-Jag har spenderat en hel livstid på att försöka förgöra det som verkligen är jag.

– På vilket sätt menar du?

– På alla sätt. Med mat. Träning. Relationer. Jobb. På alla sätt.

– Vad är det du försökt förstöra då? Eller sa du förgöra?

– Spelar ingen roll egentligen. Samma sak. Förstår du inte? Mina känslor. Det är ju det som är jag. Jag har gjort allt jag kunnat göra för att slippa lyssna.

-Lyssna på vad?

– På mina känslor sa jag ju. Det är ju det som är jag.

– Jag vet det. Jag har själv sagt det till dig.

– Jag vet. Men jag lyssnade inte. Jag sa ju det.

-Och varför inte?

– Då var jag ju tvungen att ändra mig. Jag orkade inte det.

-Men du orkade förstöra dig själv? Orkade vara sjuk.

– Ja, uppenbarligen.

-Men inte nu längre?

-Inte nu längre.