Damallsvenskan avslutas helt utan spänning och nerv.
Malmö säkrade ju seriesegern redan förra veckan, samtidigt som Mallbacken gjorde Sunnanå sällskap ner i seriesystemet.

Men även om slutomgången blir helt befriad från dramatik, lämnar säsongen som sådan utrymme för reflektioner.

Att Malmö är värdiga vinnare har jag redan slagit fast. Och det är ingen slump att laget står där som seriesegrare för tredje gången på fyra år. Man har helt enkelt varit bäst, på väldigt mycket.

18 segrar (om man besegrar avsågade Mallbacken), tre oavgjorda och en futtig förlust säger en hel del. 13 insläppta mål, minst mål av alla, säger lite till.
Det som säger, och talat, allra mest är kanske ändå lagets anfallsspel som under hösten förvandlats från bra till högklassigt, vilket jag har varit inne på tidigare.

Förklaringen till framgången hittas i kontinuitet och få förändringar. Bra har blivit bättre år för år och truppen har förskonats från någon större spelaromsättning, särskilt i jämförelse med tabelltvåan Tyresö som rumsterat om rejält.Och nu ska bäst i Sverige bli ännu bättre, är det tänkt och i första hand är det defensiven som ska förstärkas.

En spelande mittback av bra märke ligger högt på klubbens önskelista och både Emma Berglund (Umeå IK) och Anita Asante (Kopparbergs/Göteborg) har uppvaktats.

Och en riktigt bra mittback, tillsammans med fler ytterbacksalternativ, är ett måste och klubben ska göra allvar av sina ambitioner att utmana de bästa lagen i Europa.

Malin Levenstad räcker helt enkelt inte till när motståndet blir riktigt tufft och båda landslagsspelarna Lina Nilsson och Amanda Ilestedt har svagheter som gör att Malmö är sårbara bakåt.

Med det sagt är jag övertygad om att mästarklubben har förstärkt truppen med en, kanske två, försvarsstarka spelere när säsongen 2014 sparkar igång.

Bra ska ju som sagt bli ännu bättre.

I fjol darrade man på manschetten när det drog ihop sig och tappade guldet årets sista match.
I år har Malmö sprungit ifrån både guldfrossa och konkurrenter – och därför är man Svenska mästare. Väldigt värdiga Svenska mästare.

Efter en rakt igenom stark säsong och en höst där anfallsspelet gått från bra till enastående kan LdB FC Malmö titulera sig bäst i Sverige. 2–0 mot Umeå på hemmaplan konfirmerade seriesegern.

Det var egentligen aldrig något snack om hur mötet med Umeå skulle sluta och heller inte var guldet skulle hamna – åtminstone inte efter segern mot Tyresö 10 augusti.

Där, i matchen på Tyresövallen, tog Malmö det avgörande klivet mot ett nytt SM-guld. Tyresö ledde (två gånger om), men Malmö mäktade med att komma tillbaka, vända och vinna – trots att man fick Amanda Ilestedt utvisad med 20 minuter kvar att spela.

Men det är inte riktigt så enkelt som att Malmös serieseger kan härledas till vinsterna mot Tyresö.

Skånelaget de facto har varit bäst över tid, vunnit flest matcher och släppt till minst antal mål. Man har dessutom spelat den bästa anfallsfotbollen i Sverige – i synnerhet under hösten.

Med Katrin Schmidt i en mer utpräglad balansroll på mittfältet, med Ramona Bachmann lite längre ner i banan och med en lika spelsmart som formstark Therese Sjögran ute till vänster har Malmö fått fler dimensioner i sitt offensiva spel och förvandlats från riktigt bra till glimrande.

Därför är Sveriges bästa lag också nyblivna Svenska mästare, för tredje gången på fyra år. Väldigt värdiga mästare.

…………………………..

Josefine Johansson har varit riktigt bra under hösten, precis som hennes Piteå. I dag sköt hon sitt lag till ännu en seger och skickade i samma stund ner Mallbacken i Elitettan.

Därmed står det klart att två nykomlingar ännu en gång får lämna Damallsvenskan efter bara en säsong i fotbollens finrum.

Klockan 18.00 släpper Pia Sundhage sin trupp till EM. Redan nu kan du läsa vilka spelare jag skulle ta ut till sommarens stora fotbollsfest.

Innan jag tar fram sågen och släpper bomber så vill jag förklara hur jag tänker.

Stommen i det svenska landslaget börjar närma sig, eller har redan passerat, de 30. För att inte behöva genomföra en generationsväxling av jätteformat under kvalet till VM i Kanada 2015 skulle jag redan nu plocka in några av framtidens svenska stöttespelare.

Jag skulle dessutom välja att rata några spelare som i mitt tycke inte har en framtid på absolut högsta internationella nivå. 

Med det sagt är det dags att presentera min EM-trupp.

Målvakter – två 30-plussare räcker
Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är mina två mästerskapsmålvakter.

Eftersom en tredjemålvakt mest är med för att fylla ut lagbilden tycker jag att det finns anledning att ta in en yngre målvakt som har framtiden för sig istället för att satsa på 30-åringar som Hedvig Lindahl eller Carola Söberg.

Varför inte låta Malin Reuterwall, som har en klart godkänd vårsäsong i Umeå bakom sig, vara med – alternativt Sunnanås Susanne Nilsson.

Backar – Malmöbackarna slopas
Att skola om Nilla Fischer till mittback har visat sig vara ett smart drag av Pia Sundhage. Jag vidhåller att Fischer är ännu bättre på mittfältet, men hon är riktigt bra i mittförsvaret och kan flytta fram om det behövs.

Förutom Fischer kommer Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Jessica Samuelsson, Stina Segerström och Annika Svensson med i min trupp.

Den sistnämnda är med sin aktivitet, aggressivitet och tuffhet ett klart bättre alternativ än Malmös Lina Nilsson som varit svag hela vårsäsongen och som snarare reagerar än agerar på planen.

Amanda Ilestedt har inte imponerat på mig och är, som jag ser det, en för dålig passningsspelare för att ta plats i en EM-trupp den här gången.

Jag skulle istället välja att ta med Linköpings Magdalena Ericsson, som visserligen har en hel del kvar att lära och utveckla, men som är begåvad med en vänsterfot som ett framtida svensk landslag skulle må bra av.

Mittfältare och forwards – Sjögran tar ingen plats
Ett ganska stort antal spelare känns givna. Däribland finns Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist, Sofia Jakobsson och även Lisa Dahlkvist – även om hon inte har varit i närheten av den form hon visade upp i VM 2011.

Emmelie Konradsson har varit med hela året och ska också hon med till EM, precis som Elin Magnusson (som debuterade mot Brasilien).

Utöver dessa är det hög tid att släppa fram morgondagens blågula stjärnor. Malmös Elin Rubensson är en av dessa och är med sin mångsidighet en spelare som jag skulle plocka med.

Samma sak gäller för Lina Hurtig. Umeåanfallaren är visserligen inte är färdig för ett seniormästerskap ännu, men hon kommer att vara en väldigt viktig spelare i morgondagens svenska landslag. Låt henne känna på atmosfären, se vad som krävs och skaffa sig erfarenheter som kan vara värdefulla i framtiden.

Olivia Schough är ett alternativ för min trupp, men jag skulle nog ta ut Jenny Hjohlman istället. Umeåspelarens spetsegenskaper är vassare och väger tyngre än Schoughs kvaliteter, så sista platsen i min EM-trupp går till ”Viksjöfors-expressen”.

Klockan 18.00 offentliggör förbundskapten Pia Sundhage sin trupp till EM. Räkna med någon överraskning, men med betydligt färre skrällar än jag skulle ta med i min blågula styrka.

Bli inte förvånade om Pia Sundhage bjuder på ett par riktiga skrällar när den svenska EM-truppen presenteras i morgon.

De sista platserna i en trupp brukar ofta vara de svåraste att besluta om och jag är tämligen övertygad om att landslagsledningen i skrivande stund (strax efter tio på måndagskvällen) fortfarande väger för och emot för någon eller några spelare.

Målvaktssidan är nog spikad. Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är solklara, precis som Hedvig Lindahl. Eller?

Carola Söberg har varit med under året och har kanske en mikroskopisk chans att komma med som tredjealternativ.

Ilestedt ett frågetecken
Bland backarna är mittbacksduon Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och Jessica Samuelsson givna. Klara är också Lina Nilsson och Stina Segerström.

En plats är dock fortfarande öppen.

Malmöbacken Amanda Ilestedt var med mot Brasilien, men har verkligen inte imponerat – varken i serien eller i på landslagets träningar – och löper en hög risk att få följa EM från tv-soffan.

Om hon ratas öppnas dörren för spelare som Marina Pettersson Engström (Örebro) eller kanske rent av Annica Svensson (Tyresö).

Den sistnämnda har inte varit med i snacket sedan Algarve Cup, men har både mästerskapsvana och en tuffhet som den svenska backbesättningen skulle må bra av.

Banusic och Hurtig är borta
Talangerna Marija Banusic och Lina Hurtig fanns med i truppen mot Brasilien, men fick lyckades inte övertyga på träningarna och fick heller ingen speltid i matchen. Båda två kommer därför att ställas utanför EM-truppen.

Klara för EM är; Caroline Seger, Marie Hammarström, Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist och Emelie Konradsson.

Det lämnar tre platser kvar att fylla.

Jag tror att Elin Magnusson (Örebro), som begick landslagsdebut mot Brasilien, tar en av dessa – sen är det vidöppet.

Min kollega Petra Thorén tyckte i sin krönika förra veckan att Therese Sjögran skulle plockas med. Den åsikten delar inte jag.

Sjögran är bra tränad och har massor av erfarenhet, men också rejält matchotränad. Thorén menade att Sjögrans erfarenhet skulle göra henne till en användbar inhoppare i slutet av matcher, men sån är inte den Therese Sjögran jag sett genom åren.

Malmöspelaren är faktisk inte den trygga spelartyp som ger önskad ramstyrka till ett lag i ledning i slutskedet av en match. Hon är heller inte den som ger ökat styrka offensivt vid underläge.

Som jag ser det är Sjögrans tid i landslaget över, särskilt efter en vårsäsong på Malmös bänk.

Sjögran finns sannolikt ändå med i Sundhages tankar, precis som klubbkompisen Elin Rubensson och Umeås Jenny Hjohlman.

Att Sundhage tidigare sagt att hon inte vill ta ut en debutant till EM tar jag med en nypa salt. Efter skador på EM-klara spelare har alternativen blivit få och då kan faktiskt en vindsnabb anfallare från Viksjöfors bli morgondagens största skräll.

Talangerna har fått möjlighet att spela till sig platser i Pia Sundhages EM-trupp. Nu kvarstår det verkliga testet: att också ta chansen.

Vid i stort sett varje trupputtagning som förbundskapten Pia Sundhage har gjort under året så har Umeå-löftet Lina Hurtigs frånvaro ifrågasatts. Under slutet av vårsäsongen har det också börjat ropas efter Kristianstads stora framtidsnamn Marija Banusic.

När landslaget samlas i Stockholm i dag finns båda supertalangerna med. Chansen har kommit. Nu gäller det för tonåringarna att verkligen visa att de har i en EM-trupp att göra.

Men räkna inte med att det räcker för Hurtig och Banusic att göra okej ifrån sig. ”Valparna” måste göra riktigt starka intryck på landslagsledningen om de ska få uppleva sommarens stora fotbollsfest på hemmaplan.

Det är helt enkelt upp till bevis för landets två största anfallstalanger. EM-biljetter är nämligen inget man får, det är något man tar.

Här är spelarna som har ögonen på sig under landslagslägret: 

Amanda Ilestedt, Malmö: Ung och talangfull, men ojämn. Måste höja lägstanivån.

Stina Segerström, Göteborg: Rutinerad och trygg. Har varit hoppat in och ut i landslaget under året. Måste visa att hon är ett alternativ till Charlotte Rohlin.

Elin Magnusson, Örebro: Gjorde sitt första landslagsläger senast. Får en ny chans att övertyga Sundhage & Co om att hon hör hemma i en EM-trupp.

Lina Hurtig, Umeå: Supertalangen är bästa svenska i Damallsvenskans skytteliga, men har gått mållös från planen i de tre senaste matcherna. Måste visa att hon prestera mot bra motstånd.

Marija Banusic, Kristianstad: Ett av ljusen i ett Kristianstad som famlat i mörker under vårsäsongen. Måste precis som Hurtig visa att hon är mogen uppgiften.

Malmö har satsat hårt inför säsongen. Ekonomin är åter stark, laget har förstärkts och klubben har slagit fast att man går för SM-guld. Frågan är bara om Jonas Eidevall har vad som krävs för att leda laget till målet.

Det är dagen efter Malmös poängförlust mot Piteå på bortaplan. En match där den klart största guldfavoriten bakom Tyresö var på vippen att åka på stryk och räddades från ett fiasko i de sista skälvande sekunderna.

Jag har precis läst Malmötränaren Jonas Eidevalls egna uttalanden efter missräkningen på LF Arena – som i värsta fall kan ha kostat det guld klubben så hett eftertraktar.

Det mesta är klyschor i stil med: ”Vi borde ha gjort fler mål” och ”Vi måste få alla att klicka i bättre”. Men, Eidevall säger också något riktigt viktigt. Han säger att Malmö har mycket att jobba med i sitt spel.

I det sista uttalandet prickar Malmötränaren rätt, enligt mitt sätt att se på saken. Fjolårstvåan har väldigt mycket att jobba på för att faktiskt vara den konkurrent till Tyresö som man vill vara.

I gårdagens match fanns goda tendeser, men laget hotade alldeles för sällan ett väldigt disciplinerat och smart spelande Piteå. Dessutom är Malmö sårbart bakåt där Amanda Ilestedt är det starkaste kortet i en ojämn, offensivt balanserad och svajig fyrbackslinje.

Den sårbarheten utnyttjade Piteå två gånger om och var bara sekunder ifrån att slå favoriten.

Men trots att laget inte har ett helt kassaskåpssäkert försvar så skulle man definitivt kunna vara en riktig utmanare till Tyresö om SM-guldet. Frågan jag ställer mig är om tränaren Jonas Eidevall är rätt man på rätt plats?

Har han verkligen hela spelargruppen med sig? Har han tillräckligt kunnande för att utveckla Malmös spel? Och är han ödmjuk nog?

Jag är inte säker på att Eidevall har spelarna med sig till hundra procent, jag har ingen aning om ifall han är en tillräckligt bra instruktör och matchcoach. Men under de månader som han haft huvudansvar för Malmö så tycker jag inte att han har gett skenet av att vara tillräckligt ödmjuk för att nå framgång.

Självklart tänker jag på de närmast naiva uttalandena som han gjorde inför bortamötet med Lyon i Champions League där han gjorde klart att Malmö skulle gå för vinst.

Trots att Skånelaget gick på en riktig mina (5–0 i arslet) och lämnade Stade de Gerland efter att ha blivit helt utskåpade så tog Eidevall orden vinna mot Lyon i sin mun också inför returen på hemmaplan.

Med facit på hand så vet vi att Malmö inte var nära att ens hota världens i dag bästa klubblag.

Det finns, som jag ser det, olika sätt att se på Eidevalls snack i media. Det ena är att han haussar sitt lag för att bygga självförtroende och visa tilltro till den kvalitet som finns. Den andra är att han inte ser verkligheten som den faktiskt är.

Efter 2–2 mot Piteå på LF Arena är jag egentligen inte mycket klokare på var Malmö står och vad Eidevall går för än jag var efter Lyon-matcherna, men jag vet att jag är väldigt osäker på om han verkligen har vad som krävs för att göra Malmö till ett guldlag.

Malmö åkte till Lyon med en övertro på sin egen förmåga och det straffade sig duktigt. Champions League-mästarna körde över Skånelaget fullständigt.

Med 5-0-förlusten i färskt minne och en lärdom eller två med i bagaget hem från Stade de Gerland siktar Malmö på att ta revansch.

Det var en närmast kaxig Johan Eidevall som tog ton inför bortamötet med Lotta Schelins Lyon. Malmö skulle åka till Frankrike och sätta full fart framåt. Det gick käpprätt åt helvete.

Den tokoffensiva startelva som Malmö ställde på planen senast har förändrats inför kvällens retur på Malmö IP, precis som tränare Eidevalls tongångar.

Amanda Ilestedt är tillbaka i mittförsvaret och Katrin Veje tar plats på vänsterkanten (på Kathleen Radtke och Elin Rubenssons bekostnad). Förändringarna ger Malmö en klart bättre balans än senast och bättre chanser att göra en bra match.

Johan Eidevall har gått ut och sagt att Malmö har revansch i sikte och går för vinst. Så lät det senast också, men känslan säger mig ändå att han är mer jordad nu än då. Självklart måste en tränare säga att laget går för seger, men nu vet han och hela Malmölaget att det blir långt, långt ifrån lätt.

Jag skulle säga att det räcker gott och väl om Malmö gör en bra match. Vinst är knappast att räkna med, trots att Lyon kan lufta bänken och spela på 90 procent av sin förmåga.

För Skånelaget gäller det att få tillbaka lite av den självkänsla och tilltro som man blev av med på Stade de Gerland. Fixar man det har man faktiskt vunnit något.

Med en majoritet av EM-vinnare i laget inleder U23-landslaget La Manga turneringen med match mot England i eftermiddag. Pia Sundhages amerikanska joker, Hanna Terry, börjar på bänken.

Förbundskapten Calle Barrling ställer sex europamästarinnor (från F19-EM i Turkiet förra sommaren) på planen när Sverige ställs mot England i La Manga-turneringen i eftermiddag.

Men det kunde mycket väl ha varit ännu fler guldtjejer i startelvan.

Som väntat vaktar Jessica Höglander (Tyresö) det svenska målet, i backlinjen återfinns Hanna Glas (Sunnanå) och Magdalena Ericsson (Linköping) och på mittfältet finns såväl Therése Boström (Umeå) som guldskytten Malin Diaz (Tyresö). Framåt får Pauline Hammarlund (Tyresö) förtroende från start.

Men om Malmö hade släppt i väg Amanda Ilestedt och Elin Rubensson hade den svenska U23-elvan mycket väl kunnat bestå av ännu fler europamästarinnor.

Dessutom ska man känna till att Jenny Nordin (Linköping) tvingats lämna återbud till turneringen på grund av skada.

Att jag väljer att fokusera på fjolårets EM-vinnare beror självklart på att många av spelarna är oerhört talangfulla och mycket väl kommer att kunna utgöra stommen i det svenska damlandslaget inom några år.

Med det i åtanke ska det bli riktigt intressant att se hur 93:orna står sig nu när de växlat upp från F19 till U23.

Svenskamerikanskan Hanna Terry som väckt en del intresse efter att Pia Sundhage nämnt henne som en tänkbar EM-spelare börjar La Manga-turneringen på bänken.

Pia Sundhages 23 spelare starka trupp till Algarve Cup blev väl den väntade – med ett stort undantag. För att Umeås Hanna Folkesson, som kom in som reserv till januarilägret, skulle bli uttagen var det nog inte många som hade räknat med, mig inkluderad.

Gissningsvis tycker Sundhage att Folkesson gjorde bra ifrån sig på januarilägret och ser fördelen med att plocka med en spelare som kan spela både på mittfältet och i försvaret.

I övrigt är det väl bara Sunnanås Carina Holmberg och Göteborgs Olivia Schough som kan betecknas som något oväntade val i Sundhages trupp, även om båda två har varit med tidigare. Såväl Holmberg som Schough är, tror jag, med tack vare sina spetsegenskaper. Holmberg har ett distansskott som kan avgöra matcher medan Schough har en smartness i sina löpningar och en offensiv spets som kan göra henne till en joker.

Två platser att spela om
Som jag har varit inne på tidigare så tror jag att Pia Sundhage & Co redan har spikat en elva hon vill spela när EM startar i juli månad – med ett par, kanske tre undantag.

Backlinjen med Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer och Sara Thunebro är redan klar – om inte Charlotte Rohlin kommer tillbaka i så pass gott slag efter sin korsbandsskada att hon tar en av platserna.

Om Rohlin kommer med i EM-truppen så blir det sannolikt på bekostnad av Malmös Malin Levenstad.

Det centrala mittfältet med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger är närmast ristat i sten, men på kanterna finns fortfarande möjligheter att spela till sig en startplats. Där konkurrerar Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Marie Hammarström och kanske också Johanna Almgren om två startplatser medan Hanna Folkesson, Carina Holmberg och Susanne Moberg får finna sig i att bli reserver – om de nu kommer med till EM.

Att Lotta Schelin och Kosovare Asllani kommer att kampera ihop på topp kan jag nästan ta gift på. Inget har hittills gett en vink om någon annan anfallskonstellation.

Det är på kanterna som det råder verklig konkurrens och där pågår fortfarande en kamp om platser i ett svenskt EM-lag.

Kanske är det fortfarande också en fajt om platsen som förstamålvakt, även om Kristin Hammarström i dagsläget har det klart mest gynnsamma utgångsläget.

Hammarström är nämligen den enda av de tre uttagna målvakterna till Algarve Cup som tränar och spelar för fullt. Sofia Lundgren är visserligen på bättringsvägen, men kan inte köra för fullt på grund av ett diskbråck och Carola Söberg, som rehabtränade på det senaste landslagslägret, är heller inte helt fit for fight.

***

Det finns ett par jokrar som kan komma med i Sundhages trupp till EM på hemmaplan. Charlotte Rohlin är en av dem, Josefine Öqvist (Kristianstad) är en annan.

Men om Öqvist kommer med så blir det sannolikt på bekostnad av klubbkompisen Susanne Moberg alternativt Göteborgs Johanna Almgren.

***

Vad hände med Elin Rubensson och Amanda Ilestedt? Malmöspelarna plockades bort från den ursprungliga U23-landslagstruppen och kom heller inte med i damlandslagets dito till Algarve Cup.

Varför?

***

Kif Örebros försvarsklippa Sara Larsson och Göteborgs duktiga mittback Stina Segerström är av allt att döma helt borträknade från EM i sommar. Varken Larsson eller Segerström har egentligen fått någon riktig chans att spela till sig en landslagsplats efter fjolårets skadebekymmer.

Pia Sundhage och hennes två assisterande förbundskaptener kanske har sina skäl till att inte ge de två mittbackarna en ny chans, men personligen hade jag gärna sett att åtminstone en av de två hade testats rejält på något av lägren före Algarve Cup.

Calle Barrling hade gjort två förändringar i den U23-landslagstrupp som åker till La Manga i slutet av månaden. Malmös Amanda Ilestedt och Elin Rubensson utgår och ersätts av Elin Borg (KDFF) och Malin Diaz (Tyresö).

För två dagar sedan gick jag ut med förbundskapten Calle Barrlings 20 spelare stora trupp till La Manga-turneringen som inleds med match mot England 28 februari.

I kväll offentliggjordes truppen på Svenska Fotbollförbundets hemsida, men med två förändringar jämfört med den ursprungliga trupp som jag outade.

LdB FC Malmös Amanda Ilestedt och Elin Rubensson har plockats bort från den först uttagna truppen och ersatts av Kristianstads back Elin Borg samt Tyresös mittfältare Malin Diaz.

Anledningarna till de två förändringarna kan vara många, men personligen så tror jag att Barrlings byten antingen beror på att Malmöspelarna, som nyss har varit på läger med damlandslaget, ska ges tid att träna med klubblaget inför de viktiga Champions League-matcherna som väntar om en dryg månad – och/eller att duon är tänkt att finnas med i förbundskapten Pia Sundhages trupp till Algarve Cup i början av mars.

***

Mina åsikter om de målvaktsval som Calle Barrling & Co gjort inför La Manga-turneringen har knappast undgått någon som läser bloggen regelbundet.

Det är sannolikt så att Barrling har sina skäl till att han valt att satsa på Jessica Höglander och Emelie Almesjö, men för mig personligen så känns uttagningen av Almesjö ändå inte klockren.

Höglander är obönhörligen förpassad till bänken i Tyresö medan Almesjö har varit etta i Sirus, men rapporter som nått mina öron gör gällande att hon inte kan känna sig säker på förstaplatsen mellan stolparna längre. Personligen har jag sett henne för lite för att göra en ärlig och bra bedömning.

I det läget tycker jag att Sunnanås Susanne Nilsson eller Linköpings Lina Ringshamre, som fick beröm för sin insats mot Jitex i finalen av Växjö Cup, är bättre alternativ. Den första är Sunnanås förstaval och den andra är för närvarande (med Sofia Lundgren skadad) Linköpings dito. Nog borde väl ändå förstamålvakter i Damallsvenskan gå före keeprar hemmahörande i Elitettan.

Oavsett vilka spelarval som görs så hoppas jag inte att Jessica Höglander får plats i U23-landslaget för att få spela matcher, vilket hon tycktes göra under fjolåret.

Som jag ser det är landslagsspel är något som spelare ska förtjäna genom att prestera bra i sina klubblag. En bonus, uppmuntran eller belöning om man så vill. Ingenting annat.

***

Josefine Öqvist hittade målet när Kristianstad kryssade mot danska Bröndby. Krysset var helt säkert skönt för KDFF efter förlusterna mot Malmö och sitt eget P17-lag – och riktigt roligt för Öqvist som verkar vara på rätt väg.

***

Vittsjö verkar ha gjort bra ifrån sig (av matchrapporten att döma) i 2–1-segern mot IFK Hässleholms P16-lag.

***

Tyska Frauen Bundesliga dundrade igång igen i eftermiddag med segrar för både Frankfurt och Potsdam. Sara Thunebro fick ingen speltid när Frankfurt besegrade SGS Essen med 1–0, men det fick däremot Antonia Göransson (som spelade 90 minuter) när hennes Turbine Potsdam vann mötet med SC Freiburg med 3–1.