Rocktrion, härstammande från länet Ayrshire i sydvästra Skottland, gillar Hårdrocksbloggen och dess läsare. Det kan tyckas vara ett omotiverat självhävdande påstående så här på fredagmorgonen, men detta bröstspännande är icke desto mindre korrekt.

Det här är nämligen andra gången i år som Biffy Clyro öppnar generositetsbörsen och bjuder in till exklusiviteter. Senast det begav sig, i februari, firade gruppen releasen av dubbelskivan ”Opposites” och två Sverigekonserter genom att bjuda några läsare på gratis entré till gigen i Göteborg och Stockholm (det sistnämnda var väldigt trevligt och svettigt på ett fullsatt Berns).

Vad sägs om att vi tar och toppar det erbjudandet lite?

Ganska så ”hurra”, får jag hoppas.

I samarbete med Live Nation kan jag nämligen i dag erbjuda en så kallad meet-and-greet med bandet, strax före dess gig på Arenan i Stockholm nu på onsdag, den 6 november. Det innebär att en tävlande får ta med sig en vän (biljetter för båda ingår om sådana inte redan finns) till Fryshuset och skaka tass med Simon Neil och tvillingarna Johnston strax innan de äntrar scenen. Och som en extrabonus slänger vi med ett exemplar av senaste studioskivan i lyxig cd/dvd-utgåva. Bara för att vi vill. Och för att vi kan och har möjlighet.

Ren formalia: Jag vill ha ditt svar senast nu på måndag morgon, den 4 november. Så fort jag har checkat in på jobbet efter helgvilan, så nära nio det är möjligt, stänger jag tävlingen och drar en vinnare. En person som är klurig nog att pricka in rätt svar på följande fråga:

Biffy Clyro är inte direkt kända för att slänga sig med coverversioner i onödan. Det går emellertid att hitta en viss rapmetallåt, i original släppt 1992, i akustisk liveversion på skiva. För att kamma hem tävlingen vill jag därför veta vilken grupp och låt det handlar om. Som gjorde originalinspelningen alltså.

Klura på svaret och plita ner det i ett mejl döpt till ”Saken är Biffy!” till mig på adressen mattias.kling@aftonbladet.se senast ovan angivna datum. Av rent logistiska skäl behöver du även uppge namn, adress och telefonnummer så att Live Nation kan styra upp mötet utan att behöva blanda in mig.

Som alltid – lycka till.

Efter den gnistrande ”Diamond eyes” och ett par därpåföljande minst lika luminösa Sverigegig (minns de fantastiska framträdandena på Getaway Rock och Arenan för två år sedan) är Sacramentos stoltaste alternativmetalensemble i höst aktuell med nytt material.

Redan?

Ja, faktiskt.

Efter att under 2000-talet skyndat långsamt – med rejäl tilltagen studiofrånvaro mellan exempelvis ”White pony” och 2003 års självbetitlade utgåva och därefter hela fyra års väntan mellan ”Saturday night wrist” och ovan nämnda 2010-släpp – tycks den relanserade gruppen ha kommit in i ett så kallat kreativt flow.

Det innebär att kvintetten redan den 13 november ämnar avtäcka fullängdare nummer sju, kallad ”Koi no yokan”. Skivan är likt sin föregångare producerad av Nick Raskulinecz (Rush, Foo Fighters, Stone Sour, Death Angel med flera) och presenterar elva nya spår, varav smakprovet ”Leathers” går att ta en tugga av nedan. Och som frontmannen Chino Moreno berättar i en intervju med Noisecreep är anledningen till den förhållandevis korta pausen mellan 2010-talsutgåvorna med att truppen har varit tvungen att skärpa sig och omvärdera sin skapandeprocess efter förlusten av basisten Chi Cheng (som tidigare i år lämna sjukhuset efter den svåra bilolycka som drabbade honom i november 2008):

– Vi har förstås tagit oss igenom en ganska så tuff tid och vårt mål var att renovera allt vi har åstadkommit. Det kändes som att vi hade mycket att bevisa. Tidigare har det tagit så lång tid mellan våra skivor, vi har kämpat med inre slitningar och utgåvorna tenderade att bli snarare ihopplockade i stället för skapade som en grupp. Nu hade vi fler låtar än någonsin (att välja mellan), massor av idéer.

Så här ser låtlistan ut för den kommande plattan:

1. Poltergeist

2. Romantic dreams

3. Leathers

4. Swerve city

5. Entombed

6. Graphic nature

7. Tempest

8. Gauze

9. Rosemary

10. Goon squad

11. What happened to you

Jodå. Recension lämnad och muntligen kortad så att den passar på tilldelat utrymme. Så det blir en anmälning i morgon på Children Of Bodoms gig på Arenan i tidningen som ligger nytryckt i butikerna om några timmar.

Förvänta er ingen pluskarneval, dock. För det där var inte bra. En oväntat loj leverans av en grupp som alltid brukar sköta sig.

Och då pratar jag inte om praktfiaskot i början, då ljudsystemet begick harakiri och skar sönder sig själv direkt efter introt. Denna faddäs spelade gruppen faktiskt bort rätt proffsigt och det blev ju ett gig i alla fall.

Men resten av spelningen … Nja. Jag säger nja. Med extra stor tveksamhet.

Exakt hur detta formuleras i recensionsform blir snart offentligt. Fram till dess en setlist, så som jag minns den (antecknade inte låt för låt med benhård koncentration):

1. Not my funeral

2. Bodom beach terror

3. Needled 24/7

4. Ugly/Roundtrip to hell and back

5. In your face

6. Living dead beat

7. Children of Bodom/Hate me!

8. Blooddrunk

9. Shovel knockout

10. Angels don’t kill

11. Follow the reaper

12. Downfall

Extranummer:

13. Was it worth it?

14. Hate crew deathroll

Och så – några filmklipp.

Som också blir min natthälsning till er. Dags för mig att sluta de ljusblå och vila i några timmar. Har hört att de önskar ha min närvaro på redaktionen i morgon också.

Det må inte vara den inofficiella finska nationaldagen – också känd som skärtorsdag. Men denna vecka, den 24 mars, är det dags för några skarpa liedrag på Arenans scen.

Besöker huvudstaden gör då albumaktuella Children Of Bodom, vars senaste alster ”Relentless, reckless forever” nyligen fick tre glada om än inte helt övertygade plus av undertecknad i Aftonbladet, tillsammans med landsmännen i Ensiferum och svenska Machinae Supremacy.

Låter som obligatorisk närvaro, tänker du?

Det kan vi väl fixa, säger jag.

Tillsammans med arrangemangsansvariga Live Nation har jag nöjet att kunna bjuda tre bloggläsare på gratis entré till evenemanget. Och, som om detta inte var nog. Dessa får även ta med sig en polare till giget.

Japp. Så schyst är jag.

Eventuell vinst kräver emellertid en liten motprestation. Som går ut på att du langar i väg ett mejl döpt till ”Children Of Bodom-tävling” mig på mattias.kling@aftonbladet.se, uppger ditt fullständiga namn så att det kan hamna på listan vid vinst och dessutom svarar på följande fråga:

På senaste skivan ligger covern ”Party all the time” som bonusspår – vilken superkänd Hollywoodstjärna har gjort originalet?

Alltså: Mejl med rätt dopnamn. Ditt korrekt stavade för- och efternamn. Svar på frågan. Mejlas till mig.

Hur simpelt som helst. Så, se till att detta följs. Den minsta avvikelse innebär omedelbar diskning.

Senast torsdag morgon klockan 09.00 vill jag ha bidraget. Sen är det stängt och igenbommat.

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Det gäller oss alla – och tydligen även sångerskor i Hollands största symfonimetalexport Within Temptation.

Utan att ha planerat det så går gruppens frontkvinna Sharon Den Adel och dess gitarrist Robert Westerholt i väntans tider med sitt tredje barn. Total familjelycka stundar med andra ord, men det får också konsekvensen att den planerade konserten på Arenan i Stockholm den 9 mars 2011 skjuts på framtiden.

Men fansen kan trösta sig med att nämnda gig i stället äger rum den 27 oktober i samma arena. Plus att gruppen lägger till ett framträdande i Sverige (Trädgårn i Göteborg kvällen före).

Redan köpta biljetter till spelningen på Arenan gäller även på oktobergiget, alternativt återlöses senast den 27 december. Plåtarna till giget i Göteborg släpps på måndag den 29 november via exempelvis Live Nations hemsida.

Deftones Chino Moreno på Getaway Rock. (Foto: Jerker Ivarsson)

Coheed & Cambrias Claudio Sanchez på Metaltown. (Foto: David Johansson)

Den 29 november är ett datum att komma ihåg för alla vänner av finsmakarmetal av det såväl emotionella som progressiva slaget.

Då möts nämligen Kalifornien och New York på Arenan i Stockholm i en väldigt spännande uppställning.

Både Coheed & Cambria och Deftones följer upp sina festivalgig på svensk mark i somras med en inomhusspelning som lär bli av det mer minnesvärda slaget.

Claudio Sanchez och hans mannar besökte för några månader sedan Metaltown-festivalen i Göteborg. Ett trevligt gig, helt klart, även om de snirkliga låtstrukturerna inte riktigt fick rätt skjuts i eftermiddagssolen. Tre plus blev i alla fall betyget i Aftonbladet, recensionen kan ni läsa här.

Bättre lyckades då Deftones, på besöket på Getaway Rock i Gävle. Speciellt imponerades jag av frontmannen Chino Morenos återfunna energi och delade gladeligen ut fyra plus i min anmälning.

Biljetterna till vinterns dubbelmacka finns att köpa nu via Live Nation eller Ticnet (telefon 077-170 70 70).

Så, då var recensionen lämnad till en styck redaktion. Lär nog få ett och annat surt tonårsmejl i morgon, men sådant får man räkna med. Skulle inte vara första gången, och inte heller sista.

I alla fall.

Så här var repertoaren i kväll, med reservation för eventuella namn på pausstycken och sedvanliga felhörningar.

1. Escape

2. Night of the hunter

3. Attack

4. Vox pupuli

5. From yesterday

6. A beautiful lie

7. This is war

8. 100 suns

9. A modern myth

10. Capricorn (A brand new name)

11. The kill

12. Closer to the edge

13. Search and destroy

14. The fantasy

Extranummer:

15. Kings and queens

Bjuckar även på en egenfilmad video med allsångsfesten ”Attack”. 

Enjoy.

Efter att ha spikat Klubben får Virginiatruppen – och dess publik – mer utrymme under spelningen i Stockholm den 5 mars. 

Ny spelarena blir i stället ett par våningar upp, i avsevärt mer rymliga Arenan. Köpta biljetter till spelningen gäller, och fler kommer släppas på fredag klockan 09.00.

Förutom Lamb Of God uppträder även Job For A Cowboy, August Burns Red samt Between The Buried And Me. Det är ett hårt paket, det.

Tydligen har de ännu inte hittat in på Aftonbladets hemsida. Så då tar vi och kör dem här i stället, i ärliga råtextsversioner.

Mosh!

+++

Hatebreed

Arenan, Stockholm.

Bäst: Avrundande ”Destroy everything” skulle kunna blåsa bort Södra Hammarbyhamnen från kartan.

Sämst: ”Doomsayer” sladdar rakt in i en bastyngd ljudvall.

Mycket handlar om de stunder då energin blir övermäktig. 

Som då en bandanaekiperad Jamey Jasta initiererar spelningens första circlepit i och med ”Proven”. Som när ”This is now” får en rungande respons eller som då min gode vän Trebarnspappan överger den valda sidopositionen till höger om scenen och kastar sig in i havet av sprattlande armar och ben. Vilket ändå händer två gånger.

Det är sådana stunder Hatebreeds kärnfulla balansgång mellan vältatuerad hardcore och Viagraerigerad metal upphör att vara underhållning och mer närmar sig en öppen arena där alla är välkomna att delta.

Iklädd en mycket passande kvintettkostym går Connecticutgruppen också verkligen in för att dess 45 stramt hållna minuter ska vara en parad av sådana ögonblick. Vilket den lyckas med på ett förtjänstfullt sätt. Med tanke på uppvärmningsstatusen är repertoaren tämligen publikfriande, med de mest berömda styckena från ensemblens fyra senaste album som stomme i ett set som mer riktar sig till de breda lagren än smeker de riktigt inlyssnade medhårs. 

Som positionsupplägg strax före huvudbandet är det så klart helt förväntat och rätt, men gör också att exempelvis världens bästa ”Facing what consumes you” eller ”Divine judgement” får utebli.

Men det innebär också att energin bara drabbar med en styrka som är emotsedd och god nog. Och en smula för sällan överväldigande.

Mattias Kling

+++

Machine Head

Arenan, Fryshuset

Det måhända blygsamma betyget här ovan grundar sig mest på en känsla av mättnad. För efter den treåriga procession som följt på senaste albumet ”The blackening” har Machine Head varit ett stående inslag i den svenska liverepertoaren, vilket gör att även en utökad föreställning känns rätt reprisartad.

Ändå är det fyra superproffs som kopplar greppet med ”Clenching the fists of dissent”, skickar fram en bastuhet ”The blood, the sweat, the tears” och rusar skiten ur ”Aesthetics of hate”. Men förnimmelsen av exklusivitet är svårfångad och därmed sänks också helhetsintrycket ett snäpp.

Mattias Kling

Den kanadensiska powerpunkiga kvartetten firar karriärens hittills starkaste platta – Brendan O’Brien-producerade ”III” – med två spelningar på blågul mark i februari. Fredag den 5 februari bjuder Ben Kowalewicz (sång), Jon Gallant (bas), Aaron Solowoniuk och gitarristen med den hårresande frisyren Ian D’Sa upp till dans och allsång i Lisebergshallen i Göteborg. Dagen efter är det Arenan i Stockholm som står på programmet.

Biljetterna släpps den 30 november via Ticnet.

Senaste singeln från ovan nämnda album heter ”Rusted from the rain”. Ta och spana in videon nedan, vet jag.