Sverige skulle ta guld i Kanada. Det var så det lät för ett par år sedan. Därefter har målsättningen sänkts, först till att ta medalj och nu till att nå en kvartsfinalplats.
Varför så försiktig Pia? Den enda förändringen är ju att Hanna Folkesson försvunnit.

Pia Sundhage har hyllats, rosats och applåderats gång efter annan sedan hon efterträdde Thomas Dennerby som förbundskapten för det svenska landslaget.
Men under det senaste halvåret har pendeln svängt en aning. Allt fler kritiska röster har höjts mot spelaruttagningar och resultat.

Det är ingen hemlighet att jag är en av skeptikerna.

Sundhages fulla rätt
Man kan säga vad man vill om landslagsuttagningarna. Det spelar knappast någon roll att jag, i likhet med många andra, blir överraskad varje gång Olivia Schough, Hilda Carlén, Emma Lundh, Emilia Appelqvist eller Maria Banusic kommer med i blågult.

Det är Pia Sundhages rätt att välja precis vilka spelare hon vill. Det är hon som är förbundskapten. Inte jag. Inte någon annan.

Kanske är det i sammanhanget viktigt att tydliggöra att jag absolut inte har något emot dessa spelare. Alla har sina kvalitetet och förtjänster. Jag tycker dock inte att färdigheterna är tillräckligt stora för att spelarna ska vara med och tillföra något på högsta internationella nivå. That´s it.

Men det är Pias jobb att välja spelare, inte mitt.

Sanningen ljuger inte
Att Sverige under fjolåret förlorade fler landskamper än någonsin tidigare är ett faktum som är betydlig svårare att prata bort. Nio vinster, ett kryss och sex svidande förluster blev facit 2014.

Och försvarspelet inte fungerat har knappast undgått någon. Före genrepen mot Schweiz och Danmark hade landslaget släppt in två mål eller fler i sex av de tio sista landskamperna.

Matcherna i Eskilstuna och Stockholm resulterade i en poäng och ytterligare sex insläppta mål.

Det var i den vevan som Sundhage valde att överge 4-1-3-2, spelsystemet som skräddarsytts för Caroline Seger, och återgå till trygga 4-4-2.

”Spelarnas val”
Valet att byta spelsystem 59 dagar innan VM ifrågasattes – med all rätt. Landslagsledningen lät meddela att spelarna tagit beslutet.

Jag minns att jag reagerade där och då på att Sundhage puttade över ansvaret på spelarna. Oavsett om det faktiskt var spelarna som tog beslutet, om det togs i samråd eller om beslutet var landslagsledningens så är min uppfattningen att Pia Sundhage, i sin roll som förbundskapten, ska ta ansvar för ändringen och stå bakom skiftet.

När hon i går fick frågan om Sveriges målsättning i VM, sänkte Sundhage ribban från medalj till kvartsfinal.

Frågan är varför?

Den enda, faktiska skillnaden nu jämfört med för två år sedan är att Hanna Folkesson, som bara varit bofast i landslaget senaste året, försvunnit ur bilden. I övrigt är det svenska landslaget intakt.

Lisa Dahlkvist och Charlotte Rohlin har dragits med skador under våren, men båda är nu i full träning.

Därför undrar jag om den skyhöga, initiala målsättningen, bara var ett spel för galleriet eller om det nu kraftigt devalverade målet endast är ett sätt för Pia Sundhage att skydda sig själv om VM resulterar i ett misslyckande?

Igår tog, som bekant, Pia Sundhage ut sin VM-trupp. Det var 23 (25 med reserverna) väntade spelare som får åka till Kanada.  Frågar du mig så är det den tråkigaste – och sämsta – trupp på mycket länge. Jag köper att större delen består av rutinerade spelare som har mästerskapsrutin. Men de där sista platserna till de spelare som troligtvis inte kommer att spela alls i turneringen… VARFÖR går de platserna till 25-åringar som inte håller på den här nivån och inte till Sveriges framtid?

VM-truppen 2015:
Mv: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Hilda Carlén.
F: Nilla Fischer, Emma Berglund, Charlotte Rohlin, Amanda Ilestedt, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson.
Mf/fw: Linda Sembrant, Caroline Seger, Malin Diaz, Therese Sjögran, Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Olivia Schough, Jenny Hjohlman, Sofia Jakobsson, Emma Lundh.
Reserver: Marija Banusic, Mimmi Löfwenius

Jag hade velat byta ut Carola Söberg, Sara Thunebro, Hilda Carlén, Emilia Appelqvist, Olivia Schough, Emma Lundh och Jenny Hjohlman. De två förstnämnda är både för gamla och för dåliga. Resten är de där 25-åringarna jag pratade om. Ingen av dessa spelare kommer att bli en nyckelspelare för Sverige. Varken nu eller om fyra år. Faktum är att flera av dem har svårt att glänsa i damallsvenskan. Vilket jag ändå tycker att en VM-spelare ska. Emma Lundh och Jenny Hjohlman, som är två av fem anfallare i truppen, har tillsammans gjort noll mål i årets allsvenska. Noll. Nu är målskytte inte allt för en anfallare, tro mig jag vet, men ändå.

Det största bekymret för Sundhage i årets VM är att hon blir extremt beroende av sin startelva. Den håller en hög klass om alla är i form. Men sen är det väldigt tunt. Just det beror inte så mycket på uttagningarna. Sverige har helt enkelt inte bredden just nu. Just därför tycker jag att det vore extra viktigt att slussa in de yngre spelarna för att förbereda för framtiden.

Det roligaste med gårdagens uttagning var reserven Mimmi Löfwenius. Problemet är att hon är just det – reserv.

Jag ska lägga bitterheten åt sidan en stund. Ingen blir gladare än jag om Sundhage tar det här slätstrukna gänget till en VM-medalj.

/Maja Johansson

Slumrande, så kan nog Damallsvenskans silly season bäst beskrivas.
De uppseendeväckande övergångarna och de stora rubrikvärvningarna har lyst med sin frånvaro i vintermörkret. Nu vill jag ha några klassiska bomber.

Katrin Schmidts övergång från mästarlaget Rosengård till nykomlingen Hammarby och Emma Berglunds flytt från Umeå till nyss nämnda Rosengård. Där har ni hösten och vinterns största värvningar så här långt.

Transferkarusellen har snurrat ovanligt långsamt sedan säsongen tog slut. De härliga överraskningarna har uteblivit och hittills har ingen av de tolv klubbarna bjudit på någon riktigt imponerande förstärkning.

Visst var de två övergångarna jag redan nämnt starka på sina sätt, men de fick inte direkt huden att bli knottrig och håret i nacken att resa sig. Båda klubbytena var dessutom ganska uppenbara för de initierade.

Mellanmjölksrekryteringar
Linda Sällströms flytt till Vittsjö, Elin Rubenssons byte till Kopparbergs/Göteborg och Eskilstunas rekryteringar av Oliva Schough och Petra Larsson är definitivt inga värvningsbomber.

Det är fyra rekryteringar av spelare som har en sak gemensamt: de har en hel del att bevisa.

Nu står spelare som Lisa Dahlqvist, Carola Söberg, Emma Lundh och Hedvig Lindahl utan kontrakt, vilket borgar för att några intressanta kontraktsskrivningar kommer vad det lider.

Men jag hoppas på något ännu större – allra helst före jul.

Jag vet att klubbarnas ekonomiska muskler spelar in i värvningsarbetet och att utbudet på marknaden är tunt – men jag, Damallsvenskan och svensk fotboll behöver några riktiga bomber.

Ge mig en riktig smällkaramell, ge mig ett par kraftfulla bomber, ja ge mig några nyårsraketer som lyser upp den mörka fotbollshimlen.

Kvällens tre matcher i Damallsvenskan är svårtippade.
Många viktiga kuggar saknas nämligen i lagen, däribland en handfull landslagsspelare.

Umeå kommer till ”derbyt” mot Piteå utan en av sina allra vassaste spelare.
Anfallaren Lina Hurtig är skadad och missar hemmapremiären.

Däremot är forwardskollegan, Jenny Hjohlman, tillbaka.
Hjohlman lär dock börja matchen på bänken där hon får sällskap av en annan comebackande spelare, backen Hanna Glas.

Minus och plus i Umeå med andra ord.
Mest positivt är väl ändå att lagkaptenen Emma Berglund, som finns med i kvällens match mot Piteå, är uttagen till Pia Sundhages landslagstrupp till VM-kvalmatchen mot Nordirland 8 maj.

Berglund är i mitt tycke det bästa komplementet till Nilla Fischer i det svenska mittförsvaret.

…

Om Umeå dras med skador på viktiga spelare är det ändå ingenting i jämförelse med var Linköping gör.
Inför kvällens hemmapremiär mot AIK saknas inte bara mittfältsmotorn Pernille Harder och backen Magdalena Ericsson utan även landslagsbacken Jessica Samuelsson.

Hårda bud för Linköping som kanske något överraskande föll i premiären mot Piteå.

Men även AIK kommer till spel utan en av sina absolut viktigaste spelare.
Landslagsanfallaren Emma Lundh som missade premiären mot Rosengård på grund av skada tvingas också att avstå kvällens match.

…

Exakt hur läget ser ut i Kopparbergs/Göteborg inför hemmamötet med Kristianstad är jag inte helt säker på.
Med det är väl inte helt osannolikt att holländska landslagsmålvakten Loes Geurts missar också den här matchen på grund av skada.

Rosengård tar i kväll emot Vittsjö i säsongens första Skånederby.
Då gör en landslagsback comeback i hemmalaget.

Hon saknades i söndagens seriepremiär mot AIK.
När Rosengård spelar säsongens första hemmamatch är Lina Nilsson tillbaka i laget.

–Vi får tillbaka Lina efter sjukdom, säger Rosengårds tränare Jonas Eidevall.

Fin förstärkning det för Malmölaget som saknade flera viktiga spelare i söndagens match på Skytteholms IP, däribland Elin Rubensson, Lisa Ek och Kirsten van de Ven.

Rubensson och van de Ven har fortfarande en bit kvar innan de är tillbaka medan Ek är nära comeback.
Mittfältaren, som kommit ut på andra sidan från ett och ett halvt års skadehelvete, är äntligen fri från sina knäproblem – men hade istället oturen att sträcka ljumsken kort före premiären.

För Vittsjö som åkte på en riktig käftsmäll av Kopparbergs/Göteborg i premiären (förlust med 5–0), väntar en ny tuff uppgift. Sannolikt för svår.

Kvällens match är för övrigt den första som tv-sänds i årets damallsvenska.

Positivt besked för AIK
AIK kan efter några dagar fyllda av oro äntligen pusta ut.
Landslagsforwarden Emma Lundh som saknades i premiären mot Rosengård har fått klartecken att spela igen.

Nykomlingen AIK hade behövt Emma Lundh på planen i söndags, men hon följde matchen från läktarplats.
En befarad meniskskada satte stopp för spel.

I går fick landslagsanfallaren svar från den magnetkameraundersökning hon genomgick i förra veckan – och svaret var positivt.

Menisken var hel och smärtan i knät var mest sannolikt ett resultat av många underlagsbyten kombination med mycket träning och för lite rehab efter hennes gamla knäskada.

Så när AIK ställs mot Linköping på tisdag lär Lundh finnas med – på planen.

Sex ordinarie spelare saknades i tränare Tony Gustafssons premiärelva.
Resultatet: en svidande förlust och flera frågetecken.

Tyresö är en klubb i kris, det har snart nog alla läst vid det här laget.
Frågan nu är väl hur stora problemen är och vad de faktiskt kommer att innebära i slutänden.

För det var som jag skrev i Sportbladet ett brandskattat Tyresölag som tog ett tidigt söndagståg till Kristianstad i morse – utan vare sig Caroline Seger, Marta, Veronica Boquete eller Meghan Klingenberg.

Med på tåget fanns däremot Christen Press och Whitney Engen, som kom tillbaka till Sverige sent i går efter spel med det amerikanska landslaget.
Amerikanskorna började dock eftermiddagens bortamatch på bänken.

Kristianstad bockade, neg och tackade för det med att ta ledningen redan i den första minuten genom Marija Banusic.
För den som funderat på hur Tyresö kommer att stå sig när stjärnorna lämnar efter Champions League kom ett första svar på den frågan i eftermiddag: så där.

Skånelaget kunde, trots en allt starkare Tyresökontroll, öka på till 2–0 i slutet och därmed stänga matchen.

Borde prestera bättre
Nu går det aldrig att skylla förluster på skador och skavanker.
Man ställer alltid bästa tänkbara lag på planen – under rådande omständigheter.
Det gjorde Tyresö i mötet med Kristianstad och det borde ha resulterat i åtminstone en poäng.

Oavsett om en handfull viktiga och skickliga spelare saknades var det inget skitgäng som Tony Gustavsson mönstrade.
Carola Söberg vaktade målet, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och danskan Line Röddik Hansen kamperade ihop i backlinjen – och såväl Malin Diaz som rutinerade Madelaine Edlund huserade i offensiva roller.

Därtill fick samtliga tre brasilianskor, som fått arbetstillstånd, spela. Alla tre med erfarenheter och meriter från det brasilianska landslaget.

Så min summering är att det inte var skadorna och förändringarna i elvan som fällde krisklubben.
Snarare var det den kaosartade situationen som sådan som kostade Tyresö poäng på Vilans IP.

Var det här bara en tillfällighet, en dålig dag på jobbet, eller har vi bara sett början på ett fritt fall för 2012 års mästarlag?

…

Kopparbergs/Göteborg imponerade desto mer i sin premiär mot Vittsjö.
Seger med 5–0 och tre mål av nyförvärvet Manon Melis.

Jag kan säga att jag verkligen inte hade räknat med att Stefan Rehns gäng skulle springa över Skånelaget så pass enkelt och stort.

…
Imponerande var väl också till viss del Piteås 1–0-viktoria mot Linköping.
Ett välorganiserat, taktiskt slipat och påpassligt Piteå fick därmed en finfin start på säsongen.

Jag misstänker att segerskytten Pauline Hammarlund tyckte det smakade mumma att sänka sitt förra lag dessutom.

…

Umeå hittade en väg att vinna i blåsten mot Jitex.
Det blåste tydligen riktigt hård sidvind, vilket påverkade spelet och matchen.

Precis som i cupmötet med Piteå för någon vecka sedan kom Hanna Sandström in från bänken och satte segermålet. Snacka om succé-inhoppare.

…

Själv tillbringade jag eftermiddagen i Solna där jag såg AIK mot Rosengård.
Matchen slutade föga överraskande med seger för mästarlaget från Skåne – som i likhet med t ex Tyresö saknade flera viktiga spelare.

Elin Rubensson, Lina Nilsson, Kirsten van De Ven och Lisa Ek lyste alla med sin frånvaro, men Rosengård kunde ändå vinna tämligen enkelt.

Därmed inte sagt att storfavoriten kommer att springa hem Damallsvenskan i år.
Nej, Rosengård kommer att tappa poäng.
Det är jag säker på.

Framför allt så tror jag att man kommer att vara sårbara och utsatta i matcher mot lag som är riktigt snabba och skickliga i sina omställningar.
Det är jag nästan säker på.

AIK då?
Nykomlingen stretade emot så gott det gick, men utan Maja Saari i mittförsvaret och Emma Lundh på topp är laget lite tunnt.
Det kommer sannolikt att bli ett svårt och tufft år för laget.

Det är jag också säker på.

Förbundskapten Pia Sundhage petar tre spelare till VM-kvalmötet med Nordirland.
En målvakt, en back och en mittfältare, som var med i Algarve Cup, ställs nu utanför den blågula truppen.

Pia Sundhage presenterade en helt skrällfri trupp till VM-kvalmatchen mot Nordirland 5 april. Samma spelare som deltog i Algarve Cup finns med i den kommande matchen mot Nordirland, bortsett från målvakten Stephanie Öhrström (Verona), mittbacken Amanda Ilestedt (Rosengård) och mittfältaren Emmelie Konradsson (Umeå IK).

Därmed står det klart att Umeås anfallstalang Lina Hurtig ställs utanför landslaget ännu en gång. Hon får istället fokusera på spel med F19-landslaget i EM-kvalets Elite Round i Frankrike där Sverige ställs mot Frankrike, Polen och Rumänien.

Precis som jag skrivit här tidigare skulle jag gärna se Lina Hurtig i Pia Sundhages landslagstrupp. Umeå-forwarden är en talang utöver det vanliga och borde därför ges tid och plats för att växa in i rollen som seniorlandslagsspelare.

I synnerhet eftersom jag tycker att hon definitivt är lika bra som – om inte bättre än – Olivia Schough (Bayern München) eller Emma Lundh (AIK).
Och eftersom Hurtig har spetsegenskaper som skulle kunna bli väldigt värdefulla i VM nästa sommar.

Att Öhrström skulle få lämna när truppen bantades från tre till två målvakter var väl ganska väntat. Verona-keepern fick ju ganska tydliga signaler när hon inte fick spela något alls i Portugal.

Spela i Algarve Cup fick däremot både Amanda Ilestedt och Emmelie Konradsson, men ingen av dem  lyckades väl egentligen övertyga i sina inhopp.

Tre rutinerade spelare har lämnat återbud till mötet med Frankrike – och en fjärde, Lotta Schelin, ser också hon ut att stå över landskampen.
Återbuden försvagar helt klart den svenska truppen, men ger också nya möjligheter.

Det blir ett devalverat svenskt landslag som ställs mot Frankrike på lördag. Frankrikeproffset Josefine Öqvist meddelade tidigt att hon behövde stå över landskampen, Charlotte Rohlin lämnade återbud efter att ha ådragit sig en lättare skada på Linköpings träningsläger i Thailand så sent som i går meddelade förbundet att även Therese Sjögran uteblir.

Och i kväll kom nästa bakslag – Lotta Schelin dras med en lårskada och det mesta tyder på att även hon missar mötet med världsfemman.

Läget kunde onekligen se ljusare ut för assisterande förbundskapten Lilie Persson.
Men återbuden är inte enbart av ondo, de ger också möjligheter.

Istället för att matcha fyra mer eller mindre självskrivna startspelare får Persson nu låta nya, eller åtminstone andra, spelare visa vad vad de håller för mot Europas näst bästa landslag.

Matchen mot Frankrike blir därför en bra värdemätare – för de spelare som vanligtvis inte är ordinarie och för ett något devalverat svenskt landslag.

Sex landslagsdebutanter finns som bekant på plats i Amiens och minst ett par av dem kommer sannolikt att få duktigt med speltid.
Målvakten Stéphanie Öhrström lär bli en av dem. På förbundets hemsida antyds nämligen att Verona-keepern troligen får spela en halvlek på lördag.

Den halvleken är Öhrström värd. Trelleborgstjejen har gjort bra ifrån sig i Italien under lång tid och med Kristin Hammarström helt ute ur bilden och Sofia Lundgren långtidsskadad är hon därför en klar kandidat till den blågula målvaktsplatsen.

En annan spelare som kan, och borde, få chansen (särskilt som Schelin är skadad) att visa framfötterna är Emma Lundh. AIK-forwarden har fina kvaliteter och spetsegenskaper som det råder brist på i landslaget och har helt klart kapacitet att utvecklas till en framtida startspelare.

Spetsegenskaper finns det gott om hos Lina Hurtig också. Jättetalangen tog nya kliv i rätt riktning under fjolåret och kommer säkert att ta ännu fler i år.

Men man ska samtidigt komma ihåg att Umeåforwarden är ung och behöver få tid på sig för att växa in i rollen som landslagsspelare. Med det sagt hoppas jag att landslagsledningen har ambitionen att skynda långsamt med Hurtig och inte kasta in henne i laget för mycket och för fort. Hennes tid i blågult kommer snart nog i alla fall.

Enligt de rapporter jag fick från Frankrike tidigare, så gjorde Emilia Appelqvist bra ifrån sig på eftermiddagens träning. Trots det är hon ingen spelare för det svenska landslaget, som jag ser det. Spelförståelsen är bra, men farten räcker inte till på internationell nivå.

Då tycker jag nog hennes klubbkompis i Piteå, Josefin Johansson, har gjort mer rätt för sin plats i truppen. Johansson svarade för sin bästa säsong någonsin i fjol och har potential att utvecklas ytterligare detta år.
Förhoppningsvis får hon lite speltid mot Frankrike, och chansen att visa om hon håller för spel på högsta tänkbara nivå.

Jag hoppas också att Elin Rubensson får duktigt med speltid – i försvaret.
Ni som såg Rosengårdsspelarens insats som högerback i Champions League-spelet i höstas förstår varför. Rubensson var riktigt, riktigt bra och visade att hon kan bli en ytterback av internationellt snitt.

Oavsett hur Lilie Persson väljer att formera laget och hur mycket speltid debutanterna får blir matchen mot Frankrike bra som värdemätare och som start på landslagsåret.

Fyra debutanter fick plats i Pia Sundhages trupp till matchen mot Frankrike.
Landslagsåret inleds med ett tufft möte och en oundviklig generationsväxling.

Det blev en senare start på det blågula året än vad landslagsledningen hade hoppats på. Men den 8 februari är det dags, när Sverige ställs mot Frankrike i Amiens.

I dag presenterade assisterande förbundskapten Lilie Persson en 21 spelare stark svensk trupp där fyra debutanter fanns med: Stéphanie Öhrström, Magdalena Ericsson, Lina Hurtig och Emma Lundh.

Saknas gör därmed bland andra; Sofia Jakobsson, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Jenny Hjohlman och Malin Reuterwall.

Nilsson och Hjohlman är skadade medan Samuelsson spelar i Australien i vinter. Varför de övriga två inte kom med vet jag inte, men jag har mina aningar …

Saknas i truppen gör också Emma Berglund (Umeå) och Linda Sembrant (Tyresö).

I Berglunds fall tror jag att hennes långa tid borta från planen (efter korsbandsskadan förra året) har varit avförande. Nu är UIK-backen tillbaka i full träning och snart lär hon nog vara tillbaka i blågult igen.

Varför Sembrant inte är uttagen vet jag inte. Kanske får hon chansen senare i år eller så är hon bara inte den mittbackstyp som Sundhage vill se tillsammans med Nilla Fischer.

Av det lilla som jag såg Sembrant i höstas så tyckte jag att hon hade problem med tempot när det gick undan, vilket skulle kunna vara en anledning till att hon inte finns med.

Tillbaka till de som faktiskt är uttagna.

Något gammalt, något nytt
Merparten av spelarna är de gamla vanliga, stommen i den elva som Pia Sundhage brukar ställa på planen, sen finns det några nya och några nygamla.

Tyresös Carola Söberg tillhör den senare kategorin. Efter att ha stått utanför ett bra tag och dessutom tackat nej när hon varit uttagen, är Söberg nu tillbaka.
Med tanke på att Kristin Hammarström slutat och att Sofia Lundgren är långtidsskadad är Söberg ett naturligt val – även om hon i mitt har haft svårt att övertyga på allra högsta nivå.

Stéphanie Öhrström är en av debutanterna i truppen. Veronamålvakten var med på lägret på Bosön i slutet av förra året och får nu en ny möjlighet.
Öhrström är välskolad, duktig och har tjänat ihop till den här chansen. Och med den konkurrensminskning som Hammarström och Lundgrens frånfälle medför är Öhrström en spelare som mycket väl kan finnas med i kommande landslagstrupper också.

Nya ytterbackar
Backsidan innehåller en landslagsdebutant och en spelare som inte varit uttagen som försvarsspelare tidigare.
Linköpings Magdalena Ericsson är rookien i sammanhanget. För den som inte känner till henne är hon utrustad med en finfin vänsterdoja och ett bra spelsinne, men hon har också vissa brister.

Jag gillar Ericssons spelstil, men undrar verkligen om hennes positionsspel och fart räcker till på europeisk toppnivå. Svaret kanske kommer just mot Frankrike i Amiens.

Elin Rubensson har ju varit med tidigare, men aldrig som back. Det är hon nu. Rosengårdspelaren imponerade på mig, och sannolikt också på landslagsledningen, när hon lirade högerback i Champions League i höstas.
Här har Sundhage & Co en oslipad diamant i sina händer. Jag tror nämligen att Rubensson kan bli en högklassig ytterback.

Offensiva talanger
De två sista debutanterna är offensiva spelare båda två. Den ena är Umeås Lina Hurtig, som många ville se i landslaget redan förra året, den andra är AIK:s Emma Lundh.

Att Hurtig finns med är inte svårt att förstå. Umeåspelaren gjorde en klart godkänd fjolårssäsong och har kvaliteter som det råder brist på i det svenska landslaget.
Men man ska samtidigt komma ihåg att hon är grön i sammanhanget och behöver få tid på sig för att växa in i rollen som seniorlandslagsspelare.
En roll som hon kommer att ikläda sig i många år framöver.

Sist, men inte minst, den uttagning som överraskade mig mest – Emma Lundh.
Visst har Lundh kvaliteter, men hon har inte tagit det där sista klivet. Steget från stor talang till viktig seniorspelare.
Lilie Persson sa till förbundets sajt att AIK-spelaren hade gjort avtryck på det senaste landslagslägret, så kanske är Lundh på väg att ta det där klivet trots allt – även om jag tvivlar en aning.

En ny tid är här
Ett nytt landslagsår är här och med det ett delvis nytt landslag – och ytterligare en uppgift: att inleda en generationsväxling.

Några spelare borde kanske redan ha slussats in, men jag har förståelse för att landslagsledningen inte ville påbörja den processen innan fjolårets EM-slutspel.
Nu finns det tid, gott om tid, att påbörja det arbetet. Därför känns det helt rätt att fyra debutanter finns med i truppen mot Frankrike, även om jag hade kunnat tänka mig någon eller några förändringar.

Personligen hade jag ju gärna sett Linköpings Stina Blackstenius i den här truppen. LFC-forwarden var ett riktigt utropstecken i Damallsvenskan förra säsongen och kunde helt klart ha belönats med en landslagsplats.

Nu lär Blackstenius chans komma, mer sannolikt förr än senare, för en helt oundviklig och klart nödvändig generationsväxling har inletts.
Sundhage & Co har en intressant och minst sagt delikat uppgift framför sig.

För två dagar sedan meddelade AIK att landslagsbacken Maija Saari återvänder till Solnaklubben till nästa säsong.
I dag blev det klart att också Emma Lundh spelar i svart och gult 2014.

Lundh, som var med på landslagslägret förra veckan, offentliggjorde själv nyheten på Twitter.

I och med att Emma Lundh bestämt sig för en fortsättning i AIK, trots uppvaktning från andra klubbar (bland annat en utländsk), ser lagbygget allt bättre ut för den damallsvenska nykomlingen.

Förutom förlängningen med Lundh och värvningen av Saari har AIK värvat Malin Levenstad från LdB FC Malmö, Filippa Angeldahl och Nathalie Björn från IK Sirius. Dessutom har man förlängt kontrakten med Elin Bragnum, Julia Molin och Elin Sjölander.

Enligt obekräftade uppgifter kommer klubben också att stärka upp tränarsidan ytterligare inför återkomsten i Damallsvenskan. Därtill ryktas det om att isländska landslagsmålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir kommer att spela för AIK 2014.