Det är ett bra tag sedan jag utlyste bloggtemat ”mamma”. Jag borde sammanfattat det tidigare men faktum är att det strömmat in texter ända fram till nu, så det kanske inte gör så mycket att jag är lite sommarförsenad.

Men nu kör vi, för det finns ett gäng texter om mammor och föräldraskap som bara väntar på att bli lästa;

Jag börjar med en alldeles ny blogg, som skriver om väntan. Och längtan, efter att bli gravid. Waiting Mum. Em skriver också om att det inte var så lätt som hon trodde, att bli mamma.

Josefine skriver om missfall, om att vara mamma men ändå inte. Inger skriver om att äntligen bli mamma efter att ha väntat och längtat i åratal.

Så har Sandra skrivit. Om att inte ha en mamma. Om att sakna, inte den där kvinnan som födde henne, men en mamma. Och jag känner igen det, starkt. Men jag saknar en pappa. Frktjatlund skriver relaterat om en mamma som mest bara tänkte på sig själv.

Ingela har skrivit en lång postning, som rakt igenom är en kärleksförklaring till hennes egen mamma. Emm Aminah har också gjort det. Skrivit en kärleksförklaring. Det har också Anders gjort, till sin mamma prästfrun. Annieellen berättar också om sin mamma, som funnits och brytt sig.

Nexa skriver om sin mamma som hon tycker är världens bästa, trots de fördomar och misstankar som riktats mot henne på grund av hennes unga ålder då hon blev mamma. Jessikas mamma var också ung, på gott och ont. Och Jessika konstaterar att hon fått bättre förståelse för sin mamma sedan hon själv blivit mamma.

Gabriella förlorade sin mamma för ett och ett halv år sedan, när hon gick i nian. Hennes saknad återkommer ofta i bloggen, bland annat här, här och här.

Millan skriver om sin mammas cancerbesked.

Anjo har skrivit mycket vackert om sin mamma och hur saker förändrades när hon fick en stroke. Förändrades men ändå inte. Hans bror har hakat på och skrivit sin berättelse. Om samma mamma. Helena har skrivit en hemskt bra postning, om en dement mamma, som plötsligt bli klar på sitt modersmål.

Nova är mamma till sju. Varav två med särskilda behov. Och hon skriver om det dubbla i att undra varför men samtidigt inte vilja byta. CP-mamman är inne på samma tema när hon berättar om hur det inte alltid blir som man tänkt. Om dubbla känslor men också om rikedom. Masarinmamman beskriver vilken sorts mamma hon blev då hon fick en pojke med Downs Syndrom. Också Snorkfröken beskriver hur det är att vara mamma till ett svårt handikappat barn.

Honungspojkens mamma hade tänkt skriva om att vara mamma till en honungspojke, men valde att tillägna temat sin egen mamma, honungspojkens mormor. Men jag kan rekommendera er att läsa hela bloggen, som ju handlar om just hur det är att vara mamma till en pojke med en mycket liten hjärna…

Misen skriver om lyckan att få vara mamma, och att det inte är en självklarhet. Margareta skriver mycket läsvärt om bilden av moderskapet och samhällets förväntningar, om att välja bort barn och om att vara mamma hela livet.

SMÄM skriver om sin mamma. Om hur allt pinsamt och jobbigt i tonåren bytts mot tacksamhet.

Telluselle har gjort en ovanlig tolkning på temat och skriver om Moder Jord. Steve Lando skriver om kvinnans gudinneskap.

Missa inte heller Trollhares fria tolkning på temat, ”Jag är så onormal så jag slipper vara normal.”

Elviras blogg, Brev till min mamma, har jag rekommenderat förr. Men hon har hakat på temat och skrivit ett särskilt inlägg om tiden som gick alldeles för fort. Max P har också skrivit brev till sin mamma, om hur han tog henne för given.

Syltan skriver om att få sladdbarn, 17 år senare. Och inte bara ett, utan två. Samtidigt.

Tonårsmorsa skriver om barnen i hennes liv och vad de lärt henne om kärlek. Och om att inte vara barnkär. Men det är ju som hon skriver, man behöver inte nödvändigtvis gilla en person bara för att den är liten. Charlotte skriver om föräldraskapet och om hur det har förändrat henne som person, till det bättre. Bambi skriver också om hur hennes liv förändrats med mammarollen.

Rebecca skriver om sin mamma som valde att be om hjälp när tonårstrasslet blev henne övermäktigt.

Lilla O har skrivit om en ”Riktig mamma”. Om förväntningar, från andra men också från en själv, på hur en riktigt bra mamma bör vara. Men hur hon ändå föll till föga. Trollan skriver om lyckan i att ha barn, och hur två nya liv började då sonen kom. Och Eva skriver om den gränslösa kärleken till barnen. Michis skriver om utmaningen och den kanske viktigaste uppgiften i livet – att vara mamma.

Kristina skriver om att vara ensam mamma sedan hennes man dog i en olycka för några månader sedan. Gunilla skriver om att orka fortsätta vara mamma sedan ett av barnen dött.

Ettie skriver. Jag tänker inte försöka mig på en tolkning, läs själva. Pinsamma mamman länkar till ett gammalt inlägg, men läs det också!

Leif länkar också till ett gammal text, ett inlägg i jämtställdhetsdebatten. Snowflake skriver om Anna Wahlgrens Barnaboken, som den viktigaste i hennes liv. Jag kan direkt säga att jag har liknande erfarenheter av den boken, och har svårt att förstå den hårda kritiken.

Vargflingas hela blogg handlar om att vara mamma till sex, varav två tvillingpar. Också Smulan skriver om att vara mamma till många. Ingrid berättar om sin mamma och hennes kamp som änka och mor till tre.

Nattens Bibliotek ger oss en lista på en mammas specialegenskaper. Jesper skriver om egna mammor och andras. Eller kanske – sin egen mamma. 

Slutligen: Ni måste läsa Witchbitch. Så ärligt, så bra.

 

Förra veckan var det Alex Schulmans uttalande om bloggar som provocerade och hällde vatten på blogghatarkvarnarna som fortsätter veva på mot strömmen.

Idag gör DN en grej av att Carolina Gynning slutar blogga. Jahaja.

Jag har tidigare kommenterat näthatet i samband med att Jonas Gardell spydde galla över sörjan i Sydsvenskan. Och slutar inte riktigt förvånas över att diskussionen fortsätter så onyanserad som den är, och att DN verkar älska att driva den…

Om näthat särskilt riktat mot kvinnor har jag skrivit här. Och tydligen tål det att upprepas. Internet är inte boven. Internet är inte farligt, i varje fall inte farligare än verkligheten. Internet är inte ondskans budbärare.

Internet är fullt av generositet och kärlek. Det bara svämmar över, och det gäller även bloggvärlden. Därför förstår jag inte varför gammelmedia envisas med att så ofta skildra baksidorna med nätet. Dom finns såklart, men de är inte i majoritet. Jag har fått ut så mycket mer positivt av internet än jag fått skit. Och de flesta jag talar med delar den erfarenheten.

Internet är fullt av värme.

Tonårsmorsa uppmanar du bloggvärlden att sprida sina positiva och kärleksfulla upplevelser av bloggandet – och jag uppmuntrar såklart initiativet. Abbes pappa ger oss ett konkret exempel på den ständigt närvarande nätkärleken.

Här har jag skrivit mer om näthat, sexism och Carolina Gynning.

Oj, vilken respons på bloggtemat Mamma!

Fortsätt gärna skriva på mammatemat över helgen, det hinns med.

Ni som känner er färdiga eller inte har så mycket att säga om mamma-ämnet kan ta tag i nästa tema, som så här i semestertider är böcker.

Skriv om vad läsning och böcker betyder för dig, tipsa om bra böcker eller recensera en dålig. Du kanske skriver egna böcker som du vill pusha för, eller på något annat vis vill skriva om böcker.

Inspiration kan du hitta hos Bokhora eller Pocketbloggen, eller i något av de här inläggen.

När du skrivit, glöm inte att länka hit eller droppa en länk i kommentarsfältet. Och då direktlänk till inlägget, så det blir enklare att hitta igen.

Någon föreslog att jag skulle ha moderskap som tema någon vecka. Efter en del tankearbete har jag bestämt mig för att det är ett alldeles ypperligt tema att skriva kring. Alla människor på hela jorden är ju födda av en kvinna, någon gång.

Det går att skriva om sin egen mamma, eller om någon annans, om sitt eget föräldraskap eller om moderskap i största allmänhet.

För inspiration går det att läsa om den här mamman som inte riktigt fixade det. Eller läs bloggar, av mammor, den här förhoppningsvis blivande mamman, den här som när som helst får barn nummer två, och mammor som förlorat sina barn, och om mamman som förlorats. Eller varför inte de här instruktionerna om hur man bör fira sin mamma en gång om året. Eller kanske detta, om tre moderlösa och nu också faderlösa barn.

Skriv hur långt eller kort som helst, eller lägg upp bilder, videos, spotifylistor… Blogga hur du vill, på temat Mamma. Från nu och en vecka framåt. Länka gärna hit eller droppa en länk i kommentarsfältet. Se då till att det är en direktlänk till inlägget, och inte bara till förstasidan i din blogg.

Du kanske har märkt att det varit halvtyst här senaste veckan.

Det är för att det är sommar. Även mymlor som jag behöver ibland ta det lite lugnt och lukta på blommorna. Därför kommer Bloggvärldsbloggen att gå på halvfart från nu och ett par månader framöver.

Jag kommer inte att vara helt tyst. Ramlar jag över något viktigt, vettigt eller bara kul som jag vill tipsa om så kommer jag att göra det, men inte med samma frekvens som tidigare. Några veckosammanfattningar blir det tyvärr inte eftersom jag inte kommer att kunna ha den överblicken.

Veckans bloggtema var ett experiment jag kört i fyra veckor. Mycket lyckat – tack till alla som hakat på! Jag kommer att fortsätta med det under sommaren, fast på fredagarna. Det är alltså fredag-fredag som gäller för den som vill vara med, och sammanfattningarna gör jag när jag hinner…

Någon gång i augusti kommer Bloggvärldsbloggen att öka farten igen, fram till dess – ha en fin sommar, kika gärna in här under regniga dagar och fortsätt tipsa om sådant jag bör känna till.

 

Gud finns. Om inte annat i våra tankar. Förra veckans bloggtema handlade om Gud, och många har hakat på midsommarfirande till trots. Så många välskrivna, tänkvärda, roliga och mindre roliga blogginlägg har skrivits, här kommer en resumè av dem alla:

Först vill jag lyfta Andreas:

Låt mig direkt säga att jag tror på Jesus kärleksfilosofi. På samma sätt tror jag på Plura, Buddha, Nalle Puh och Kakmonstret. Men, också Abraham Lincoln som sa så här:

Det är inte antalet år i våra liv som räknas, utan livet i våra år.

Näst på tur är Ivana, med en postning om hur hon vägrar köpa hela paketet, om trångsynthet, fördomar och att låta var och en bli salig på sin tro. Ivanas Gud röker och svär.

Hultmans tänker ungefär likadant och har skrivit om att vara den man själv vill.

Eccehomo skriver om att skilja på tro och vetande, och om en viss avund gentemot dem som verkar så tvärsäkra på att Gud finns och är på ett visst sätt.

Margareth Osju ställer en fråga. Om du fick möjlighet att ändra på en sak i ditt förflutna, vad skulle du välja att ändra på?

 

Trollhare om att gå från kristen till kristen häxa och sedan till häxa.

Pysan skriver intressant, om uppmaningar hon får från kristna att söka sig till Gud för att bli frisk från sin cancer.

Sandbarnet beskriver Gud ungefär som jag skulle göra. Som något större än vi människor. Och avslutar med att ställa frågan om vad det är för skillnad på tro och religion. Också Gunilla beskriver ”sin” Gud som något större än oss själva.

Smulan beskriver en kluvenhet. Och ställer den frågan som jag tror de flesta med ett uns av tro någon gång ställt sig; var finns Gud när exempelvis ett barn dör? Vilket leder mig att ställa ytterligare en fråga: Är Gud god?

Göran Viren Sjögren skriver om att vara religiös utan att tillhöra en religion. Om begrepp som Gud, Ateism och Religion.

Pysan som sedan några år bor på Sicilien där katolicismen är stark ger sin bild av tro, och också Pysan känner sig lite avundsjuk på dem som har en tro, eller en Gud att hoppas på eller för den delen skylla på när något går snett.

Egoinas mamma har postat en kommentar som handlar om Jehovas vittnen. Och så menar hon att det är Gud som Gud. Själv så har jag inga problem med människors personliga tro, men jag har stora problem med Jehovas Vittnens manipulativa metoder och deras uteslutande av personer som inte gör rätt, samt skyddande av personer som gör fel. Allt för att Jehova är större än allt, större än lagen och lojaliteten till honom är och bör vara större än den till den egna familjen, sina barn och så vidare.

Petters Kukblogg; Om Gud – några lätta fakta. Och så ytterligare några fakta.

Hannah läser teologi och försöker sig på att förklara vad den kristna tron går ut på. Hon erbjuder sig också att utveckla resonemanget.

Birgitta skriver att Gud är missförstådd, och trycker som så många andra på individens frihet att forma sin egen tro.

Anders tror inte på Gud som det verkar. Och även han ställer sig frågan varför Gud hjälper vissa men inte andra. Catta är inne på samma linje.

Sjumilakliv tror på det goda i människan. Kanske är det just världens samlade godhet som är det vi kallar Gud? Och att ondska och annat inte har ett dugg med ”honom” att göra, att all skit som sker inte minst i religionens namn helt enkelt är det onda i människan, det vi kallar för Djävulen?

Ingrid funderar över om hon tror på Gud. Egentligen. Eller om det bara är för att hon lärt sig göra det och inte direkt frågat sig själv varför.

Max P skriver något om skinkhalvor och ska jag vara ärlig så fattar jag ingenting, men kanske någon annan gör det?

Åsiktskanonen berättar vem (eller kanske snarare vad) Gud är:

om Gud är det samma som att möta sitt barns blick för första gången, att se solen gå upp i sin älskades ögon, att bli frisk när man trodde att allt hopp var förlorat, att känna hur det värker i hjärtat av sorg eller glädje när man hör sin favoritlåt på radion, att få komma hem när man aldrig trodde att vägen skulle ta slut, att man får smaka något som är så gott att man inte kan beskriva det i ord, att känna värmen av solen strålar när man fryser som mest, att ärligt kunna älska sig själv för den man är – ja, då finns Gud – i allra högsta grad

Läs också WichBitchs beskrivning av Gud.

Kyrksyster tror på Gud, och finner tröst hos Gud. Rubank tror att alla människor tror.

Ettie skriver om barndomsminnen, om söndagsskola, tungotal och annat som hon valt att ta avstånd ifrån.

Fredric tror att var och en blir salig på sin tro.

Fredrik Jönsson tar upp religionsbegreppet och dess funktion som Opium för folket, och han använder det som nu händer i Iran som exempel.

Patrik Risell tror bestämt och menar att meningen med livet är att lära känna Gud. Han hänvisar inte till någon särskild bloggpost men hans blogg berör ämnet ofta. Också Blahonga bloggar ofta om tro men utifrån ett annat perspektiv då h*n inte är troende.

Christer Magister tycker att det är mer troligt att Gud inte finns än att han gör det. Och om Gud mot förmodan skulla finnas är han en dålig pedagog.

Annieellen kallar sig humanist, men rotar fram sina känslor för kyrkan, som är dubbla men övervägande positiva.

Göran skriver om sanningar, och ställer frågan om det finns relativa sanningar. Är inte sanningen alltid sann?

Rebecca skriver om Gud, som hon tror på. Och beskriver också vem Gud är:

Han är en del i varje soluppgång och solnedgång. En del i höstens
piskande regn, sommarens stekande sol och vinterns långsamma
snöande. En del i ett nyfötts barns första skrik och en gammal mans
sista suck. En del i varje steg och andetag, varje dag, varje minut, varje sekund.

Smäm tror på en Gud som gör det omöjliga möjligt. Också Tankestormar tror på Gud, och verkar lite trött på alla ”religiösa hjärtefrågor” som fötts av människor, inte av Gud.

Michaela skriver intressant om sekularisering ur ett genusperspektiv.

Emma Sofia har fotograferat söndagsmässan. Spana in!

Och läs för allt i världen En bokmal anfaller. Ledsen Gud, men jag tror inte på dig längre.

Andreas fick börja, och han får också avsluta;

Slutkläm: Min syn på kyrkan har inget att göra med att jag blev relegerad från söndagsskolan på grund av ekivokt språkbruk eller konflikten i barnkören där jag hotade med avhopp om jag inte fick sjunga solo.

Slutkläm II: Pratar vi fotboll är Torbjörn Nilsson Gud, och det är däremot en absolut sanning.

 

 

Ingen säger egentligen emot. Inte ens de mest insnöade propagerarna för gammelmedia. De sociala medierna är bäst på nyhetsrapportering från Iran just nu. Men hur hittar man i djungeln av tweets, YouTube-klipp, foton och bloggar? Här kommer några tips på hur du enkelt kan få en överblick om läget i Iran, här och nu.

Koll på flödet: Twitter är den överlägset snabbaste och just nu viktigaste kanalen för information. Dels används den för att sprida viktig information till folk i Iran, dels är den viktig för att berätta för omvärlden vad som händer. Det som twittras från och om Iran taggas, alltså märks med olika sökord. Vanligast är #iranelection men det finns också taggar som #neda #iran och #gr88.

Ovanstående sökord uppdateras varje sekund, och det kan vara näst intill omöjligt att hänga med i flödet. Det sprids också en hel del rykten och disinformation. Här finns en bra guide i hur du undviker de värsta skojarna.

Några twittrare som är trovärdiga och som jag rekommenderar att ha koll på om man inte orkar följa hela flödet: StopAhmadi, iran09, persiankiwi. Oppositionsledaren Mousavi finns också på Twitter.

På Twitter sprids också länkar till de viktigaste klippen på YouTube, de mest relevanta bloggarna och nyhetsartiklarna och till bilderna på Flickr.

Här finns en Flickr-konto där man samlar bilder från Iran. Zebel45 lägger upp och samlar klipp på YouTube.

Bra bloggar: För sammanfattning och kommentar har både Huffington Post och The Guardian utmärkta livebloggar, som uppdateras så fort det händer något av intresse. De publicerar också filmklipp och bilder löpande.

Också den här livebloggen på The Atlantic är mycket bra.

Mashable har gjort en utmärkt tidslinje över händelserna så som de rapporterats i de sociala medierna. Mashable har också samlat tio av de viktigaste filmklippen på YouTube.

På svenska skriver Nima på Nordic Dervish. Han har också en bakgrund och kunskap som gör att han kan analysera och kommentera det som händer. Han har också vakna bloggläsare som hjälper till att ta reda på vilka rykten som stämmer och vilka bilder man kan lita på.

Revolutionary Road bloggar inifrån Iran, och han twittrar också. Läs också Uskowi of Iran.

Hur kan du hjälpa? Som åskådare av det som händer i Iran just nu är det lätt att känna sig maktlös. Men det finns en del att göra. Allra enklast är att färga sin Twitteravatar grön. Det är en enkel gest som inte gör någon större skillnad, men det är en markering och visar på ett ställningstagande för demokrati.Vill man sedan använda the ”green wall” som Twitterbakgrund kan man gå hit.

Jag har också förstått att många i Iran uppskattar gesten. Men det är i allra högsta grad frivilligt, och jag häpnar när jag hör att Jocke Jardenberg fått massvis av mejl från personer som ifrågasätter varför han inte gjort det. Man kan ge stöd i det tysta också. Nordic Dervish har skrivit en viktig postning om detta.

En annan enkel åtgärd är att byta land och tidszon i sina Twitterinställningar. Man anger helt enkelt att man bor i Iran och har tidszon GMT+3.30. Det gör det något svårare för iranska myndigheter att spåra dem som twittrar från Iran.

Att utöva påtryckningar är också förhållandevis enkelt. Amanda Brihed och Sjumilakliv har skrivit bra postningar med kontaktuppgifter till ambassader och UD.

Här finns en bra sida med forum och diskussioner och tips på hur du kan hjälpa. Bland annat behöver Iranierna proxyservrar för att kunna komma ut på nätet. Och här finns bra information och förklaringar till sådant som händer.

Man kan såklart också gå med i en grupp på Facebook för att visa stöd.

Sist men inte minst: Det som händer i Iran händer nu. Rapporteringen är ofta ögonblicklig. Svälj inte all information, vänta med att sprida vidare tills du fått den bekräftad från fler källor. Iranska myndigheter finns på Twitter, både för att söka efter folk och för att sprida desinformation. Tänk på att folket i Iran riskerar sina liv. Den som skickar vidare en tweet från en iranier uppmanas att först ta bort twitternamnet.

Allt för att skydda och hjälpa de iranier som står upp för sin yttrandefrihet och demokrati i sitt land.

Här finns en del tips.

Och Marcin har skrivit, bland annat om hur The Pirate Bay stödjer folket i Iran. Marcin tipsar också om denna text med mycket bra information om läget.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Färga Twitter grönt, för att visa ditt stöd för det iranska folket, för demokrati och yttrandefrihet.

 

Miljontals människor är just nu ute på gatorna i Iran och protesterar mot resultatet i fredagens presidentval.

Skottlossning, en död och flera skadade rapporteras, och absolut bästa sättet att få senaste nytt är – Twitter. Via hashtagen #iranelection kommer rapporter varje sekund, från ögonvittnen. Det är den mest använda taggen på Twitter sedan flera dygn tillbaks.

Förutom ögonvittnesskildringar postas också länkar till filmer på Youtube och bilder på Flickr.

Det postas slagord och hejarop, och många som inte finns på plats skickar uppmuntran och mentalt stöd till demonstranterna på Twitter.

Om man inte orkar sortera i det ständigt uppdaterade flödet finns några twittrare som är extra bra att följa. StopAhmadi är en, iran09 en annan. Naturligtvis finns också oppositionsledaren Mousavi på Twitter.

Bloggen Revolutionary Road uppdateras flitigt med både text, filmklipp och bilder.

Daniel på Mindpark har skrivit om nyhetsrapporteringen i den sociala medierna.

För att följa händelserna på svenska – läs med fördel Nordic Dervish. Scaber Nestor bloggar också en del om Iran.

För lite bakgrund till det som händer rekommenderar jag läsning av dessa båda artiklar i Fokus.

Naturligtvis finns också en Facebookgrupp att gå med i för den som vill visa sitt stöd för oppositionen i Iran.

Uppdaterat: Naturligtvis ska man inte tro på allt som sägs. Många rykten florerar och desinformation sprids för att förvirra. Här kan du läsa om hur du undviker att gå på de största nitarna.

Vem är Gud? Eller vad?

Finns han? Eller är Gud en hon? Finns det kanske massor av gudar?

Vad betyder Gud för dig?

Går det att tro utan att vara religiös?

Veckans bloggtema handlar om Gud, och det är du som bestämmer hur han (eller hon) kommer in i bilden.

Är det så att det blivit mer accepterat att tro, och att ateister idag blir mer ifrågasatta än tidigare?

Skriv, du har hela veckan på dig. Länka hit eller droppa en länk (Viktigt att det är en direktlänk till inlägget!) i kommentarsfältet så jag hittar din postning och kan ta med den i sammanfattningen i slutet av denna eller början av nästa vecka.

En som tjuvstartade redan igår, med att skriva detta fantastiska inlägg där hon förklarar att det finns en stor gråskala mellan att vara religiös och ateist, är Elin Grelsson. Håller du inte med henne? Skriv! Håller du med? Skriv!

Jag har också skrivit lite grann om mina tankar kring ämnet.

Här kan du läsa sammanfattningar om tidigare teman: Ålder, Fördomar, Alkohol.