Jo, igår fyllde han år. Världens finaste kille. Eller man får han väl betecknas som nu. Min son.

Tyvärr fick man ju inte ens prata med honom, eftersom han nu valt att tälta med alla andra grabbar som luktar fotsvett i armèns grova kängor, men vi har å andra sidan redan firat honom. Nu fick han nöja sig med min skönsång på telefonsvararen.

När han tog studenten i somras hade hans fantastiska morbror klippt ihop en dvd med bildmaterial från hans första stapplande steg fram tills dagens mer fokuserade passgång:-) Vi som hade den stora glädjen att få vara premiäråskådare fylldes så till bredden att det skrattades och gräts om vartannat. Tack Noa för den fantastiska upplevelsen! (som jag också fick på egen kopia:-)

Jag tror inte jag varit med om så många andra som på ett så omedelbart sätt berört andra som Natanael gör. Vart vi än varit, vilka han än träffat, har de efteråt alltid sagt ”å vilken fantastisk kille”, de goda orden och omdömena har förefallit osinliga. Och de har sedan efteråt frågat hur det går för honom, när han kommer med igen, och så vidare. Vilken fantastisk egenskap, att kunna beröra människor så, genom att bara vara.

Själv brukar jag tänka på honom, och beskriva honom, som ”god hela vägen rakt igenom”. Om någon ber mig beskriva honom brukar jag säga så. Jag tror det är det alla andra också känner. Att han är god hela vägen, rakt igenom.

Så jag hoppas livet ska vara på det sättet att du får fortsätta vara den du är. Att du orkar ta de prövningar som kommer i din väg med den trygghet du redan bär på, och ser det som just det, en prövning på vägen. Och att du alltid fortsätter vara den där goa killen vi alla tycker så otroligt mycket om. Men det är jag rätt säker på. Du är ju han, som är god hela vägen rakt igenom.

Jag älskar dig, finaste sonen.