Damlandslagets assisterande förbundskaptener Lili Persson och Birger Jacobsson fick se två landslagsbackar bli skadade när Tyresö mötte Linköping i går.

Träningsmatchen på Bosön var bara 16 minuter gammal när Linköpingskaptenen Nilla Fischer lämnade planen efter en smäll mot knät.

Illavarslande så klart, men dessbättre utan anledning till oro.

– Äh, det var ingenting. Bara en försiktighetsåtgärd, kommenterade Fischer smällen efteråt.

Lika bra gick det sannolikt inte för Linköping vänsterback Jessica Samuelsson som tvingades avbryta matchen i mitten av andra halvlek och som med ena foten hårt lindad fick hjälp fick hjälp att ta sig till omklädningsrummet efter slutsignalen.

– Det är svårt att säga hur allvarligt det är. Jag tror att hon har trampat igenom och stukat foten, sa Linköpings tränare Martin Sjögren.

Men helt säker på skadans art var nog inte Linköpings ledarteam som snackade om att låta landslagsbacken Samuelsson röntga foten för att se så att inget var brutet.

Med tre veckor kvar till damlandslagets möte med Island i Växjö var skadorna på Linköpings två landslagsbackar knappast vad Lili Persson och Birger Jacobsson hoppades få se när de åkte till Vinnarhallen.

———————————————–

I kväll spelar LdB FC Malmö och Kopparbergs/Göteborg kvartsfinaler i Champions League. Malmö ställs mot Lotta Schelins Lyon medan Göteborg möter Juvisy.

De franska lagen är förhandsfavoriter (Lyon skyhöga medan Juvisy är knappa), men framför allt Göteborg har en reell chans att vända hem till Sverige med ett positivt resultat i bagaget.

Som ett led i Aftonbladets fortsatta satsning på damfotboll kommer ni att kunna följa Lyons match mot Malmö via live-rapportering från undertecknad.

Klockan 17.45 kör jag igång, så häng med då!

Sverige var på väg mot seger och en tredjeplats i Algarve Cup, men slarvade bort båda delarna. Det som skulle bli ett gott slut blev istället en riktigt avslagen turneringsavslutning.

En dålig touch och ett onödigt bolltapp följt av en snabb norsk omställning förstörde dagen för det svenska damlandslaget. Den tillsynes kassaskåpssäkra 2–1-ledningen förvandlades hastigt och mindre lustigt till 2–2 – på tilläggstid.

Norge vann den efterföljande straffläggningen och bröt Pia Sundhages förlustfria förtrollning.

Matchen som skulle knyta ihop en i övrigt klart godkänd svensk Algarve-turnering slutade med en snöplig och på många vis onödig förlust – särskilt efter att Sverige med eftertryck kontrollerat händelserna på planen under hela den andra halvleken.

Förlusten i tredjeprismatchen ger en ganska bitter eftersmak till den svenska insatsen i turneringen. Att Sundhage bytte ut flera viktiga kuggar i andra halvlek och att turneringen inte gäller något spelar ingen roll.

Fotboll handlar om att vinna, oavsett om det gäller ett inspirerat möte med USA eller en kolsyrebefriad match mot Norge.

För vad betyder egentligen en stark prestation mot världens bästa lag för det svenska damlandslag som inte kunde stänga den redan klara matchen mot Norge?

Sundhage & Co hade kunnat komma hem till Sverige med positiva besked i bagaget inför de fortsatta förberedelserna inför EM, men får nu istället försöka räta ut nya frågetecken.

———————————————-

+++++
Ingen.

++++
Antonia Göransson – Var bäst i ett blekt Sverige. Grym inställning.

+++
Caroline Seger – Stabil utan att glänsa.
Lisa Dahlkvist – Svarade för en helt okej insats.
Kosovare Asllani – Pigg, företagsam och målskytt.

++
Kristin Hammarström – Gjorde sin sämsta match i turneringen. Såg liten ut vid båda målen.
Emma Berglund – Svarade för en okej insats, men gjorde några missar.
Nilla Fischer – Spelade okej utan att ställas på egentliga prov.
Sara Thunebro – Aktiv och offensiv. Slängde bort för många inlägg.
Marie Hammarström – Jobbade och slet, men
Lotta Schelin – Sprang och sprang, men uträttade väldigt lite.
Johanna Almgren – Kom inte loss eller upp i samma nivå som mot USA.
Susanne Moberg – Väldigt ojämn och den som tappade boll innan Norges kvittering på tilläggstid.
Sofia Jakobsson – Pigg och löpstark, men oj så ovän med bollen.

+
Lina Nilsson – Såg ut som ett rundningsmärke flera gånger, bland annat vid Norges 1–0.
Annica Svensson – Svajig och förlorade duellen som föregick Norges 2–0.

Inga betyg
Carina Holmberg och Jessica Samuelsson spelade för kort tid för att betygsättas.

Nilla Fischer hyllades efter matchen mot USA. Och det med all rätt. Men i skuggan av Linköpingsspelaren svarade Emma Berglund för en insats som faktiskt var ännu vassare.

Umeå-kaptenen var, för att använda Marcus Allbäcks (player manager i herrlandslaget) uttryck, en riktig general i mittförsvaret – synnerhet i första halvlek.

Gång efter annan var hon först i löpdueller, högst i luftrummet och starkast i närkamper. Berglund tog bort två av världens bästa forwards och redde ut de situationer där backkollegorna kom lite fel.

Allt lite i skymundan, eller åtminstone i området just utanför medias hårt riktade strålkastarljus.

24-åriga Emma Berglund är ingen fancy spelare som drar till sig särskilt mycket uppmärksamhet i landslaget, men hon gör de facto en sjuhelvetes nytta.

Hade hon bara tryckt dit ett svenskt 2–1-mål med drygt 20 minuter kvar att spela så hade hon hamnat i fokus också.

—————————————–

Jag tror att förbundskapten Pia Sundhage kände en viss osäkerhet gällande Lisa Dahlkvists varande på ett svenskt EM-mittfält. Den osäkerheten försvann i går.

Dahlkvist spikade sin plats i Sundhages EM-lag i och med sin insats mot USA där hon verkligen kom till sin rätt.

——————————————

Damlandslaget gjorde sin bästa match på väldigt länge många spelare gav Pia Sundhage positiva besked. Men 1–1 mot USA i Algarve är inte samma sak som succé i EM på hemmaplan.

Blågult visade i går att man är på rätt väg, men man är inte framme. Inte på långa vägar. Det finns fortfarande många delar och detaljer som kan och bör bli bättre.

Försvarsspelet är inte klockrent (ta USA:s 1–1 som exempel), bollförlusterna på mittplanen är fortfarande för många och det offensiva spelet måste vässas betydligt.

Dessutom vill jag se en Lotta Schelin som tat mycket mer ansvar och som verkligen spelar som den stjärnspelare Pia Sundhage vill att hon ska vara i landslaget.

Så här långt har hon inte ens varit nära någon stjärnglans.

Förbundskapten Pia Sundhage ville veta var det svenska damlandslaget står. Det gör hon nu. Sverige kan matcha världens bästa.

Men det fanns frågetecken inför matchen mot USA. Frågetecken som hade kunnat rätats ut tidigare, men som var oförändrat krokiga.

Som till exempel hur skulle det svenska försvaret, och i synnerhet Nilla Fischer, skulle klara sig mot två av världens bästa forwards (Abby Wambach och Alex Morgan)?

Den omskolade mittbacken gav en klart och tydligt svar. Hon klarar rollen som mittback riktigt bra även mot världens bästa landslag.

Faktum är att Fischer gjorde sin bästa match i den svenska landslagströjan på väldigt länge. Hon var tuff i närkamperna, hård i duellerna och oftast på rätt plats vid rätt tillfälle.

Att Emma Berglund var snäppet bättre ändå gav de blågula en försvarsstyrka som hette duga.

På mittfältet gjorde en annan ifrågasatt spelare, Lisa Dahlkvist, sin bästa kamp på väldigt lång tid. Tyresöspelaren sköt Sverige till ledning, löpte massor och spelade ett duktigt uppoffrande balansspel.

Framåt visade Kosovare Asllani att hon vill spela EM på hemmaplan på topp tillsammans med Lotta Schelin. Asllani vägde kanske lätt i en del närkamper, men med kvickheten och teknikens hjälp tog hon sig ofta framåt och skapade flera fina lägen – framför allt för sina medspelare.

Sammantaget så svarade Sverige för den bästa matchen under Pia Sundhages tid som förbundskapten och det med råge.

Med ett tajt, kort och kompakt försvarsspel (framför allt i första halvlek) visade man hur USA ska tämjas och med snabba omställningar hur världens bästa nation ska såras.

Pia Sundhage fick sina svar och de var positiva. Kanske var de till och med bättre än vad hon hoppas på.

—————————————–

++++
Emma Berglund – Var ruskigt bra mittförsvaret.
Lisa Dahlkvist – Svarade för sin bästa match på väldigt länge.

+++
Nilla Fischer – Tystade tvivlarna. Tuff, hård och resolut.
Johanna Almgren – Pigg, aktiv och såg spelsugen ut.
Kosovare Asllani – Lurig, företagsam och svårfångad.
Antonia Göransson – Löpstark som alltid och nyttig i båda riktningarna.

++
Kristin Hammarström – Gjorde flera viktiga räddningar. Missade vid målet.
Sara Thunebro – Stabil och säker.
Lina Nilsson – Hade problem med farten några gånger, men godkänd.
Caroline Seger – Bra i vanlig ordning, men försvann emellanåt.
Lotta Schelin – Vindsnabb och ett ständigt hot. Kan uträtta mycket mer.
Sofia Jakobsson – Riktigt pigg i sitt inhopp, men touchen var risig.
Emmelie Konradsson – Lite för blyg och lite för snäll, men godkänd.

Hanna Folkesson, Jessica Samuelsson, Annica Svensson och Oliva Schough spelade för kort tid för att betygsättas.

—————————————

Varför byttes Göteborgsmittfältaren Johanna Almgren ut i paus? Jag tyckte att ”Jojo” såg pigg ut när hon fick chansen. Hennes inhopp kändes positivt.

—————————————

Annica Svensson fick nog inga kramar av USA:s forwards efter slutvisslan. Tyresöbacken hann dela ut både en och två halvtuffa kyssar under sin tid på planen.

—————————————

De fasta situationerna skulle vara Sveriges vapen. Så blev det inte. Framåt skapade laget som bäst någon halvchans och USA:s mål kom just vid en hörna.

Det finns klar förbättringspotential för Sundhage & Co när det kommer till fasta situationer.

—————————————
Pia Sundhage har nog klart för sig vilken elva hon vill spela när EM startar i juli, åtminstone till tio elftedelar.

En plats som högerytter är vad som finns kvar att slåss om. Ska det bli Almgren, Konradsson eller kanske Sofia Jakobsson som tar den?

Möjligen har Sofia Lundgren fortfarande chansen att sno platsen mellan stolparna från Kristin Hammarström, men då krävs sannolikt en stark vår i Damallsvenskan av Linköpingskeepern.

Tre misstag på lika många matcher har resulterat i tre baklängesmål. Nilla Fischer har inte direkt gjort succé i rollen som blågul mittback.

När Pia Sundhage först valde att flytta Nilla Fischer från mittfältet till mittförsvaret kändes platsbytet som ett intressant test. Nu, några månader senare, väcker positionsskiftet frågeställningar.

För även om förbundskapten Sundhage verkar vara fast besluten att fortsätta på den inslagna banan och tycks ha fullt förtroende för Fischer så är sanningen den att Linköpingsspelaren har haft det ganska svårt i sin nygamla roll.

Damlandslagets tre senaste matcher talar sitt tydliga språk.

I mötet med ett P15-lag på Bosön svarade landslagsbacken för ett bolltapp som kostade ett baklängesmål. När Sverige mötte Kina i onsdags förlorade Fischer en nickduell, vilket resulterade i att en kinesiska kom fri och kunde smälla in bollen i nät.

Som lök på laxen missade Linköpingsspelaren grovt i fredagens match och en misslyckad rensning gav Island ett reduceringsmål.

Nej, Fischer har inte gjort succé som mittback. En position hon, som jag bloggade om redan i februari, spelar på mot sin egen vilja.

Tro nu inte att jag inte vill att Nilla Fischer ska spela i ett svenskt EM-lag, för det vill jag.

Linköpingsspelaren är en viktig kugge i damlandslaget och måste sannolikt finnas på planen för att sommarens hemmaturnering ska bli lyckosam. Men jag anser att hon gör sig bäst i rollen som balansspelare på mittfältet – inte som mittback.

På måndag ställs det svenska damlandslaget mot ett högklassigt och mycket meriterat amerikanskt landslag. Den matchen kommer att visa hur bra Sundhages landslag verkligen är fyra månader före EM.

Om Fischer får det svårt även i den matchen så hoppas jag att Sundhage väljer att tänka om och att hon testar en annan spelare i mittförsvaret tillsammans med Umeås Emma Berglund.

Tiden börjar bli knapp och om Fischer inte har fått till sitt mittbacksspel under de månader som hon nu faktiskt har spelat där så får hon sannnolikt inte till det före EM heller.

Det som skulle bli en fysisk fajt mellan två nordiska landslag blev en enkel och ensidig historia. Sverige körde över Island efter konstens alla regler – utan att för den skull imponera.

”Det kommer att bli en fysisk match, ett battle, så det gäller att stå upp i närkamperna”, sa Sveriges assisterande förbundskapten Lili Persson inför mötet med Island i Algarve. Hon kunde inte haft mer fel.

Sverige lekte sig till seger med 6–1 i en match som stundtals påminde om kattens lek med råttan, eller ett möte mellan ett dam- och ett flicklag om ni så vill.

Pia Sundhage ville se ett blågult lag som hittade ytorna bakom de isländska ytterbackarna och som hittade fram med bollar efter gräset till Lotta Schelin och Kosovare Asslani på topp. Det fick hon.

Men mer på grund av att Island var ett nummer för litet och helt enkelt inte räckte till än tack vare ett bländande bra och högkvalitativt svenskt spel.

Det som skulle bli en värdemätare och ett rejält fysiskt test blev en enkelt match som under långa stunder mest påminde om en ojämn och halvt avslagen försäsongsfajt.

————————————–

Även om Sverige krossade ett för dagen riktigt risigt Island så fanns det flera glädjeämnen. Ett av dessa var Antonia Göransson som mycket väl kan ha spelat till sig en plats till höger på mittfältet i Sundhages EM-lag.

Tysklandsproffset löpte djupa sår i det isländska försvaret, skapade mer än en handfull chanser för sina medspelare och kom till ett par fina möjligheter själv. Göransson gjorde en riktigt bra match och var Sveriges utan tvekan bästa spelare.

————————————–

Hon slog till med ett konstigt, men ganska vackert mål i sin 100:e landskamp (mot Kina i onsdags). I kväll slog Sara Thunebro till igen.

Med en praktfull pärla skickade hon bollen i nät bakom Malmös Thora Helgadottir och ökade på den svenska ledningen till 2–0.

————————————–

Betyg

+++++
Ingen.

++++
Antonia Göransson, som sannolikt löpte sig till en plats i Sundhages startelva i sommar.

+++
Kristin Hammarström, Emma Berglund, Lina Nilsson, Marie Hammarström, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani.

++
Lina Nilsson, Nilla Fischer, Sara Thunebro, Caroline Seger, Lotta Schelin, Carina Holmberg och Susanne Moberg (som båda kom in efter paus).

Malin Levenstad, Sofia Jakobsson, Jessica Samuelsson och Hanna Folkesson spelade för kort tid för att betygsättas.

———————————————

På måndag kommer den där riktiga värdemätaren som Pia Sundhage har sett fram emot. Då väntar ett USA som blir någonting helt annat att bita i än Island. Då får vi veta hur bra det svenska damlandslaget verkligen är.

Förändringarna i damlandslaget efter Kinamatchen är få. Pia Sundhage väljer att satsa vidare på sin tilltänkta EM-elva när Sverige möter Island i Algarve Cup.

Jag hade hoppats få se Hanna Folkesson i balansrollen på mittfältet och Emmelie Konradsson eller Johanna Almgren på en av kanterna i fredagens möte med Island. Men så blir det inte – åtminstone inte från start.

Förbundskapten Sundhage väljer istället att starta med de spelare som sannolikt utgör den svenska startelvan när EM sparkar i gång i juli (se startelvan här).

Det innebär att Malmös Lina Nilsson är tillbaka på högerbacksplatsen och att Nilla Fischer, trots missar i de två senaste matcherna, får fortsatt förtroende i mittförsvaret.

Vidare återfinns Lisa Dahlkvist i den defensiva rollen centralt på mittfältet medan Tysklandsproffset Antonia Göransson kliver in till höger i samma lagdel. Den sistnämnda testas nog mot ett fysiskt starkt Island just för att Sundhage & Co ska se om hon är den startytter man söker – för där ute till höger är kampen om en blågul startplats ännu inte avgjord.

I övrigt är laget oförändrat jämfört med senast.

Jag har viss förståelse för att Sundhage vill ge de spelare som hon faktiskt har valt att satsa på från första början fullt förtroende, men jag vill samtidigt se att hon kan göra förändringar om eller när förstavalen inte fungerar.

Med det sagt menar jag att hon måste våga testa en alternativ mittback bredvid Emma Berglund och en annan balansspelare intill Caroline Seger om Fischer och Dahlkvist fortsätter att prestera under den nivå de faktiskt ska kunna hålla.

Matchen mot Island kan mycket väl komma att bli en fysisk tillställning, vilket passar bra för de svenska spelarna som Sundhage vill se tuffa till sig och ta för sig mer på planen.

———————————————-

När hon värvades av Jitex i fjol dök hon aldrig upp. Istället valde Fransisca Ordegavalde att gå till ryska Rossiyanka.

Trots det så skrev Piteå kontrakt med nigerianskan i vintras och på torsdagen anslöt hon till sin nya klubb.

19-åringen som gjorde fyra mål för sitt Nigeria i U20-VM förra hösten gör sin första träning med under fredagen.

————————————————

Det svenska F19-landslaget kryssade mot Danmark i La Manga. Enligt rapporter skapade Sverige en handfull bra chanser att avgöra, men mötet slutade trots det mållöst.

————————————————

Matchen mellan Sverige och Island i Algarve Cup kommer du att kunna följa här på Sportbladet. Klockan 18.45 drar jag igång direktrapporteringen så häng med då.

Sundhage hoppades få positiva svar när Sverige mötte Kina i Algarve Cup, men fick nog snarare ett antal nya frågetecken.

Sverige började bra och vaskade fram ett par riktigt heta målchanser redan under matchens första fem minuter. Emmelie Konradsson serverade Lotta Schelin två skarpa lägen, men Lyonspelaren brände båda.

Missar framåt kan vara kostsamma, men sällan så dyrköpta som försvarsmisstag. Det vet Nilla Fischer som gick bom och fick se Kina ta ledningen med 1–0 efter 32 minuter.

Pia Sundhage valde att byta såväl Lisa Dahlkvist som Emmelie Konradsson i paus till förmån för Hanna Folkesson och Johanna Almgren.

Om det var bytena som gav effekt eller den hårtork som jag kan tänka mig att spelarna fick av den forna skyttedrottningen låter jag vara osagt, men de blågula lyfte sig i vilket fall duktig efter halvtidsdrickat.

Med bättre aggressivitet, högre intensitet och en portion jävlar anamma tog Sverige över taktpinnen totalt i andra halvlek. Det ena svenska anfallet avlöste det andra, men resulterade allt som oftast bara i vunna hörnor.

Spelövertaget kom till slut att betala sig.

Sara Thunebro skickade i väg ett mellanting mellan inlägg och skott som letade sig in i mål efter knappa 60 minuters spel. Målet var riktigt vältajmat för Thunebro som spelade sin 100:e landskamp i karriären.

Efter målet tryckte Sverige på för ett segermål, utan att lyckas.

Med matchen kvar i färskt minne tänker jag mig att Pia Sundhage väljer att se positivt på det sätt som Sverige höjde sig efter paus och faktiskt tog över spelet helt och hållet.

Samtidigt så tror jag att hon har en handfull frågeställningar med sig tillbaka till hotellet. En av dessa frågor är om hon verkligen ska fortsätta att spela Nilla Fischer i mittförsvaret, en annan är sannolikt om Lisa Dahlkvist är det bästa alternativet i balansrollen på mittfältet.

Fischer har inte övertygat som mittback. Inte alls. Hon gjorde en miss som kostade ett baklängesmål när damlandslaget träningsspelade på Bosön för ett par veckor sedan och hon gjorde samma sak mot Kina i dag.

Och Dahlkvist, som förde en ganska anonym tillvaro under sina 45 minuter på planen, överglänstes klart av Umeås Hanna Folkesson i eftermiddagens fajt.

Sundhage blev knappast mycket klokare i valet av yttermittfältare heller. Varken Marie Hammarström, Emmelie Konradsson, Johanna Almgren eller Susanne Moberg klev fram på det sätt som jag tror att förbundskaptenen hade hoppats på.

Nej, det enda egentliga svaret som Sundhage fick i matchen mot Kina var att Linköpings Jessica Samuelsson inte är redo för matcher mot internationellt motstånd ännu.

Spelarkritik
Ingen spelare nådde riktig toppklass, vilket kanske heller inte är att vänta sig mitt i försäsongens Sverige.

+++
Kristin Hammarström, Emma Berglund, Caroline Seger, Lotta Schelin och Hanna Folkesson svarade alla för godkända insatser.

++
Sara Thunebro och Emmelie Konradsson gjorde helt okej prestationer, precis som Johanna Almgren och Marie Hammarström.

+
Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist kan betydligt bättre, Nilla Fischer har en del att jobba på om hon ska spela mittback i EM och Jessica Samuelsson får stå på tillväxt ett tag till.

***

Hanna Folkesson fick chansen att spela centralt på mittfältet och tackade med att göra ett inhopp som kan ge en EM-biljett.

***

Sofia Jakobsson gjorde ett piggt inhopp och visade att flytten till Chelsea har gjort gott.

***

Johanna Almgrens inhopp lovade gott inför kommande matcher.

***

Det står klart att Pia Sundhage & Co har en hel del jobb framför sig. Anfallsspelet klickade inte i matchen mot Kina. Förhoppningsvis ser det bättre ut redan mot Island på fredag.

Pia Sundhages 23 spelare starka trupp till Algarve Cup blev väl den väntade – med ett stort undantag. För att Umeås Hanna Folkesson, som kom in som reserv till januarilägret, skulle bli uttagen var det nog inte många som hade räknat med, mig inkluderad.

Gissningsvis tycker Sundhage att Folkesson gjorde bra ifrån sig på januarilägret och ser fördelen med att plocka med en spelare som kan spela både på mittfältet och i försvaret.

I övrigt är det väl bara Sunnanås Carina Holmberg och Göteborgs Olivia Schough som kan betecknas som något oväntade val i Sundhages trupp, även om båda två har varit med tidigare. Såväl Holmberg som Schough är, tror jag, med tack vare sina spetsegenskaper. Holmberg har ett distansskott som kan avgöra matcher medan Schough har en smartness i sina löpningar och en offensiv spets som kan göra henne till en joker.

Två platser att spela om
Som jag har varit inne på tidigare så tror jag att Pia Sundhage & Co redan har spikat en elva hon vill spela när EM startar i juli månad – med ett par, kanske tre undantag.

Backlinjen med Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer och Sara Thunebro är redan klar – om inte Charlotte Rohlin kommer tillbaka i så pass gott slag efter sin korsbandsskada att hon tar en av platserna.

Om Rohlin kommer med i EM-truppen så blir det sannolikt på bekostnad av Malmös Malin Levenstad.

Det centrala mittfältet med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger är närmast ristat i sten, men på kanterna finns fortfarande möjligheter att spela till sig en startplats. Där konkurrerar Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Marie Hammarström och kanske också Johanna Almgren om två startplatser medan Hanna Folkesson, Carina Holmberg och Susanne Moberg får finna sig i att bli reserver – om de nu kommer med till EM.

Att Lotta Schelin och Kosovare Asllani kommer att kampera ihop på topp kan jag nästan ta gift på. Inget har hittills gett en vink om någon annan anfallskonstellation.

Det är på kanterna som det råder verklig konkurrens och där pågår fortfarande en kamp om platser i ett svenskt EM-lag.

Kanske är det fortfarande också en fajt om platsen som förstamålvakt, även om Kristin Hammarström i dagsläget har det klart mest gynnsamma utgångsläget.

Hammarström är nämligen den enda av de tre uttagna målvakterna till Algarve Cup som tränar och spelar för fullt. Sofia Lundgren är visserligen på bättringsvägen, men kan inte köra för fullt på grund av ett diskbråck och Carola Söberg, som rehabtränade på det senaste landslagslägret, är heller inte helt fit for fight.

***

Det finns ett par jokrar som kan komma med i Sundhages trupp till EM på hemmaplan. Charlotte Rohlin är en av dem, Josefine Öqvist (Kristianstad) är en annan.

Men om Öqvist kommer med så blir det sannolikt på bekostnad av klubbkompisen Susanne Moberg alternativt Göteborgs Johanna Almgren.

***

Vad hände med Elin Rubensson och Amanda Ilestedt? Malmöspelarna plockades bort från den ursprungliga U23-landslagstruppen och kom heller inte med i damlandslagets dito till Algarve Cup.

Varför?

***

Kif Örebros försvarsklippa Sara Larsson och Göteborgs duktiga mittback Stina Segerström är av allt att döma helt borträknade från EM i sommar. Varken Larsson eller Segerström har egentligen fått någon riktig chans att spela till sig en landslagsplats efter fjolårets skadebekymmer.

Pia Sundhage och hennes två assisterande förbundskaptener kanske har sina skäl till att inte ge de två mittbackarna en ny chans, men personligen hade jag gärna sett att åtminstone en av de två hade testats rejält på något av lägren före Algarve Cup.

Själv vill hon spela på mittfältet, men Pia Sundhage kommer  att använda Nilla Fischer som mittback. Anledningen: fina fötter och minskat slitage.

Linköpingsspelaren har inte gjort någon hemlighet av att hon helst spelar centralt på mittfältet, varken tidigare eller vid dagens presskonferens. Trots det så kommer hon att spela mittback i det svenska damlandslaget både i Algarve Cup och i sommarens EM-slutspel.

Lili Persson (assisterande förbundskapten) motiverade varför landslagsledningen väljer att spela

Fischer i försvaret när vi pratades vid i förra veckan:

”Dels vill vi använda oss av hennes fina passningsspel i uppspelsfasen och dels så tror vi att hon klarar av en tuff turnering med täta matcher på ett bättre sätt i rollen som mittback än som mittfältare”. 

Det Lili Persson menar är att den fysiska påfrestningen och slitaget är mindre för en mittback än för en central mittfältare, vilket gör att landslagsledningen kalkylerar med få ut mer av Nilla Fischer (i prestation och i speltid) i rollen som mittback jämfört med som central mittfältare.

Det räcker att titta i backspegeln för att se att Persson och Pia Sundhage har en poäng i sitt resonemang, för Fischer har många gånger lämnat planen i mästerskapsmatcher innan full tid just på grund av att hon varit sliten eller fått skadekänningar.