Avbräcken avlöser varandra för Kopparbergs/Göteborg.
I går kom beskedet att Johanna Almgren tvingas till ännu en knäoperation.
I dag meddelade Stina Segerström att hon lägger ner fotbollssatsningen.

Bakslagen duggar tätt för Stefan Rehns Göteborg.

Landslagsmittfältaren Johanna Almgren blir borta ytterligare en tid eftersom hon kommer att genomgå ytterligare en knäoperation – den sjätte i ordningen.
Men det stannar inte där.

Under eftermiddagen meddelade Kopparbergs/Göteborg att också landslagsbacken Stina Segerström blir borta säsongen 2014.
Anledningen är att hon är gravid.

Därmed får Göteborgsklubben klara sig utan två väldigt viktiga kuggar under våren  – och minst en nyckelspelare under hela året.

Stort grattis, Stina.

Jag har inte hunnit med att blogga så mycket som jag skulle önska nu i OS-tider. Jobbet med våra rosa tv-sändningar har sitt pris, kan man väl säga. Men jag tänkte kasta ur mig några reflektioner och nyheter i korthet i alla fall.

Landslagsspelaren Johanna Almgren missade EM och stora delar av fjolårssäsongen till följd av en knäskada. Efter att ha slitit för att ta sig tillbaka till planen igen tvingas hon nu genomgå en operation av sitt i sitt redan hårt prövade knä – den sjätte i ordningen.Almgrens sargade knä kommer därmed att hålla henne borta från planen ytterligare en tid, vilket naturligtvis innebär ett stort avbräck för Kopparbergs/Göteborg

Jag lider verkligen med Almgren som fått så många säsonger spolierade till följd av skador och som jag vet har slitit  hårt för att ta sig tillbaka från den senaste. Hoppas verkligen att hon kan och orkar komma tillbaka ännu en gång, för Johanna Almgren behövs i Göteborgslaget och i Damallsvenskan.

…………………………….

Sunnanås målvakt Susanne Nilsson har gjort landslagsdebut – för Serbien.
Nilsson vaktade målet när Serbien besegrade Malta med 3–0 i VM-kvalmötet tidigare i dag.

Därmed är Kristianstadstjejen förlorad för det svenska landslaget.

…………………………….

Apropå landslaget så presenterades ju truppen till Algarve Cup i går.
Assisterande förbundskapten Lilie Persson bjöd inte på några direkta jätteskrällar vid presskonferensen, men hon släppte ändå ett par överraskningar.

Jag hade till exempel inte trott att Piteås Emilia Appelqvist  skulle komma med i truppen och jag hade definitivt räknat in Umeås Lina Hurtig i densamma.

Den förstnämnda fanns med, precis som i mötet med Frankrike förra helgen, medan Hurtig saknades. Nu förklarade Persson på förbundets hemsida att man, efter dialog med F19-förbundskaptenen Calle Barrling, valt att låta Umeåforwarden spela med F19-landslaget i La Manga istället för att ge henne rikligt med speltid inför lagets kommande EM-kvalmatcher.

Jag kan säga att jag förstår Persson och Barrlings resonemang, men därmed inte sagt att jag håller med helt och fullt.

Lina Hurtig är en stor talang som kan gå en riktigt fin framtid till mötes. Men det är viktigt att komma ihåg att hon fortfarande har flera kliv kvar att ta innan hon är en fullfjädrad seniorspelare på  internationell nivå.

Men hade inte Algarve Cup varit ett perfekt tillfälle för Pia Sundhage och kollegan Persson att ge UIK-spelaren chansen, att börja slussa in henne i damlandslaget och se vad hon faktiskt håller för?

Om man har planer att använda sig av Hurtig i nästa års VM-slutspel så hade jag gärna sett att man tagit ut henne till turneringen i Portugal redan nu, men så blir det alltså inte.

Kanske visar det sig vara ett klokt beslut som landslagsledningen tagit, men jag är verkligen inte säker på den saken.

En som fick plats i truppen var Sofia Jakobsson. Tysklandsproffset som har stått utanför truppen vid de två senaste landslagssamlingarna, får nu chansen igen och jag gissar att hon är sugen att visa att hon är värd den.

Några av spelarna, en knapp handfull, i den svenska truppen till Algarve Cup ställer jag mig lite frågande till. Är de verkligen landslagsmässiga?
Men innan jag kommenterar de uttagningarna vidare vill jag ge spelarna ifråga chansen att visa vad de går för mot riktigt bra motstånd i Portugal i mars. Fortsättning följer med andra ord …

………………………..

Vid gårdagens presskonferens kom det också fram att Josefine Öqvist slutar i landslaget.
Ett trist besked, tycker jag. Öqvist har gjort bra ifrån sig i franska ligan, hon har en speed som är bristvara i det svenska landslaget och hon kan avgöra matcher på egen hand.

Öqvists beslut påverkar dessutom det svenska landslaget negativt. Den offensiva slagstyrkan devalveras helt klart och det finns tyvärr ingen spelare som helt, eller ens delvis, kan fylla den lucka som ”Jossan” lämnar efter sig.

……………………..

Det var några nyheter och tankar på uppstuds. Kanske kommer det något inlägg ytterligare under OS, om inte annat blir det mer av den varan efter spelen då tiden räcker till bättre – både för djupare analyser och rejäla reflektioner.

Det har gått några dagar sedan Sverige fick sig en rejäl käftsmäll av Frankrike i Amiens, men intrycken från matchen kvarstår.
Sveriges insats var inte bra, den var till och med riktigt långt ifrån bra – och avsaknaden av en tydlig spelidé lyste igenom.

Jag har legat lågt efter Sveriges förlust mot Frankrike i lördags. Inte för att jag inte haft tankar om matchen, utan för att jag jobbat enormt mycket med Sportbladets mastiga OS-sändningar.

Men nu, under en någorlunda ledig dag, vill jag ändå dela några av mina tankar från förlustfajten.

Att förlora mot Frankrike är i sig ingen katastrof, det ska man komma ihåg. Men det svenska spelet var riktigt svagt, (för svagt), matchplanen ihålig och de individuella prestationerna bleka.

Och även om man bortser från undanflykter som att några betydande spelare saknades och att de svenska spelarna är mitt inne i en hård uppbyggnadsperiod medan fransyskorna är halvvägs in i sin säsong så kan man faktiskt ställa högre krav på den blågula insatsen.

Den som såg matchen kunde inte undgå att se att den blågula elvan blev utspelad, utmanövrerad och stundtals totalt överkörd.

Efter att ha sett matchen i efterhand tycker jag att det står klart att landslaget famlar lite i mörker och faktiskt saknar en tydlig spelidé – och att man har ett Herkulesjobb kvar att göra för att sätta en stark försvarsorganisation.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört förbundskapten Pia Sundhage prata om anfallsspel, glädje och engagemang, men jag har ännu inte hört ett enda ord om ett solitt och ramstarkt försvarsspel, vilket skrämmer mig.

För oavsett hur fantastiskt anfallsspel ett lag har så behövs en riktigt bra försvarsorganisation och ett riktigt bra försvarsspel för att ge stadga och grundtrygghet – i synnerhet om det ska bli framgångar i VM nästa sommar.
Men den försvarsorganisation jag pratar om finns inte i det svenska landslaget i dag.

Den som missade matchen kan se de franska målen, och därefter göra sin egen analys av de svenska försvarsinsatserna.

För egen del tycker jag att det, för att uttrycka mig milt, lämnade ett rejält stort utrymme för förbättring. Enkelt sammanfattat kan man väl säga att det inte går att åka till Frankrike och bjuda upp till dans när man själv dansar dåligt. 

Man måste, som jag ser det, spela mycket mer cyniskt och återhållsamt om man ska klara av att slå lag som är bättre och högre rankade.

Jag hoppas att landslagsledningen drar lärdomar av förlusten i Amiens. Att man drar upp tydliga riktlinjer för de fortsatta förberedelserna för VM nästa sommar, bestämmer sig för en spelidé som är rimlig för det spelarmaterial man har att följa och dessutom präntar in ett fungerande försvarsspel.

Därtill måste man bestämma sig för vilka spelare man vill satsa på, vilka positioner de bärande spelarna ska spela på, vilka roller de ska ha – och få dem att förstå vad som förväntas av dem.

Det går helt enkelt inte att åka till Kanada och köra på känsla, engagemang och glädje för då blir VM sannolikt riktigt långt ifrån lyckat.

Tre rutinerade spelare har lämnat återbud till mötet med Frankrike – och en fjärde, Lotta Schelin, ser också hon ut att stå över landskampen.
Återbuden försvagar helt klart den svenska truppen, men ger också nya möjligheter.

Det blir ett devalverat svenskt landslag som ställs mot Frankrike på lördag. Frankrikeproffset Josefine Öqvist meddelade tidigt att hon behövde stå över landskampen, Charlotte Rohlin lämnade återbud efter att ha ådragit sig en lättare skada på Linköpings träningsläger i Thailand så sent som i går meddelade förbundet att även Therese Sjögran uteblir.

Och i kväll kom nästa bakslag – Lotta Schelin dras med en lårskada och det mesta tyder på att även hon missar mötet med världsfemman.

Läget kunde onekligen se ljusare ut för assisterande förbundskapten Lilie Persson.
Men återbuden är inte enbart av ondo, de ger också möjligheter.

Istället för att matcha fyra mer eller mindre självskrivna startspelare får Persson nu låta nya, eller åtminstone andra, spelare visa vad vad de håller för mot Europas näst bästa landslag.

Matchen mot Frankrike blir därför en bra värdemätare – för de spelare som vanligtvis inte är ordinarie och för ett något devalverat svenskt landslag.

Sex landslagsdebutanter finns som bekant på plats i Amiens och minst ett par av dem kommer sannolikt att få duktigt med speltid.
Målvakten Stéphanie Öhrström lär bli en av dem. På förbundets hemsida antyds nämligen att Verona-keepern troligen får spela en halvlek på lördag.

Den halvleken är Öhrström värd. Trelleborgstjejen har gjort bra ifrån sig i Italien under lång tid och med Kristin Hammarström helt ute ur bilden och Sofia Lundgren långtidsskadad är hon därför en klar kandidat till den blågula målvaktsplatsen.

En annan spelare som kan, och borde, få chansen (särskilt som Schelin är skadad) att visa framfötterna är Emma Lundh. AIK-forwarden har fina kvaliteter och spetsegenskaper som det råder brist på i landslaget och har helt klart kapacitet att utvecklas till en framtida startspelare.

Spetsegenskaper finns det gott om hos Lina Hurtig också. Jättetalangen tog nya kliv i rätt riktning under fjolåret och kommer säkert att ta ännu fler i år.

Men man ska samtidigt komma ihåg att Umeåforwarden är ung och behöver få tid på sig för att växa in i rollen som landslagsspelare. Med det sagt hoppas jag att landslagsledningen har ambitionen att skynda långsamt med Hurtig och inte kasta in henne i laget för mycket och för fort. Hennes tid i blågult kommer snart nog i alla fall.

Enligt de rapporter jag fick från Frankrike tidigare, så gjorde Emilia Appelqvist bra ifrån sig på eftermiddagens träning. Trots det är hon ingen spelare för det svenska landslaget, som jag ser det. Spelförståelsen är bra, men farten räcker inte till på internationell nivå.

Då tycker jag nog hennes klubbkompis i Piteå, Josefin Johansson, har gjort mer rätt för sin plats i truppen. Johansson svarade för sin bästa säsong någonsin i fjol och har potential att utvecklas ytterligare detta år.
Förhoppningsvis får hon lite speltid mot Frankrike, och chansen att visa om hon håller för spel på högsta tänkbara nivå.

Jag hoppas också att Elin Rubensson får duktigt med speltid – i försvaret.
Ni som såg Rosengårdsspelarens insats som högerback i Champions League-spelet i höstas förstår varför. Rubensson var riktigt, riktigt bra och visade att hon kan bli en ytterback av internationellt snitt.

Oavsett hur Lilie Persson väljer att formera laget och hur mycket speltid debutanterna får blir matchen mot Frankrike bra som värdemätare och som start på landslagsåret.

Hon valde att lämna Umeå IK och lägga skorna på hyllan. Nu är Alexandra Nilsson tillbaka – som tränare.

3–1-segern mot Kristianstad den 20 oktober i fjol satte punkt för Alexandra Nilssons spelarkarriär.
Det var i alla fall så hon tänkte, Kalixtjejen.
Nu är hon emellertid tillbaka i elitfotbollen, men inte som spelare utan som tränare, skriver Norran.

Nilsson kommer nämligen att träna Sunnanå, samma klubb som försökte värva henne som spelare men fick nej, tillsammans med Martti Tikkanen kommande säsong.

Den förra mittbacken blir ett varmt välkommet tillskott i ett Sunnanå som tappat en hel drös spelare (åtta stycken) sedan man ramlade ur Damallsvenskan.
Förra veckan lämnade ju Sara Nordin och Julia Spetsmark för spel i Kif Örebro och så sent som i dag blev det klart att också Annika Kukkonen går samma väg.

Nu får klassikerklubben i alla fall förstärkning på tränarsidan, även om man allra helst hade önskat se Alexandra Nilsson i mittförsvaret.

Efter ett och ett halvt års frånvaro är Linda Sembrant tillbaka i landslaget igen. Tyresöbacken ersätter Linköpings Charlotte Rohlin som är skadad.

Så sent som i fredags lämnade Montpellieranfallaren Josefine Öqvist återbud till landskampen mot Frankrike den 8 februari. I dag meddelade landslagsledningen att även Charlotte Rohlin står över matchen.

Anledningen till Rohlins återbud är en skada som hon ådrog sig under lagets träningsläger i Thailand i förra veckan. Enligt rapporter ska mittbacksgiganten då ha fått en smäll på ena knät.

Med Rohlin borta går chansen istället till Tyresös Linda Sembrant som varit borta från landslaget sedan mötet med Holland i september 2012.

Sembrant missade ju som bekant halva fjolårssäsongen, till följd av den korsbandsskada hon drabbades hösten innan, men var tillbaka i spel igen i början av augusti och spelade sedan kontinuerligt under hela höstsäsongen.

Det har hänt en del sedan mitt förra inlägg. Några spelare har bytt klubbadresser, en provspelare har fastnat i den afrikanska byråkratins inte alltid särskilt snabbt malande kvarnar och jag är tillbaka i kalla Sverige.

Övergångarna först.

I går blev det klart att Elin Borg lämnar Kristianstad och Damallsvenskan för Djurgården och Elitettan. Vänsterbacken kommer därmed att representera sin femte klubb på lika många säsonger. Borg har sedan hon lämnade Stattena efter säsongen 2010 spelat för Linköping, AIK och Kristianstad.

En annan spelare som bytt klubbadress en del de senaste säsongerna är Lisa Klinga, som i dag blev klar för Tyresö – igen. Klinga kommer närmast från Piteå, vilka hon var utlånad till (av Tyresö) förra säsongen.

Även Kif Örebro har utökat spelartruppen. Klubben har värvat mittbacken Sara Nordin från Sunnanå. Därmed är luckan efter Sara Larsson fylld, åtminstone om man ser till spelartyp och position.

I Umeå IK har det hänt både det ena och det andra, plus och minus.
Det positiva för klubben är att nyförvärvet från Sunnanå, Hanna Glas, har börjat träna för fullt efter den korsbandsskada hon ådrog sig inför fjolårssäsongen.

Mer negativt är det då att provspelaren, och eventuella nyförvärvet, Gladys Nnenena Akpa, som skulle ha kommit till Umeå i tisdags inte har anlänt till Sverige än.
Pappersstrul (läs: nigeriansk byråkrati) ska vara anledningen till att den nigerianska landslagsspelaren inte kommit fram till Norrland.

På plats i Norrland och i Umeå IK är däremot Umeå Södras lagkapten Lisa Lantz.
Mittbacken, som jag faktiskt tränat för ett antal år sedan, provspelar just nu med klubben. Den gamla storklubben är ju på jakt efter en mittback sedan Alexandra Nilsson valde att lägga skorna på hyllan och kanske kan Delsbotjejen Lantz vara den spelare som UIK letar efter.

Det har börjat spelas träningsmatcher här och var. I morgon drar Kopparbergs/Göteborg till Danmark för att möta grannlandets två bästa lag, Bröndby och Fortuna Hjörring.
De sistnämnda mötte norska LSK Kvinner tidigare i kväll i en match som norskorna vann med 3–0.

Och innan jag slår igen datorn får jag passa på att slå ett slag för min egen artikel i Sportbladet om framtidens analysredskap – drönare.
En teknik som Hammarbys damer kommer att använda sig av den kommande säsongen. Ett intressant och innovativt sätt att överblicka sina matcher får man väl säga.

Efter två skadefyllda år gjorde Linköpings finska landslagsforward Linda Sällström äntligen comeback – då blev hon allvarligt skadad igen.

Fotbollen kan ibland vara både grym och orättvis. Fråga Linda Sällström om ni tvivlar.

För lite drygt ett år sedan var finskan tillbaka i spel efter en korsbandsskada. Siktet var inställt på en ny säsong i Damallsvenskan och bågen spänd mot det kommande EM-slutspelet.
Men så blev det inte.

I början av mars var oturen framme igen.
Sällström ådrog sig en ny korsbandsskada och missade såväl säsongen som EM.

När Linköping i dag spelade sin första träningsmatch för året, mot Thailands landslag, var Sällström tillbaka i laget igen efter att jobbat sig tillbaka från sina två allvarliga knäskador.
Men det blev en kortvarig comeback för den finska landslagsforwarden.

Sällström ådrog sig nämligen en ny allvarlig knäskada och fick föras till sjukhus.
Efter att ha genomgått en magnetkamerundersökning kom det trista beskedet att främre korsbandet i vänster knä var av.

Därmed står det klart att finskan missar ytterligare en säsong till följd av en korsbandsskada – hennes tredje på lika många år.

………………………………..

Jag känner enormt mycket med Sällström som alltså slitit sig tillbaka från, inte en utan, två korsbandsskador i tät följd – bara för att ådra sig ännu en.

Skador är visserligen en del av fotbollen, i synnerhet på elitnivå, men någon måtta får det väl ändå vara.  Att drabbas av tre korsbandsskador (två i ena knät och en i det andra) på lika många år är inget annat än omänskligt.

Det är tufft att komma tillbaka från en korsbandsskada, det vet jag av egen erfarenhet. Vägen tillbaka till fotbollsplanen är varken rak eller jämn – och alldeles för ofta kantad av perioder där man tvingas gå stenhårda mentala dueller mot sig själv.

Att, som i Sällströms fall, kriga sig tillbaka från två korsbandsskador, och sen tvingas utkämpa samma strid ännu en gång måste bara vara rent fördjävligt.
Men om det är någon spelare som ska klara av den kampen och lyckas ta sig tillbaka till den absoluta eliten ännu en gång, så är det nog just Linda Sällström.

Finskan är stentuff och har ett pannben hårt som stål. Det skvallrar inte minst det sms hon skickade till mig för några minuter sedan om:

”Känns pissigt just nu, men om det är något jag kan så är det knärehab”.

Fyra debutanter fick plats i Pia Sundhages trupp till matchen mot Frankrike.
Landslagsåret inleds med ett tufft möte och en oundviklig generationsväxling.

Det blev en senare start på det blågula året än vad landslagsledningen hade hoppats på. Men den 8 februari är det dags, när Sverige ställs mot Frankrike i Amiens.

I dag presenterade assisterande förbundskapten Lilie Persson en 21 spelare stark svensk trupp där fyra debutanter fanns med: Stéphanie Öhrström, Magdalena Ericsson, Lina Hurtig och Emma Lundh.

Saknas gör därmed bland andra; Sofia Jakobsson, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Jenny Hjohlman och Malin Reuterwall.

Nilsson och Hjohlman är skadade medan Samuelsson spelar i Australien i vinter. Varför de övriga två inte kom med vet jag inte, men jag har mina aningar …

Saknas i truppen gör också Emma Berglund (Umeå) och Linda Sembrant (Tyresö).

I Berglunds fall tror jag att hennes långa tid borta från planen (efter korsbandsskadan förra året) har varit avförande. Nu är UIK-backen tillbaka i full träning och snart lär hon nog vara tillbaka i blågult igen.

Varför Sembrant inte är uttagen vet jag inte. Kanske får hon chansen senare i år eller så är hon bara inte den mittbackstyp som Sundhage vill se tillsammans med Nilla Fischer.

Av det lilla som jag såg Sembrant i höstas så tyckte jag att hon hade problem med tempot när det gick undan, vilket skulle kunna vara en anledning till att hon inte finns med.

Tillbaka till de som faktiskt är uttagna.

Något gammalt, något nytt
Merparten av spelarna är de gamla vanliga, stommen i den elva som Pia Sundhage brukar ställa på planen, sen finns det några nya och några nygamla.

Tyresös Carola Söberg tillhör den senare kategorin. Efter att ha stått utanför ett bra tag och dessutom tackat nej när hon varit uttagen, är Söberg nu tillbaka.
Med tanke på att Kristin Hammarström slutat och att Sofia Lundgren är långtidsskadad är Söberg ett naturligt val – även om hon i mitt har haft svårt att övertyga på allra högsta nivå.

Stéphanie Öhrström är en av debutanterna i truppen. Veronamålvakten var med på lägret på Bosön i slutet av förra året och får nu en ny möjlighet.
Öhrström är välskolad, duktig och har tjänat ihop till den här chansen. Och med den konkurrensminskning som Hammarström och Lundgrens frånfälle medför är Öhrström en spelare som mycket väl kan finnas med i kommande landslagstrupper också.

Nya ytterbackar
Backsidan innehåller en landslagsdebutant och en spelare som inte varit uttagen som försvarsspelare tidigare.
Linköpings Magdalena Ericsson är rookien i sammanhanget. För den som inte känner till henne är hon utrustad med en finfin vänsterdoja och ett bra spelsinne, men hon har också vissa brister.

Jag gillar Ericssons spelstil, men undrar verkligen om hennes positionsspel och fart räcker till på europeisk toppnivå. Svaret kanske kommer just mot Frankrike i Amiens.

Elin Rubensson har ju varit med tidigare, men aldrig som back. Det är hon nu. Rosengårdspelaren imponerade på mig, och sannolikt också på landslagsledningen, när hon lirade högerback i Champions League i höstas.
Här har Sundhage & Co en oslipad diamant i sina händer. Jag tror nämligen att Rubensson kan bli en högklassig ytterback.

Offensiva talanger
De två sista debutanterna är offensiva spelare båda två. Den ena är Umeås Lina Hurtig, som många ville se i landslaget redan förra året, den andra är AIK:s Emma Lundh.

Att Hurtig finns med är inte svårt att förstå. Umeåspelaren gjorde en klart godkänd fjolårssäsong och har kvaliteter som det råder brist på i det svenska landslaget.
Men man ska samtidigt komma ihåg att hon är grön i sammanhanget och behöver få tid på sig för att växa in i rollen som seniorlandslagsspelare.
En roll som hon kommer att ikläda sig i många år framöver.

Sist, men inte minst, den uttagning som överraskade mig mest – Emma Lundh.
Visst har Lundh kvaliteter, men hon har inte tagit det där sista klivet. Steget från stor talang till viktig seniorspelare.
Lilie Persson sa till förbundets sajt att AIK-spelaren hade gjort avtryck på det senaste landslagslägret, så kanske är Lundh på väg att ta det där klivet trots allt – även om jag tvivlar en aning.

En ny tid är här
Ett nytt landslagsår är här och med det ett delvis nytt landslag – och ytterligare en uppgift: att inleda en generationsväxling.

Några spelare borde kanske redan ha slussats in, men jag har förståelse för att landslagsledningen inte ville påbörja den processen innan fjolårets EM-slutspel.
Nu finns det tid, gott om tid, att påbörja det arbetet. Därför känns det helt rätt att fyra debutanter finns med i truppen mot Frankrike, även om jag hade kunnat tänka mig någon eller några förändringar.

Personligen hade jag ju gärna sett Linköpings Stina Blackstenius i den här truppen. LFC-forwarden var ett riktigt utropstecken i Damallsvenskan förra säsongen och kunde helt klart ha belönats med en landslagsplats.

Nu lär Blackstenius chans komma, mer sannolikt förr än senare, för en helt oundviklig och klart nödvändig generationsväxling har inletts.
Sundhage & Co har en intressant och minst sagt delikat uppgift framför sig.

I går träffades representanter för Elitfotboll Dam (EFD) och landslagsledningen för första gången sedan tio av tolv damallsvenska klubbar valde att bojkotta landslagslägret i Växjö, som sedermera ställdes in.

Enligt rapporter hemifrån var det ett bra möte där konflikten mellan parterna löstes, vilket också underströks i det gemensamma pressmeddelande som skickades ut i går eftermiddag.

Parterna kom överens om att landslagsverksamheten 2014 ska att genomföras som planerat och att man gemensamt ska verka för att få en så bra och balanserad planering för landslagens och föreningarnas match- och träningsprogram.

Förutom att lösa upp de knutar som funnits diskuterades bland annat hur samarbetet ska stärkas och spelarutbildning.

Att klubbarna och landslagsledningen skulle hitta fram till en vettig överenskommelse var jag tämligen övertygad om, särskilt efter att både EFD:s ordförande Per Darnell och assisterande förbundskapten Lilie Persson varit bombsäkra på den saken när jag pratat med dem.

Förhoppningsvis kan gårdagens möte ha lagt grunden till ett ännu bättre fungerande samarbete och en mer friktionsfri relation mellan parterna framöver.
Klubbarna och landslaget är trots allt delar av samma familj och behöver ha ett fungerande samarbete för att utvecklas på bästa sätt.

…………………………….

Norsk fotboll verkar vara delat i två läger.

Efter att Lisa-Marie Woods bloggat om trakasserierna och Leni Larsen Kaurin trätt fram och berättat att hon är den spelare som blivit utsatt får nu den utpekade tränaren Øyvind Eide stöd.

Stabaeks spelare, företrädda av spelarrådet där Ingvild Stensland, Trine Rönning, Ingrid Hjelmseth och Cathrine Dekkerhus ingår, ställer sig på Eides sida och ger honom sitt fulla stöd.

I ett pressmeddelande som skickats till VG skriver man att man anser att Eide har uppträtt opassande, men att han blivit utsatt för misstankar och anklagelser som saknar proportion.

Fortsättning lär följa.

……………………………

Kif Örebro testar mittback från IF Sil. Caroline Olsson heter 21-åringen som kan komma att bli närkingarnas nästa värvning.