AOR-gunstlingarna från Upplands Väsby har tvingats skjuta upp släppet av album nummer två, ”Freedom rock”, en dryg månad till den 12 maj.

Detta för att skivbolagen önskar en synkroniserad release i både Japan och Europa.

Singeln ”Beg, beg, beg” kommer emellertid att släppas i en begränsad upplaga på Sweden Rock-kryssningen den 8 till 9 april.

– Vi vill självklart vara där själva för att festa med alla dem som bokat kryssningen för vår skull och vi hoppas att de liksom oss har tålamodet att vänta några veckor på albumet, hälsar HEAT:s Jona Tee.

Övriga medverkande på Sweden Rock-kryssningen är Death Angel, Primal Fear, Tony Martin (ex-Black Sabbath), Abramis Brama samt småkultiga The Devil’s Blood.

Det till USA utvandrade sleazegänget från Falkenberg meddelar via sin MySpacesida att det nu är en sångare fattigare.

Detta sedan frontmannen Lizzy DeVine beslutat att lämna bandet.

”Det har varit en galen resa och jag gillade varje sekund av den. Men jag måste gå vidare och låta bandet växa. Jag har gjort mer än vad jag någonsin hade kunnat drömma om med det här gänget, men nu är det dags för nya äventyr”, skriver DeVine i ett uttalande.

De kvarvarande medlemmarna Nicki Kin (gitarr), JP White (bas) samt trummisen Jacki Stone ämnar dock fortsätta verksamheten och söker därför en ny frontman.

”Vi letar efter en ung, hungrig och aggressiv röst till bandet. Någon som är som vi. Om du tror att du är rätt man – antag utmaningen”, skriver trion.

Gruppen är så säker på att inom kort kunna säkra en ny mikrofonsvingare att de planerade Sverigedatumen i Falkenberg den 24 april samt i Stockholm på valborgsmässoaftonen ska bli av som planerat.

I huvudstaden uppträder Vains Of Jenna på festivalen Stockholm Rock Out. Övriga band som är bokade till evenemanget är som en våt dröm för varje seriös hårspraysmissbrukare med smak för spandex. På gästlistan står partyglada band som Slaughter, Kix, Great White, Steelheart och Keel. För att nämna några få.

Festivalen äger rum i Gamla Tryckeriet i Alvik, strax utanför tullarna.

Mer info om tilldragelsen: Här.

Biljetter: Här.

Det börjar bli allt svårare att hitta någon riktigt hållbar orsak att hålla sig ifrån Gävle helgen 8–10 juli.

Speciellt då festivalens nya värvningar, som offentliggörs om en timme, innefattar The Crown, DevilDriver, The Haunted, Raised Fist samt Refused/Step Forward-relaterade punkplutonen AC4.

Bland de nya bokningarna märks även Crazy Lixx, Snakestorm, Amy’s Ashes, Dreamland och Amaranthe. De får nämnda helg spelsällskap av bland andra Megadeth, Motörhead, Cavalera Conspiracy, Europe och Exodus.

Mer info på hemsidan.

Smärta. Krig. Knark. Och Borlänge.
I sommar förenar en viss Seattlegrupp allt detta i ett exklusivt Sverigebesök på Peace & Love-festivalen.
Dags att dyka djupt i lort du faktiskt inte vill tvätta bort.

När: September 1992.
Var: Seattle, USA.
Varför: Det finns ett mörker som är svartare än natten. Som känns så förtvivlat, bottenlöst och samtidigt så vackert att hjärtat går i bitar.
”Dirt” är till stora delar ett desperat ångestskrik från Layne Staleys drogdimmiga inre, och därför fullkomligt omöjligt att värja sig mot. Sällan har så mycket självhat och resignation förpackats i ett och samma masskonsumtionspaket, vilket gör skivan till en fysisk upplevelse som gränsar till det outhärdliga.
Men, melodierna… Gosse, melodierna.
I skarven mellan Jerry Cantrells mollstrukna harmonier och frontmannens nerviga leverans uppstår en magisk laddning som bara kan förklaras med titlar som ”Them bones”, ”Rooster”, ”Junkhead” och ”Would?”.
Vi vet alla hur det sedan gick. Den 20 april 2002 slog polisen sig in i Staleys lägenhet och hittade honom då död omgiven av diverse drogattiraljer. Sångaren hade tagit sin sista sil två veckor tidigare, bara 34 år gammal.

Spåret ”Would?” är tillägnat Mother Love Bones sångare Andrew Wood, som dog av en heroinöverdos i mars 1990.

** (två plus)
Airbourne
No guts, no glory
Roadrunner/Warner/ADA
HÅRDROCK Att gruppen bygger sin repertoar på AC/DC:s samlade verk är ingen kritik i sig. Bara ett konstaterande och en garanti för att rocken principfast serveras rykande het och med mycket riven testosteron på toppen. Det är sån där musik som funkar så bra live. Men som ändå blir rätt trist på skiva. Speciellt då materialet, skrivet på den pub där bandet gjorde sitt första gig, fullkomligt sprutar över av alkoholstinn energi som får reptilhjärnan att vilja väsa av pur förtjusning. En stund i Airbournes sällskap blir därför aldrig riktigt tråkig. Bara en föga finessrik holmgång som sällan blir lika precis som förebildernas.
Bästa spår: ”Raise the flag”.

*** (tre plus)
Treat
Coup de grace
Frontiers/Universal
ROCK/AOR Man kan kalla prestationen så smått imponerande. Att verkställa en fullängdscomeback efter 18 år med såväl sound som kvalitet intakt är en raritet, som Treat slungar fram likt ett trumfkort. Refrängpilarna träffar som om hjärtat vore tonårsgenerat på nytt, lagomriffen övertygar och utrymmet för ljudmoderniteter är tacksamt nog begränsat. Ändå missar den nådastöt som titeln hänvisar till målet. Kanske för att ”I’m not runnin’” och ”Roar” låter som de schlagerbidrag The Poodles ännu inte har revirmarkerat eller för att utförandet ibland är lite väl försiktigt. Och då kan man faktiskt sakna en aning mer ”scratch and bite”.
Bästa spår: ”Tangled up”.

+++

O-kult

O-kult

Eel Egg/Sound Pollution

ROCK Begåvade huvudstadsbandet följer upp förra årets uppskattade singel ”Tonight” med ett nytt knippe serenader som smakar natt. Jag uppskattar speciellt när gruppen söker andra vägar än den mest upptrampade gothrockstigen, som i dramatiskt laddade ”King of voodoo rock n’ roll” eller mer tempofyllda ”Ghost ship”, men även de mer förväntat mysdystra spåren ”Raven sky” och ”City of sin” visar att kvartetten har potential att uträtta storverk.

Ett givet alternativ då den nyanlända vårsolen känns aningen för munter.

Bästa spår: ”King of voodoo rock n’ roll”

Det är bara att gratulera Malmöbandet, som i dagarna har säkrat utlandskontrakt med Roadrunnerettiketten On Fire. 

Avtalet gäller fem album, vilket innebär att det lär storsatsas på gruppen under lång tid framöver.

– Royal Republic har allt som krävs för att slå igenom internationellt, kommenterar A&R-veteranen Wolfgang Funk, som står bakom On Fire, signingen.

– De är karismatiska, de är fantastiska live och de har ett debutalbum som är helt fullspäckat med hits. Deras namn kommer att höras över hela kontinenten i år, lyder följande lovord.

Nyfiken på hur huvudstadens groovemaskins nya material låter?

Ja, det förstår jag.

Men du behöver faktiskt inte vänta ännu en månad, då gruppens första album sedan 1994 års ”Freewheelin’” släpps. Utan redan nästa söndag ämnar Conny Bloom och pojkarna framföra sina färska kompositioner på Rival i hemstaden.

Vore på något sätt dumt att missa.

Utan att överdriva kan man säga att det rasar in nya attraktioner på sommarens festivaler.

Metaltown (Göteborg 18–19 juni) presenterar inte mindre än tio nya akter, av skiftande rang och kvalitet. De nya bokningarna innefattar Coheed & Cambria, Amon Amarth, Hatebreed, The 69 Eyes samt gamle Korn-gitarristen Brian ”Head” Welch. För en komplett uppdatering, besök hemsidan. 

Även Sweden Rock (Norje 9–12 juni) har fortsatt sin presenationsparad med bland andra Steelwing, utmärkta thrashensemblen F.K.Ü, Dundertåget, Michael Monroe, Winger samt Sator. Dessutom har en utökad version av speldagsordningen presenterats på hemsidan.

Passande lyssning?

Så klart Sators finfina ”I wanna go home” från ”Headquake”-skivan.

Sitter just och rippar ner Sick Of It Alls diskografi till iPoden, när det slår mig vilken fantastiskt underhållande video gruppen gjort till låten ”Step down”.

Ni som förstår humorn förstår den. Ni andra kan skita i det.

Men, då tar vi och kollar lite va?