Nu är det äntligen dags! MMA Panelen på Sportbladet.se. Där kommer ni få intervjuer med samtliga UFC-svenskar, Tito Ortiz (med mössa), Hans Wiklund med flera. fullpackat helt enkelt!

Men det är inte bara premiär för MMA Panelen, idag släpps det som Aftonbladet avslöjar i dagens tidnig, Internationella MMA-Förbundet, IMMAF. I spetsen sitter svensk MMAs egen Steve Jobs nämligen August Wallén. Tanken är att organisera, samordna och styra upp sporten MMA för att slutligen bli en erkänd idrott och en del av de olympiska spelen. Ett helt riktigt steg nu när MMA-explosionen skickar tryckvågor över hela världen.  För mer information och några uttalanden av Wallén är det bara att ge sig ut i rusket och inhandla en tidning. EDIT: Pga. ett misstag fanns inte IMMAF-texten med i tidningen idag. Läs den här istället http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kampsport/mma/article14665484.ab

Idag är det dessutom presskonferens inför Globengalan. Start 13:00 och den går att följa på UFC.com

//Syk

Legendare Bas Rutten har av någon oförklarig anledning hookat upp med en finne för att instruera i självförsvar mot svenskar. Låter konstigt men riktigt underhållande är det faktiskt. Ett par grymma träningstips bjuder han dessutom på.

//Syk

I veckan kom nyheten om att två av fightingvärldens största freaks ska mötas på galan KSW 19 i Polen. Bob ”the Beast” Sapp vs. Mariusz ”världens starkaste man” Pudzianowski. Har det här egentligen med MMA att göra? Nja, reglera är ju MMA och galan är en MMA-gala, men några MMA-fighters ser jag då fan inte röken av. Ändå är det kittlande. Jag ska inte sticka under stol med att jag gillar en bra freak show, då och då. Och det blir fasen inte mycket värre än det här.

Så för att hylla dessa vanskapta muskelberg har jag satt ihop en lista med fightingvärldens fem värsta freaks. Har jag utelämnat någon som borde finnas med på listan får ni som vanligt hojta till.

1 Hong-man Choi, K-1 och MMA
Detta monster mäter smått ofattbara 218 cm och 140 kilo. Slog igenom inom organisationen K-1 med osedvanligt dålig teknik. Men vad gör det när man är två huvuden längre än alla man möter? Här ett klipp där han matchats mot den 180 cm långe och 80 kilo tunge Kaoklai. Freaky!

2 Bob Sapp, K-1 och MMA
Är själva anledningen till hela freak show explosionen som till stor del fick vrlden att töttna på K-1. The Beast blev med sin enorma kroppshydda en publikfavorit i Japan. Under sina tidiga år gjorde han dessutom några tappra försök att faktis fightas, även om det mest såg komiskt ut. Har dock vunnit mot legenden Ernesto Hoost en gång, det ska man inte glömma. Har spenderat de senaste åre som kringresande snack/slag-påse. Här möter han dock Mirko Crocop back in the day.

http://www.youtube.com/watch?v=3-C3wD6HTnE&feature=related

3 Akebono, K-1 och MMA
En sumobrottare som kliver in i ringen. Japanerna älskar det. Kampsportsälskare hatar det. Freak show från sin sämsta sida enligt mig.

4 Kimbo Slice, MMA och boxning
En lite udda fågel på det här listan men back yard-brawlern som blev ett youtubefenomen hör definitivt hemma som en freak show. Imponerade väl inte direkt inom UFC men har avverkat några slagpåsar som boxare det senaste året. Den kala hjässan, det burriga skägget, guldtänderna och den närmast mytomspunna personligheten. Här ett klipp från strikeforce och matchen mot legendaren Tank Abott. Hyffsade nävar på Slice får man säga.

5 Semmy Schilt, K-1
Kanske fel att kalla värlens mest framgångsrike K-1 fighter genom tiderna för freak. Men det är han. Med sina 212 cm och knän som befann sin i ansiktshöjd med de flesta andra var han närmast oslagbar under ett antal år på 2000-talet. Tekniken var tafflig, fysiken sisådär men vad gör det när man är så jävla stor. Var så överlägsen och så tråkig att titta på att folk i branschen slutade signa honom. Här en av hans fyra World GP-titlar.

Bubblare:
Nikolay Valuev, Mariusz Pudzianowski, Butter Bean, Brock Lesnar

//Syk

Att UFC är så stort i sambans förlovade land är ingen underdrift. Så fort UFC och Brasilien nämns i samma andetag sitter miljontals brassar och gapar framför teveapparaterna. Störst av alla är förstås Anderson Silva. Han är så jädrans megastor att UFC nu känner att de vill bjuda på något lite extra när det vankas match igen efter skadeuppehållet. För att ackompanjera Silvas megastora stjärnglans på Riohimlen har mr. White bokat självaste Olympiastadion med kapacitet för cirka 60 000 pers. Det borde väl räcka eller?

För oss som såg UFC 142 Aldo vs. Mendes, som gick i just Rio, var det framför allt en sak som stack ut då. Den vansinnigt härliga, euforiska stämningen på läktaren. De brasilianska fansens sång, dans och jubel känns oöverträffad i MMA-sammanhang och härstammar givetvis från landets många fotbollsläktare. På UFC 142 var det cirka 18 000 på läktaren, på Estádio Olímpico João Havelange so olympiastadion egentligen heter kommer det va runt 60 000. Det blir något att skriva hem om det!

Och när det gäller läktarkultur är det något vi i Sverige faktisk är riktigt bra på. Alla som varit på ett fotbollsderby på Råsunda eller Hovet vet att svenska fans 2012 är ganska långt från ”heja grabbar friskt humör”. Vill vi ha ett UFC: Sweden 2 eller 3 så gäller det att göra ett avtryck. Tillsammans kan vi få taket (?) på Globen att lyfta. Eller vaffan, lika bra att skicka upp hela skiten i luften! Så se nu till att förbered er Sverige. Fram med flaggorna, ramsorna och ansiktsfärgen för det här är den största idrottshändelsen på svensk mark 2012. Det får inte passera obemärkt.

För er som vill engagera er finns en helt ny facebookgrupp för just detta. Klicka här, gilla och snacka ihop er! http://www.facebook.com/SvenskMmaTifo?skip_nax_wizard=true&__adt=15

Lite inspiration:

//Syk

Bakgårdstravestin Avesta Senap och MMA anmäldes av SMMAF (Svenska MMA-förbundet) i höstas för att ha arrangerat MMA-galor utan tillstånd från förbudet, något som är tvunget enligt lag. Nu är det alltså klart att arragören åtalas för brott mot lagen om tillståndsplikt för vissa kampsportsmatcher. Arrangören riskerar upp till sex månaders fängelse.

Att slåss är olagligt. Att påstå att någonting är lagligt bara för att ingen anmäler är fel.

MMA är lagligt. Av en rad anledningar. Det är kontrollerat, sanktionerat, medicinskt förberett och noggrant reglerat. Att brottas på gräset i någons trädgård är inte något av det här. Det är därför inte MMA det handlar om även om de använder sig av ordet. Att förbundet anmäler är därför både logiskt och riktigt.

Jag har vid flera tillfällen diskuterat vikten av en sund bild av MMA och kampsport. Osanktionerade amatörtillställningar av den här sorten är den absolut sämsta reklam MMA-sporten kan få. Bilden av MMA som organiserat våld snarare än en professionell och reglerad idrott är en bild som inte minst förbundet brottats med länge. En bild som håller på att sakta men säkert bytas ut mot någonting mer upplyst. Därför är det viktigt att detta åtalas och en linje dras mellan vad som är och inte är MMA.

Sverige är ett land där en av våra största idrottsprofiler utövade en sport som fortfarande är olaglig i Sverige. När Ingemar Johansson gick bort sörjde en hel nation. Vi mindes triumfen mot Floyd Patterson med en nostalgisk tår i ögonvrån. Ett av de största ögonblicken i svensk idrottshistoria. Samtidigt är professionell boxning över tolv roder fortfarande förbjudet i Sverige. Så konfliktfylld är svenskarnas relation till kampsport. Så tunn är linjen kampsporten balanserar på. Därför är det viktigt att alla som älskar kampsport också värnar om dess värden och legitimitet. Att banka på varandra hemma i trädgården i MMA-sportens namn gör raka motsatsen.

//Syk

Efter några veckor med stiltje i UFC-oktagonen drar cirkusen igång igen om knappt tre veckor med dunder och brak i vår kära huvudstad där Alexander Gustafsson står för huvudnumret med sin match mot Thiago Silva. Men efter denna holmgång så fortsätter UFC bjuda på godbitar.

Nyss blev det klart att allas vår Huntington beach bad boy, Tito Ortiz (han med mössan för er som följt bloggen…hrmm ja..) avslutar sin fantastiska karriär med ett möte med Forrest Griffin. De båda före detta mästarna har mötts i två klassiska fighter där båda har en split decision-vinst var. Tredje gånge gillt den här gången alltså, matchen är Ortiz sista i karriären och går av stapeln 7 juli på UFC 148.

Men dit är det förstås ganska långt och innan dess har vi flera spännande möten. Här är mina tre höjdpunkter som våren har att erbjuda (förutom UFC: Sweden)

1 Jon Jones v Rashad Evans 21 april, UFC 145. Lätt tungvikt
Världens bästa Jones ska äntligen möta den enda top-contendern han ännu inte utklassat. De före detta träningskamraterna ödslar numera inte mycket kärlek på varandra och Evans får nog räknas som den tuffaste matchen hittills i Jones korta men fantastiska karriär. En snackis har varit att flera spelbolag erbjudit sex gånger pengarna på Evans. Det är i min mening alldeles för högt. Favorit ja, men Jones är inte oslagbar och om det är någon som kan plocka ner honom är det Evans. Supermöte.

2 Junior Dos Santos v Alistair Overeem 26 maj, UFC 146. Tungvikt
En titelmatch i tungvikt är förstås alltid bland det största som finns. Overeem krossade fd. mästaren Brock Lesnar i vintras och har siktet inställt på bältet. I vägen står en hårdslående brasse vid namn Dos Santos. Den matchen kommer inte går fem ronder. UFC 146 blir dessutom ett huvudkort med BARA tungvikt. Cain Velasquez v Frank Mir är en annan höjdare på galan. Dynamit!

3 Nate Diaz v Jim Miller 5 maj, UFC on Fox 3. Lättvikt.
Vinnaren lär få en chans på titeln efter att förre mästaren Frankie Edgar fått sitt returmöte (i vänlig ordning..) mot Benson Henderson. Nate Diaz imponerade stort med sin finfina boxning mot Donald Cerrone på UFC 141 30 december 2011 och får här en intressant matchning mot den duktige brottaren Jim Miller. Kan gå åt vilket håll som helst.

//Syk

Orono Wor Petchpun har vunnit i stort sett allt som går att vinna som thaiboxare. Mästare på Lumpini-stadion i Bankok, WMC-mästare, Its Showtime-mästare och WPMF-mästare. Han har segrar över blad annat Buakaw Por. Pramuk, Yodsaenkai Fairtex och Saenchai Sor Kingstar och räknas som en av sin generations bästa thaiboxare (någon kanske minns hans seger över Warren Stevelmans på Battle of Sweden 2009). Senast han gick en match var dock 2010 och frågan är vad han sysslat med de två senaste åren.

Svaret: Han har tränat MMA.

Aldrig har MMA-sporten sett en så meriterad thaiboxare göra entré och fråga är förstås; flipp eller flopp?

Sedan 2010 har han tränat MMA på Evolve MMA med amerikanska före detta olympiske brottaren Heath Sims och BJJ-världmästarna Rafael Correa De Lima and Leandro Issa vilket ju inte kan skada. Själv säger han såhär til liverkick.com

– Före jag åkte hit och började träna gick jag och tittade på galan ONE FC och såg hur de slog och sparkade och tänkte ”det där kan jag göra, inga problem”. Sedan såg jag hur de gjorde andra saker och tänkte ”det där kan jag lära mig, inga problem”.

– Jag tror jag kan bli farlig med mina armbågar. MMA-fighters använder inte armbågarna så mycket men man måste vara försiktig med tanke på nedtagningarna som ju är annorlunda från thaiboxningen.

Orono själv hoppas få fightas för DARE hemma i Bankok men ännu är det inte bestämt vart debuter blir. Kanske kan hans tunga thaimeriter ge en biljett till DREAM eller rent av UFC? Hur som helst lär han kunna hota vilken fighter som helst i fjädervikten. Osökt drar ju tankarna iväg till ett möte mot Aldo. Hur fungerar han han mot en ÄNNU bättre thaiboxare?

//Syk

Igår grävde killarna på MMAnytt fram uppgiften om att Antonio ”Li´l Nog” Nogueira skadat knät och tvingas ställa in matchen mot Alexander Gustafsson på UFC: Sweden. Ersättare blir nyligen avstängde Thiago Silva. En i mina ögon betydligt tuffare match för Alexander, men också mycket mer intressant.

Istället för att behöva klättra över farthindret Nogueira så får Alex nu möta en riktig konkurrent i viktklassen. En fighter, precis som Alex, med många år framför sig inom organisationen med sikte på toppen. Den hungern hade inte Nogueira tagit med in i ringen, det gör Silva. Därför pirrar det nu lite extra i magen inför Globens huvudmatch.

Vem vinner då? Ja förstås väldigt svårt att säga. Silva har inte gått en match på över ett år men vi vet att han har all kapacitet i världen. I matchen som ledde fram till hans avstängning mot Brandon Vera övertygade han stort. Hans ground and pound är av högsta kvalité och Alex bör nog undvika ryggläge om det här ska gå vägen. Samtidigt är Alex nävar bättre än Thiagos och kan ”The Mauler” hålla sig på fötterna har han en stor chans att besegra Silva. Hur det hela förändras sett till ranking är svårt att sia om. Nogueira är högre rankad än Silva men jag undrar om inte Dana White och company håller Silva som en bättre fighter. Hur som helst borde en seger för Alex ge en match mot någon topcontender, exempelvis Lyotu Machida.

****

I natt kom också besked om vem som blir nästa man till rakning i lättvikten. Och som många befarat (hoppats?) så blir det ett nytt dubbelmöte om bältet. Det vill alltså säga att Frankie Edgar för sin returmatch mot nyblivne mästaren Benson Henderson och har därmed hattrick i dubbelmöten (måste väl var rekord?) om UFC-bältet. Mötet är inbokat till 28 juli i sommar. Jag gissar att utmanare därefter blir vinnaren mellan Nate Diaz och Jim Miller som möts på UFC on FOx3 i maj. Måste vara skönt för vem det än är som blir nästa utmanare att veta att man är garanterad en andraserv på titeln.

//Syk

I helgen vankas återigen MMA från de som gör det bäst, UFC. Den här gången har cirkusen hittat hela vägen ner till Sidney och kloka som de är har de packat lätt. Det är nämligen dags för semifinalerna i den helt färska flugviktturneringen (56 kilo) som sparkar igång viktklassens existens på UFC. Här hittar vi också en av de mest inressanta UFC-debuterna på mycket länge, Ian ”Uncle Creepy” McCall.

McCall är enligt Sherdog rankad som den bästa flugviktaren i världen. En underhållare av rang och en fighter med en snabbhet få, om ens någon, kan matcha. Som regerande mästare hos Tachi Palace Fights tar han ett efterlängtat kliv in i oktagonen och är favorit, om än knappt, att bli viktklassens första bälteshållare. För mot sig har han Demitrious ”Mighty Mouse” Johnson som flyttat ner till den för honom mer lämpade flugvikten. Med sina 160 cm. var Johnson egentligen för liten för bantamvikten han tidigare tillhörde, trots det lyckades han ta sig hela vägen fram till en titelmatch mot Dominick Cruz (förl. på enhälligt domslut) i höstas och ser nu genom den nya viktklassen sin chans att nå titeln. En riktig supermatch i mina ögen mellan två av världens snabbaste fighters. Den moraliska finalen på denna fyrmannaturnering som jag ser det.

I den andra semifinalen möts Joseph Benevidez och Yasuhiro Urushitani. Benevidez gör sin tredje match för UFC efter två segrar i bantamvikten och har i karriären bara förlorat två matcher, båda mot regerade bantamviktsmästaren Dominick Cruz. Mot sig har han en 35-årig japan jag i ärlighetens namn inte vet mycket mer om än att han är regerande Shooto mästare i bantamvikt. En intressant detalj är dock att han vunnit sina två senaste matcher på TKO vilket inte är så vanligt bland så här lätta killar. Jag har dock svårt att se hur han ska kunna matcha Benevidez.

Flugviktsturneringen är dock inte kvällens huvudevent. Där hittar vi dansken Martin Kampmann som ställs mot Thiago Alves (som pressades men vann mot vår egen Papy Abedi i dennes debut i höstas). Kampmann tillhör de mest rutinerade och respekterade namnen inom weltervikten och har efter ett par tunga domslutsförluster vänt trenden och vann (oenigt domslut) över Rick Story i november. Jag hoppas och tror att Martin kan följa upp den fina prestationen (mycket bra match) mot Alvez. Intressant match som lär betyda en hel del rankingmässigt för den som än vinner.

Som ni uppmärksamma läsare märker så blir det inga riktiga förutspåelser inför den här galan. Mitt självförtroende fick för mycket stryk senast. Men jag kommer tillbaka, jag lovar. Fullt matchkort hittar ni förstås på ufc.com.

//Syk

UFCs kanske tuffaste viktklass, lättvikten, fick en ny titelhållare i helgen när Benson Hederson vann en omdiskuterad poängseger mot Frankie Edgar. Nu är frågan, vem står på tur för en titelmatch? Efter lite diskussion krig detta, bland annat här på blogge, tänkte jag göra det till min sak att reda ut förutsättningarna.

Som jag ser det så finns en handfull lämpliga kandidater att utmana om bältet.

Frankie Edgar. Ingen match inbokad
Talar för: Den tveklöst högst rankade lättviktaren efter Bendo. Var inte nöjd med domslutet och UFC brukar ju gilla konceptet med Edgar och returatcher.
Talar mot: Kommer från dubbla dubbelmöten. Först två segrar mot BJ Penn och sedan en oavgjord plus en seger mot Maynard. Att det skulle bli hattrick i dubbelmöten käns nästa lite farsartat och jag tror inte det skulle gå hem hos fasen.

Gray Maynard. Ingen inbokad match.
Talar för: Högt raknad av UFC har snuddat vid bältet genom det oavgjorda mötet mot Edgar i fjol.
Talar mot: Förlorade returmötet mot Edgar och borde kliva in en titelmatch med en seger som senaste resultat snarare än en förlust.

Clay Guida. Ingen inbokad match.
Talar för: Senaste matchen var mot just Henderson, som han dock förlorade. En riktigt underhållande tillställning och det är en matchning jag tror UFC gärna ser snart igen.
Talar mot: Kommer precis som Maynard från en förlust och lär behöva klättra tillbaks på vinnarsidan innan han är aktuell för match om bältet.

Anthony Pettis. Ingen inbokad match.
Talar för: ”Showtime” är den enda som besegrat Henderson sedan 2007. Imponerade stort i helgen genom att knocka Joe Lauzon med en stenhård spark i första ronden.
Talar mot: Har inte matchats mot de bästa i divisionen trots att han är tidigare WEC-mästare, behöver kanske en ytterligare vinst mot toppmotstånd för att förtjäna en titelmatch.

Nate Diaz. Möter Jim Miller på UFC on Fox 3, 5 maj.
Talar för: Diazbröderna säljer plåtar och ppv. Diaz imponerade mot ”Cowboy” Cerrone och kan han följa upp den seger med seger mot Miller så borde titelmatch ligga nära till hands.
Talar mot: Det är långt till maj. Skulle Diaz vara nästa man till att utmana om bältet ser jag den matchen som tidigaste i sep/okt i höst och så länge lär inte Bendo få sitta och trycka på bältet ostörd.

Bubblare:
Edson Barboza
Gilbert Melendez
Jim Miller

Slutsats:
Tidigare matchning till trots är fråga om inte Anthony Pettis är den som ligger närmast. Det är ett ganska rejält hopp från att knappt mött topp-10 motstånd i UFC till en titelmatch. Men meriterna från WEC borde väga en del. Ligger rätt i både tid och intresse. Mitt tips; nästa titelmatch Henderson vs. Pettis. Ett par tvetydiga twitterinlägg från bland annat Pettis själv antyder dessutom att sådana diskussioner är igång.

//Syk