Så var det fredag igen, och som utlovat ska ni få förslag på folk att följa på Twitter, eller snarare listor att följa på Twitter. Den här veckan blir det två listor som JournalistLisah satt ihop.
Vill du veta mer om Twitter? Idag publicerar Sydsvenskan en artikel där jag är intervjuad, jag kan framförallt rekommendera att scrolla ner till slutet där du finner en pedagogisk genomgång av vad Twitter är och hur det fungerar.
Dagens Media å sin sida publicerar en text där de listar de hetaste journalisterna på Twitter. En lista som redan diskuteras hett då den är helt missvisande, både utifrån den vinkel Dagens media valt – att lista de som har flest followers – och om man ska se till vilka som verkligen är ”hetast” i bemärkelsen mest aktiva, populära, har mest inflytande på Twitter.
Petra Jankov har skrivit en lista över olika Facebooktyper enligt deras statusmeddelanden.
Där finns Den lyckade föräldern, Strebern, Resenären, Finsmakaren, Partyprissen, Den utlämnande, Politikern, Distanshållaren, Dubbelpostaren och Viktigpettern.
Själv är jag en mix av kanske fyra eller fem, mer av vissa, mindre av andra.
Jag saknar också ”Den kryptiske”, den som alltid skriver halvt obegripliga meddelanden, som säger A men inte B och inte heller svarar när folk kommenterar och ber att få höra fortsättningen eller förklaringen till det spännande meddelandet.
Exempel: ”Haha, vad sa ni nu va?” Eller ”Nu är det nära”. Kan också vara insinuationer i stil med ”Den som sare han vare” eller ”Vissa människor borde grillas över öppen eld”, helt utan förklaring och utan att peka ut någon. Den kryptiske använder sig också ofta av rader ur låttexter eller egenuppfunna poetiska meningar utan egentligt innehåll.
Sen finns naturligtvis också dagboksstatusuppdateraren. Som skriver ”God Morgon”, ”På väg till jobbet”, ”Nu är jag på jobbet”, ”På väg hem i regnet”, och ”Dags att gå och sova”.
Men som sagt – dom flesta har nog litegrann av allihop i sig. Och så förändras det över tid, statusuppdateringarna speglar livet och de statusuppdaeringar jag skrev för två år sedan var av ett helt annat slag än dem jag skriver idag.
Jag fyller gärna på listan och tänker att om 91 tidningar som är gammelmedia skriver, så borde minst 91 bloggare också göra det.
Vi får aldrig ge upp kampen om yttrandefrihet och demokrati. Det är inget självklart, även om vi i Sverige kanske inte tänker på den så ofta, eftersom vi är så vana vid den.
Jag testar att slänga ut ordet helt förutsättningslöst, utan inspirationslänkar, utan frågeställningar, utan egna tankar.
Jag vill ha dina tankar om jämställdhet, kort och gott. Eller långt och svårt. Ljud, bild, rörlig bild eller text.
När du bloggat klart länkar du hit – alla läser inte Bloggvärldsbloggen och det är ju kul om också dina läsare hakar på och skriver om temat. Droppa också en direktlänk till ditt inlägg i kommentarsfältet här. Trackbacks funkar inte.
Med tanke på hur lätt det är att missförstå, eller bara tolka olika, är det nästan förvånande att det inte pågår fler krig än det gör, eller att människor ändå så ofta är så goda vänner…
En rolig sak med den här veckan är att det tillkommit många nya skribenter som jag inte tidigare känt till, som inte hakat på något tema tidigare och som jag inte heller råkat på i andra sammanhang. Kul, ju fler vi är desto roligare blir det, och framförallt gillar jag att få många olika och helt nya infallsvinkar på ämnena.
Trollhare har skrivit om ett specifikt ord, och hur förlösande det kan vara att ha ett namn på något, kunna sätta ord på en avvikelse.
Lisa skriver om hur vissa språk låter vackrare än andra, om det fantastiska teckenspråket, och om att också tystnad är ett språk. Grace är också inne på att tystnad är ett språk, och att en bild kan säga mer än ord. ArtiCuno visar i praktiken, med att ge oss en bild som säger det hon vill ha sagt.
Whatthefuckdotcom har skrivit om sin son som inte pratar som det förväntas. Mellan raderna läser jag att han ändå faktiskt har ett språk, såklart, de allra allra flesta har det även om det inte alltid uttrycks i ord.
Lilla O skriver väldigt intressant. Om att undervisa elever som inte kan svenska, och hur mycket det är som faktiskt måste in för att svenska språket ska kunna användas.
Amelia har gjort en videoblogg, i like. Hon ondgör sig över hur språket enligt henne försämras på nätet. Hon resonerar kring de, dem eller dom. Jag känner också igen mig i hennes svårigheter att lära sig engelska. Jag är till skillnad från henne fortfarande rätt dålig på engelska.
En sajt som streamar fil, gratis, enkelt, ingen registrering krävs, bara att söka, klicka och titta. Och kvaliteten är super. Jag har tjuvkikat på 2012, fungerade utmärkt.
Min son, 13 år och filmfantast, blev genast lyrisk för att minuter senare säga att ”Jag undrar hur lång tid det tar innan den stängs ner, det verkar inte direkt lagligt.” Så jag säger bara – titta och njut så länge det varar.
Samtidigt kan det konstaterats att filmbranschen, och alla andra branscher för den delen inte längre kan kämpa emot utvecklingen, det finns alltid någon annan som ligger steget före.
