Det börjar dra ihop sig till internationella kvinnodagen och brudarna trillar in i Barcelona en efter en.
Barcelona firade ju lite i förtid och man vet att de är sugna på att se vilket genomslag påhittet skulle få i medierna när Barças presschef Txemi ringer upp mig för att fråga varför jag inte var på plats mot Zaragoza i lördags.
– Så Aftonbladet skrev inget om saken, undrade Txemi lite besviket och jag fick trösta honom med att jag nämnt det hela i bloggen vid ett tidigare tillfälle och skicka över en skärmdump.
FCB andades ut och kunde konstatera att ”den svenska tidningen Aftonbladet applåderar initiativet”.
Vad gör man inte.

 Plats för applåder. Skärmdump: FCB

Marca kör en intervju med Sara Carbonero i samband med att Ford lanserar en tävling i fotbollskunskap ihop med Spaniens mesta journalistwag.
Reportern Andrés García värmer upp Carbonero (eller carbonaran om ni har riktnummer 031) med att fråga: ”Och du, kan du mycket om fotboll?”
– Jag har jobbat med sport i åtta år och gillar det verkligen, så självklart kan jag mycket. Annars skulle jag inte kunna prata om det hela dagarna, svarar Sara pedagogiskt.

 
Vet du vad Spaniens målvakt heter? Va? Vet du det?

Den svenska tidningen Aftonbladet applåderar inte frågan, kan ni väl hälsa Marca om ni springer på dem.

I dag trillar även Arsenal in och om ett par timmar håller Arsène Wenger och en friskförklarad Pep Guardiola presskonferens på Camp Nou.

Barcelona saknar både Carles Puyol och Gerard Piqué i morgon och jag börjar undra om det här inte blir en riktig nagelbitare. Sergio Busquets och Eric Abidal lär få bilda mittlås i stället och lämna fältet öppet för en stekhet Seydou Keita på mittfältet. Mot ett lag som har typ exakt samma taktik som Barcelona är det ganska precis i mittförsvaret som man inte vill ha frågetecken.

Atlético Madrid red ut blondinstormen och tog tre snygga poäng mot Villarreal, som börjar få ställa in sig på att kvala till Champions League nästa år, och flyga vidare i Europa League så länge.
Jozy Altidore är på lån i Turkiet från den spanska tabellfyran den här säsongen och sliter med att acklimatisera sig i sitt nya hemland.

 
Kalla fakta.

Amerikanen verkar känna sig lite allmänt avskärmad från händelserna i övriga fotbollseuropa. Ni kan väl hjälpa Altidore och uppdatera honom på veckans event när ni har en stund över.

 Right.

Annars handlar ju det mesta om Sverige just nu.

När Atlético Madrid steppar ut på Vicente Calderón i kväll för att välkomna Villarreal till huvudstaden står en hel del på spel om en säger.
Atléti ligger på en ganska oroande åttondeplats i tabellen och har tre poäng upp till Sevilla och någon form av Europaspel nästa säsong.
Villarreal ligger på fjärde plats en poäng ifrån en självkvalificerande Champions League-plats där Valencia just nu tronar.

Och så har Atléti så klart inbördes stridigheter, annars vore de inte Atléti.
Det är Diego Forlán som är i blåsväder efter att han blev utbytt i matchen mot Sevilla senast, enligt El País för att han ”var som en kokande köttgryta som bubblade så att locket hotade att åka av”. Diego gillade inte beslutet och efter några minuter på bänken lämnade han den och skrittade ner i omklädningsrummet med orden:
– Helvete. Den jävla () som födde honom. Nu drar jag! 

Det började genast spekuleras i vem Diego hade i åtanke med sin kärleksförklaring, var det möjligen tränaren Kicki Flores?
Men nej, Forláns utbrott provocerades enligt El País fram av lagkamraten José Antonio Reyes, eftersom uruguayanen hade försett Reyes med inte mindre än sex passningar i målläge under matchen, medan Reyes bara betalade tillbaka tre gånger och vid flera tillfällen ignorerade en fristående Forlán och gick själv.
Problemet gäller inte bara Reyes och redan förra året, under tränaren Abel Resino, ska lagkamraterna ha bildat en pakt mot Diego Forlán som gick ut på att inte ge honom bollen.
Jag säger som någon som kommenterade mitt inlägg om Walter Pandiani häromsistens: Moget!

Enligt källor till El País kommer lagkamraternas agg från förra året då Abel Resino favoriserade Forlán så till den grad att det blev ohållbart och efter 0–4-förlusten mot Chelsea, som i förlängningen kostade Resino jobbet, ska flera spelare i Atlético ha samlats utanför rummet där sjukgymnasterna håller hus och sagt: ”ni un balón a la rubia”, fritt översatt ”inte en boll till till blondinen”.
Vill Atléticos pressteam leta läckor kan de alltså börja med klubbens medicinska team.

Blondinen. Ett rätt bra smeknamn ändå, det får man ge dem.

 Take a chill pill, blondie! Foto: Uly Martín.

Ibland tittar på man Atléticos laguppställning och fattar inte vad de gör i la ligas mellanskikt.
Ibland förstår man ganska exakt vad det handlar om.

Real Madrid har åkt norrut för att visa Racing Santander vad de kan och Sergio Ramos har lagt ägnat dagen åt att lägga ut bilder på den vackra kuststaden och sina medresenärer på Twitter.
Karim Benzema har ju insett att det här med att sticka ut är hans grej och när han demonstrerar det genom att gå tillbaka till sina rötter och vägra falla i det spanska tumträsket så känner jag spontant – respekt.

 Jip jop vs. thumbs up.

Det kluriga nu är att om ni gillar Ze man så får ni visa det genom att, ehum, tumma inlägget här nedan. Eller låta blir. Då tolkar jag som att ni (o)gör det i Karims ära.

Starkt gjort av Karim Benzema att glida in på bloggen bara tio minuter innan matchstart, köra den i Google translate och fatta vad som krävdes av honom i kväll.
Starkt gjort av Real Madrid att totalkrossa ett förvisso rätt uselt Málaga med pressen på sig.
Starkt gjort av CR7 att göra kvällens sjunde mål i den 77:e minuten.
Starkt gjort av José Mourinho att rota fram Fernando Gago och Sergio Canales ur materialskrubben och ge dem lite välförtjänt kärlek i andra halvlek.

Kärlek är väl annars inte riktigt ordet som bäst beskriver Mou och Manuels moment innan match.

 Men tjänare! Foto: Marca

Málagacoachen låtsades inte ens att han trodde på mirakel i kväll. Efter matchen klev han på en av spansk fotbolls ömmaste tår och det helt utan att skämmas.
– Vi visste att vi inte skulle kunna fajtas om några poäng i kväll. Det här var något vi var tvungna att göra, det kommer inte att påverka oss. Vi vilade flera spelare i kväll och hade vilat ännu fler om vi hade kunnat, förklarade Pellegrini stonefaced efter matchen.

Var det en passning till José Mourinho så var den rätt sofistikerad på sitt sätt.

Nu har vi det här spännande läget igen, där omvärlden skulle påstå att Cristiano Ronaldo gjort 27 mål i ligan, lika många som Leo Messi, och där tidningen Marca, som delar ut priset för Pichichi, skytteligavinnaren, tycker att han har gjort 28.

Real Madrid får lite arbetsro inför kommande två munsbitar Racing Santander och Hércules innan det är dags att skjuta åttondelsspöket och Kim Källström all världens väg på Bernabéu om knappt två veckor.

Levante är ett lag som vi behandlar högst styvmoderligt, utan tvekan. Men skönsång från fotbollsspelare letar sig alltid igenom mediebruset och ut på bloggen och när de här killarna tar ton så myser jag lite (även om jag sänker ljudet rejält, herregud, de är bättre på fotboll än musik i Levante).

 Sing along. 

Kvällens tänkta svenskfest i Almería kom av sig efter bara 23 minuter, då Markus Rosenberg fick kliva av och sätta sig bredvid Kennedy Bakircioglü på bänken. Därifrån kan han ägna sig åt att skicka röksignaler till Henok Goitom som sitter på bänken bredvid, en bit från bottenlaget Almerías startelva återigen.

I huvudstaden är det snart dags för ett återseende som möjligen blir kärare än man gissade i början av säsongen. Jag har lite svårt att tippa mottagandet, måste jag erkänna.
Manuel Pellegrini har inte direkt fått ordning på Málaga sedan han kom dit i vintras, men hans arbete med Real Madrid har reviderats en aning sedan han lämnade klubben i somras för att lämna plats åt José Mourinho.
Pellegrini hade dragit ihop fler poäng med Real i ligan vid samma tidpunkt förra året än Mou lyckats med hittills och José Mourinho har varit noga med att lyfta fram andra omständigheter på slutet (det är lite det han pysslar med nu för tiden, plocka fram förmildrande omständigheter). Och visst stämmer det att Pellegrinis Real Madrid hade rykt all världens väg i Copa del Rey, och det mot lilla Alcorcón.

En sak ville portugisen i alla fall göra väldigt klart inför kvällens match:
– Skillnaden på mig och Pellegrini är att jag inte skulle träna Málaga om jag fick sparken från Real Madrid. Jag skulle gå till ett storlag i Italien eller England, kungjorde Mourinho i går och reaktionerna från södra Spanien lät inte vänta på sig, även om Málagas borgmästare Francisco de la Torre var beredd att vända andra kinden till:
– Vi ska inte känna hat inför de här orden. Det var inte så lämpligt sagt, det var ganska klumpigt och misslyckat. Han vill bara sänka moralen för Málaga och spelarna, säger de la Torre till Marca.

Karim Benzema får chansen för Emmanuel Adebayor i kväll och det är nog dags för fransosen att visa att han är ze man i det här stjärnspäckade gänget och börja sticka ut lite på planen också.

Blanco y punto.

Sticker ut utanför planen gör ju klubbens intellektuella mittfältsalibi Esteban Granero sedan tidigare. Nu har Granero tagit steget ut på the world wide web och twittrar iväg om bortgångna litterära franska genier (inte Karim, han är ju inte död ju) och tipsar om anemiska singer/songerwritersnubbar som bär solglasögon inomhus. Som den melankoliske poppojke han innerst inne själv är.

Har ni tröttnat på tweets av typen ”Tack alla fans för stödet, riktigt viktig seger det här” alternativt ”Idag presenterar jag mina nya fotbollsskor, de lättaste som Adidas någonsin gjort” så är den här kulturknutten er kille.

Nu vet jag inte vad ni pysslar med, men jag tänkte kolla på fotboll. Hasta luego.

Barcelona hade bara 61 procents bollinnehav i kväll och stod därmed för en bottennotering för säsongen.
Vi sänder de blaugrana en tanke och grattar dem till att de har den här killen på sin sida i vått och torrt.

Att Leo Messi skulle avgöra den här matchen var det inte några chockhöga odds på direkt, men för egen del förutspådde jag att La Pulga skulle dra ut på spänningen några minuter till (men kanske hade det redan varit rafflande nog).

  My blog, my rules, my skryt.

Vad såg vi mer då?
En bortamatch som efter vårens Clásico skulle bli Barças tuffaste i ligan i år.
Ett Valencia som ändå visade prov på cojones och bjäbbade emot, men ett Barça som visade vem som är chef på det här jobbet.
En Juan Mata, vars efternamn betyder ”döda”, som ändå visade brist på killer instinct när han fick chansen.
En Pep Guardiola som inte riktigt pallade för trycket och var tvungen att resa sig i vertikalläge och ge lite instruktioner till Pedro, trots farbror doktorns instruktioner.
En Adriano Correia som visade Oscar Wendt att han kan ta en kölapp och sen hinner göra ett träningspass på Parken, ta en tur hem till Skövde och gå en shoppingrunda på Commerce och sedan vänta i ett par säsonger till innan det blir hans, eller någon annans, tur på vänsterbackplatsen i Barça.
Den typen av grejer.

Men vi såg nog framför allt ett lag som tar hem ligan i Spanien i år, utan att det behöver bli mer spännande än det var i kväll.
Jag vill ta tillfället i akt att hissa en varningsflagg modell mindre för Villarreal borta och ett revanschsuget Santiago Bernabéu, i övrigt undrar jag om inte Barcelona går rent i vår.

Real Madrid börjar ana att de har tappat det här. José Mourinho tappade det redan på presskonferensen i dag. Journalisten som blev kallad ”hycklare” av Mourinho heter för övrigt Moniño, jo jag lovar.

Morgondagens most memorable moment blir välkomstkramen med Manuel Pellegrini.

Jag ska inte säga att man någonsin känner sig ensam som svensk i Barcelona. Men om Oscar Wendt skulle få för sig att komma hit och fylla upp Skövde-kvoten skulle jag självklart ta emot honom med öppna armar (och visa han allt jag kan).

Oscar själv reagerade som du och jag hade gjort om någon påstått att Barcelona var intresserade av oss. Han trodde inte det var sant.
– Det var en polare sms:ade och sa att han hade läst det. ”Troligt!” sa jag, men när han berättade att det kom från en spansk tidning så gick jag in själv och kollade på artikeln.
Vad tänkte du då?
– Jag tänker som varenda fotbollsspelare skulle göra i den sitsen. Klart att man blir glad. När jag såg att det ringde nu och det var ett +34-nummer…ja, jag visste ju att det var du, men jag tänkte ändå ”tänk om jag svarar nu och så är det Pep”. Men det var det inte, svarade Oscar och trodde att jag inte skulle höra hans bottenlösa besvikelse.

Årets bästa Buster-rykte hittills är faktiskt inte så långt borta som ni tror.
* Wendt sitter på ett utgående kontrakt och kan bli en billig lösning för en klubb med dålig cash flow.
* Han sitter på en vänsterfot och en offensiv anda som Pep Guardiola gillar, inga konstigheter.
* Barcelona har visserligen en vänsterback av världsklass, men Eric Abidal fyller 32 i år och pratar själv mest om att åka och spela golf i Qatar. Maxwell är inte direkt näste man att bli lagkapten i Barça.
* Dessutom är ju Oscar Wendt redan rätt tajt med Dani Alves. 

Det är inte varje dag det dyker in ett mejl från FC Barcelona med texten: ”Medicinskt utlåtande om Pep Guardiola”. Men Filosofen har haft ont i ryggen i ett par veckor och i morse var det så illa att han inte ens kunde leda träningen.
Av allt att döma får Tito Vilanova styra skutan till Valencia i morgon, vilket innebär att Mestalla förblir den enda spanska arena där Guardiola aldrig vunnit, oavsett morgondagens resultat.

Valencia är i form, det vet alla som såg dem i söndags då laget slog Athletic Bilbao och David Navarro slog Fernando Llorente.
– Lätt att han får en Oscar för insatsen i dag. Jag är trött på den här typen av spelare och att de inte blir stoppade. Alla vet ju att han går in för att skada, sa en bitter Llorente efter matchen.
Märkligt nog var Navarro inte ens nominerad för ”bästa utländska film” på galan i Los Angeles, det kanske var lite väl nära inpå festligheterna, vad tror vi?
Hans lagkamrat Joaquín vägrar lyssna på snacket om övervåld.
– Vi är beredda att försvara David in i döden, var Valencialirarens kanske lite olyckliga ordval när Navarro kom på tal i går.

 Men han ser nästan lika snäll ut som David Navarro.

Barcelonas värvningsgäng är annars ute på en liten Italienturné som avslutades på San Siro i går. Och det rör sig ”inte precis någon artighetsvisit hos Zlatan Ibrahimovic” som tidningen Sport konstaterar i dag.
Marek Hamsik skulle jag försöka värva till alla lag i hela världen, men som vanligt infinner sig frågan: och var ska han få plats i Barça då?

Klubbens nyaste värvning lär inte påverka startelvan så särskilt mycket, mer än att hon kan hålla Gerard Piqué på gott humör.
”Samarbetet med Barcelona ger synlighet och trovärdighet åt hennes humanitära och solidariska projekt” skriver Mundo Deportivo.
Nu väntar jag spänt på hur Shakira ska återgälda trovärdigheten gentemot Barcelona?

Hörrni, en gång för alla; jag gillar er, det vet ni, och ni gillar mig, det vet jag. Men på Facebook är jag privat och min yttre gräns för vilka jag accepterar går vid ytligt bekanta. Även om jag förstår vad ni vill.
Jag kan inte heller hjälpa till med att fixa biljetter till Camp Nou och jag har inga möjligheter att fixa spelarträffar även om ni är ett glatt grabbgäng från Bengtsfors som firar 25-årsjubileum sedan ni tog studenten från barn och fritid-programmet.

Sorry. 

Det här var ju gårdagens kvasihändelse i Spanien, men på Cornellà-El Prat tog Raúl Tamudo ett steg bakåt i tiden och sprang för första gången ut inför det som var hans hemmapublik under 14 långa år.
Real Sociedad hade inget som helst att sätta emot los pericos. Raúl själv, som öste in 129 mål för Espanyol, mest i klubbens historia, gick av planen i går utan att ha nätat mot sitt gamla gäng.
Jag tror att han var ganska lättad av det.

När Tamudo hamnade i onåd hos tränaren Mauricio Pochettino förra året efter att hans kaptensbindel först gått till Dani Jarque och sedan vidare till Iván de la Peña delade supportrarna upp sig i två läger. Flest var de självbetitlade ”los Tamudistas”, ”Tamudisterna” som stod bakom sin älskade Raulito i vått och torrt.
I går hade de bara kärlek att strö över Tamudo som fick ta emot stående ovationer och tifoplakat med ömhetsbetygelser över hela Cornellà-El Prat.
– Det var en väldigt speciell och konstig kväll, men jag kände mig bra. Människorna här har alltid behandlat mig väl, säger Tamudo, som enligt Marca bytte matchtröja med både Álvaro Vazquez och Javi Márquez efter match enligt modellen ”ge två tröjor – få en tillbaka”.

 Foto: Soccermanager.com

Hur hottar man upp en ligaomgång där Real Madrid och Barcelona båda spelar borta mot mittenlag och där alla mest går och tänker på Champions League?
Man gör som José Mourinho, letar efter något konspiratoriskt som kan lätta upp ligalunken och sätta fokus där det hör hemma; på Real Madrid-martyrskapet.
– Jag kan sitta här och prata och prata och prata, men jag har ingen makt. Det är inte vi som har vänner bland de som bestämmer över spelschemat, säger Mou som fått nys om att Real har tre sena matcher på raken i ligan (22, 21 och 22) och anar ugglor och andra rovfåglar i Madrid-mossen.
– Det finns lag som tycks välja sin speltid. Vad kan jag säga? Vi är inte ett av dem. När andra får gult kort får vi rött, när andra inte får kort alls får vi gult. Om det fanns orange kort skulle vi få det också, mosar Mou på.

Annars är veckans event att Marca fått en intervju med Diego Armando Maradona, för formens skull uppdelad i två delar enligt modellen ’dåtid och nutid’ och ’framtid’.
Diego gick hårt ut i början av dubbelintervjun och förklarade att han såg sin svärson Kun Agüero spela i Real Madrid i framtiden och ungefär samtidigt gick ju flera säsongers hårt anti-Real-propagerande om intet för Kun själv.
Maradona, som genomför hela intervjun med sin hovreporter Juan Castro i sin egen hotellsvit iförd träningsoverall, förklarar vidare att han saknar att träna ett fotbollslag och att han varit i kontakt med flera av sina vänner på slutet.
– Jag vill försvara fotbollens värdighet och ge tillbaka allt som jag fått av sporten. Jag pratade med flera spelare på Benjamin, mitt barnbarns, födelsedag, och de stödjer mig alla. 
Vilka pratade du med?
– Jag ringde Messi och lämnade meddelanden, Jag pratade med Mascherano… jag pratade med andra inom fotbollen, som Pep. Eller jag jag försökte prata med Pep, men jag lyckades inte.

Känner ni, som jag, att två obefintliga följdfrågor dyker upp lite snabbare än andra här? Jag tänker;
1. Varför tillbringar du Benjamins födelsedagsparty med att ringa runt till andra fotbollslirare?
2. Vad känner du inför att Pep Guardiola och Leo Messi iggar dina sms och bara Javier Marscherano svarar på samtal?

Vad gör ni nuförtiden? Varför hör ni aldrig av er? Foto: Marca

Fredagsfrågor, mina vänner.

Ja, och så har ju Marca dessutom rotat fram lite bilder som kan bli potentiella problem i Shaqué/Piquiras relation (jag har inte bestämt mig för vilken förkortning som är bäst, men jag lutar åt Piquira). 

Shakira hade nämligen ett Barcelonaliv innan Gerard Piqué och det livet hette Raúl Tamudo och var blåvitt. Shak blev i december 2002 supporter nummer 27 506 i, håll i er, Espanyol.

 Peace out Piqué. Foto: Marca

Florentino Pérez har pyntat typ femhundra miljoner euro i spelarköp för sin klubb de senaste säsongerna (det är ungefär 40 tusen miljarder kronor) och man kan ju tycka att han borde få vara lite glad när Real Madrid betalar av på investeringen.
Men nej, det tycker inte spanska tidningar och tv-program, som i dag gör en stor sak av att Florentino firade ledningsmålet på Gerlandstadion i går.
De borde kanske rensa upp på egen pressläktare själva först, säger vän av journalistisk etik och ordning, men så här är läget i Spanien: klubbfolk ska vara señores och hålla på etiketten under match, murvlar får dansa krigsdans och kyssa bänkgrannen när det egna laget gör mål.
Nå, Florentinos dotter, Cuchi, blev lika förvånad som alla andra över pappans emotionella utspel i Lyon:
– Jag känner honom och när han lyfter händerna tänker han: ”herregud, vad gjorde jag just?”. Men alla omkring tyckte det var okej, i Europa brukar man fira mål även från hedersläktaren, och jag skickade ett sms till honom för att gratulera till den spontana reaktionen och han svarade med att skriva: ”Din pappa är mänsklig!”, berättar Cuchi för radiokanalen Cope.

 Varde mål.

Ska vi plocka ihop lite smulor från matchen också då?
* Lyon är ruggigt bekväma och roliga att se på Stade Gerland
* Karim Benzema skulle inte ha fått den bollen på mål på någon annan arena i världen
* Michel Bastos är förvillande lik Caster Semenya (så jag undrar hur han sluppit de häringa könstesterna hittills) 

Jag har en smygande känsla i kroppen av att l’OL kommer att göra saker väldigt spännande i returen på Bernabéu. Det här är laget som började bli bra i Europa när de slutade vara bra i Frankrike. Det är en märklig ekvation ändå.
Det som talar för Real Madrid i returen är, förutom det uppenbara bortamålet som kommer att smaka mumma, att de ju har José Mourinho som härförare.

Mourinho var inte mer upptagen i veckan än att han hann göra en intervju med Sky Sports, där han karaktärsmördade vännerna på den spanska östkusten (och här får jag nog be känsliga Barçaläsare att vara förberedda på obehagliga bilder som kan dyka upp i huvudet), genom att konstatera att:
– Barcelonas gyllene generation är på vippen att dö ut. Nu försöker de producera spelare som liknar Xavi och Puyol, men att klona inom fotbollen har aldrig gått, och även om du får fram en klon blir den alltid sämre än sin förlaga.

 De håller på att dö ut, if you know what I’m sayin’.

Och så hade han lite att säga om Pep Guardiola också, vad trodde ni?
– Han befinner sig i vad jag brukar kalla ”sin trädgård” och där mår han bra. Det går inte att jämföra det med att träna något annat lag på jorden. Pep är på stället där han föddes och är väldigt skyddad av den lokala pressen, förklarar Mou.