Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 13 av 16

Svenska MMA-framgångar, kampsportsgala och en supermatch

av Patrik Syk

Svensk kamsport firade av superåret 2011 med kampsportsgalan 2012 so hölls i lördags. Efter lite sång och lite dans och en hel del Stefan Sauk (Aikidoentusiasten Sauk hann med att både dra en fräckis, håna skåningar och sjunga på swahili) så var tio vinnare utsedda. vill ni veta vilka som van vad så har ni det här!

En av vinnarna på galan var Mats Nilsson som korades till årets mästare. Nilsson han inte mycket mer än vinna priset innan han också vann sin match på Strength and honor 5. Segern kom via armbar efter bara 25 sekunder. Nilsson är enligt mig en fighter redo för ännu större scener. Imponerande.

Även på jättegalan United Glory i Moskva i fredags skördades svenska framgångar när malmöfightern Ilir Latifi submitade Denis Bogdanov med en amerikana i den första ronden. Även han verkar vara redo för större utmaningar och att visa upp sig i legendariska Golden Glorys egen jättegala lär väl inte minskat chanserna för det.

I helgen var det även jättematch nere i italien då Giorgio Petrosyan och Arthur Kyshenko möttes för första gången. Den omöjlige Petrosyan visade än en gång att han är världens bäste och när motståndet för en gångs skull var av absolut högsta kvalité fick publiken se en Giorgio i absolut toppform, Det är nu över fem år sedan han förlorade i ringen.

För er som inte sett men vill se kickboxing när den är som bäst kan se hela matchen nedan!

//Syk

Svensk MMA-doldis i ryska supergalan

av Patrik Syk

United Glory heter promotorn Golden Glorys nya galaformat. Ikväll går galan av stapeln i den ryska huvudstaden och med bland superstjärnor som Semmy Schilt och Jerome LeBanner hittar vi svenske Ilir Latifi som ska gå match mot ukrainaren Denis Bogdanov. Matchen blir Ilirs sjunde professionella och tredje raka utanför Sveriges gränser.

Men United Glory är i första hand en K-1-gala. Och till kvällen har man dammat av några riktiga mastodonter som fyrfaldige K-1 World GP-vinnaren Semmy Schilt och legendariska fransmannen Jerome LeBanner. Och som om inte det var nog så finns före detta hjärtpatienten och snyfthistorien Mark ”Fight shark” Miller (håll utkik på bloggen de närmsta dagarna för hela historien) med på huvudkortet mot tuffe ryssen Sergey Kharitonov.

Galan startar 14:30 svensk tid och vill man se Ilir så fightas han enligt det officiella kortet i den tredje matchen så bara att vara med från börja alltså! Stream hittar ni här! http://www.gloryworldseries.com

//Syk

 

 

 

 

 

 

 

Ingen UFC? Kolla in det här istället!

av Patrik Syk

Som ni kanske märkt så dröjer det lite över en månad innan det är dags för nästa UFC-gala. Nästa gång Bruce Buffer gapar igång en match i oktagonen är nämligen i den kungliga huvudstaden Stockholm och UFC on Fuel 2, eller UFC: Sweden som vi föredrar att kalla den.

Dit är det nästan fem veckor. Nästa Strikeforcegala är ännu längre bort och de svenska galorna lyser även de med sin frånvaro. Trist kanske MMA-rävarna tycker. Läge vidga horisonten säger jag! För när MMA-sporten tar en liten andningspaus bjuder K-1 på några riktiga höjdare.

Vad sägs till exempel om matchen Giorgio Petrosyan mot Artur Kyshenko? Europas och kanske världens just nu bästa fighters möt för första gången. Petrosyan har som bekant inte förlorat en enda match på över fem år. Helt sjukt. Men det var ett tag sedan han nötte en fighter av Kyshenkos kaliber och det ska bli oerhört intressant att se hur han hanterar det. Till Kyshenkos nackdel ska nämnas att matchen går i Petrosyans hemstad Milano, så ukrainaren kommer nog behöva övertyga mer ä vanligt för att få med sig en slutseger. Explosioner garanteras dock. För er som minns Kyshenkos match mot Yodsaenklai Fairtex på Rumble of the King på hovet i höstas råden väl knappast några tvivel om att han har var som krävs för att pressa också självaste ”the Doctor” Petrosyan.

Giorgio Petrosyan vs. Artur Kyshenko, Fight Code – Milano, 24 mars.

Dagen innan, dvs 23/3 så bjuder Moskva på en riktig nostalgitripp. Semmy Schilt gör comeback efter att ha befunnit sig utanför strålkasterljuset sedan Grand Prix finalen (förlust mot Peter Aerts) december 2010. Den enorma holländaren möter fransmannen Brice Guidon i ett givet huvudevent. Och om det inte är tillräckligt mycket nostalgi för dig så kanske matchen innan kan fylla kvoten. Duktige Errol Zimmerman möter legenden Jerome Le Banner, en match som får det att vattnas i munnen för en gammal K-1-nörd som jag. På galan hittar vi också svenske MMA-fightern Ilir Latifi som möter ryssen Ruslan Magomedov. Alltså både K-1 och MMA på den här galan från Moskva.

United Glory 15, Moskva 23 mars.

Kan ni inte vänta tills dess så möts två av världens bästa tungviktare i K-1 Daniel Ghita och Sergei Lascenko i Kroatien redan nu till helgen.

K-1 Final Fight, Zagreb 10 mars.

Bara att fylla i kalendern!

//Syk

Kontrovers, Klitjko och kvinnor

av Patrik Syk

En intressant men lite spretig fightinghelg är på väg att gå till ända och det finns några intressanta trådar att plocka upp.

UFC var igång tidigt lördags morgon från Sidney och precis som i alla de senaste galorna handlade mycket av snacket efter galan om domarnas insats. Den här gången handlade det om den nya flugvikten och matchen mellan Dimitrous ”Mighty Mouse” Johnson och Ian ”Uncle Creepy” McCall. Efter tre mycket underhållande ronder gav domarna segern med minst möjliga marginal till Johnson. Det var bara ett problem. Domarna hade egentligen dömt matchen oavgjord och en extrarond skulle avgjort. Nu blev det inte så. McCall och Johnson meddelades det oavgjorda resultatet i efterhand och Dana White slet sin blottade hårbotten över ännu en domarkontrovers. Nu hamnar hela flugviktsturneringen på sniskan eftersom matchen McCall vs. Johnson nu måste gå om.

Den australiensiska domarchefen bad så hemskt mycket om ursäkt på den efterföljande presskonferensen och tog på sig hela skulden själv. Han hade inte mycket val om vi säger så.

Matchen då? Jag hade McCall som segrare 29-28 efter att han enligt mig vann både första och tredje ronden. Men jag kan sträcka mig till att den först ronden kan dömas oavgjord och då är vi ju där.

Sedan besegrade Martin Kampmann Thiago Alves. Alves hade matchen i en liten ask men klantade sig lite och det duger inte mot en rutierad snubbe som Kampmann. En guillotine senare så var saken biff. Heja Danmark!

****

Igår kväll försvarade Wladimir Klitjko sina bälten igen. Han bjöd på karriärens 50e knock i karriären 57e seger. Det hade inte kunnat sluta på något annat sätt. Gäsp.

****

I Strikeforce fick kvinnornas bantamvikt en ny titelhållare i Ronda Rousey som besegrade Miesha Tate med en armbar i första ronden. En fantastisk match på många sätt där Rousey verkligen fick visa upp sin fina judo. Redan under den första minuten såg Tate arm ut att böjas på ett sätt som den inte är gjord för. Hon klarade sig ur låset den gången men i slutet av ronden var de där igen och då orkade inte armen längre. Kanske borde Tate klappat lite tidigare, såg inte skönt ut alls det där. Imponerande seger av Rousey som nu har fem raka, det här var faktiskt den längsta matchen i hennes karriär. Galet!

//Syk

BREAKING: Svenska stjärnan missar UFC: Sweden

av Patrik Syk

Hamid ”Akira” Corassani var tänkt som ett av dragplåstren till UFC: Sweden som ska hållas i Globen i april. Idag kan Fighterbloggen avslöja att Akira skadat sig och missar galan, UFC letar nu efter en ersättare till hans motståndare Jason Young. Hur och på vilket sätt ”Akira” skadat sig är ännu inte känt.

”Akira” gjorde sig ett namn inom UFC-kretsar genom realityserien The Ultimate Fighter där han med sin vassa tunga och temprament stod ut som en de profilstarkaste deltagarna under säsongen. Han lyckades dessutom ta sig till en fin semifinal och skulle gjort sin UFC-debut i Globen. Den debuten får nu vänta.

Gladare nyheter är dock att Reza ”Mad dog” Madadi, som skulle gjort sin UFC-debut nu i februari, istället kommer till Stockholm och sällar sig till den redan digra lista av framstående svenska fighters som gör sin debut i oktagonen just då. Detta enligt källor till MMAnytt.se. Reza möter amerikanen Yoislandy ”Cuba” Izquierdo som även han gör sin UFC-debut.

Kategorier MMA, Sverige, UFC
Taggar Akira, Madadi, Sverige, TUF, UFC

Condit vs. Diaz 2? Ja tack!

av Patrik Syk

Först lät det som Carlos Condit tackade nej till en returmatch efter den kontroversiella domslutssegern mot Nick Diaz. I natt avslöjade dock Dana White på sin twitter att Condit tackat ja och en returmatch mellan de två kommer bokas in. Diaz som annonserade sin pension från sporten strax efter domens avkunnande har enligt White redan samma kväll velat ha en returmatch (så mycket för de orden alltså).

Till saken hör ju också att Carlos Condits nästa möte skulle varit mot långtidskadade George st. Pierre omwelterviktstiteln. Det lär dock dröja innan GSP är på benen igen och under tiden kommer Condit behöva gå minst en tuff match för att befästa sin position som utmanare nr. 1 Så varför inte slå två flugor i en smäll och samtidigt tysta de (mig själv inräknat) som hade Diaz som slutsegrare.

Det får han gärna göra.

//Syk

Nick Diaz, Roy Nelson och Tito Ortiz mössa

av Patrik Syk

Nu är jag sist på den här bollen, jag vet. Så blir det ibland när man bollar föräldraledighet med bloggande. Inte desto mindre tänker jag ta upp det som hände i oktagonen i helgen för det finns som bekant en del att diskutera.

Två frågor ekade över MMA-världen efter helgens gala.

Var Carlos Condit den värdiga interimmästaren? Kommer Nick Diaz på allvar lägga handskarna på hyllan?

Nej och kanske.

Jag vet att den första frågan har delat MMA-fantaster över hela världen de senaste dagarna. Argumenten låter så här: Nick gick ju framåt och kontrollerade oktagonen! Carlos träffade ju mest!

Båda sidor har naturligtvis rätt. Diaz dominerade golvet men Condit träffade med fler slag och sparkar. Domslutet är därför snarast en filosofisk bedömning av vad som ska premieras. Själv är jag av uppfattningen att den som går framåt, som kontrollerar mitten är den som dikterar villkoren för matchen och den som borde bedömas som den starkare av domarna. Å andra sidan så är ju träffar det enda som går att matematiskt räkna på och där har vi bedömningen. Själv har jag det 48-47 fördel Diaz. Två av tre domare hade det 49-46 till Condit och en 48-47 Condit. Enhälligt domslut. Carlos Condit fick därför interim-bältet och blir den som får möta GSP i nästa riktiga titelmatch.

För Diaz blev besvikelsen för stor. ”Jag accepterar inte det här som en förlust. Nu lägger jag av med den här skiten” sa Nick till Joe Rogan direkt efter matchen. Nu är frågan om han håller sitt ord. Det kontroversiella domslutet har lett till att UFC öppnat för en returmatch mellan Condit och Diaz, någon Condit omedelbart tackade nej till. Frågan är dock hur länge det dröjer innan GSP är fit for fight, knäproblem är jobbiga saker, och skulle en returmatch bli aktuell så är jag säker på att Diaz inte bara hade antagit utmaningen, hann hade dessutom gått till den matchen med en helt annan gameplan. Mer grinding, dirty boxing och kamp på mattan så hade Condit fått en betydligt jobbigare resa tror jag.

Sista ordet är inte sagt, lita på det.

På förhand hade jag lovat att matchen mellan Diaz och Condit skulle bli ett fyrverkeri och årets match. Jag lovade att jag skulle göra något gräsligt om den blev lika tråkig som Rashad Evans vs. Phil Davis från helgen innan. Jag skulle äta upp Tito Ortiz gigantiska hatt. Nu blev matchen kanske inte någon episk show men var långt ifrån något sömnpiller, så Tito får behålla sin mössa, för den här gången. Med förväntningarna jag hade på matchen på förhand kan jag dock erkänna att jag är en smula besviken.

Till sist måste jag hylla Roy Nelson. Fabricio Werdum (som såg ruskigt stark ut och också bör hyllas) mosade honom. Massiva knän vars tryckvågor förmodligen påverkade landerosionen i Nevada träffade Nelson gång på gång. Även om näsan blev lite skrynklig i processen så visade ”Big Country” upp MMA-sporten just nu hårdaste käke. Herrejävlar.

//Syk

Kategorier MMA, UFC
Taggar Condit, Diaz, UFC

Inför UFC 143 Diaz vs. Condit

av Patrik Syk

GSP har ont i knät. Det hindrar honom dock inte från att sitta och putsa på sitt stora blanka bälte under tiden han gymnastiserar igång sig igen. Trist tycker UFC som ju har två finfina utmanare att kasta på den tvålfagre kanadicken. Så vad gör man? Givetvis matcher man dessa två mot varandra och svetsar ihop ett interimbälte och vips så har man en av årets häftigaste fighter så här långt. Om Nick Diaz vs. Carlos Condit blir ett sömnpiller (i klass med Rashad Evans vs. Phil Davis från förra helgen) så ska jag äta upp Tito Ortiz hatt (stl XXXL).

Bråkstaken Nick Diaz är lika älskad som han är hatad. Bråk, attityd och bristande respekt har fått honom utkastad, avstängd, portad och degraderad av UFC tidigare. Faktum kvarstår dock, killen är bra. I sin comeback i oktagonen i höstas möblerade han om ansiktet på BJ Penn på ett sätt jag nog aldrig sett någon göra förut. Visst kan man säga att Penns flås i vanlig ordning inte var det bästa, men ändå. Jag blev då så imponerad av Diaz att jag i ren hysteri kastade upp honom på en topp 10 lista över världens bästa fighters. Det fick jag emellertid äta upp och så här med lite distans var det kanske lite överilat, men bra som fan det är han. Och show det kan vi räkna med. I publiken sitter också en kryckhoppande GSP som inte vill annat än spöa snackpåsen Diaz som vid mer än ett tillfälle trampat honom på tårna. Jag tror han kommer få chansen, jag tror nämligen Diaz vinner mot Condit och får sin match om den riktiga titeln när väl GSP är på banan igen.

Övrigt på kortet hittar vi Roy Nelson vs. Fabricio Werdum. Sett till meriter så borde Werdum stå med näven i vädret efter den här matchen. Men med det sagt så ska vi komma ihåg att Roy Nelson är jobbig att möta för vem som helst. Tung, stark och med rejäl slagkraft kan han skaka Werdum men borde inte göra det. Min gissning är att Werdum vinner på enhälligt domslut.

På kortet finns också en av mina favoriter, Josh Koscheck, som möter Mike Pierce. Koschecks explosivitet och egentlig brist på svagheter tror jag blir mer än vad Pierce kan hantera. Det känns som Koscheck är ett nummer större än Pierce för tillfället och vinner på TKO i sista ronden.

Tänker inte tippa fler matcher än så men kortet ser i sin helhet ut som följer:

Huvudkort:

Nick Diaz vs. Carlos Condit – för interimtiteln weltervikt

Roy Nelson vs. Fabricio Werdum – tungvikt

Josh Koscheck vs. Mike Pierce – weltervikt

Renan Barao vs. Scott jorgensen – bantamvikt

Ed Herman vs. Clifford Starks – mellanvikt

Prelims:

Dustin Poirier vs. Max Holloway – fjädervikt

Alex Ceceres vs. Edwin Figueroa – bantamvikt

Matt Brown vs. Chris Cope – weltervikt

Matthew Riddle vs. Henry Martinez – weltervikt

Facebook:

Rafael Natal vs. Michael Kuiper – mellanvikt

Dan Stittgen vs. Stephen Thompson – weltervikt

 

Sist men inte minst en liten pepp inför huvudeventet. I give you Nick Diaz.

http://www.youtube.com/watch?v=7Fpzj73u4js

 

Kategorier MMA, UFC
Taggar Condit, Diaz, UFC

2011 bäst någonsin. Därför blir 2012 ännu bättre.

av Patrik Syk

Enligt en pressrelease från svenska budo och kampsportsförbundet var 2011 det mest frmgångsrika året i svensk kampsportshistoria, sett till medaljframgångar. Hela 64 (!) EM och VM-medaljer kammade de svenska kampsportarna hem under året. Lägger man till den svenska explosionen inom UFC plus Nils Widlunds överraskande kliv in på DREAMs nyårsgala är det enkelt att konstatera att svensk kampsport är otvetydigt bättre än någonsin.

Det är förstås ett fantastiskt fint rekord, och precis som vanligt är sådana till för att brytas. Jag tror det finns anledning att tro att 2012 blir ett ännu bättre kampsportsår. Främst ser jag tre saker som pekar på det;

1 UFC Sweden. Att världens största kampsportsorganisation under våren kommer vara närvarande i huvudstaden kommer förstås göra massor för svensk kampsport. Inte minst så kommer uppmärksamheten av oss i media öra att fler söker sig till sporten, att vi dessutom har fler aktiva utövare kontrakterade till UFC än någonsin gör ju ingen skada heller.

2 OS. Stora möjligheter att öka på medaljskörden med lite OS-medaljer. Damernas boxning blir en riktigt pirrig historia gissar jag.

3 Utvecklingen. Kickboxningförbundet fick i vintras tillåtelse att arrangera professionella galor. Det är bara ett exempel i den utveckling som svensk kampsport ser just nu. Toppen blir mer professionell samtidigt som bredden ökar med intresset som följer.

//Syk

Its go time. UFC on Fox 2

av Patrik Syk

Ny tung UFC-gala att ta sig an i helgen. Ingen titelfight på kortet men med fighterna Rashad Evans vs Phil Davis och Chael Sonnen vs Michael Bisping känns det som tittarna på Fox som senaste bara fick några sekunder live (Junior Dos Santos knockade Cain Valesquez) kan se fram emot ett fyrverkeri av ett helt annat slag. Inte minst om man gillar brottning.

Det är nämligen min förutspåelse av båda stormatcherna. Chael Sonnen och Phil Davis är bland de absolut starkaste brottarna i sina respektive viktklasser och kommer ställa till problem för sina motstånare den här helgen, var så säkra.

Kvällens main event, Evans vs Davis är enligt mig en av de ovissaste matcherna på länge. Vinnaren har dessutom titelmatch mot Jon Jones att se fram emot. Obesegrade Davis mot den som många ser som Jon Jones enda verkliga hot i viktklassen Rashad Evans. Själv tror jag att Davis, viktklassens bästa brottare med undantag för Jones, kommer ställa till problem för Evans som även han gillar att brottas. Mitt tips, Davis skräller och blir nästa utmanare om titeln. Poängseger.

I matchen Chael Sonnen vs. Michael Bisping ser jag egentligen bara en vinnare. Sonnen är helt enkelt för bra för den engelske greven. En returmatch mellan Anderson Silva och Sonnen (även denna match ger en titelmatch till vinnaren) är någonting alla vill se (inte minst UFC själva) ochjag har svårt att tänka mig att Bisping har kvalitéerna att klämma sig emellan där. Mitt tips, Sonnen välter Bisping på rygg och bankar på honom tills domaren tycker det börjar se obehagligt ut.

Nej, jag har inte glömt main cardets tredje match Demian Maia vs. Chris Weidman. Weidman somtackade ja till matchen för bara en dryg vecka sedan får nog hoppas på en lucky punch mot BJJ-esset Maia. Inget ont om Weideman dock, har lite svårt att se hur han ska vara tillräckligt bra förberedd för sin största match i karriären. Maia har ju visserligen också haft problem med uppladdningen. Han skulle först ha mött Bisping som flyttats upp efter att Sonnens ursprungsmotståndare Mark Munoz fått dra sig ur med skada. Mitt tips, Maia klipper Weidman i en rear naked choke i andra ronden.

//Syk

Sida 13 av 16
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB