De 418 personer som sökt sig till Valhalla i kväll fick se mer än två mål när Kopparbergs/Göteborg premiärkryssade mot Linköping. De fick också se de två mittbackar som Pia Sundhage kommer att satsa på i sommarens EM.

Sofia Lundgren var tillbaka mellan stolparna och Charlotte Rohlin i mittförsvaret när Linköping inledde säsongen med att sno en poäng av Supercupvinnarna Kopparbergs/Göteborg på bortaplan.

Delad pott brukar ofta betyda dubbel sorg, men i kväll var det glädje i båda lagens omklädningsrum efter slutsignalen.

Kopparbergs/Göteborg gladdes över att man kom tillbaka från underläge och räddade en poäng, tack vare en distanskanon från Yael Averbuch, i en premiärmatch där både landslagsmålvakten Kristin Hammarström och mittfältaren Johanna Almgren saknades på grund av influensa.

I Linköpings kabyss kunde det ha deppats efter två förlorade pinnar, men glädjen över att Sofia Lundgren och Charlotte Rohlin var tillbaka kompenserade missnöjet över de poäng som försvann i slutet av matchen.

En poäng i premiären var ett helt okej resultat för topptippade Kopparbergs/Göteborg och ett klart godkänt dito för inte lika topptippade Linköping.

Tråkigt nog var det bara 418 personer som hade tagit sig till Valhalla för att se matchen och få bevittna Yael Averbuch stänkare som betydde 1–1. Men de som valt att se premiäromgångens sjätte och sista match fick sannolikt se Pia Sundhages mittförsvar i sommarens EM.

För om det, som det trist nog verkar, visar sig att Umeås Emma Berglund ådrog sig en korbandsskada i gårdagens möte med Tyresö så kommer Sundhage att spela Charlotte Rohlin tillsammans med Nilla Fischer i ett svenskt mittförsvar – och om något skulle hända Rohlin så går nog chansen till Stina Segerström istället.

Tyresö och Malmö har tippats gå en riktig holmgång om SM-guldet. Favoriterna vann också sina respektive premiärmatchen, men först efter att två notoriska målskyttar presenterat sig.

Jag var på plats i Tyresö och såg mästarlagets premiär mot Umeå. Förväntningarna var stora, både från majoriteten av de 1285 åskådarna och från min sida.

Men Tyresö visade inte alls upp det spel och framför allt den spets som jag hade förväntat mig.

Spelet flöt inte på trots ett stort bollinnehav, tempot var långt ifrån så högt som det borde ha varit och kvaliteten var inte nog bra när laget kom till offensivt straffområde.

För att vara ett lag som enligt tränaren Tony Gustavsson kan matcha mästerliga Lyon offensivt var Tyresö väldigt trubbigt. Tur då att man har Marta da Silva.

Det var hon, som efter fantastisk individuell prestation, avgjorde matchen mot Umeå. Ett Umeå, som trots att lagkaptenen Emma Berglund tvingades kliva av med en befarad korsbandsskada efter tio minuter, som svarade för en riktigt bra match.

Umeå kommer säkert att göra livet surt för många lag i Damallsvenskan under säsongen, särskilt om de unga spelarna tuffar till sig ytterligare och inte ber om ursäkt för att de finns till.

Martas magi räckte till tre poäng i kväll, men fler måste kliva fram i kommande matcher om det ska bli en ny succésäsong för Tyresö.

…………………………………

På Malmö IP tog fjolårets silvergäng sina tre första poäng efter en programenlig seger mot Jitex. Men målmarginalen var minsta möjliga och precis som för Tyresö krävdes det att en måldrottning klev.

Anja Mittag iklädde sig, som så många gånger förr, rollen som matchvinnare och satte dit målet som gav vinst, tre poäng och ökat självförtroende inför kommande uppgifter.

…………………………………

Emma Berglunds säsong kan vara över. Magkänslan, efter att ha bevittnat händelsen på plats, säger att korsbandet är av. Jag hoppas att jag har fel, men det såg verkligen inte bra ut.

I morgon ska Berglund genomgå en magnetröntgen på Artrokliniken och först då vet vi helt säkert hur det gick.

Om det visar sig att Umeåkaptenen faktiskt slet av sitt ena korsband är det ett otroligt hårt slag för laget. Dels tappar man sin kanske viktigaste spelare och dels tappar man en naturlig och given ledare i laget. En förlust som sannolikt kommer att kräva att klubben värvar en försvarsspelare.

I morgon sparkar Damallsvenskan i gång på Behrn Arena där Kif Örebro tar emot nykomlingen Mallbacken i en match som det lär slå gnistor om. Varken  Örebro eller Mallbacken kommer att slåss i toppen, men det kan de här två lagen göra:

3) Kopparbergs/Göteborg FC

Bryggerilaget visade redan i Supercupfinalen att man blir att räkna med. Kan man ge Tyresö en rejäl kamp, så finns det gott om kvalitet.

Torbjörn Nilsson förfogar över ett lag begåvat med en stark centrallinje, pigga forwards och en riktigt bra keeper i Kristin Hammarström.

Truppen känns starkare och framför allt bredare än tidigare år. Dessutom finns möjlighet till större variation än tidigare i och med starka offensiva värvningar med engelskan Jodie Taylor i spetsen.

Kopparbergs/Göteborg har varit ojämna i sina prestationer de senaste säsongerna, men kommer i år att ta nästa kliv och bli jämnare. Det räcker till en tredjeplats.

Nyförvärv:Marie Hammarström, Örebro, Jessica Landström, Djurgården, Cathrine Dyngvold, Klepp, Norge, Jodie Taylor, Birmingham.

Förluster: Christen Press, Ingrid Wells.

4) Umeå IK

Fjolåret blev lite upp och ner. I år blir det mest upp. UIK:s unga trupp har blivit ett år bättre och bland annat kryddats med duktiga hemvändaren Hanna Folkesson.

Klubben är på väg att bygga något som påminner om det som resulterade i en drös SM-guld och ett par Europacuptitlar. Så långt räcker man inte den här säsongen, men man tar nya kliv på vägen uppåt.

Umeå kommer att bli en positiv överraskning och med landslagstrion Emma Berglund, Emmelie Konradsson och Hanna Folkesson i spetsen har man ett lag som kommer att kunna slå de stora guldfavoriterna i enskilda matcher.

Nyförvärv: Linnea Åberg (U-laget), Hanna Folkesson (AIK), Katrin Jonsdottir (Djurgårdens IF), Erica Carlén (Morön BK). 

Förluster: Maria Nordbrandt, Emma Åberg-Zingmark, Fanny Hjelm.

Jag har i flera månader slagit fast att det svenska EM-laget redan är i det närmaste spikat. Men den senaste tidens händelser öppnar kanske ändå för en kamp om några av de landslagsplatser som har känts så klara.

För några dagar sedan spelade Linköpings mittbacksklippa Charlotte Rohlin sina första 45 minuter sedan det främre korsbandet gick av i ena knät förra året.

Rohlins comeback var nog nästan lika glädjande för förbundskapten Pia Sundhage som den var för Linköping. Sundhage har ju sedan tidigare klargjort att Rohlin finns med i de blågula EM-planerna.

Personligen skulle jag ju gärna se en Rohlin i bra form, eller varför inte en Stina Segerström i gott slag, bilda mittlås tillsammans med Umeås Emma Berglund i sommarens EM.

Nilla Fischer, som verkar given i ett svenskt mittförsvar under Sundhages ledning, tycker jag borde spela på mittfältet. Hon är en av landets bästa mittfältare och borde därför också få visa det i landslaget.

Segerström spelade ett stort mittbacksspel i helgen när hennes Kopparbergs/Göteborg vann Supercupen och borde, som jag ser det, ha varit med på damlandslagets läger under året.

Nu är hon visserligen med i truppen till mötet med Island i Växjö, men efter att ha kallats in som reserv.

Faktum är ju att Segerström var uttagen till lägret på Bosön i januari, men tvingades tacka nej på grund av en lårskada. Då fick hon höra att hon skulle komma med på det efterföljande lägret i februari – men när truppen offentliggjordes var Segerström inte med.

För mig är Stina Segerström en klart bättre mittback än Malmös Malin Levenstad, men den senare har varit med i Sundhages landslagstrupper under året.

Kanske visade Segerström upp ett spel i Supercupfinalen som fick landslagsledningen att tänka om. Assisterande förbundskapten Lili Persson var på plats, så omöjligt är det inte, även om jag tyvärr tror att Göteborgskaptenen riskerar att ratas när EM-truppen ska tas ut.

Lika glädjande för Sundhage & Co som Rohlins återkomst, om inte ännu mer, är att Sofia Lundgren med stormsteg är på väg tillbaka i full träning.

Linköpingskeepern har blivit rejält mycket bättre i sin rygg och är nu bara dagar ifrån att ta upp kampen med Kristin Hammarström på fullaste allvar.

Så kanske, kanske kan det bli en riktig kamp om ytterligare ett par platser än de på högerkanten (ytterback och yttermittfält) i det svenska EM-laget trots allt. Förutsättningarna för ett rejält race har i alla fall förbättrats, till glädje för Pia Sundhage och det svenska damlandslaget.

Sverige var på väg mot seger och en tredjeplats i Algarve Cup, men slarvade bort båda delarna. Det som skulle bli ett gott slut blev istället en riktigt avslagen turneringsavslutning.

En dålig touch och ett onödigt bolltapp följt av en snabb norsk omställning förstörde dagen för det svenska damlandslaget. Den tillsynes kassaskåpssäkra 2–1-ledningen förvandlades hastigt och mindre lustigt till 2–2 – på tilläggstid.

Norge vann den efterföljande straffläggningen och bröt Pia Sundhages förlustfria förtrollning.

Matchen som skulle knyta ihop en i övrigt klart godkänd svensk Algarve-turnering slutade med en snöplig och på många vis onödig förlust – särskilt efter att Sverige med eftertryck kontrollerat händelserna på planen under hela den andra halvleken.

Förlusten i tredjeprismatchen ger en ganska bitter eftersmak till den svenska insatsen i turneringen. Att Sundhage bytte ut flera viktiga kuggar i andra halvlek och att turneringen inte gäller något spelar ingen roll.

Fotboll handlar om att vinna, oavsett om det gäller ett inspirerat möte med USA eller en kolsyrebefriad match mot Norge.

För vad betyder egentligen en stark prestation mot världens bästa lag för det svenska damlandslag som inte kunde stänga den redan klara matchen mot Norge?

Sundhage & Co hade kunnat komma hem till Sverige med positiva besked i bagaget inför de fortsatta förberedelserna inför EM, men får nu istället försöka räta ut nya frågetecken.

———————————————-

+++++
Ingen.

++++
Antonia Göransson – Var bäst i ett blekt Sverige. Grym inställning.

+++
Caroline Seger – Stabil utan att glänsa.
Lisa Dahlkvist – Svarade för en helt okej insats.
Kosovare Asllani – Pigg, företagsam och målskytt.

++
Kristin Hammarström – Gjorde sin sämsta match i turneringen. Såg liten ut vid båda målen.
Emma Berglund – Svarade för en okej insats, men gjorde några missar.
Nilla Fischer – Spelade okej utan att ställas på egentliga prov.
Sara Thunebro – Aktiv och offensiv. Slängde bort för många inlägg.
Marie Hammarström – Jobbade och slet, men
Lotta Schelin – Sprang och sprang, men uträttade väldigt lite.
Johanna Almgren – Kom inte loss eller upp i samma nivå som mot USA.
Susanne Moberg – Väldigt ojämn och den som tappade boll innan Norges kvittering på tilläggstid.
Sofia Jakobsson – Pigg och löpstark, men oj så ovän med bollen.

+
Lina Nilsson – Såg ut som ett rundningsmärke flera gånger, bland annat vid Norges 1–0.
Annica Svensson – Svajig och förlorade duellen som föregick Norges 2–0.

Inga betyg
Carina Holmberg och Jessica Samuelsson spelade för kort tid för att betygsättas.

Nilla Fischer hyllades efter matchen mot USA. Och det med all rätt. Men i skuggan av Linköpingsspelaren svarade Emma Berglund för en insats som faktiskt var ännu vassare.

Umeå-kaptenen var, för att använda Marcus Allbäcks (player manager i herrlandslaget) uttryck, en riktig general i mittförsvaret – synnerhet i första halvlek.

Gång efter annan var hon först i löpdueller, högst i luftrummet och starkast i närkamper. Berglund tog bort två av världens bästa forwards och redde ut de situationer där backkollegorna kom lite fel.

Allt lite i skymundan, eller åtminstone i området just utanför medias hårt riktade strålkastarljus.

24-åriga Emma Berglund är ingen fancy spelare som drar till sig särskilt mycket uppmärksamhet i landslaget, men hon gör de facto en sjuhelvetes nytta.

Hade hon bara tryckt dit ett svenskt 2–1-mål med drygt 20 minuter kvar att spela så hade hon hamnat i fokus också.

—————————————–

Jag tror att förbundskapten Pia Sundhage kände en viss osäkerhet gällande Lisa Dahlkvists varande på ett svenskt EM-mittfält. Den osäkerheten försvann i går.

Dahlkvist spikade sin plats i Sundhages EM-lag i och med sin insats mot USA där hon verkligen kom till sin rätt.

——————————————

Damlandslaget gjorde sin bästa match på väldigt länge många spelare gav Pia Sundhage positiva besked. Men 1–1 mot USA i Algarve är inte samma sak som succé i EM på hemmaplan.

Blågult visade i går att man är på rätt väg, men man är inte framme. Inte på långa vägar. Det finns fortfarande många delar och detaljer som kan och bör bli bättre.

Försvarsspelet är inte klockrent (ta USA:s 1–1 som exempel), bollförlusterna på mittplanen är fortfarande för många och det offensiva spelet måste vässas betydligt.

Dessutom vill jag se en Lotta Schelin som tat mycket mer ansvar och som verkligen spelar som den stjärnspelare Pia Sundhage vill att hon ska vara i landslaget.

Så här långt har hon inte ens varit nära någon stjärnglans.

Förbundskapten Pia Sundhage ville veta var det svenska damlandslaget står. Det gör hon nu. Sverige kan matcha världens bästa.

Men det fanns frågetecken inför matchen mot USA. Frågetecken som hade kunnat rätats ut tidigare, men som var oförändrat krokiga.

Som till exempel hur skulle det svenska försvaret, och i synnerhet Nilla Fischer, skulle klara sig mot två av världens bästa forwards (Abby Wambach och Alex Morgan)?

Den omskolade mittbacken gav en klart och tydligt svar. Hon klarar rollen som mittback riktigt bra även mot världens bästa landslag.

Faktum är att Fischer gjorde sin bästa match i den svenska landslagströjan på väldigt länge. Hon var tuff i närkamperna, hård i duellerna och oftast på rätt plats vid rätt tillfälle.

Att Emma Berglund var snäppet bättre ändå gav de blågula en försvarsstyrka som hette duga.

På mittfältet gjorde en annan ifrågasatt spelare, Lisa Dahlkvist, sin bästa kamp på väldigt lång tid. Tyresöspelaren sköt Sverige till ledning, löpte massor och spelade ett duktigt uppoffrande balansspel.

Framåt visade Kosovare Asllani att hon vill spela EM på hemmaplan på topp tillsammans med Lotta Schelin. Asllani vägde kanske lätt i en del närkamper, men med kvickheten och teknikens hjälp tog hon sig ofta framåt och skapade flera fina lägen – framför allt för sina medspelare.

Sammantaget så svarade Sverige för den bästa matchen under Pia Sundhages tid som förbundskapten och det med råge.

Med ett tajt, kort och kompakt försvarsspel (framför allt i första halvlek) visade man hur USA ska tämjas och med snabba omställningar hur världens bästa nation ska såras.

Pia Sundhage fick sina svar och de var positiva. Kanske var de till och med bättre än vad hon hoppas på.

—————————————–

++++
Emma Berglund – Var ruskigt bra mittförsvaret.
Lisa Dahlkvist – Svarade för sin bästa match på väldigt länge.

+++
Nilla Fischer – Tystade tvivlarna. Tuff, hård och resolut.
Johanna Almgren – Pigg, aktiv och såg spelsugen ut.
Kosovare Asllani – Lurig, företagsam och svårfångad.
Antonia Göransson – Löpstark som alltid och nyttig i båda riktningarna.

++
Kristin Hammarström – Gjorde flera viktiga räddningar. Missade vid målet.
Sara Thunebro – Stabil och säker.
Lina Nilsson – Hade problem med farten några gånger, men godkänd.
Caroline Seger – Bra i vanlig ordning, men försvann emellanåt.
Lotta Schelin – Vindsnabb och ett ständigt hot. Kan uträtta mycket mer.
Sofia Jakobsson – Riktigt pigg i sitt inhopp, men touchen var risig.
Emmelie Konradsson – Lite för blyg och lite för snäll, men godkänd.

Hanna Folkesson, Jessica Samuelsson, Annica Svensson och Oliva Schough spelade för kort tid för att betygsättas.

—————————————

Varför byttes Göteborgsmittfältaren Johanna Almgren ut i paus? Jag tyckte att ”Jojo” såg pigg ut när hon fick chansen. Hennes inhopp kändes positivt.

—————————————

Annica Svensson fick nog inga kramar av USA:s forwards efter slutvisslan. Tyresöbacken hann dela ut både en och två halvtuffa kyssar under sin tid på planen.

—————————————

De fasta situationerna skulle vara Sveriges vapen. Så blev det inte. Framåt skapade laget som bäst någon halvchans och USA:s mål kom just vid en hörna.

Det finns klar förbättringspotential för Sundhage & Co när det kommer till fasta situationer.

—————————————
Pia Sundhage har nog klart för sig vilken elva hon vill spela när EM startar i juli, åtminstone till tio elftedelar.

En plats som högerytter är vad som finns kvar att slåss om. Ska det bli Almgren, Konradsson eller kanske Sofia Jakobsson som tar den?

Möjligen har Sofia Lundgren fortfarande chansen att sno platsen mellan stolparna från Kristin Hammarström, men då krävs sannolikt en stark vår i Damallsvenskan av Linköpingskeepern.

Tre misstag på lika många matcher har resulterat i tre baklängesmål. Nilla Fischer har inte direkt gjort succé i rollen som blågul mittback.

När Pia Sundhage först valde att flytta Nilla Fischer från mittfältet till mittförsvaret kändes platsbytet som ett intressant test. Nu, några månader senare, väcker positionsskiftet frågeställningar.

För även om förbundskapten Sundhage verkar vara fast besluten att fortsätta på den inslagna banan och tycks ha fullt förtroende för Fischer så är sanningen den att Linköpingsspelaren har haft det ganska svårt i sin nygamla roll.

Damlandslagets tre senaste matcher talar sitt tydliga språk.

I mötet med ett P15-lag på Bosön svarade landslagsbacken för ett bolltapp som kostade ett baklängesmål. När Sverige mötte Kina i onsdags förlorade Fischer en nickduell, vilket resulterade i att en kinesiska kom fri och kunde smälla in bollen i nät.

Som lök på laxen missade Linköpingsspelaren grovt i fredagens match och en misslyckad rensning gav Island ett reduceringsmål.

Nej, Fischer har inte gjort succé som mittback. En position hon, som jag bloggade om redan i februari, spelar på mot sin egen vilja.

Tro nu inte att jag inte vill att Nilla Fischer ska spela i ett svenskt EM-lag, för det vill jag.

Linköpingsspelaren är en viktig kugge i damlandslaget och måste sannolikt finnas på planen för att sommarens hemmaturnering ska bli lyckosam. Men jag anser att hon gör sig bäst i rollen som balansspelare på mittfältet – inte som mittback.

På måndag ställs det svenska damlandslaget mot ett högklassigt och mycket meriterat amerikanskt landslag. Den matchen kommer att visa hur bra Sundhages landslag verkligen är fyra månader före EM.

Om Fischer får det svårt även i den matchen så hoppas jag att Sundhage väljer att tänka om och att hon testar en annan spelare i mittförsvaret tillsammans med Umeås Emma Berglund.

Tiden börjar bli knapp och om Fischer inte har fått till sitt mittbacksspel under de månader som hon nu faktiskt har spelat där så får hon sannnolikt inte till det före EM heller.

Det som skulle bli en fysisk fajt mellan två nordiska landslag blev en enkel och ensidig historia. Sverige körde över Island efter konstens alla regler – utan att för den skull imponera.

”Det kommer att bli en fysisk match, ett battle, så det gäller att stå upp i närkamperna”, sa Sveriges assisterande förbundskapten Lili Persson inför mötet med Island i Algarve. Hon kunde inte haft mer fel.

Sverige lekte sig till seger med 6–1 i en match som stundtals påminde om kattens lek med råttan, eller ett möte mellan ett dam- och ett flicklag om ni så vill.

Pia Sundhage ville se ett blågult lag som hittade ytorna bakom de isländska ytterbackarna och som hittade fram med bollar efter gräset till Lotta Schelin och Kosovare Asslani på topp. Det fick hon.

Men mer på grund av att Island var ett nummer för litet och helt enkelt inte räckte till än tack vare ett bländande bra och högkvalitativt svenskt spel.

Det som skulle bli en värdemätare och ett rejält fysiskt test blev en enkelt match som under långa stunder mest påminde om en ojämn och halvt avslagen försäsongsfajt.

————————————–

Även om Sverige krossade ett för dagen riktigt risigt Island så fanns det flera glädjeämnen. Ett av dessa var Antonia Göransson som mycket väl kan ha spelat till sig en plats till höger på mittfältet i Sundhages EM-lag.

Tysklandsproffset löpte djupa sår i det isländska försvaret, skapade mer än en handfull chanser för sina medspelare och kom till ett par fina möjligheter själv. Göransson gjorde en riktigt bra match och var Sveriges utan tvekan bästa spelare.

————————————–

Hon slog till med ett konstigt, men ganska vackert mål i sin 100:e landskamp (mot Kina i onsdags). I kväll slog Sara Thunebro till igen.

Med en praktfull pärla skickade hon bollen i nät bakom Malmös Thora Helgadottir och ökade på den svenska ledningen till 2–0.

————————————–

Betyg

+++++
Ingen.

++++
Antonia Göransson, som sannolikt löpte sig till en plats i Sundhages startelva i sommar.

+++
Kristin Hammarström, Emma Berglund, Lina Nilsson, Marie Hammarström, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani.

++
Lina Nilsson, Nilla Fischer, Sara Thunebro, Caroline Seger, Lotta Schelin, Carina Holmberg och Susanne Moberg (som båda kom in efter paus).

Malin Levenstad, Sofia Jakobsson, Jessica Samuelsson och Hanna Folkesson spelade för kort tid för att betygsättas.

———————————————

På måndag kommer den där riktiga värdemätaren som Pia Sundhage har sett fram emot. Då väntar ett USA som blir någonting helt annat att bita i än Island. Då får vi veta hur bra det svenska damlandslaget verkligen är.

Förändringarna i damlandslaget efter Kinamatchen är få. Pia Sundhage väljer att satsa vidare på sin tilltänkta EM-elva när Sverige möter Island i Algarve Cup.

Jag hade hoppats få se Hanna Folkesson i balansrollen på mittfältet och Emmelie Konradsson eller Johanna Almgren på en av kanterna i fredagens möte med Island. Men så blir det inte – åtminstone inte från start.

Förbundskapten Sundhage väljer istället att starta med de spelare som sannolikt utgör den svenska startelvan när EM sparkar i gång i juli (se startelvan här).

Det innebär att Malmös Lina Nilsson är tillbaka på högerbacksplatsen och att Nilla Fischer, trots missar i de två senaste matcherna, får fortsatt förtroende i mittförsvaret.

Vidare återfinns Lisa Dahlkvist i den defensiva rollen centralt på mittfältet medan Tysklandsproffset Antonia Göransson kliver in till höger i samma lagdel. Den sistnämnda testas nog mot ett fysiskt starkt Island just för att Sundhage & Co ska se om hon är den startytter man söker – för där ute till höger är kampen om en blågul startplats ännu inte avgjord.

I övrigt är laget oförändrat jämfört med senast.

Jag har viss förståelse för att Sundhage vill ge de spelare som hon faktiskt har valt att satsa på från första början fullt förtroende, men jag vill samtidigt se att hon kan göra förändringar om eller när förstavalen inte fungerar.

Med det sagt menar jag att hon måste våga testa en alternativ mittback bredvid Emma Berglund och en annan balansspelare intill Caroline Seger om Fischer och Dahlkvist fortsätter att prestera under den nivå de faktiskt ska kunna hålla.

Matchen mot Island kan mycket väl komma att bli en fysisk tillställning, vilket passar bra för de svenska spelarna som Sundhage vill se tuffa till sig och ta för sig mer på planen.

———————————————-

När hon värvades av Jitex i fjol dök hon aldrig upp. Istället valde Fransisca Ordegavalde att gå till ryska Rossiyanka.

Trots det så skrev Piteå kontrakt med nigerianskan i vintras och på torsdagen anslöt hon till sin nya klubb.

19-åringen som gjorde fyra mål för sitt Nigeria i U20-VM förra hösten gör sin första träning med under fredagen.

————————————————

Det svenska F19-landslaget kryssade mot Danmark i La Manga. Enligt rapporter skapade Sverige en handfull bra chanser att avgöra, men mötet slutade trots det mållöst.

————————————————

Matchen mellan Sverige och Island i Algarve Cup kommer du att kunna följa här på Sportbladet. Klockan 18.45 drar jag igång direktrapporteringen så häng med då.