Hos Emanuel hittar jag det här fantastiska klippet från SVTPlay, skynda titta, det ligger bara ute till den 3 december.

En annan kul grej är att Fasching har gjort en fejkintervju med ingen mindre än undertecknad och jag tycker att den är fantastiskt rolig, och tror att alla som läser mina bloggar förstår det roliga med den. Jag använder sällan ordet, men här passar det utmärkt: Briljant!

Här är dagens krönika.

Ämnet för dagen är smileys.

Blogginlägg jag skrivit i ämnet:

En vecka utan smileysar.

Skippa smajlisarna.

Fegt, avväpnande eller ett sätt att hålla höjd i diskussionen?

Första reaktionerna på #nosmiley.

För eller emot?

Nosmiley #fail.

Humor utan smileys.

Den här ”bloggen” var precis vad jag behövde nu. Den är ny, outforskad och fantastiskt suuuuperrolig!!

Och den påminner inte om någon annan ”blogg” jag läst.

I allt övrigt låter jag Mattias Nilsén tala för sig själv, jag tror det blir bäst så!

(men alltså. missa inte kommenterna till inläggen…)

Tre dagar in i #nosmiley week pågår diskussionerna för fullt, om än inte lika intensivt som första dygnet.

Popjunkien har skrivit ett försvarstal för smileysarna, kombinerat med ganska stränga regler för hur de bör användas.

På Twitter är det tydligt att det är utmanande och inte helt lätt att klara sig utan kolon och parenteser:

Några som var på från början har gett upp:

Och vi andra fuskar vilt, genom att använda taggen #nosmiley istället för riktiga smileys:

Många använder argumentet att det på nätet behövs smileys/emoticons för att ersätta kroppsspråk, tonfall och miner vi använder när vi ses öga mot öga. Jag håller med i de flesta fall. Men så finns det fall där de är direkt kontraproduktiva. Som när någon på riktigt försöker vara rolig med hjälp av ironi. Då förstörs hela skämtet om man trycker dit en glad gubbe. Tycker jag då.

Okej. Veckans bloggtema var att tipsa om sina favoritbloggar. Många har missuppfattat och skippat att blogga och istället nöjt sig med att tipsa i kommentarsfältet. Jag tackar för alla tips, de är välkomna så här i nomineringstider, men i den här sammanfattningen tar jag bara upp dem som skrivit i sina egna bloggar.

Sen blir jag lite trött. Många säger att de inte kan välja några, att så många är bra, det är väldigt mycket ”ingen nämnd, ingen glömd”. Men precis som jag skrev om Follow Friday i fredags, måste vi vara så rädda för att exkludera? Att lyfta fram någon som är bra behöver inte betyda att man dissar alla andra? Att ge credd till någon är inte att tala om att alla andra är dåliga. Och faktiskt – alla kan inte vara bäst på allt. Alla bloggar är inte bra och läsvärda. Jag läser en del bloggar som är av intresse för mig för att jag känner bloggaren eller för att de skriver om ett insnöat ämne jag intresserar mig för, men jag skulle ändå inte rekommendera eftersom jag inte tror att bloggen i fråga intresserar så många andra, om ens någon.

Nog om det, nu kör vi:

Hanna tipsar om fem favoriter. Underbara Clara, Fröken Nina funderar på livet, Lilla O, My milk tooth och Onekligen. Hannas motiveringar finns här.

Bokmalen har funderat över vad som gör att en blogg hamnar bland hennes favoriter. Och så tipsar hon om Afrodita, Tabula Rasa, Ventilera mera och Islandsmamman. Alla utom den sistnämnda helt nya bekantskaper för mig, värda att spana in.

Om Trebarnsmamman bara får välja en blogg att tipsa om väljer hon Sand mellan tårna, men i postningen finns några fler bloggar nämnda.

Smulan läser inte så mycket bloggar, men räknar ändå upp ett gäng i sitt inlägg. Fem av dem med motiveringar; Englas mamma, Whatthefuckdotcom, Tonårsmorsa, En trebarnsmammas vardag, Helena och Renées blogg.

Ingrid lyckades inte peka ut någon favorit men hänvisar till sin bloggrulle.

Diamantsplitter är riktigt ärlig när hon tipsar om Kissies, fast hon inte gillar stilen.

Micco tipsar om fem bloggar och lyfter samtidigt fram egna gamla inlägg som är värda en andra chans. Bloggarna han tipsar om är Brand strategi insider, Pers värld, Please copy me, Doktor Spinn och Mindpark. Tyvärr är de alla svåra att placera in i någon av kategorierna för Stora Bloggpriset.

Elker har valt ut 9 av 90 bloggar som han särskilt rekommenderar, och han har skrivit bra motiveringar till dem alla. Emanuel Karlsten, Motpol, Godtyckliga gatan, Heja Abbe, På slak lina, Hanna Wagenius, World of Ingrid, MinaModerataKarameller och Se till vänster, där går en arab.

Annieellen har skrivit och tipsar om en vlog, xsullengirlx.

Nattens bibliotek läser massor av bloggar och väljer att plocka ut dem där hon inte missar en enda postning. De är A sunday kind of love, Johan Norberg, Deltidspappan, Att vara Charlie Schulmans pappa, Hur hamnade jag här och slutligen Barnläkarbloggen.

Veronica har nominerat i olika kategorier, här är hennes tips: Linus Fremin, Träningsglädje, Splodgy och Henrik Oscarsson.

Jesper har tagit min uppmaning om att skriva lockande motiveringar på största allvar. De bloggar han får mig att vilja läsa är Silverkocken, Tio meter över havet och Katastrofala omslag.

Skatan har skrivit en alldels fantastisk post om den blogg hon valt som favorit. Bloggen hon valt är Lilla Blå.

Gunilla har också begränsat sig till att välja ut en enda favorit, som är Kaela.

Sjumilakliv ger oss tre bloggar med det viktiga tillägget att vilka man favoriserar förändras över tid. Men bäst just nu är enligt henne Onekligen, I väntan på livet och Mats Strandberg. Inom parentes nämner hon också Fröken Tjernström.

Smäm har nominerat i alla bloggpriskategorier, det tackar vi för! De nominerade är: Dock, Natalie Karlsson, Tangentbordet, Frippan, Deepedition, Camera Obscura, Lilja.com och The luckiest.

Anouk listar tre favoritbloggar: Ladydahmer, Spiderchick och Ohstlin.

Carin H ger oss en kavalkad med humorbloggar. Egoina, Spiderchick, Onekligen, Knivlisa, En äkta man, Jesper Salén, The Viktor Report, Filosofiska övningar med Gabriella och Jack Moy.

Farsan mitt i livet har också skrivit genomtänkta motiveringar till de bloggar han nämner som favoriter. Truthandfiction, Nattens bibliotek, Slutet är början på något nytt, Tjuvlyssnat, PhotoshopDisasters och så nästan Jardenberg unedited.

Lilla O kan inte välja en men nämner två bloggfavoriter i sin postning. Lyrans noblesser och Om böcker som jag hunnit läsa.

Anders H slutligen nöjer sig med att till denna vecka hålla sig till en enda favoritblogg. Heja Abbe.

Jag vill tacka er alla för tips, många av bloggarna kände jag till sedan tidigare, somliga hade jag glömt att de fanns, andra var helt nya för mig. Jag kommer att lägga in alla i min RSS åtminstone tillfälligt och är redan säker på att jag fått några nya favoriter. Och bra input inför mina nomineringar till Stora Bloggpriset.

Och så avslutningsvis – att tipsa om bra saker man läser, om favoritbloggar, att recensera andras bloggar kan man ägna sig åt året om, inte bara i nomineringstider. De flesta av de bloggar jag följer har jag hittat genom tips från andra bloggare. Så fortsätt tipsa, fortsätt att credda de bloggar ni gillar, oavsett vad som råkar vara bloggtema i den här bloggen, ok?

Jag vet inte varför jag tycker att det är så roligt med den sortens humor som driver med kristna. Inte religiösa överlag, utan just med kristna och kristendom. Det kan ha att göra med att jag själv är uppvuxen i Pingströrelsen och därför skrattar med istället för åt, på något märkligt vis, för det är inte för att jag på något vis föraktar eller ser ner på kristna.

Igår ramlade jag över den här fantastiska sajten, efter ett tips på Twitter där det länkades till den här postningen. Det är kanske inte så mycket kristet över den, men kolla kommentarerna! Jag fascineras också över att folk kan vara så fantastiskt ambitiösa och hålla liv i liknande sidor. Mullbergaskolans rektor twittrar dessutom.

I våras spekulerades det vilt om vem som låg bakom Sanningen måste fram. En blogg som visade sig vara ett inlägg i den politiska debatten, kring Kristdemokraterna.

Tidigare, i internets begynnelse, skrattade jag mycket och ofta åt Svenskfinska församlingen i Sundsvall, också det en fejksida (även om den mycket väl hade kunnat vara på riktigt). Och om jag ska vara helt ärlig så brukade jag och en kollega till mig, också han med rötter i frikyrkan, skicka länkar till varandra från Dagen.se, som på den tiden utan att vara det minsta lilla på låtsas var stor humor för den som är uppvuxen i rörelsen. Som tur är har Dagen blivit väldigt mycket modernare i dag.

Jag tar gärna emot tips på andra liknande sidor, ambitiösa fejkbloggar och de behöver inte ha kristendomen som tema, det går bra med vad som helst bara det är välgjort och man kan skratta åt det.

En bloggpost som väckt en del uppmärksamhet under helgen är denna, där Niclas Strandh gör sig lustig över några modebloggerskor.

Jag är inte den som vanligtvis blir särskilt upprörd över näthat och bloggmobbning, jag har skrivit om det på Newsmill tidigare i sommar och står fast vid att det är bättre att fokusera på dem som tycker om än på dem som vill en illa eller är elaka. Jag tycker också att man ska ha rätt att kritisera unga tjejer, även om de är unga tjejer, och jag har själv gjort det.

Dessutom skrattade jag mycket åt klippen i postningen. Ibland är elakhet väldigt roligt. Lyteskomik är ofta fantastiskt kul, jag erkänner att jag tycker det.

Men är roligt en ursäkt för att kanske såra? Är rubriken ”bloggmobbning” så avväpnande att läsarna bortser ifrån vad det hela går ut på? Och från att skratta och kanske visa en kompis något som är roligt till att som blogg-guru offentligt häckla tonårstjejer som ändå vet att använda tekniken och med största sannolikhet kommer att fortsätta göra det i ”ädlare syften” då de blir äldre, tycker åtminstone jag att det är ett ganska stort steg. Det tycker också Tea.

Det är lite som om jag som förälder skulle skriva gulliga anekdoter om saker som mina barn säger, som andra vuxna kan skratta åt men som skulle vara utlämnande och pinsamt för barnen. Det har jag säkert också gjort vid tillfälle, framförallt har jag säkert berättat såna för barnen pinsamma saker för mina vänner.

Var går gränsen mellan lyteskomik och satir, och att vara elak för att göra sig rolig på någon annans bekostnad? Är det skillnad på att göra det i en liten krets och på att ”mobba” offentligt?

Oavsett de här tjejernas framförande, språk eller mognad så är de ett gäng väldigt ambitiösa brudar med talang och förmåga att hitta sin publik, och jag blir inte som vissa skriver i kommentarerna rädd för framtiden, eftersom de är lika lite representativa för alla unga i Sverige som de är för bloggosfären. Dessutom är jag inte helt säker på att jag skulle vilja att de videofilmer jag gjorde ihop med mina kompisar när jag var tonåring hade spridits på nätet. Då skulle de definitivt ha häcklats och jag skulle ansetts vara en bimbo big time, jag lovar.

Uppdatering: Julia Skott har också skrivit. Mycket klokt och bra.

Eftersom långhelg stundar och sommaren är i antågande gissar jag att bloggläsandet och skrivandet kommer att gå lite på lågfart, men för er som ändå hänger framför skärmen vill jag ge några lästips, en salig blandning av högt och lågt som jag plockat ur min tipskorg och RSS:

På Bänken. En blogg med de allra enklaste seriestrippar, somliga riktigt bra.

En uppfinnares syn på Upphovsrätt, ifall någon mot förmodan skulle ha missat den…

Frihet enligt Regina Lund.

Och så en lite svårare utmaning, som du kan roa dig med att svara på i din egen blogg ifall inspirationen tryter. Att svara på en sådan brukar inte sällan vara ett sätt för mig att få igång skrivandet och tanken när jag är i en bloggsvacka.

Musikdissarbloggen. En färsking som inte postat så mycket än, men jag tror att det kan bli i varje fall lite kul.

Ketch Siri. Om sjöfärder, drömmar, frihet och nybakt bröd.

Pappersgrafik. För dig som ledsnat på internet och vill ha en ny hobby kanske. Det verkar finnas efterfrågan.

Saknat Napster?

Snittbetyg.se. För dig som inte kan räkna själv, eller vill göra det enkelt för dig.

Bodström gillar inte hyckleri a la Maud. Själv är han renhårig säger han.

Andreas Ekström ställer relevant fråga.

Ska vi verkligen övervaka barnens internetsurfande? Apropå detta. Jag har själv en del att säga i ämnet, och när jag föreläst för föräldrar och folk som jobbar med barn brukar jag betona väldigt starkt att man inte bör spionera på sina barn, däremot utöva normalt föräldraansvar, på nätet såväl som i ”verkligheten”.

Jag kan inte låta bli att gilla att Peter Sunde inte röstar Pirat.

Det här är bra. Även om Google Translate lämnar en del övrigt att önska…

Kristen humor.

Det här bör läsas. Om att få sina fördomar på skam. Om att det kan vara lätt att uttala sig om sådant man inte vet något om. Om livsglädje. Om att inte ge upp.

Soraya önskar sig ibland en anonym blogg. Jag förstår precis. Samtidigt som jag uppskattar dem som tar av sig masken ibland. För inuti är vi alla människor.

Slutligen – jag skriver under på varenda ord här. Vad är grejen med åttatillfemsamhället, är det inte 2009 nu?

Uppdaterat: Underskatta inte Blondinbella. Underskatta framförallt inte hennes makt över sina 250.000 läsare. Jag hoppas att detta går in hos någon liten osäker tonårstjej.

Sen om jämställdhet. Det här har jag faktiskt aldrig tänkt på. Men han har ju rätt.

Du som gillar kylskåpspoesi gillar antagligen den nya bloggen sökordspoesi.

Där publiceras poesi skapad rakt av från sökord och fraser som använtas för att hitta till olika bloggar. Så här skickar du in ditt eget bidrag.

Jag kunde inte mostå utan författade en egen liten vers, baserad på sökningar som lett surfare till mymlan. Särskilt poetiskt blev det inte, lite småkul. Allt behöver inte vara blodigt allvar;

varför tycker du att det är synd om män?
per bjurman

vad är numret för tjejer att ringa gratis?
margret atladottir

hur många spellistor kan man ha i spotify?
kratwerk man machine

påminnelse!
köp horor i lund, vidga dina vyer

Sen kan man ju tro att jag skriver värsta snusk och skvallerbloggen att döma av sökningarna som leder till mig. Många äro (förmodligen) de besvikna som hittar inlägg som detta när det söker efter erotiska noveller…

Jag kan bli så frustrerad över att det finns så mycket bra i bloggvärlden som jag inte hinner läsa. För att inte tala om allt bra som jag inte ens vet finns därute.

Jag bad i varje fall om tips och fick en hel hög.

Jag fastnade för Brev till mamma.

Brevskrivaren är en tjugofemårig kvinna vars mamma dog i mars i år. I bloggen skriver hon till sin mamma. Saker hon hade velat säga när mamma levde. Saker hon vill berätta nu. Och så det däremellan. Det är så bra, välskrivet och på spiken ofta så jag får ångest. Och det är ett gott betyg.

Hennes syster skriver också en blogg om mamma.

Om en väldigt älskad mamma. Och det slår mig precis som det slagit dessa systrar – att det är så svårt att säga vissa saker till dem som lever. De där kärleksförklaringarna, ursäkterna. Sådär så jag verkligen hoppas att de döda kan se oss någonstans ifrån, och läsa bloggarna som skrivs till dem…

Men allt är inte död och elände.

Syster nummer ett har också en annan blogg, Not on my shift.
Den är smart, snabb och rolig.
Om svininfluensan. Ur barnamun. Om empati.
Läs, gör det bara!