I veckan kom nyheten om att två av fightingvärldens största freaks ska mötas på galan KSW 19 i Polen. Bob ”the Beast” Sapp vs. Mariusz ”världens starkaste man” Pudzianowski. Har det här egentligen med MMA att göra? Nja, reglera är ju MMA och galan är en MMA-gala, men några MMA-fighters ser jag då fan inte röken av. Ändå är det kittlande. Jag ska inte sticka under stol med att jag gillar en bra freak show, då och då. Och det blir fasen inte mycket värre än det här.

Så för att hylla dessa vanskapta muskelberg har jag satt ihop en lista med fightingvärldens fem värsta freaks. Har jag utelämnat någon som borde finnas med på listan får ni som vanligt hojta till.

1 Hong-man Choi, K-1 och MMA
Detta monster mäter smått ofattbara 218 cm och 140 kilo. Slog igenom inom organisationen K-1 med osedvanligt dålig teknik. Men vad gör det när man är två huvuden längre än alla man möter? Här ett klipp där han matchats mot den 180 cm långe och 80 kilo tunge Kaoklai. Freaky!

2 Bob Sapp, K-1 och MMA
Är själva anledningen till hela freak show explosionen som till stor del fick vrlden att töttna på K-1. The Beast blev med sin enorma kroppshydda en publikfavorit i Japan. Under sina tidiga år gjorde han dessutom några tappra försök att faktis fightas, även om det mest såg komiskt ut. Har dock vunnit mot legenden Ernesto Hoost en gång, det ska man inte glömma. Har spenderat de senaste åre som kringresande snack/slag-påse. Här möter han dock Mirko Crocop back in the day.

http://www.youtube.com/watch?v=3-C3wD6HTnE&feature=related

3 Akebono, K-1 och MMA
En sumobrottare som kliver in i ringen. Japanerna älskar det. Kampsportsälskare hatar det. Freak show från sin sämsta sida enligt mig.

4 Kimbo Slice, MMA och boxning
En lite udda fågel på det här listan men back yard-brawlern som blev ett youtubefenomen hör definitivt hemma som en freak show. Imponerade väl inte direkt inom UFC men har avverkat några slagpåsar som boxare det senaste året. Den kala hjässan, det burriga skägget, guldtänderna och den närmast mytomspunna personligheten. Här ett klipp från strikeforce och matchen mot legendaren Tank Abott. Hyffsade nävar på Slice får man säga.

5 Semmy Schilt, K-1
Kanske fel att kalla värlens mest framgångsrike K-1 fighter genom tiderna för freak. Men det är han. Med sina 212 cm och knän som befann sin i ansiktshöjd med de flesta andra var han närmast oslagbar under ett antal år på 2000-talet. Tekniken var tafflig, fysiken sisådär men vad gör det när man är så jävla stor. Var så överlägsen och så tråkig att titta på att folk i branschen slutade signa honom. Här en av hans fyra World GP-titlar.

Bubblare:
Nikolay Valuev, Mariusz Pudzianowski, Butter Bean, Brock Lesnar

//Syk

Att Jörgen Kruth vid 38 års ålder inte har så mycket med svensk MMAs framtid att göra käns väl ganska givet. Men att han har en hel del med samtiden att göra ka ingen ta ifrån honom. Trots Alexader Gustafssons rättmätiga mediaexponering de senaste veckorna är nog Kruth fortfarande den av galans tilltänkta fighters som fler svenskar känner till.

Efter diverse melodifestivalsketcher, dirigent-reality-såpor och annan mainstream-medial uppmärksamhet är Jörgen Kruth så nära folkkär en något åldrad thaiboxare kan bli i Sverige 2012, därför kommer han saknas något oerhört i Globen om knappt två veckor. När Reza Maddadi är MMA-nördarnas favorit och Alex är UFC-freaksens husgud så är Kruth ett namn för resten. De som uppfattat att något stort är på gång och hakar på tåget lite i sista stund. När just de ögnar igenom listan med fighters och hittar han som med viss möda kämpade sig igenom en hel säsong av SVT:s maestro blir han deras kille i ringen.

Att han dessutom var helt rätt matchad mot Diabate och att det hade kunnat bli en riktigt underhållande match är givetvis också synd i sig.

//Syk

Den här veckan har vi på Sportbladet det stora nöjet att välkomna MMA-panelen till gänget! Som en del sportbladets satsning på MMA kommer vi tillsammans med gänget på kimura.se (som producerar programmet) sända Sveriges bästa tv-program helt och hållet vigt åt den underbara sporten MMA.

För er som följt programmet tidigare på kimura.se kan jag avslöja att några förändringar kommer ske, helt och hållet till det bättre förstås. Bland anat kommer undertecknad att finnas med i panelen.

Premiär blir 12 april, dvs. nästa torsdag, och då blir det förstås fullt fokus på galan i Globen.

För er som missat MMA-panelen; här har ni senaste avsnittet.

//Syk

Att UFC är så stort i sambans förlovade land är ingen underdrift. Så fort UFC och Brasilien nämns i samma andetag sitter miljontals brassar och gapar framför teveapparaterna. Störst av alla är förstås Anderson Silva. Han är så jädrans megastor att UFC nu känner att de vill bjuda på något lite extra när det vankas match igen efter skadeuppehållet. För att ackompanjera Silvas megastora stjärnglans på Riohimlen har mr. White bokat självaste Olympiastadion med kapacitet för cirka 60 000 pers. Det borde väl räcka eller?

För oss som såg UFC 142 Aldo vs. Mendes, som gick i just Rio, var det framför allt en sak som stack ut då. Den vansinnigt härliga, euforiska stämningen på läktaren. De brasilianska fansens sång, dans och jubel känns oöverträffad i MMA-sammanhang och härstammar givetvis från landets många fotbollsläktare. På UFC 142 var det cirka 18 000 på läktaren, på Estádio Olímpico João Havelange so olympiastadion egentligen heter kommer det va runt 60 000. Det blir något att skriva hem om det!

Och när det gäller läktarkultur är det något vi i Sverige faktisk är riktigt bra på. Alla som varit på ett fotbollsderby på Råsunda eller Hovet vet att svenska fans 2012 är ganska långt från ”heja grabbar friskt humör”. Vill vi ha ett UFC: Sweden 2 eller 3 så gäller det att göra ett avtryck. Tillsammans kan vi få taket (?) på Globen att lyfta. Eller vaffan, lika bra att skicka upp hela skiten i luften! Så se nu till att förbered er Sverige. Fram med flaggorna, ramsorna och ansiktsfärgen för det här är den största idrottshändelsen på svensk mark 2012. Det får inte passera obemärkt.

För er som vill engagera er finns en helt ny facebookgrupp för just detta. Klicka här, gilla och snacka ihop er! http://www.facebook.com/SvenskMmaTifo?skip_nax_wizard=true&__adt=15

Lite inspiration:

//Syk

Svensk kamsport firade av superåret 2011 med kampsportsgalan 2012 so hölls i lördags. Efter lite sång och lite dans och en hel del Stefan Sauk (Aikidoentusiasten Sauk hann med att både dra en fräckis, håna skåningar och sjunga på swahili) så var tio vinnare utsedda. vill ni veta vilka som van vad så har ni det här!

En av vinnarna på galan var Mats Nilsson som korades till årets mästare. Nilsson han inte mycket mer än vinna priset innan han också vann sin match på Strength and honor 5. Segern kom via armbar efter bara 25 sekunder. Nilsson är enligt mig en fighter redo för ännu större scener. Imponerande.

Även på jättegalan United Glory i Moskva i fredags skördades svenska framgångar när malmöfightern Ilir Latifi submitade Denis Bogdanov med en amerikana i den första ronden. Även han verkar vara redo för större utmaningar och att visa upp sig i legendariska Golden Glorys egen jättegala lär väl inte minskat chanserna för det.

I helgen var det även jättematch nere i italien då Giorgio Petrosyan och Arthur Kyshenko möttes för första gången. Den omöjlige Petrosyan visade än en gång att han är världens bäste och när motståndet för en gångs skull var av absolut högsta kvalité fick publiken se en Giorgio i absolut toppform, Det är nu över fem år sedan han förlorade i ringen.

För er som inte sett men vill se kickboxing när den är som bäst kan se hela matchen nedan!

//Syk

United Glory heter promotorn Golden Glorys nya galaformat. Ikväll går galan av stapeln i den ryska huvudstaden och med bland superstjärnor som Semmy Schilt och Jerome LeBanner hittar vi svenske Ilir Latifi som ska gå match mot ukrainaren Denis Bogdanov. Matchen blir Ilirs sjunde professionella och tredje raka utanför Sveriges gränser.

Men United Glory är i första hand en K-1-gala. Och till kvällen har man dammat av några riktiga mastodonter som fyrfaldige K-1 World GP-vinnaren Semmy Schilt och legendariska fransmannen Jerome LeBanner. Och som om inte det var nog så finns före detta hjärtpatienten och snyfthistorien Mark ”Fight shark” Miller (håll utkik på bloggen de närmsta dagarna för hela historien) med på huvudkortet mot tuffe ryssen Sergey Kharitonov.

Galan startar 14:30 svensk tid och vill man se Ilir så fightas han enligt det officiella kortet i den tredje matchen så bara att vara med från börja alltså! Stream hittar ni här! http://www.gloryworldseries.com

//Syk

Bakgårdstravestin Avesta Senap och MMA anmäldes av SMMAF (Svenska MMA-förbundet) i höstas för att ha arrangerat MMA-galor utan tillstånd från förbudet, något som är tvunget enligt lag. Nu är det alltså klart att arragören åtalas för brott mot lagen om tillståndsplikt för vissa kampsportsmatcher. Arrangören riskerar upp till sex månaders fängelse.

Att slåss är olagligt. Att påstå att någonting är lagligt bara för att ingen anmäler är fel.

MMA är lagligt. Av en rad anledningar. Det är kontrollerat, sanktionerat, medicinskt förberett och noggrant reglerat. Att brottas på gräset i någons trädgård är inte något av det här. Det är därför inte MMA det handlar om även om de använder sig av ordet. Att förbundet anmäler är därför både logiskt och riktigt.

Jag har vid flera tillfällen diskuterat vikten av en sund bild av MMA och kampsport. Osanktionerade amatörtillställningar av den här sorten är den absolut sämsta reklam MMA-sporten kan få. Bilden av MMA som organiserat våld snarare än en professionell och reglerad idrott är en bild som inte minst förbundet brottats med länge. En bild som håller på att sakta men säkert bytas ut mot någonting mer upplyst. Därför är det viktigt att detta åtalas och en linje dras mellan vad som är och inte är MMA.

Sverige är ett land där en av våra största idrottsprofiler utövade en sport som fortfarande är olaglig i Sverige. När Ingemar Johansson gick bort sörjde en hel nation. Vi mindes triumfen mot Floyd Patterson med en nostalgisk tår i ögonvrån. Ett av de största ögonblicken i svensk idrottshistoria. Samtidigt är professionell boxning över tolv roder fortfarande förbjudet i Sverige. Så konfliktfylld är svenskarnas relation till kampsport. Så tunn är linjen kampsporten balanserar på. Därför är det viktigt att alla som älskar kampsport också värnar om dess värden och legitimitet. Att banka på varandra hemma i trädgården i MMA-sportens namn gör raka motsatsen.

//Syk

Efter några veckor med stiltje i UFC-oktagonen drar cirkusen igång igen om knappt tre veckor med dunder och brak i vår kära huvudstad där Alexander Gustafsson står för huvudnumret med sin match mot Thiago Silva. Men efter denna holmgång så fortsätter UFC bjuda på godbitar.

Nyss blev det klart att allas vår Huntington beach bad boy, Tito Ortiz (han med mössan för er som följt bloggen…hrmm ja..) avslutar sin fantastiska karriär med ett möte med Forrest Griffin. De båda före detta mästarna har mötts i två klassiska fighter där båda har en split decision-vinst var. Tredje gånge gillt den här gången alltså, matchen är Ortiz sista i karriären och går av stapeln 7 juli på UFC 148.

Men dit är det förstås ganska långt och innan dess har vi flera spännande möten. Här är mina tre höjdpunkter som våren har att erbjuda (förutom UFC: Sweden)

1 Jon Jones v Rashad Evans 21 april, UFC 145. Lätt tungvikt
Världens bästa Jones ska äntligen möta den enda top-contendern han ännu inte utklassat. De före detta träningskamraterna ödslar numera inte mycket kärlek på varandra och Evans får nog räknas som den tuffaste matchen hittills i Jones korta men fantastiska karriär. En snackis har varit att flera spelbolag erbjudit sex gånger pengarna på Evans. Det är i min mening alldeles för högt. Favorit ja, men Jones är inte oslagbar och om det är någon som kan plocka ner honom är det Evans. Supermöte.

2 Junior Dos Santos v Alistair Overeem 26 maj, UFC 146. Tungvikt
En titelmatch i tungvikt är förstås alltid bland det största som finns. Overeem krossade fd. mästaren Brock Lesnar i vintras och har siktet inställt på bältet. I vägen står en hårdslående brasse vid namn Dos Santos. Den matchen kommer inte går fem ronder. UFC 146 blir dessutom ett huvudkort med BARA tungvikt. Cain Velasquez v Frank Mir är en annan höjdare på galan. Dynamit!

3 Nate Diaz v Jim Miller 5 maj, UFC on Fox 3. Lättvikt.
Vinnaren lär få en chans på titeln efter att förre mästaren Frankie Edgar fått sitt returmöte (i vänlig ordning..) mot Benson Henderson. Nate Diaz imponerade stort med sin finfina boxning mot Donald Cerrone på UFC 141 30 december 2011 och får här en intressant matchning mot den duktige brottaren Jim Miller. Kan gå åt vilket håll som helst.

//Syk

Orono Wor Petchpun har vunnit i stort sett allt som går att vinna som thaiboxare. Mästare på Lumpini-stadion i Bankok, WMC-mästare, Its Showtime-mästare och WPMF-mästare. Han har segrar över blad annat Buakaw Por. Pramuk, Yodsaenkai Fairtex och Saenchai Sor Kingstar och räknas som en av sin generations bästa thaiboxare (någon kanske minns hans seger över Warren Stevelmans på Battle of Sweden 2009). Senast han gick en match var dock 2010 och frågan är vad han sysslat med de två senaste åren.

Svaret: Han har tränat MMA.

Aldrig har MMA-sporten sett en så meriterad thaiboxare göra entré och fråga är förstås; flipp eller flopp?

Sedan 2010 har han tränat MMA på Evolve MMA med amerikanska före detta olympiske brottaren Heath Sims och BJJ-världmästarna Rafael Correa De Lima and Leandro Issa vilket ju inte kan skada. Själv säger han såhär til liverkick.com

– Före jag åkte hit och började träna gick jag och tittade på galan ONE FC och såg hur de slog och sparkade och tänkte ”det där kan jag göra, inga problem”. Sedan såg jag hur de gjorde andra saker och tänkte ”det där kan jag lära mig, inga problem”.

– Jag tror jag kan bli farlig med mina armbågar. MMA-fighters använder inte armbågarna så mycket men man måste vara försiktig med tanke på nedtagningarna som ju är annorlunda från thaiboxningen.

Orono själv hoppas få fightas för DARE hemma i Bankok men ännu är det inte bestämt vart debuter blir. Kanske kan hans tunga thaimeriter ge en biljett till DREAM eller rent av UFC? Hur som helst lär han kunna hota vilken fighter som helst i fjädervikten. Osökt drar ju tankarna iväg till ett möte mot Aldo. Hur fungerar han han mot en ÄNNU bättre thaiboxare?

//Syk

Liket lever.

Sporten som trollband miljontals människor under 2000-talets början har förklarats död en otal gånger de senaste åren. Men K-1 tungvikt går en ny vår till mötes och i helgen möttes två av de som ska göra den till en världsangelägenhet igen i galan Final Fight i Kroatien. Dessutom såg vi en riktigt tung comeback när Mirko ”Cro Cop” Filipovic efter en massa år i MMA-organisationerna Pride och UFC var tillbaka där det hela började, i K-1-ringen. Där ställdes han mot en annan legend, Ray Sefo.

Daniel Ghita är regerande mästare inom holländska organisationen Its Showtime och får anses vara världens bästa kickboxare i tungvikt. I helgen befäste han den positionen genom att knocka en av sina huvudutmanare, ukrainaren Sergej Lascenko, med en klockren huvudspark i den tredje ronden. Lascenko hade nog gärna fortsatt fightas matchen ut men i mina ögon bröt domaren i rätt läge, Ghita var för bra. Med bländande sparktekniker mot både kropp och huvud dominerade han den duktige Lascenko som ändå försökte med sin fina boxning.

Här har ni matchen i sin helhet!

På galan gjorde dessutom fightinglegendaren Cro Cop en efterlägtad comeback till sporten han lämnade för nio år sedan. I ett riktigt nostalgimöte ställdes han till den kroatiska hemmapublikens jubel mot stenhårde nya zeelädaren Ray Sefo. Visst fattas det lite i tempo jäför med Ghita – Lascenko men Cro Cop i K-1-ringen hemma i Zagreb fighandes till pubilkens ”Mirko, Mirko, Mirko..” är en lite bit fightinghistoria. Att båda fortfarande har hyffsat tryck i nävar (och i Cro Cops fall även sparkarna) gör ju heller inget. Fråga: finns det en hårdare haka än den på Ray Sefo?

http://www.youtube.com/watch?v=Feec7WyqZZE&feature=related

//Syk