Under ett par månader har jag skrivit en sammanfattning av min utveckling, så här långt. En kombination av saker jag lärt mig genom studier, både i utbildningar och på egen hand, och tillsammans med några mycket kompetenta personer.

Det är något jag drömt om att göra länge, men visste inte riktigt hur. Jag tror jag gör det nu. Det känns så. Som om jag är färdig.

Det blir intensivt. På kvällar efter jobbet, vakna på natten och skriva upp saker man inte får glömma. Göra om. Sudda ut. Skriva igen. Läsa. Skriva. Ha lite semester. Skriva igen.

Men det känns som det är lite klart nu. Jag lämnar den ifrån mig i dagarna för att min mentor ska läsa det, han är den som lärt mig mest om att arbeta med människor, och hans åsikter är värdefulla. Väldigt värdefulla.

Jag skulle inte lämna den vidare över huvud taget utan att han ger sitt godkännande, för många av behandlingsmetoderna är skapade eller vidareutvecklade av honom.

Men framför allt är det min historia, som fungerar som ett stöd för hela boken. Den behöver jag bara fråga mig själv om tillstånd för. Och jag sa ja.

Den är väldigt självutlämnande, men det är meningen. Oavsett vad som händer med den är jag glad och stolt över det jag skapat. Plus att jag inte behöver berätta allt i fortsättningen, utan kan lämna fram boken istället 🙂

En vecka kvar av semestern. Det var länge sedan jag längtat iväg så starkt. Nu är det snart dags.

Hoppas ni har det gott i sommaren. Och njuter.

Kram.

Magens värsta vän.

Det finns fler nervceller i magen än i hjärnan. Det är kanske inte så konstigt då att så många idag har ont i sin mage. När vi stressar får vi mindre blod till matsmältningen, vi spänner oss och till slut kommer våra tarmar ur sin rytm. Precis som vi själva ständigt hamnar utanför vår naturliga rytm. Livets flöde. Precis så ska det vara, ett konstant flöde i kroppen. Men det ser sällan ut så. Stress och oro skapar spänningar och stänger av det som är naturligt och friskt.

För de som är prestationsinriktade är magen ofta till förtret. Jag känner en person som har ständigt för hög fart genom livet, som aldrig låter sig själv komma ikapp och smälta varken mat eller händelser och känslor. Han har haft diarrè i femton år. Har han otur kan det övergå till en inflammation och i ett senare stadie något ännu värre, som cancer.

Jag vet andra som ständigt har höga krav på sig själva, som pressar och spänner sig, och blir förstoppade. Får hemorojder. Blod i avföringen. Alla möjliga trevligheter.

På många sjukhus används idag hypnos som behandling mot colon irritabile. Eller IBS som det också kallas. Smärtsamma tarmrörelser. Med hjälp av den djupa avslappningen i hypnosen i kombination med suggestioner som syftar till att återskapa de naturliga flödet, har man fått goda behandlingsresultat.

(Ur boken.)