Den så kallade supergruppen – med folk från Pantera/Damageplan, Mudvayne och Nothingface – var aktuell för hårdrocksfesten i Göteborg redan för några år sedan. Men i år får vi hoppas på bättre närvaro för Hellyeah, som är en av Metaltowns senaste bokningar.

Övriga nya bidrag till uppställningen i Frihamnen den 18–19 juni är brittiska Skindred, samt den svenska treklövern Katatonia, Walking With Strangers samt From This Moment.

Dessutom meddelar arrangörerna att man i morgon, onsdag den 5 maj, vid tio på morgonen släpper ett begränsat antal endagsbiljetter för 850 kronor stycket. För att snyta åt dig en sådan rekommenderas ett kvickt besök på evenemangets hemsida.

***

Landmine Marathon

Sovereign descent

Prosthetic/Bonnier Amigo

DEATH/GRIND Lyssna på Phoenixkvintettens tredje fullängdare och var beredd på att bli en smula förundrad. Kanske inte så mycket av dess uppenbara Earache-fixering – vid Napalm Death i allmänhet och Bolt Thrower i synnerhet – utan av det faktum att vomitvokalissan Grace Perry har en leverans som snyggt förenar Martin van Drunen (Hail Of Bullets med flera) med Alyssa Murry (Disrupt). Häri ligger också gruppens främsta profileringspoäng, då dess musikaliska yttring sällan skakar om din värld. Långt ifrån trist utförd, ibland riktigt träffande. Mest som en konsekvent komprimerad snyting du känner så väl igen.

Bästa spår: ”Justify the suffering”.

Under årets begivenhet i Blekinge (snart bara drygt en månad kvar!) kommer Rockklassikertältet att bjuda på underhållning av det mer volymsansade slaget.

Förutom diverse instrumentclinics kommer nämligen underhållningen där att bestå av akustiska framträdanden av de mest skilda slag.

Bland de som för en timme trampar ur distpedalen märks Pugh Rogefeldt, Conny Bloom (Electric Boys), Dan Reed, Evergrey, Warrior Soul, Bonafide, The Quireboys samt – kanske mest intressant – Tiamats ständige ledare Johan Edlund. 

Den sistnämnde kommer att avtäcka egenskrivet material på svenska, dra några covers samt repa av ett och annat Tiamat-örhänge för att hålla publiken glad och snäll. 

Obligatorisk närvaro med tak över huvudet, med andra ord.

****

Deftones

Diamond eyes

Reprise/Warner

METAL Ur tragikens aska reser sig Deftones likt fågel Fenix. Medan basisten Chi Cheng alltjämt betalar hyran i komaland efter en trafikolycka har hans bandkamrater omgrupperat styrkorna – och löst ut sitt starkaste album på länge. Med tanke på förutsättningarna är ”Diamond eyes” därför en skiva som präglas av en önskan att renodla och bevara, men också av en paradoxal längtan av att avtäcka något nytt. Som är tydlig i de ettriga riffen i ”Rocket skates”, i en The Cure-romantisk ”Sextape” eller i de partier där kompositionerna dras mot mer progressiva marker. Gnistrande, kan det ju också kallas.

Bästa spår: ”Prince”.

****

Sick Of It All

Based on a true story

Century Media/EMI

HARDCORE Man skulle ju kunna ursäkta om farbröderna önskade sitta ner en stund. Men slitvargarna reser ragg mot omvärlden, intar en tåspetsposition blott några sekunder in i ”Death or jail” och slappnar inte av innan ”Dirty money” signalerar målgång. På så sätt fungerar ”Based on a true story” närmast som en definition av allt som Sick Of It All är. En smula metal, en hel del punk och gatsmart attityd – likt en Wikipediaförklaring av begreppet New York hardcore med trasiga armbågsleder och avslitna korsband som illustrationer. Är du redan fast och frälst förstår du vad det handlar om. Ni andra kan fortsätta lyssna på You Me At Six och förbli otuffa.

Bästa spår: ”Good cop”.

**

Bullet For My Valentine

Fever

Jive/Sony

METAL Det är ju stundtals lite… mesigt. Liksom tillbakahållet av en förtretlig försiktighet som bland annat smyger sig in i balladerna ”A place where you belong” och ”Bittersweet memories” eller i en skändligt poppig ”Alone”. På tredje fullängdaren kapar walesarna alla eventuella band med sitt thrashförflutna och ställer siktet på en crossoverpublik som lika gärna handlar trasiga jeans på H&M som nagellack på Shock. Aktsamt utförda Metallica-riff pryds med Iron Maiden-harmonier och runt det hela spinns meloditrådar av sockervadd. Således är magasinet fulladdat med målgruppsriktig ammunition, som dock mer liknar knallpulverpuffar än riktigt skarpa skott.

Bästa spår: ”Dignity”.

I elfte timmen har minifestivalen på Mosebacke på torsdag den 29/4 drabbats av inte mindre än tre inställda spelningar. Utgår gör Blackshine (skadad trummis), Coercion (avhoppad bandmedlem) och Trident (skadad trummis).

Dessa tre ersätts emellertid av inte mindre än fyra akter (Demonical, Scourge, Circle Of Chaos samt Human Desolation). Första band på scen redan klockan åtta på kvällen, så se till att dyka upp i tid.

För ytterligare detaljer om biljetter och liknande hänvisar jag till blogginlägget i ämnet längre ner på sidan.

Hittade den här lilla rackaren i en av mapparna på skrivbordet och insåg att jag aldrig slängde upp den när skivan var aktuell för ett par månader sedan. 

Och det är ju dumt. Om jag nu ska ”jobba” utan ersättning så får jag ju i alla fall se till att skiten publiceras på ett eller annat sätt.

Så, under devisen ”bättre sent än aldrig”, här följer min högst subjektiva redogörelse över Dommins debutalbum (släppt den 3 februari).

**

Dommin

Love is gone

Roadrunner/Warner/ADA

GOTHMETAL Att namngivande Kristofer Dommin kan sin topplistesneglande mörkermetal är mer ett konstaterande än kritik som sådan. 

Med en ganska trygg position mellan Type O Negatives blodiga läppar, Danzigs diaboliska polisonger och Depeche Modes arenaskrev är debutmässan också ett album som plockar många russin till kaksmeten.

Resultatet är därmed långt ifrån oävet, men då dramatiken också hålls på en relativt tillbakahållen nivå är det få inslag som får nackhåren att resa sig på allvar.

Och dessutom är det ledsamt att gruppens ovanligt lyckade tolkning av Cutting Crews ”(I just) died in your arms tonight” bara finns med på lyxutgåvan.

Bästa spår: ”My heart, your hands”.

Som många av er säkert har noterat så pågår det en hätsk fajt uppe i norr mellan Getaway Rock i Gävle och Rockweekend i Söderhamn. Mer om detta går att läsa här.

På grund av denna artikelpublicering har Rockweekends samordnare Martinus Eriksson skickat ut följande förtydligande/utveckling till medlemmarna i festivalens Facebookgrupp:

”AB har dock felciterat, det handlar inte om att det är samma datum. Vi hävdar att dom brutit mot ett kontrakt som har upprättats mellan oss. Dessutom så hävdar festivalen i Gävle att dom släppte sin festival först, vilket också är felaktigt.

11 november meddelade vi att RW blir 8-10/7.

14 dec på eftermiddagen släpptes det att det blir en festival i Gävle. Samma dag innan lunch släppte vi Deep Purple, inget band man bokar in och släpper under en förmiddag eller hur

Vi hoppas kunna berätta hela historien för er så snart vi tillåts!”

Mer förvecklingar lär följa. Och rapporteras då på ett eller annat sätt.

Haparandakenneln har offentliggjort första singeln från sitt andra album, en liten sansad sak som heter ”Världsherravälde”, via Aftonbladets finfina nätsida.

I videon, regisserad av hudfantasten Bingo Rimér, ses ”Paradise hotel”-kända Jackie Ferm bli jagad av bandets bitiga medlemmar till tonerna av Rammstein-estetisk industrimetal.

Om detta ger mersmak så kan du i kväll kolla in Raubtier på Klubben i Stockholm, där bandet spelar på radiokanalen Bandits all ages-kväll.

Och sen blir det till att vänta ännu lite till, tills trions nya skiva (mixad av Peter Tägtgren) släpps efter sommaren.

För er som inte tycker att det räcker med eldfirande och folkölsdrällande på stan för att fira vårens ankomst så bjuder David ”Dake” Isberg via sin Club Iceberg på en riktigt het uppvärmning.

Nästa torsdag blir det nämligen death metal så det räcker och blir över på Mosebacke i huvudstaden, då hela fem band av skiftande rutin bjuder upp till headbanging och skörlevnad från klockan 20.00.

På scen står Interment, Coercion, Spazmosity, Blackshine samt Trident (som består av folk som känns igen från bland andra Dissection, Necrophobic och Soul Reaper och som är aktuellt med utmärkta albumet ”World destruction”) och alla över 18 år som har några hundralappar över sägs vara välkomna.

Biljetter fixas för 150 kronor plus serviceavgift från Tickster samt Mosebacke.

**

Darkthrone

Circle the wagons

Peaceville/Playground

METAL/PUNK I teorin är duons chosefria inställning till musikskapande en frisk fläkt i dagens annars så välkalkylerade metalklimat. 

Närhelst andan faller på samlas Fenriz och Nocturno Culto ute i skogen, riggar upp instrumenten, trycker ur sig ett par låtar  och när dessa är många nog så är ett nytt Darktrone-album redo för allmän beskådan. 

Under dessa förutsättningar är gruppens femtonde fullängdare förväntat slapp, spontan och lika kvalitetskontrollerad som Lidls grönsakssortiment. För det är verkligen så, att hur mycket jag än vill rusa i väg och hävda att ”Circle the wagons” är Norges tuffaste exportprodukt sedan Anti Swedens jeans så drar realisten i mig allt som oftast i handbromsen. Och det har inte så mycket med det slafsiga framförandet att göra som med att låtarna i sig inte håller någon vidare klass. Det finns bärkraftiga riff och bra grundidéer i nästan varje spår, men dessa goda uppslag slarvas ofta bort i ostigt sjungna kompositioner som snarare väcker frågetecken än ger några egentliga svar.

För mer hållbar underhållning rekommenderas då i stället Fenriz Myspaceblogg, där han iklär sig rollen som ambassadör för spridandet av god/ond metal och punk som mer bygger på känsla än på modern perfektion. Och det är ju – även i praktiken – helt hedervärt.

Bästa spår: ”I am the graves of the 80’s”