Hon har samarbetat med några av Sveriges största hiphopartister, och hyllats för sina energiska liveuppträdanden. Samtidigt som Nathalie Missaoui från Umeå gör solokarriär under artistnamnet ”Cleo” är hon också drivande i den uppmärksammade anti-våldtäkts-kampanjen ”Fatta” och aktuell som medlem i musikprojektet KWAAI. I kväll spelar Cleo på Hultsfredsfestivalen. 

Hej Nathalie! Vad gör du just nu?

– Hej! Jag har precis flyttat till Stockholm och har därför inte mina kläder samlade på ett ställe, så nu är jag ute och letar efter lite scenkläder till kvällens gig. Jag brukar nästan aldrig ha kjol på mig, men nu har jag köpt en kjol och den är typ skitkort haha! Vi får hoppas att det inte regnar i kväll.

Är du peppad inför spelningen? 

– Absolut, jag är peppad. Men det finns alltid en oro inför festivalspelningar, helst när man inte är en artist som garanterat drar 10 000 i publik. Tankarna finns ju alltid där: kommer det komma folk och hur fan kommer det bli liksom? Men det blir roligt, jag har med mig mitt band och Samson For President på sång så det känns bra.

I veckan släpptes också det nya albumet från musikprojektet KWAAI, där du och flera andra av Sveriges största hiphop -och reggeaartister samarbetat med Sydafrikanska musiker. Hur gick utbytet till?  

– Mofeta som är projektledare i KWAAI ringde mig förra året och frågade om jag ville följa med till Sydafrika. Det var grymt kul, vi var i Kapstaden i en månad och träffade massa musiker, samtidigt som vi hade tillgång till en grym studio. Men det var också en utmaning för mig som egentligen jobbar bäst när jag har mitt ”space”. Här var det skitmycket folk överallt hela tiden, vilket jag tycker är rätt tufft när man ska vara kreativ. Men jag är väldigt nöjd med resultatet och det blir riktigt kul att åka på turné med projektet senare i sommar.

Du har setts i många olika samarbeten, senast med Looptroop Rockers, Jessica Folcker och i KWAAI. När kommer vi få höra nytt solomaterial? 

– Jag har jobbat på en EP som jag hade tänkt släppa i sommar, men det blev inte av. Om jag ska vara ärlig så har jag haft rätt mycket prestationsångest och funderat mycket på vilken väg jag vill gå musikaliskt. Det handlar också om att fler och fler har börjat uppmärksamma mig och min musik, vilket har lett till att jag ställer högre krav på mig själv. Men nu börjar jag landa och nästa år ska jag spela in en soloplatta med Alexander ”Academics” Juneblad – ett riktigt drömprojekt. Tills vidare befinner jag mig på en musikalisk upptäcksfärd och försöker samarbeta med så många olika typer av musiker som möjligt.

Du är också drivande i nätverket Femtastic som är en av initiativtagarna till den uppmärksammade ”Fatta-kampanjen” som belyser samhällets syn på våldtäkt. Hur kom kampanjen till? 

– Jag gick på stan och fick syn på löpsedeln om de tre Umeåkillarna som friades efter att ha våldtagit en tjej med en vinflaska. Jag köpte tidningen och läste artikeln. Plötsligt får jag syn på en gigantisk annons bredvid artikeln – en vinreklam. Kombinationen av det som hade hänt, att förövarna friades och den sjukt osmakliga annonsen gjorde mig bara så jävla ledsen. Jag var tvungen att göra något, så jag ringde Ida Östensson på Crossing Boarders och sen körde vi igång kampanjen.

Vad händer nu? 

– Kampanjen kommer resultera i en låt som framförs av mig och Syster Sol och som baseras på de berättelser vi fått in från personer som utsatts för sexuella handlingar som inte skett på deras villkor. Vi har redan fått in över 100 berättelser.

Hur ser dessa berättelser ut? 

– Det är oerhört smärtsam läsning, och det som framförallt slår en är hur många som varit med om liknande händelser. Oftast handlar det inte om överfall i mörka gränder utan om situationer där ”min pojkvän” eller ”min kompis” är frekvent förekommande. Det här sker överallt och många inser kanske inte ens att de blivit utsatta för en våldtäkt utan går bara omkring med en skamkänsla utan att riktigt förstå varför.

Vad är målet med kampanjen? 

– Människor måste FATTA vad som är okej och inte när det kommer till sex. Och politiker måste FATTA beslut  om en ny lagstifning gällande våldtäkter. Framförallt vill vi att folk ska börja prata mer om sådana här frågor.

Nathalie Missaoui kommer från Umeå och började 2007 släppa musik under artistnamnet ”Cleo”. 2011 kom debutalbumet ”Left The City Burning”. 2012 sågs Cleo i mellanakten till Melodifestivalen då hon framförde en tolkning av Leila K:s ”Electric” tillsammans med Jessica Folcker och Håkan Lidbo. Sedan dess har Cleo samarbetat med bland andra Kristin Amparo, Looptroop Rockers, Jessica Folcker och KWAAI. 

En av förra årets största sommarhits var helt klart ”Dansa Pausa” och för många slog Panetoz ner som en blixt från klar himmel. Men i verkligheten har bandet kämpat på länge – de startade för 16 år sedan, 1997. Trots att de förra året blev Grammisnominerade i kategorin ”årets låt” får de fortfarande då och då höra att de är för glada. ”Men om du vill vara glad, då är Panetoz rätt för dig”. Vi mötte upp bandet för lite snack och basket.

Systrarna Lina och Maja Westin flyttade till New York 2009 och strax därpå bildade de bandet ”Caviare Days”. I dag släpper duon en ny version av deras låt ”When the Light is Breaking” som producerats av före detta Soundtrack of Our Lives-sångaren Ebbot Lundberg. Vi ringde upp Maja och Lina för att få veta lite mer.

Hej på er! Hur kommer det sig att ni gjorde en ”remake” på låten tillsammans med Ebbot?

– Hej! Vi träffade Ebbot i samma veva som vi flyttade hem från New York, och strax efter det blev vi tillfrågade om att vara förband till Soundtrack of our Lives på deras turné 2010. Sedan dess har vi varit nära vänner, och ända sedan vi släppte plattan (duon släppte sitt självbetitlade debutalbum 2012) där låten fanns med har Ebbot velat göra någonting med den. Det blir ofta mycket snack om sånt här, men den här gången tog vi faktiskt alla tag i det och gjorde den nya versionen. Vi är väldigt nöjda med den!

Jag får lite sköna ABBA-vibbar av låten, har ni fått höra det förut?

– Åh, tack! Nja, inte direkt, men det var faktiskt någon fler som nämnde det i samband med att vi gjorde om den, så det kanske stämmer. Men det är ingenting som vi själva har tänkt på under arbetet med låten.

Det finns ganska många syskonband som det går bra för just nu, First Aid Kit och Haim är bara några exempel på detta. Tror ni att det är ett framgångskoncept att jobba med ett syskon?

– Ja, det är det nog faktiskt. Det kan uppstå ganska mycket konflikter när man gör musik tillsammans med någon och då krävs det att man har en stadig relation. Är man syskon så kan man pusha på ganska hårt, då man vet att man ändå kommer hålla ihop liksom. Sedan kan det nog faktiskt vara en fördel att vara syskon i musikbranschen, det känns som att publiken uppskattar det och tycker att det är något speciellt.

Bråkar ni någonting?

– Vi bråkar extremt mycket. Men vi har också kommit på bra sätt att försonas, och då funkar det.

Vad händer framöver och när får vi höra mer av Caviare Days?

– Just nu sitter vi i studion och gör demos till vår nästa platta som kommer släppas nästa år. Men vi kommer testa några av låtarna på måndag när vi spela på Debaser i Stockholm. Under sommaren gör vi några små festivalspelningar och i höst går vi in i studion och spelar in.

Kommer ni samarbeta mer med Ebbot?

– Det kommer vi säkerligen att göra. Det här är bara början.

I dag släpps Caviare Days singel ”When the Light is Breaking (feat Ebbot Lundberg)”. På måndag den 3 juni spelar duon på Debaser Slussen i Stockholm.

Håkan Hellström har hyllats för sitt nya album ”Det kommer aldrig va över för mig”, och om ungefär en vecka gör den folkkäre artisten turnépremiär på Slottsskogsvallen i Göteborg.

För några veckor sedan kunde vi också berätta att producenten Måns Lundberg och sångerskan Salome Kents tolkning av låten ”Pistol” (hämtad från ”Det kommer aldrig va över för mig”) släpptes exklusivt i WiMP.

Och nu har våra vänner i väst (WiMP Norge) fått sig en liten pratstund med den populäre Göteborgaren. Här berättar Håkan bland annat om hur svårt det var att få tag på Salome Kent inför inspelningen av plattan och om varför han förvandlas till en femåring när han står på scen:

Lyssna på ”Det kommer aldrig va över för mig (WiMP Exclusive)”:

Beyoncé är en av världens största kvinnliga artister och när hon nu gästar Stockholm gör hon det inte bara som en framgångsrik sångerska, utan också som förebild för en stor mängd unga tjejer. Vi har pratat med Hanna Hull, 25 år och Beyoncé-fan, som just nu befinner sig utanför Globen i väntan på konserten.

Hej Hanna! Hur är stämningen utanför Globen just nu?

– Hej! Det är väldigt skön stämning här, närmast partystämning skulle jag vilja säga. Jag har precis tagit mig ut från Golden Circle-kön där jag har köat sedan 10 i morse för att få bra platser längst framme vid scenen. Jag har även träffat många kompisar från olika Beyoncé-forum som jag aldrig träffat förut så det var riktigt skoj.

Har du sett Beyoncé live innan?

– Nej det här är min första Beyoncé-konsert så du kan förstå att jag är peppad. Jag började lyssna på Beyoncé runt 2009 när ”I Am…Sasha Fierce” kom ut, och missade precis hennes Sverigespelning då. Sedan dess har det varit en enda lång nedräkning, och när jag fick höra att hon skulle komma hit igen så var jag bättre förberedd om man säger så. Jag köpte till och med två biljetter till spelningen – en sittplats i fall jag skulle lyckas bryta benet eller nåt, och en Golden Circle-biljett.

Vilka låtar hoppas du framförallt på att få höra i kväll?

– Under turnén har hon ju mestadels spelat låtar från de tidigare albumen och inte så mycket nytt. Men jag hoppas verkligen på att få höra nya ”Grown Woman” – då blir jag väldigt lycklig. Men sen är ju Beyoncé också känd för att göra nya versioner av sina tidigare hits och av andra låtar, och jag är till exempel väldigt spänd på att få höra hennes tolkning av The Verves ”Bittersweet Symphony” som hon i alla fall ska ha kört i går i Oslo.

Vad mer hoppas du på?

– Jag hoppas bara på supermycket av allting! Jag tror att det kommer bli riktigt coolt med Mrs.Carter-kläderna i viktoriansk stil som jag vet att hon i alla fall kommer ha på sig under öppningsnumret till ”Bow Down/I Been On”. Det kommer bli helt galet alltså, jag kommer spåra totalt!

Varför älskar du Beyoncé?

– Dels älskar jag ju musiken. De som avfärdar henne som en kommersiell radioartist har fel – det finns verkligen något speciellt i alla hennes låtar, och hon kommer alltid med något nytt. Dessutom är hon ju stark, snygg, tar för sig och är helt enkelt ”ghettofabulous”. Det är liksom mycket av allting: stort hår, höga klackar, påkostade kläder, bling bling och allt sånt som jag också alltid har älskat. Jag hör ju till dem som är helt besatta av Beyoncé, och jag tror att det beror på att jag kan identifiera mig så pass mycket med allt som hon står för.

Hur peppar du inför gigget just nu?

– Jag har ganska mycket kompisar som kommer gå i kväll så vi träffas innan och efter konserten och peppar tillsammans. Men under spelningen gör det inte så mycket om jag är ensam, då får jag ha upplevelsen för mig själv och kan njuta fullt ut.

—

I onsdags gästades WiMP Live Sessions av inga mindre än det nyfödda indierockbandet ”Viktor & The Blood”. Bandet som består av Viktor Norén, Jonas Karlsson och Samuel Giers kanske många också känner igen från de framgångsrika Sugarplum Fairy och Mando Diao som medlemmarna är och har varit aktiva i.

Man hade kunnat gissa att dessa band skulle kunna komma att sätta spår i Viktor & The Blood, men i stället bjuder bandet på en betydligt tyngre och hårdare form av indierock än vad både Mando Diao och Sugarplum Fairy gjort sig kända för.

Bandet är just nu aktuella med sin första självbetitlade EP, som också innehåller förstasingeln ”Kicks Out On A Saturday Nights”, men jobbar just nu på ett album som släpps under hösten.

Innan konserten passade också WiMP:s redaktionschef Karin Moberg på att prata med bandet, som bland annat berättade om varför Viktor är den bästa bandmedlemmen.

Konsert och intervju med Viktor & The Blood ser du här.

”Det finns ingen master plan för hur man ska bli världens största band”, säger Viktor Norén, sångare i Viktor & The Blood. Men det nya bandet har helt klart storslagna planer och vill leva upp till sin egen potential.

De har redan erövrat världen en gång, genom två olika band – Viktor Norén och Jonas Karlsson genom Sugarplum Fairy och Samuel Giers är före detta trummis i Mando Diao (fick sparken 2011). Den här gången siktar de minst lika högt. 24 maj spelar Viktor & The Blood förband till Bon Jovi, men redan i morgon intar de scenen på WiMP Live Sessions.

Vi mötte upp Viktor & The Blood för en pratstund innan det bär av mot alla sommarspelningar.

Gabrielle Aplin är bara 20 år men har redan uppmärksammats stort i hemlandet England där hon förra året slog igenom med sin cover på Frankie Goes To Hollywood-klassikern ”The Power Of Love”. När debutalbumet ”English Rain” nu släpps finns covern med, men det är framförallt de mer folkpoppiga och personliga låtarna, däribland ”Panic Cord”, ”Ready To Question” och ”Please Don´t Say You Love Me” som imponerar.

När Gabrielle för ett tag sen besökte våra vänner i Norge refererade hon till landskamraterna Laura Marling, Noah And The Whale och Mumford & Sons när hon berättade om sin musik, och det går nog att säga att alla dessa band ligger till grund för Aplins framfart – det går helt enkelt väldigt bra för den brittiska, kommersiella folkpoppen just nu.

Samtidigt är Gabrielle Aplin, med sin knivskarpa röst och sin personliga framtoning tillräckligt bra för att stå på egna ben, och det skulle inte förvåna oss om vi snart får se mycket mer av det här unga stjärnskottet.

Här ser du hela intervjun som WiMP Norge gjorde med Gabrielle Aplin:

Lyssna på Gabrielle Aplins nya album ”English Rain”:

Det som började som ett litet indieprojekt är i dag ett världens mest framgångsrika band. Just nu befinner de sig ute på världsturné med sitt andra album ”Coexist”. WiMP har träffat Jamie Smith från The xx.

Ni spelar ju ganska lågmäld och intim musik. Finns det något som är svårt med att spela den typen av musik inför stora publiker?

– Vi har jobbat mycket med våra liveset så att de ska passa för stora spelningar med mycket folk. Det finns lugna, intima delar av giggen men också delar som är mer utflippade. Folk brukar dansa och sjunga med, och vi blir ofta överraskade av de reaktioner vi får från publiken.

Innan ni släppte ”Coexist” berättade Romy och Oliver (de andra medlemmarna i bandet) i en intervju att de kände större press på sig själva inför albumsläppet av ”Coexist” än vad de känt innan. Känner ni fortfarande av den pressen?

– I samma ögonblick som vi började jobba på ”Coexist” släppte vi nog den pressen. Under arbetet fokuserade vi bara på vårt sound och på musiken, och då försvann det där. Men det är säkert något vi kommer få jobba på inför nästa platta också – att inte tappa fokus på musiken.

Finns det någon chans att ett tredje album kommer släppas inom de närmsta tre åren?

– Numera försöker vi vara lite mer kreativa under turnéer, och vi skriver nya låtar men jag är inte säker på hur lång tid det kommer ta innan vi har ett helt album. Vi är inte ett band som gillar att stressa fram något. Vi behöver lite tid på oss.

Du jobbar ju även med andra artister, med remixer och som producent – tror du att det hjälper dig i arbetet med The xx?

– Allt jag gör utanför bandet hjälper mig och jag lär mig många nya saker, både tekniskt och musikaliskt. Och jag utvecklas genom att träffa andra artister. Självklart kan det ibland bli lite stressigt, och i sådana situationer prioriterar jag alltid The xx.

Vad är det svåraste med att vara ute på turné, förutom att ni säkert saknar era familjer och vänner?

– Ja, det är alltid det svåraste. Men för oss var det också svårt att lära sig att trivas med turnélivet. Det är svårt att veta hur man ska lyckas ha kul samtidigt som man också vill göra något produktivt av tiden. Det tog några år innan vi lärde oss vad som funkar för oss. Men nuförtiden måste jag säga att vi verkligen tycker om att vara ute på turné. 

Och vad är det bästa med turnélivet?

– Det är så klart när vi kan göra människor lyckliga med vår musik. Det är magiskt. Och att vi får chansen att spela inför alla dessa människor nästan varje kväll.

Kommer du ihåg någon spelning där du själv känt så inför en artist?

– Ja, när jag var 12 eller 13 såg jag en konsert med Beastie Boys i London. Det var helt fantastiskt, jag kommer fortfarande ihåg känslan jag hade den kvällen.

Av Katarzyna Rogalska/WiMP

Han har producerat stora delar av Håkan Hellströms nya album ”Det kommer aldrig va över för mig” och nu även fått äran att göra albumets enda officiella ”remix”. I dag släpps Måns Lundbergs tolkning av låten ”Pistol”, exklusivt i WiMP.

Måns Lundberg är producent och musiker och har tidigare hyllats för sitt samarbete med Umeåbandet Deportees. När han för drygt ett år sedan fick erbjudandet att jobba med Håkan Hellströms sjunde studioalbum ”Det kommer aldrig va över för mig”, var det en dröm som gick i uppfyllelse.

– Jag har länge varit ett stort fan, så det var så klart en fantastisk möjlighet, säger Måns Lundberg.

I början var det egentligen tänkt att Måns enbart skulle mixa albumet, men efter att han provmixat en låt ville Håkan även ha med Måns som producent.

– Jag och Håkan fick omedelbart en bra kemi och det gick lätt att lära känna varandra, så allt kändes väldigt enkelt, säger Måns Lundberg.

Tolkningen av ”Pistol”

I samband med inspelningen av låten ”Pistol” började Håkan och Måns diskutera ”soulpotentialen” i låten, något som de båda ville bejaka även om det inte gick att förverkliga på originalet då det skulle krocka för mycket med låtens synthiga sound.

De kom då upp med idén att göra en nyinspelning av låten tillsammans med Håkans körsångerska Salome Kent.

– Salome har framförallt en jättebra soulröst, och sen var det också roligt att lyfta fram henne eftersom hon jobbat med Håkan så pass mycket, men lite i skymundan, säger Måns Lundberg.

Håkan gav Måns fria händer att prova sig fram och efter att den alternativa versionen gjorts klar var Håkan så pass nöjd med resultatet att tolkningen nu släpps som bonuslåt till albumet.

– Det känns såklart jättekul, säger Måns Lundberg.

Press på sig själv

Även om Måns ser det som en ära att fått jobba med den folkkäre Göteborgssångaren, säger han sig också ha upplevt en viss prestationsångest under arbetet med plattan.

– Jag har känt av ganska mycket press från mig själv. Jobbar man med en artist som man tycker väldigt mycket om, så vill man också göra bra i från sig.

Däremot menar Måns att Håkan själv aldrig riktat någon press mot honom, eller någon annan i teamet. Tvärtom ser han sångaren som den perfekta ”skivmakarpersonligheten”.

– Jag har bara gott att säga om Håkan. Han vet vad han vill och har alltid sista ordet, men är samtidigt bra på att låta andra runt omkring honom ta plats. Han går balansgången på ett snyggt sätt liksom. Och sen är han en väldigt trevlig person!

Finns fler drömprojekt

I dagsläget säger sig Måns inte veta i fall han och Håkan kommer fortsätta jobba tillsammans. Dock finns det två andra svenska artister som Umeåproducenten mer än gärna skulle välkomna till sin studio.

– Både Thåström och Robyn skulle vara väldigt spännande att jobba med! De är mina absoluta drömprojekt!

I dag, den 1 maj släpps Måns Lundbergs och Salome Kents version av ”Pistol”, exklusivt i WiMP! Lyssna på låten här: