Fem fräcka låtar från kommande skivor

THOUGHTS LIKE HAMMERS (Enslaved)
En åra, ett bredsvärd – och en förkrossande träffsäker postblacksnyting som vare sig skyr sludge eller prog.

http://www.youtube.com/watch?v=fJ1TAuPHH7A

MISFORTUNE TELLER (Down)
Den så kallade violetta ep:n, först ut i en tänkt kvartett, är skramligt lo-fi. Oborstad likt en potatis direkt ur jorden, bombastiskt som en gryningsräd och lika åbäkig som en gaffeltruck.

BETWEEN BELIAL AND SATAN (Satan’s Wrath)
Metal Blades senaste fynd bjuder på arkeologmangel som förenar death, black och thrash på ett sätt som smakar Possessed. Satans gott, det.

LOVELESS (Vision Of Disorder)
En påminnelse om att antika moshmetalcoredogmer à la ”Imprint” låter minst lika studsvärdigt i återförenad prakt. Comebackalbumet släpps den 21/9. Väl värt att vänta på.

GONE SOVEREIGN (Stone Sour)
Noll postgrunge och i stället desto mer dubbelkaggesmatter. Corey Taylors/Jim Roots vänsterprassel tydliggör att en uppåtgående kvalitetskurva då rakt inte tycks brytas å det närmaste.

Bonusspår för bloggen:

VIKING DEATH MARCH (Billy Talent)
Så som det skulle te sig om Green Day fick för sig att tolka ett tidigt Manowar-stycke. Fast med en text som önskar förmedla något tankeväckande.

Sitter just och lyssnar på mitt förhandsexemplar av ”Audio secrecy” – recension på fredag i Aftonbladet – då det plingar till i brevlådan.

Och, ja. Se där. Nog blir det lite Stone Sour i Sverige i höst också.

Den 18 november intar bandet, vars mest kända medlemmar är Slipknots Corey Taylor och Jim Root, Arenan i Stockholm. Supporten kommer från amerikanska superbandet Hellyeah, där vi hittar medlemmar från Pantera/Damageplan, Mudvayne och Nothingface.

Biljetterna till evenemanget släpps nu på torsdag, den 2 september.

Stone Sour besökte senast Sverige i juni, då en lunchkonsert på Sweden Rock genomfördes. Jag recenserade framträdandet och delade ut tre vänliga plus med bland annat följande motivering:

”Scenrutinen från huvudsysslan sitter i ryggraden, och även om stämningen med publikfriande dryckeslekar och avslappnat mellansnack är avsevärt mer uppsluppen än i vanliga fall så känns sångaren hemtam i de yviga scengesterna.”

Kommer Corey Taylor återigen att hetsa publiken till att dricka öl så fort han säger ”fuck” (och det är ofta det) även i en baskethall nära Gullmarsplan i Stockholm?

I november har vi svaret på den frågan.