Glöm returtagning, glöm trepoängsskytte, glöm Udonis Haslems produktion, glöm Birdmans attityd, glöm rim protection som det varit så mycket snack om, glöm Wade och hans knä, glöm mesige Chris Bosh, glöm kampen mot Roy Hibbert, glöm guardmatchen, glöm den ständiga tuppfäktningen – och glöm coachningen.

Miami Heat leder semifinalserien mot Indiana Pacers av en enda anledning.

LeBron Raymone James.

Hans slutliga statistikrad – 30 poäng på 50-procentigt skytte, 8 returer, 6 assist, 2 steals, 1 block och 3 turnovers – är inte grejen. Sådär producerar han hela tiden. Men den tredje quartern…herrejävlar. Det var bland det häftigaste jag sett.

Det började med ett tal till lagkamraterna som var så argt och svordomsfyllt att TNT fick blurra 28-åringens mun i den ljudlösa videon. Han hade bestämt sig – en förlust var inte bara oacceptabel, den var omöjlig. Miami vände underläge 40–46 till ledning med 70–57 under tolv dominanta LeBron-minuter. Han låg bakom 25 av lagets 30 poäng i quartern, via egna poäng eller assist. Det var rycket som avgjorde matchen.

Jag var bara 13 år när Michael Jordan knuffade undan Bryon Russell och sköt hem sin sjätte ring. Jag kan läsa statistiken, höra vittnesmålen och se om de klassiska matcherna. Jag kan förstå Michael Jordans betydelse för basket och NBA. Men jag kan aldrig säga att jag upplevde hans resa mot legendstatus med egna ögon och känslor, i realtid och i en medveten ålder.

Det gör uppskattningen av LeBron James så mycket större. Visst har min generation förtrollats av Kobe Bryants dödsföraktande scoring, Shaquille O’Neals ångvältsbasket och Tim Duncans intelligenta dominans. Men det känns som att LeBron är någonting annat. Inte större eller bättre nödvändigtvis – inte än, åtminstone – men någonting annat. Unik, kraftfull och med potentialen att faktiskt nå den där Greatest Player of All Time-statusen som allra oftast tillskrivs Michael Jordan.

Det är klart att vi ska fortsätta granska, diskutera och kritisera LeBron James. Den pressen slipper han inte undan. Men vi ska också njuta medan vi kan, av den här spelaren. Framtida basketälskare kommer sörja att de inte hade chansen.

Allroundfenomenet Paul George har varit basketnördarnas och fantasylirarnas älskling i ett par år nu. Den gångna grundserien gjorde han sig ett namn hos den breda massan, med sitt första allstar-framträdande och utmärkelsen som NBA:s mest förbättrade spelare.

Men fullödig superstjärnestatus? Det är 23-åringen på väg mot först nu, i semifinalserien mot Miami Heat. När vi ser tillbaka på hans karriär om 20 år kommer vi minnas den här sekvensen – Paul Georges sjuka dunk, LeBrons buzzerbeater-trea, det efterföljande handslaget – som en milstolpe.

…och bara för att vi kan, här är monsterdunken på Birdman i några vinklar till:

Ja, visst är det en knasig bild. Om man inte hade sett matchen med egna ögon hade man aldrig trott att det här var…
…en matchavgörande layup.
…efter ett inkast med 2,2 sekunder på skottklockan.
…i en förlängning i en FREAKING CONFERENCE FINALS-MATCH.

LeBron James är fantastisk, och han har verkligen skämt bort oss när en tripledouble och buzzerbeater inte väcker större beundran, men bilden ljuger ju inte: Han fick sina sista två poäng alldeles för billigt. Orörd, ostörd och ofoulad la han i bollen. Miami Heat 103, Indiana Pacers 102.

Sedan onsdagnattens drama har basketvärlden diskuterat samma sak: Varför i hela friden finns inte Roy Hibbert med i bilden här ovan? Indianas centerbjässe – 218 centimeter, 127 kilo – har till uppgift att skydda korgen i försvaret. Men under matchens sista spelsekvens satt han på bänken. Precis som han hade gjort med tio sekunder kvar, när LeBron drajvade i 101–99.

Anledningen var att Pacers coach Frank Vogel fruktade att den mindre och kvickare Chris Bosh kunde kliva ut och få ett fritt skott mot Hibbert. Priset han fick betala blev istället att LeBron James fick öppen gata till korgen efter att ha slagit George Hill respektive Paul George från dribbling.

Så här tyckte de inblandade, och omvärlden, om det kontroversiella coachbeslutet:

”I didn’t say anything, and I wish I did. From now on, I need to speak up”
– Roy Hibbert pratar med Yahoo om petningen, och tänker i framtiden kräva sin plats på planen

”I love this team. N I love this coach. Period. #GoPacers #turntup”
– Hibbert på Twitter

”I’m 100 percent sure he would’ve been there”
– Paul George, Indianas 23-årige stjärna som var sekunder från att bli hjälte, tror att Hibbert hade utmanat LeBrons skott

”Why take Hibbert out? Why take Hibbert out? Why take Hibbert out? Why take Hibbert out? Why take Hibbert out? Why take Hibbert out?”
– ESPN-profilen Bill Simmons på Twitter

”I don’t understand why Vogel took Hibbert out. LeBron’s eyes lit up. When Roy Hibbert went to the bench there’s nobody to protect the rim”
– TNT:s expertkommentator Steve Kerr efter 101–99

”You gotta have Roy Hibbert in the game”
– Kerr fick medhåll av sin kollega, Pacers-legendaren Reggie Miller, om LeBrons två layups i slutet

”The Pacers players restrained themselves somewhat from questioning their coach, but they just couldn’t help it. In the corners of the locker room, you could hear about the ’Melo play,’ a reference to Hibbert’s devastating fourth-quarter rejection of Carmelo Anthony in the closeout game of the Pacers’ series with the New York Knicks.”
– ESPN:s stjärnreporter Brian Windhorst inifrån omklädningsrummet

”I would of kept Roy Hibbert in the game BOTH TIMES….”
– Boston-rookien Jared Sullinger på Twitter

”Frank Vogel is a terrific coach. He’s taking way too much heat today (no pun intended). I would’ve had Roy in,but Vogel rationale was sound. Remember, the Pacers were 17-27 when he took over for Jim O’Brien. Vogel’s turned them into contenders”
– ESPN:s Chris Broussard försvarar beslutet på Twitter

”Roy Hibbert erases those bad defensive possessions bc he clogs the middle & challenges people at the rim. Would of made a difference.”
– Gamla Duke- och Bulls-spelaren Jay Williams twittrade också

”A lay up for game????????? Got to have big fella in there with 2.2 seconds left. ”Shot blocking”! got to love the NBA playoffs because its filled with excitement!”
– Jermaine O’Neal, Phoenix Suns-centern som en gång var en storstjärna i Indiana

”By the time this series is over, we’ll see the Pacers put themselves in the very same situation again, and we’ll see the Heat find different ways to beat them”
– Ken Berger, krönikör på CBS, ville inte leta syndabockar

Och Frank Vogel själv? Well, efter matchen förklarade/försvarade han sitt resonemang, men var samtidigt öppen och ärlig:
– I would say we would probably have him in next time.
På onsdagens träning berättade den 39-årige coachen också att han kan tänka sig att spela zonförsvar för att få in Hibbert på planen i framtiden, men att det i dagsläget inte finns intränat i Pacers repertoar.

Match två mellan Miami och Indiana spelas 02.30 natten mot lördag svensk tid. Du kan se den på TV10 eller via NBA:s league pass.

There’s no I in team, och inget i Tony Parker heller. Den franske pointguarden hade 18 assist när San Antonio utökade sin semifinalledning till 2–0 i matcher. Parker snirklade, speedade och sicksackade sig genom det svårforcerade Memphis-försvaret. Sedan hittade han, på sedvanligt odiskriminerande vis, den fria skytten – vem det än var. Tiago Splitter under korgen? Javisst. Spotup-treor av Danny Green eller Matt Bonner? Självklart. Lite tvåmannalir med Tim Duncan? Detvetdu.

Jag kollade statistiken med ett par minuter kvar av tredje quartern, när Spurs ledde med 72–56. Då hade laget assister på 24 av sina 28 field goals. Det är galet bra. Det är antitesen till den typ av dribblingskåta, statiska en-mot-fem-basket som får en legendar som Phil Jackson att ryta ifrån.

Lagspelet är och förblir San Antonio Spurs adelsmärke. Tony Parker är förvisso briljant, men det är också en tacksam miljö att vara pointguard i. Varenda spelare på planen accepterar sin roll. De rör sig utan boll, sätter screens och väntar tålmodigt på sina skott. Alla fem utspelare utgör ett hot, i någon mån. Om förstavalet inte är tillgängligt går man demokratiskt bara vidare till nästa alternativ.

Sedan kan ju, i rättvisans namn, även Spurs spela riktigt jävla illa.

Hyllningen här ovan författades i slutet av tredje och början av fjärde quartern, när matchen såg kristallklar ut. Sedan började hemmalaget slarva och slappna av. Okaraktäristiskt, uselt och upprörande (eftersom det nästan fick mig att steka det här inlägget). Grizzlies tog matchen till en förlängning som aldrig borde ha ägt rum. Spurs mäktade med två (!) poäng under fjärde quarterns åtta sista minuter. Men det var bara ytterligare ett kvitto på att ”Grit & Grind”-basketen, som de kallar den i Memphis, aldrig går att räkna ut.

Nu vänder Marc Gasol & co hem igen, i ett läge snarlikt första rundan mot Los Angeles Clippers. Då låg man under med 0–2 efter en buzzerbeater i andra matchen. Det enda Memphis gjorde då var att vinna fyra raka…

…sedan är det en annan apparat att vända 0–2 till 4–2 mot Gregg Popovich-coachade Spurs, än att göra det mot Vinny Del Negro – som under tisdagen fick beskedet att Clippers inte vill behålla honom. Enligt rykten var Chris Paul, free agent i sommar, inne på kansliet och önskade sig en ny coach. Så, så var det med den saken.

Här är dagens glädjebesked till svenska basketälskare.

Viasat har köpt rättigheterna till det pågående NBA-slutspelet, och kommer att sända conference-finalerna och finalerna. Den första matchen sänds på söndag 21.30 i Viasat Sport; San Antonio Spurs mot Memphis Grizzlies. Vissa av matcherna kommer att sändas i TV10, och du kan också se dem online via Viaplay.

Även om du och jag redan abonnerar på NBA:s egna League Pass, så är det någonting helt annat när matcherna sänds i vanlig gammel-tv. Då når man ut till en bredare publik och kan odla ett intresse för sporten. Det blir enklare för en sån som undertecknad att motivera för mina chefer varför vi ska skriva mer om NBA, när matcherna sänds i tv och kan ses av våra målgrupper.

Jag är också glad att rättigheten den här gången hamnar hos Viasat som, med Magnus Dahlborn i spetsen, har en kunskap om och passion för basketsporten. Euroleague-sändningarna har varit en favorit ända sedan Marko Jaric och Manu Ginobili delade bakplan i Kinder Bologna.

Medan TV4 och Canal+ har gjort tråkiga och halvhjärtade försök med NBA de senaste åren, så tror jag att Viasat kan paketera sändningarna på ett betydligt vassare sätt och ge mer kärlek och utrymme. Se bara på NFL, som fått ett ordentligt uppsving tack vare söndagsmatcherna i TV10.

Förhoppningsvis blir tittarresponsen så god att Viasat överväger att vara med redan från start kommande säsong.

•••

På tal om Viasat, Euroleague och NBA. Kommer ni ihåg det här inlägget?
Efter säsongen 2011/12 lämnade Ettore Messina Lakers organisation för att återvända till CSKA Moskva, där han vann ännu en rysk ligatitel i år.
Nu verkar det som att bloggen kan bli bönhörd och få se den 53-årige coachen i NBA, på allvar den här gången. Enligt Yahoos utmärkte krönikör och nyhetsjägare Adrian Wojnarowski diskuterar Atlanta Hawks med Messina. Make it happen, Danny!

Tillhör du dem som älskar basket, men har lite svårt för det moderna NBA? För mycket en-mot-en och dribblingskonster, för lite lagspel och rörelse? Dåliga domslut, ständiga timeouter, sönderryckta matchbilder?

Du är i gott sällskap.

Phil Jackson, 67, vädrar sitt missnöje över samtliga ovanstående punkter i ett möte med New York Times.
Hans lösning: Härma fotbollen.
Den legendariske coachen menar att soccer, trots sin globala megastatus, lyckats bevara spelets helighet. (Att den hejdlösa, oreglerade kommersialiseringen däremot gjort europeisk toppfotboll till ett klassamhälle med milsvida klyftor…det verkar inte bekymra den gode Phil. Vem behöver lönetak eller draftsystem så länge man spelar 2×45 minuter utan avbrott?)

Vissa av Jacksons idéer, som att bredda och förlänga basketplanen för att ge utrymme åt spelarnas fysik, är intressanta.
Andra, som att skära ned på antalet reklampauser, kan han sluta drömma om direkt. NBA kommer inte tacka nej till pengar, någonsin. Speciellt inte i en era då Memphis, Indiana och San Antonio är på väg att lägga beslag på tre av fyra semifinalplatser. Knappast den typ av big market-teams som ger David Stern våta drömmar…

Phil Jackson är för övrigt aktuell med en ny självbiografi – ”Eleven Rings”, efter alla titlar han coachat hem. Enligt de som fått tjuvläsa boken är det ganska mycket old news, men en del intressanta grejer bjuds det på. Bland annat fylldes den dåvarande Lakers-coachen av avsmak inför Kobe Bryant när denne anklagades för våldtäkt 2003:
”The Kobe incident triggered all my unprocessed anger and tainted my perception of him. … It distorted my view of Kobe throughout the 2003-04 season. No matter what I did to extinguish it, the anger kept smoldering in the background”, skriver Jackson vars dotter utsattes för sexuella övergrepp under college.

Pau Gasol får både ris och ros i den nya boken. Medan han hyllas för sina insatser under Lakers titlar 2009 och 2010, sågas han för sitt spel i Phil Jacksons sista matchserie i klubben:
”One of the biggest disappointments was the performance of Pau, who’d played well against the Mavs in the past. But the refs allowed Dallas forward Dirk Nowitzki to push Pau and prevent him from establishing a solid post-up position, which hurt us badly on offense. I urged Pau repeatedly to fight back, but he was grappling with a serious family issue and was distracted. True to form, the media made up stories to explain Pau’s less-than-stellar performance, including gossip that he’d broken up with his girlfriend and had had a falling out with Kobe, neither of which was true. Still, the rumors disturbed Pau and compromised his focus.”
Lakers förlorade kvartsfinalserien mot Dallas med 0–4 i matcher.

I dag är Jackson arbetslös sedan två år tillbaka. Han kopplas alltjämt samman med snart sagt varje ledigt toppjobb inom NBA. The Zen Master är en svårslagen profil, så visst vore det roligt om han gjorde comeback i världens bästa liga. Även om det knappast blir som coach.

Det blir lite overload när man ska läsa ikapp fem veckors frånvaro från nyhetsflödet. Därför är det skönt att göra bloggcomeback med någonting tryggt och välbekant: Michael Vick. Mannen som en gång fick undertecknad att förälska sig i amerikansk fotboll går mot en do-or-die-säsong. Under Philadelphias nye coach Chip Kelly har den snart 33-årige quarterbacken sin förmodligen sista stora chans i NFL.

Det och mycket annat diskuteras i en bra intervju signerad Yahoos Jason Cole. Vick berättar om hur han utklassade LeSean McCoy i ett sprintlopp, sina gamla coacher och kompisen som varnade honom att han skulle hamna i fängelse – flera år innan det hände.

Men mest intressant är nog kommentarerna om Washington Redskins quarterback Robert Griffin III. Vick blev så illa berörd av slutspelsmatchen mot Seattle – där en märkbart hämmad RG3 spelade ända tills knät gick sönder – att han inte klarade av att titta:

”Vick: It wasn’t my place to step in and say, ’Don’t play,’ because RG3 was in such a great situation last year. But as I watched him hobble around, I was so disappointed because I’m thinking about the long-term effects. /…/ I played on a sprained MCL before and it was horrible. I had it taped up and then the last play when he bent it, I was just like, you know what, I ain’t watching this game no more.
Cole: You literally turned the TV off?
Vick: I literally walked out. You ask any of my friends. I’m like, I’m not watching this no more because he’s one of the next best quarterbacks of the NFL, the future of the NFL, hobbling around with an unbelievable will to win. That was the outstanding part about it, the great part about his will to win. I know what he was feeling and what can you tell a guy in a situation like when he gotta lead his team? He’s a general.”

Robert Griffin III kör rehab och kommer, om allt går enligt planerna, göra comeback på Monday Night Football den 9 september mot… just det, Philadelphia Eagles och Mike Vick.

•••

Var det nån som sa ”NBA-slutspel”? Tänkte väl det.
Inatt 03.30 spelas slutspelets kanske mest intressanta match hittills. Oklahoma City slåss för sin överlevnad hemma mot Memphis. Alla som förringat eller tvivlat på Russell Westbrooks betydelse för OKC har fått svar på tal de senaste veckorna. Med den aggressive pointguarden skadad, för första gången i sitt liv, ser västettan Thunder ut som ett helt annat lag. Ett sämre lag. Nu återstår det att se hur långt Kevin Durants briljans kan bära dem, men någon drömfinal mot Miami Heat tror jag inte att det blir.

Samtidigt är det svårt att inte förälska sig i Memphis. Ledda av Årets försvarsspelare Marc Gasol, och med en Mike Conley som valt precis rätt tillfälle att blomma ut till en topp-pointguard, spelar Grizzlies en frejdig, osjälvisk blåställsbasket. Vem på Griz-kontoret som än låg bakom den här trejden förtjänar en löneförhöjning – för det är väl ingen i Tennessee som ens tänker på Rudy Gay längre?

Man får anstränga sig för att hitta sina vårkänslor dessa dagar, men ett säkert tecken på att vi går mot ljusare tider kommer på söndag – MLB-premiären.
Och vi vore inte USA-bloggen om vi inte gav er ett dåligt underbyggt World Series-tips redan i mars. Så här sitter mästaroddsen på Unibet:

Washington Nationals 7.50
Toronto Blue Jays 8.00
Los Angeles Dodgers 8.50
Detroit Tigers 9.00
Los Angeles Angels of Anaheim 9.50
Cincinnati Reds 12.00
Atlanta Braves 15.00
San Francisco Giants 15.00
Texas Rangers 17.00
New York Yankees 18.00
Philadelphia Phillies 18.00
Tampa Bay Rays 20.00
St. Louis Cardinals 22.00
Boston Red Sox 30.00
Oakland Athletics 35.00
Baltimore Orioles 40.00
Arizona Diamondbacks 45.00
Chicago White Sox 45.00
Milwaukee Brewers 45.00
Kansas City Royals 55.00
Pittsburgh Pirates 80.00
New York Mets 90.00
Cleveland Indians 95.00
San Diego Padres 95.00
Seattle Mariners 95.00
Chicago Cubs 110.0
Minnesota Twins 120.0
Colorado Rockies 125.0
Miami Marlins 140.0
Houston Astros 200.0

…så vad sägs om att hårdsatsande Dodgers möter Tigers? Och att Detroit tar revansch för fjolårets finalserie där man blev nollade två gånger av San Francisco? Ja, så får det bli.

Just Dodgers monstersatsning under den nya ägargruppen är väldigt kittlande. Miljonerna haglar över såväl arena som spelartrupp. Zack Greinke, Hanley Ramirez, Carl Crawford och Adrian Gonzalez har alla anslutit till klubben det senaste året.

Nu ska det bara funka på planen. Och i omklädningsrummet. Och i sjukstugan. Och i skallen.
Eller som Andre Ethier uttrycker det:
”There’s a big target on us because of how we look, how our payroll looks. If we succeed, it’s something we’re supposed to do. If we don’t, then we’re failures for not fulfilling those expectations. There’s more pressure now, but that’s the way it should be.”

•••

Det bidde inget rekord för Miami Heat.
Sviten stannar på 27 raka segrar efter nattens förlust i Chicago (101–97).

Men tidernas längsta segersvit tillhör Los Angeles Lakers, med 33 raka vinster under säsongen 1971/72. Wilt Chamberlain, Jerry West, Gail Goodrich…de grabbarna kunde lira. 69–13 i grundserien kröntes av klubbens första titel sedan flytten till LA.

Och just 69–13 var ett rekord som stod sig ända fram till Chicago Bulls berömda 72–10 under säsongen 1995/96.

•••

ESPN-rubrik:
”D’Antoni is not optimistic about World Peace”.
Nej, vem är det dessa dagar.
Vem är egentligen det.

•••

NBA befinner sig på upploppet, March Madness bjuder på sköna skrällar och dramatiska matcher, svårtippade MLB drar igång i helgen och dessutom pågår den förtätade NHL-säsongen för fullt.
Ändå är NFL glödhett – över fem månader innan premiären. Så kraftfullt är den amerikanska fotbollens grepp om fans och media.
Efter några vilda veckor på transfermarknaden börjar det nu lugna ner sig en aning – lagom tills draften om en månad… Här är några tankar, reflektioner och synpunkter om grejer som hänt:

• Ryktena om Baltimore Ravens död var, som väntat, kraftigt överdrivna. Precis när olyckskorparna kraxade som värst gick GM Ozzie Newsome och stal QB-jägaren Elvis Dumervil framför näsan på resten av NFL. Den respekterade Newsome har fyllt hålen förnämligt efter den free agent-flykt som obönhörligen drabbar ett mästarlag. Huruvida det var optimalt att göra quarterbacken till tidernas bäst betalde är en annan fråga, men Championship Joe gav inte Ravens mycket till val med sitt magnifika spel i vintras…

• Anfall är bästa försvar. Det är devisen för Atlanta Falcons och Denver Broncos. Steven Jackson respektive Wes Welker är två suveräna värvningar för bägge klubbarna, som kommer krylla av aptitliga alternativ för oss fantasynördar i höst.

• Efter att ha vägt in uttalanden från coacher, spelare, experter och regelgurus är min känsla denna: Den nya hjälmregeln för running backs är vinterns mest överdrivna snackis, och kommer inte att påverka spelet – eller din och min söndagsupplevelse – särskilt mycket.

• Fan vad kul det ska bli när schemat landar!!! Då kan vi planera vår höst, granska alla prestigemöten och frossa i all fantastisk sport som väntar. Värt tre utropstecken alla dagar i veckan.

Om du har en internetuppkoppling och minsta tillstymmelse till ett basketintresse är chansen stor att du redan har sett det här.
Om inte, se till att du sitter ner, ställ undan kaffet och rensa din omgivning på känsliga objekt.
Från nattens NBA-spel; Los Angeles Clippers DeAndre Jordan fullkomligt pulvriserar Detroit Pistons Brandon Knight:

Tills någon visar mig nånting lika hårt, explosivt, elakt och extremt är det här Årets Dunk. Noquestionaboutit.

En sak ska vi säga direkt, dock – Brandon Knight växte i mina ögon efter det här.
Dels gick han upp och utmanade den 20 centimeter längre och 34 kilo tyngre Jordan. I det läget hade många spelare bara klivit undan, i rädslan för förnedringen av att hamna i just ett sånt här klipp.
Dels bjöd han på sig själv och skämtade på Twitter efteråt:

LA Clippers – eller ”Lob City”, som de har kallats i ett par säsonger nu – vann matchen med 129–97.

Nattens mest imponerande: Oklahoma City Thunder, som bara hade två turnovers i segern mot Los Angeles Lakers. En på Russell Westbrook, en på Ronnie Brewer.

Det är fullständigt vansinnigt, egentligen. Bara ett lag i NBA snittar fler turnovers än Thunders 15,5 per match (Houston, 16,3). Enbart Westbrook och Kevin Durant ger bort 6,7 anfall varje kväll tillsammans. Och nu det här. Två turnovers, ett tangerat NBA-rekord som bara har noterats två gånger i historien. Att Thunder inte vann med mer än 122–105 får tillskrivas ett slutspelsjagande Lakers som stretade emot bra.

Men att OKC är klassen bättre råder det inga tvivel om. Russell Westbrook, som överglänste Chris Paul häromkvällen, befinner sig i en skön formtopp och blåser förbi sin försvarare gång efter gång. I halvplansspelet och på snabba uppspel. Över sina tio senaste snittar mannen-som-aldrig-missat-en-match 6,4 assist, 5,2 returer och 29,3 poäng på 51-procentigt skytte. Jag mår bättre och bättre över det där försvarstalet varje dag, och jag tror att 24-åringen är redo för ett dominant slutspel i vår och sommar.

•••

Så här ser det ut kring slutspelsstrecket i respektive konferens:

Väst
6. Golden State 34–27
7. Houston 33–28
8. Utah 32–28
———————————
9. LA Lakers 30–31
10. Portland 28–31
11. Dallas 26–33

Watch out, gubbarna kommer. Lakers börjar arbeta sig upp till ett anständigt facit. Jag tror fortfarande att det finns en jäkla potential i startfemman om den får vara någotsånär frisk och hel. Utah är det troliga offret i slutspelsracet. Frågan är om Jazz inte gjorde ett misstag när man höll fast vid både Al Jefferson och Paul Millsap vid trade deadline. Båda sitter på utgående kontrakt och förr eller senare måste man se vad Enes Kanter och Derrick Favors kan göra med ordentlig speltid (att döma av de senaste kvällarnas audition är svaret: En hel del).

Öst
6. Atlanta 33–26
7. Boston 32–27
8. Milwaukee 30–28
——————————
9. Philadelphia 23–36
10. Toronto 23–38
11. Detroit 23–39

…men här är det nog avgjort redan. Även om Milwaukee med sina vilda guards inte skrämmer slag på någon, så är lagen under strecket i alldeles för dålig form för att hota.