idag tar han en del tvivelaktiga skott och beslut. Det skulle inte förvåna mig om han själv blir förbannad på att ha förlorat båda matcherna mot Miami den här säsongen, och därför gärna skulle möta laget i en finalserie.
Nu säger jag god natt för den här gången – tack alla ni tappra som hängde med och kommenterade!

• 92–88, Dwyane Wade. 40 sekunder kvar, Heat har bollen. Nu vore det väl fan om man inte lyckas stänga den här matchen.

• Miami spelar bra försvar här. En Ron Artest-trea från dribbling är nog ett av skotten som Erik Spoelstra väldigt gärna kan leva med.

• Är man girig om man önskar sig förlängning? Jag har ju inte ens hunnit avverka en femtedel på min chipspåse.

• Wade är på god väg att bli matchhjälte. Snor bollen av Kobe, skickar fram den till LeBron som dunkar i 90–88 på det snabba uppspelet. 1.27 kvar av fjärde quartern. Ujujuj… Nu får du kompensera för ditt bolldräll, Kobe.

• …och bara för att jag skrev det där sista så börjar både Kobe och framförallt Wade att skaka av sig den andres bevakning och hitta korgen igen. Tre minuter kvar. Miami 88, Lakers 85. Jodå, det blir en rysare…

• 6 minuter kvar, 80–80. Kobe och Wade har liksom tagit ut varandra med väldigt bra försvarsspel i den här matchen.

• Undrar hur länge Phil Jackson tänker låta Kobe vila? Efter 12 poäng i första quartern har Bryant blott 6 pinnar.

• Han lever! Mike Bibby med två treor! Får erkänna att mitt ”Bibby-är-en-perfekt-värvning-för-Heat”-utspel häromveckan inte gett hundraprocentig utdelning än. Men jag tror fortfarande att han har egenskaper som verkligen kan hjälpa det här laget, även i slutspelet. Miami 76, LA 73.

• Nu sitter några hundra amerikanska reportrar, redaktörer och bloggare och hoppas att ställningen förblir så här jämn ända in i slutsekunderna. Då blir det ju en kanonvinkel oavsett vad som händer. Antingen fortsätter crunch time-krisen för Heat och LeBron, eller så bryter man sin dystra svit – mot självaste Lakers.

TREDJE QUARTERN
• LeBron och Wade hjälper Heat att knappa in, 68–70. Om Lakers förlorar den här matchen kommer Phil Jackson få äta upp sin Xbox-kommentar. Han kommer också få leva med att han förlorat två av två mot Miami den här säsongen. Nästa gång lagen möts kan ju tidigast bli i finalserien senare i vår…

• Lakers gör ett ryck. 62–68 nu, men Erik Spoelstra tar inte timeout utan skickar bara in Mike Miller. Chris Bosh tar bollen till korgen (mer sånt!) och får skjuta straffkast.

• 62–63, 4.30 kvar av perioden, timeout.

• For the record: Jag är varken Heat- eller Lakers-fan, men jag skulle hemskt gärna se en finalserie mellan de här två lagen.

• LeBron avfyrar en korkad trea från dribbling, tidigt i skottklockan. Jag tänker osökt på Sundsvall Dragons mästarcoach Peter Öqvist som back in the day skrek ”That’s NOT the offense!!”, när amerikanske guarden Clay Tucker sköt en trepoängare på samma sätt. Ah, good times.

• Fortfarande underhållande, fortfarande jämnt, men matchen skulle behöva lite mer adrenalin. Det som behövs är ett Ron Artest-hjärnsläpp, känner jag. Typ en knytnäve i magen på LeBron. Så spelarna och den här halvdöda publiken tänder till litegrann.

• Det börjar bli någon turnover för mycket på Chris Bosh nu.

• Nu kör vi igång andra halvleken. Miami leder returerna med 23–15 och points-in-the-paint med 26–18. Intressant.

ANDRA QUARTERN
• …och där är första halvlek slut. LeBron James och Dwyane Wade har kombinerat för blott 15 poäng, men Miami leder ändå med 55–53. Mycket lovande för Heat. Men Kobe och Pau ser hungriga ut och kommer säkerligen ge Miami allt de har i andra halvlek. Nu tar jag en liten paus (läs: blandar dip).

• Just nu är det insidespelarna som tar sig ton i American Airlines Arena. Bynum, Gasol, Bosh, Big Z… Kul att se. In och kötta boys!

• Ron Artest ligger bakom två Lakers-poäng med en ruggigt elegant steal på Dwyane Wade. Och sedan ett hoppskott på det. När han är bra, är han bra, Ron-Ron.

• Börjar bli dags att leta rätt på en TNT-stream så man kan lyssna på Charles Barkley & co i halvtid. Någon som kan hjälpa till?

• And one! Mike Miller tar egen retur och lägger i bollen. Strongt och viktigt. Om Miami fick sån här produktion från sina komplementspelare i varje match har jag en känsla av att vi aldrig ens skulle haft en kris att snacka om.

• 36–36, ny timeout. Lakers håller jämna steg efter att Lamar Odom och Kobe hängt varsin trea. Jag gillar matchbilden – det hade varit tråkigt om ett av lagen ryckt ifrån till en 15-poängsledning direkt.

• Nu är Joel Anthony inne för Heat. Glömde honom i diskussionen om lagets centrar förut. Kan bero på att han aldrig rör bollen i anfall…

• 29–26 till Heat efter första perioden. Kobe Bryant är on pace för 48 poäng. Mario Chalmers är on pace för 36. En prediction, i all ödmjukhet: Kobe kommer närmare sin slutsiffra än Chalmers gör sin.

FÖRSTA QUARTERN
• Zydrunas Ilgauskas är inne och stökar och bökar under korgarna. Kanske inte så lyckad hittills, men Big Z känns viktig mot Andrew Bynum och Pau Gasol. Heats andra riktiga center, Erick Dampier, är ju typ tvärusel.

• Det är, föga överraskande, firma Wade/LeBron som hjälper Heat att komma ikapp efter ett miniryck av Lakers. 21–22, timeout Lakers.

• Lagen byter poäng med varandra i inledningen, 13–16 halvvägs in i perioden. Båda coacherna vill nog se en lite stramare matchbild. Två positiva tecken för Miami, trots allt:
– Mario Chalmers inledde väldigt aktivt. Han har tagit utmaningen (om man nu kan kalla den det) från Mike Bibby på rätt sätt.
– Chris Bosh dunkade i två poäng och bjöd på ett sällsynt tydligt känsloutspel. Bosh Spice vill tysta tvivlarna genom att ta bollen hårt till fyrkorgen under Lakers korg?

• Många tomma platser på läktarna i början av matchen. Antar att det ska förtäras hälsosam mat och dryck innan man tar plats i sin stol.
Snittpriset på en biljett till den här matchen låg på 342 dollar – den högsta siffran på en Heat-match den här säsongen. Den som ville sitta courtside fick punga ut runt 8500 dollar.

• Matchen har inte ens börjat, men Lakers-coachen Phil Jackson har redan bjudit på kvällens bästa citat.
– I’m not a big fan of the style that Miami plays. I like to see everybody involved in the game, säger the Zen Master – och fyrar av den alltid lika effektivt sågande tv-spelsliknelsen:
– Their basketball is very much standing with Xbox games or whatever those games are. Basketball’s not a 1-on-1 game. It’s a team game.
Phil säger vidare att han hellre tittar på lag som San Antonio och Boston. Håller ni med?

Det spelas ju en ganska stor NBA-match inatt.
Så stor att USA-bloggen bedömer att liveblogg är den enda rimliga bevakningen.
Miami Heat–Los Angeles Lakers 01.00.

Heat är den stora snackisen i NBA just nu. Laget går igenom en kris som är väldokumenterad i bloggen de senaste dagarna. Fem raka förluster, spelare som gråter i omklädningsrummet, stora problem i jämna matcher och mot andra topplag. Coach Erik Spoelstra och hans största stjärna LeBron James är de mest pressade personerna i ligan just nu.

För LA Lakers leker livet just nu. De klarade av sin minikris före all-star-uppehållet – nu är laget i storform.
– I’m still trying to kill people, sa Kobe igår.
Och det sammanfattar väl vad många upplever som den största skillnaden mellan honom och LeBron: killer instinct.

Hur det går inatt? Det känns som det kan sluta hur som helst. Pinnacle ger 2,07 gånger pengarna på Heat-seger, 1,87 på Lakers.
Heat känns såpass sårat just nu att jag lätt kan se ett scenario där Lakers kör över Miami på ungefär samma sätt som man gjorde med Spurs för några dagar sedan.
Men vi kan lika gärna få en rysare – och det kan räcka med att LeBron eller Dwyane Wade knyter ihop säcken i en sådan match för att Heat ska hitta sitt swagger igen.

Uppkast 01.00. Vågar man hoppas på att några av våra hoopheads till läsare är vakna då? I så fall, kika in här och följ matchen med oss.

/Petter.

Från hudkrämsincidenter till strykjärnsolyckor.
Idrottsstjärnor har en tendens att skada sig på de mest osannolika vis.
Jag brukar alltid tänka på en gammal chef jag hade, som var av åsikten att all aktivitet utanför arenorna var av ondo:

– Idrottsmän ska fan inte göra nåt annat än att hålla på med sin sport. Det går ju alltid åt helvete. De kan inget annat!

Den här gången är det Zack Greinke som ställt till det för sig.
Den forna CY Young-vinnaren är bara några veckor bort från debuten i nya klubben Milwaukee Brewers. Då tyckte Greinke att det var en god idé att – gå ut och spela basket.
Resultatet: Ett brutet revben och minst tre missade starter i början av säsongen.
– Jag har spelat basket de senaste åren. Folk har alltid sagt att ”du kommer skada dig”. Nu fick jag betala priset…det var inte värt det, säger 27-åringen.

Inspirerad av Zachs missöde grävde jag igenom det mentala och digitala arkivet. Här är ett gäng dråpliga, ökända idrottsskador – och inte en enda skedde på planen: 

• John Smoltz var stjärnpitcher i Atlanta Braves under två årtionden. Ett av hans mindre stola ögonblick: Han brände sig allvarligt sig när han strykte en skjorta – samtidigt som han hade den på sig. Smoltz har dock senare hävdat att händelsen bara är en myt.

• Sommar eller vinter, sol eller regn, inne eller ute. Har du nån gång undrat varför Miami Dolphins-coachen Tony Sparano så gott som alltid bär mörka solglasögon under matcherna?
Som 17-åring jobbade han på en restaurang när en fritös exploderade – och skadade hans ögon så allvarligt att han tappade synen i flera veckor. Sparano, 49, är än idag extremt ljuskänslig och får lätt vattniga ögon. Därför skyddar han sig alltid mot de starka ljusen i NFL-arenorna.

• Allas favorit Charles Barkley hade även han ett ödesdigert ögonblick. Han befann sig på en Eric Clapton-konsert (vilket kanske var det verkliga brottet) när han gnuggade sig i ögonen – och fick hudkräm i dem. Chuck brände hornhinnan och missade premiärmatchen med Phoenix Suns hösten 1994.

• Latrell Sprewell är mest känd för att ha försökt strypa sin coach. Och varit en bra NBA-spelare. Och försökt strypa sin coach.
Anyways, en av hans skönaste historier är när han lackade ur på en kille som spydde på Sprees nya lyxyacht under en fest. NY Knicks-stjärnan svingade med högerarmen – men missade kräksmannen, träffade väggen och bröt handen. Det kostade honom flera veckors träning – och 250 000 dollar i böter, eftersom att han först försökte dölja skadan för klubben.
– If somebody just deserves a spanking, don’t bring that whip down on them. That’s just petty, sa en upprörd Spree.

• Joe Sakic bröt tre fingrar vintern 2008 efter att ha tampats med – en snöslunga. Colorado Avalanche-kaptenen la av efter säsongen.

• Året är 2005. Succérookien Clint Barmes, shortstop i Colorado Rockies, har fått lite hjortkött av lagkamraten och jägaren Todd Helton. På väg upp till sin lägenhet, med paketet i famnen, halkar Barmes och bryter nyckelbenet. Han lyckas aldrig hitta tillbaka till det lovande spelet från sin rookiesäsong – ett par år senare tappar han starterjobbet till en viss Troy Tulowitzki. Huruvida Barmes någonsin åt det där köttet förtäljer inte historien.

• Steve Smith, wide receiver i Carolina Panthers, har en del på sitt samvete – både egna och andras onödiga skador…
…2002 slog han lagkamraten Anthony Bright på käften så att Bright bröt näsan och Smith själv blev avstängd. 
…2008 slog han lagkamraten Ken Lucas på käften så att Lucas bröt näsan och Smith själv blev avstängd.
…2006 fick han delar av försäsongen förstörd av nageltrång.
…2009 bröt han armen när han spelade flagg-football. Att det var dåligt omdöme att springa runt och lattja två veckor innan training camp tycktes inte slå honom:
– Jag önskar att jag kunde få det ogjort, men jag är en vanlig kille utanför fotbollen. Jag klipper gräset (men inte tånaglarna, uppenbarligen). Jag kan få fingret avklippt när jag fixar min gräsklippare. Jag skulle kunna stuka foten när jag leker jaga med mina barn.
Eller så är det bara så att du verkligen, verkligen hatar training camp, Steve.

• Samuel Peralta Sosa. Vilken gigant. 609 home runs, 7 allstar-uttagningar, en NL MVP – och två historiskt kraftfulla nysningar. Sammy spelade för Chicago Cubs när han nyste så illa att han fick ryggkramper och missade flera matcher. Resten av 2004-säsongen blev en tämligen medioker historia för Sosa.

• Självklart kan vi inte avsluta en sån här lista utan att ha med en tv-spelsskada. Den firade collegestjärnan Lionel Simmons missade två matcher sin rookiesäsong i Sacramento Kings – det ihärdiga Game Boy-spelandet hade pajat hans handled.

/Petter.

Miami Heat har nu missat 17 av 18 skott vid underläge med tre poäng eller mindre under de sista tio sekunderna av fjärde quartern eller i förlängning.
Är du Heat-fan? Beklagar.
Till alla er andra: se, skratta, njut.

Hur mår ni egentligen, grabbar? Foto: AP/SCANPIX

Det är mars och South Beach befinner sig i panic mode.
Det var väl inte det här Pat Riley hade i åtanke när han chockvärvade ihop ett superlag i somras?! De senaste veckorna har Miami Heat gjort alla tänkbara fel: bränt stora ledningar, chokat i slutsekunderna, blivit förnedrade av toppkonkurrenter.
Alla och deras morsa har en åsikt om Miamis problem. Samtidigt måste man fråga sig: Hur mycket bidrar alla de här nederlagen till att skada lagets psyke?

Inspirerad av Heats kräftgång bestämde jag mig för att göra en liten lista.
Se det som en sorts mental powerranking. Inte baserad på vilket lag som är bäst, eller vilket lag som har bäst chans att vinna en titel – utan vilket lag som är psykiskt starkast. Självförtroende, attityd, vinnarskalle och allt det där.

Jag har inkluderat de nio lagen jag tror har en någotsånär rimlig chans att spela NBA-final i maj och juni.
Så här rankar jag den mentala tuffheten hos NBA-slutspelets contenders – uppdelat i fem olika divisioner:

••• NEVER UNDERESTIMATE THE HEART OF A CHAMPION •••
1) San Antonio Spurs
Slå upp ”stabilitet” på Wikipedia så får du se Spurs logga. Det är sant, jag la in den själv för fem sekunder sen.
Närå, men tolv raka säsonger med 50+ vinster är det ingen som skämtar bort. Det är delat NBA-rekord och resultatet av ett målmedvetet och fullständigt lagfokuserat arbete. När dina stjärnor heter Tim, Manu och Tony – och din coach kallas för ”Pop” – vet du att du får låna bollen, även om du blev uppkallad från D-League förra veckan.
Spurs blir inte nervösa. De blir inte skärrade. De blir inte frustrerade, och de blir inte panikslagna – de bara kör sin grej, och går det så går det.

2) Los Angeles Lakers
Det börjar och slutar med Kobe Bryant. Vilken personlig utveckling han haft i NBA – från valpig tonåring, till Shaqs sidekick, till osäker-hungra-efter-rampljuset-själv-diva, till MVP och ledare.
Är han alltid den bästa lagkamraten? Nej. Tar han alltid rätt skott? Nej.
Men Kobes totala proffsighet, och de krav han ställer på sig själv, sätter tonen för hela laget.
Hans killer-instinkt är oöverträffad i NBA idag.
Trots Lakers problem under grundserien, så vet man att det här är ett av ligans absolut mest självsäkra och väloljade maskiner när slutspelet rullar igång.
Visste du förresten att Lakers och Spurs vunnit nio av tolv NBA-titlar sedan Bulls-Jordan la av 1998?

3) Boston Celtics
Celtics är ett av de där blott tre lagen som lyckats bryta Spurs/Lakers-dominansen de tolv senaste åren. Kärnan från 2008 års mästarlag är fortfarande intakt.
Ibland får jag för mig att Celtics blivit gamla och trötta. Sedan ser jag gubbtrion Ray Allen, Paul Pierce och Kevin Garnett – en gris if I ever saw one, Jonas Karlsson – mosa ner LeBron, Derrick Rose eller nån annan hotshot.
Här finns vinnarskallar. En fråga bara: Hur mycket kommer elaka vargen Kendrick Perkins saknas, när det börjar smälla i slutspelet?

••• GUNNIN’ FOR THAT NUMBER ONE SPOT •••
4) Oklahoma City Thunder
5) Chicago Bulls
De unga, oskrivna korten. De här lagen har inte bevisat nånting än – men de har heller inte hunnit göra någon besviken.
Att inte själv fatta att du inte är redo kan vara en jäkla styrka. Lät det där krångligt? Titta på killar som Russell Westbrook och Joakim Noah när de susar runt i vårens slutspel så kommer du fatta vad jag menar.

••• IT’S ALL GOOD •••
6) New York Knicks
Allt är nytt, det mesta är kul, inget är jobbigt. Hela Manhattan kommer älska Knicks i vår – om det så bara blir ett sjumatchers-utträde i första slutspelsrundan. Melo/Billups/Amar’e kan spela på inspiration och spara alla besvärliga frågor till nästa säsong.

••• BEEN THERE, HAVEN’T DONE THAT •••
7) Dallas Mavericks
8) Orlando Magic
Två lag som gått långt i flera slutspel under 2000-talet, spelat varsin final…och ändå inte riktigt räckt till. Man måste undra: hur stor är risken att Dallas och Orlando är damaged goods?
Mavericks har i år ändå ett swagger jag inte sett hos det här laget på flera år. Nyförvärvet Tyson Chandler har lyckats lyfta försvarsspelet. Men i slutspelet är det ändå Jason Kidd och Dirk Nowitzki som måste leda laget – och döda sina gamla slutspelsdemoner. Jag gillar deras chanser, trots allt.
För Magic är problemet att lagets stora stjärna Dwight Howard ofta uppfattas som för uppsluppen och lättjefull. Och att spelarna runtomkring honom är för dåliga, och sannolikt vet om detta.

••• DESTINATION UNKNOWN •••
9) Miami Heat
Aj, aj, aj.
Dåligt facit mot bra lag. Hönsgård i slutet av matcher. Otydlig rollfördelning. Bristande förtroende för coachen?
Alla de här frågorna kommer plåga Heat, tills de bryter trenden och börjar vinna jämna matcher – mot andra topplag.
Kritikerna menar att truppen är felbyggd och svag på viktiga positioner (pointguard, center). Jag hävdar envist att stjärnornas skicklighet ska täcka de hålen.
Men säsongens klocka tickar obarmhärtigt ned, och just idag är Miami Heat ett mentalt sårat lag.

/Petter.

John Kuester och spelarprotesten är en story under ständig utveckling just nu, men det vi såg under matchen mellan Philadelphia och Detroit var inget annat än en skam för NBA och Pistons.
I slutet av första halvlek blev Kuester utslängd efter en teknisk foul.
På bänken satt Tracy McGrady och de andra myteristerna – och skrattade.
Hata er coach om ni vill, men vart är respekten för era lagkamrater? För fansen, för basketsporten?

Nu skriver Vincent Ellis på Detroit Free Press att flera spelare gick ut i duschen när coachen snackade med laget efter nattens match. En liknande protest ska ha ägt rum efter en förlustmatch innan all-star-uppehållet.
Patetiskt.

Samtidigt får Pistons-coachen allt mer stöd runtom i NBA.
– I feel badly for John Kuester. It’s a black eye for the league, sa Lakers-coachen Phil Jackson tidigare ikväll.

Pistons förlorade med 110–94 mot Philadelphia. Man genomförde matchen med enbart de sex spelare som faktiskt dök upp på morgonträningen: Will Bynum, Ben Gordon, DaJuan Summers, Charlie Villanueva, Greg Monroe och Jason Maxiell. Alla förtjänar en eloge – de spelade med stort hjärta, och gjorde en professionell insats en kväll de blivit svikna av sina lagkamrater.

Om det finns ett inslag av humor i den här soppan, så är det bänkisen Bynums svar på om det inte var jobbigt att spela matchens samtliga 48 minuter:
– I was getting DNPs for two months, do you think I was turning down 48 minutes? I ain’t crazy.

/Petter.