Rocktrion, härstammande från länet Ayrshire i sydvästra Skottland, gillar Hårdrocksbloggen och dess läsare. Det kan tyckas vara ett omotiverat självhävdande påstående så här på fredagmorgonen, men detta bröstspännande är icke desto mindre korrekt.

Det här är nämligen andra gången i år som Biffy Clyro öppnar generositetsbörsen och bjuder in till exklusiviteter. Senast det begav sig, i februari, firade gruppen releasen av dubbelskivan ”Opposites” och två Sverigekonserter genom att bjuda några läsare på gratis entré till gigen i Göteborg och Stockholm (det sistnämnda var väldigt trevligt och svettigt på ett fullsatt Berns).

Vad sägs om att vi tar och toppar det erbjudandet lite?

Ganska så ”hurra”, får jag hoppas.

I samarbete med Live Nation kan jag nämligen i dag erbjuda en så kallad meet-and-greet med bandet, strax före dess gig på Arenan i Stockholm nu på onsdag, den 6 november. Det innebär att en tävlande får ta med sig en vän (biljetter för båda ingår om sådana inte redan finns) till Fryshuset och skaka tass med Simon Neil och tvillingarna Johnston strax innan de äntrar scenen. Och som en extrabonus slänger vi med ett exemplar av senaste studioskivan i lyxig cd/dvd-utgåva. Bara för att vi vill. Och för att vi kan och har möjlighet.

Ren formalia: Jag vill ha ditt svar senast nu på måndag morgon, den 4 november. Så fort jag har checkat in på jobbet efter helgvilan, så nära nio det är möjligt, stänger jag tävlingen och drar en vinnare. En person som är klurig nog att pricka in rätt svar på följande fråga:

Biffy Clyro är inte direkt kända för att slänga sig med coverversioner i onödan. Det går emellertid att hitta en viss rapmetallåt, i original släppt 1992, i akustisk liveversion på skiva. För att kamma hem tävlingen vill jag därför veta vilken grupp och låt det handlar om. Som gjorde originalinspelningen alltså.

Klura på svaret och plita ner det i ett mejl döpt till ”Saken är Biffy!” till mig på adressen mattias.kling@aftonbladet.se senast ovan angivna datum. Av rent logistiska skäl behöver du även uppge namn, adress och telefonnummer så att Live Nation kan styra upp mötet utan att behöva blanda in mig.

Som alltid – lycka till.

Det är ju inte utan att det är lite skakigt och nervöst så här blott dagar före skarpt läge.

Detta är inte helt obefogat. Vis av erfarenhet har jag nämligen lärt mig att världspremiärer sällan brukar vara helt smidiga. Vare sig det handlar om uruppförandet av en föreställning, en liveshow eller – en festival. Det spelar liksom ingen roll om arrangörerna torde vara riktiga proffs i sammanhanget, efter att ha klampat runt i dåligt preparerade gyttjepölar på ett regnsjukt Sonisphere i Stockholm för tre år sedan eller fått halsbränna av alla barnsjukdomar under Metaltowns premiärår i Hisingespenaten 2011 finns det därför en mental beredskap för att dygnen nere i Norrköping kan bli lite hur som helst.

Märk väl, detta icke grundat på någon misstro mot vare sig nu hovhållande FKP Scorpio, Live Nation, Kulturbolaget eller någon annan arrangör. Jag är medveten om att det tar tid innan rutiner sätter sig, innan volontärer och övriga festivalanställda riktigt finner sina roller. Speciellt med ett event som troligtvis i det nu aktuella fallet, mycket talar för det, redan under första året lockar 50 000 människor till en och samma yta.

Jag är medveten om att alla gör vad de ska. Eller i alla fall så gott de förmår utifrån de förutsättningar som ges. Men trots detta finns det ju en risk för att saker och ting inte går som planerat – utan i stället käpprätt åt skogen.

I Bråvallas fall ser jag ett svart orosmoln på himlen. Och nej, det handlar inte om de väderleksrapporter som talar om ett stadigt strilande under onsdagen följt av ett mer avslappnat småskvättande under de följande dagarna. Värre är den busstrejk som innebär att spårvagnarna i Norrköping står stilla från och med i går.

Vilket närmast isolerar festivalområdet i stadens ytterkanter från dess centrum när det gäller allmäna kommunikationer. Eller som Östgötatrafikens trafikoperativa chef Mattias Näsström förklarade det för Norrköpings Tidningar:

– De (besökarna) kommer att vara tvingade att gå till och från Bråvalla.

Hårda papper med extra mycket sand, med andra ord. Och ett läge som med ens kan förvandla förhandssuccén till ett riktigt kaos. Minns bara hur det var på Metaltown för två år sedan, då utelovade bussar i sista stund drogs in och den större delen av festivalpubliken fick se sig strandad på Hisingen mitt i natten.

Då var det riktigt illa. Folk som i desperation försökte slita upp bildörrar. Som gick i stora klungor på en dåligt upplyst väg. Folk som grät, frös och svor – att aldrig återvända till festivalen. Vilket de säkert inte heller gjorde, vilket innebar att evenemanget förra året också tappade 10 000 besökare.

Vi får hoppas att parterna i busskonflikten når en snar lösning. För FKP Scorpio, för banden, för alla volontärer som sliter häcken av sig – och inte minst för publiken.

***

Men om vi nu bortser från domedagsscenariot ovan, som när detta skrivs likväl är en rimlig realitet och i stället vänder fokus mot musiken så finns det desto fler anledningar att se ljust på de närmaste dagarna.

Det är tydligt att FKP Scorpio tagit i från fotknölarna när det gäller bokningarna, vilket också har gett oss ett metalutbud som känns bekant men ändå en smula upphetsande.

För ett par veckor sedan listade jag fem tänkta höjdpunkter i Aftonbladet Hårdrock! – ett urval som får funka även i dag. Som en slags guide inför det som inte bör missas inom festivalens mer strängsprängande program. Som några tips så här inför själva premiären i övermorgon.

Neurosis, Red Stage, fredag 01.35

Det Oaklandgruppen gör är egentligen själva motsatsen till festivalyrsel. Det är musik som målar upp en karg ljudkuliss, som bildsätts av meditativa projektioner och som faktiskt, en skivtitel konstaterar just det, är en fiende till solen själv. Personligen förväntar jag mig magi. Postmetalliskt rangnaröksmalande i fyra nyanser av grått.

Rammstein, Blue Stage, torsdag 23.00

Achtung! Troligtvis kan du inte missa tyskarnas pyroteknikbombardemang ens i grannkommunen, än mindre i dess absoluta närhet. De musikaliska svackor gruppen har, och de är många, väger den alltid upp med en show så vansinnigt prålig och galghumoristisk att det är rent av korkat att inte ta del av den.

Green Day, Blue Stage, fredag 23.10

Efter frontmannen Billie Joe Armstrongs offentliga spritkollaps och en svag trippelgiv har bandet mycket att bevisa. Exempelvis att nyss nämnda bakslag inte har sänkt ett av poppunkscenens mest sprudlande liveakter. Att en rehabiliterad Armstrong klarar att axla pressen. Och, lika viktigt, att ”Basket case” fortfarande är så där festivalförenande som den bör vara.

In Flames, Blue Stage, torsdag 20.30

En viss turnétrötthet må vara befogad, så här två år efter releasen av ”Sounds of a playground fading”. Lik förbannat lär Göteborgs största bidrag till populärmetalgenren lägga manken till för att bevisa att den inte är redo att ta semester än. Hur stor showen blir? Större än störst, troligen.

Trash Talk, Red Stage, fredag 28/6

Rapporter talar om rena kaosföreställningar. Om en sångare som hellre befinner sig i publiken än på scenen. Om kroppsdelar som tycks flyga runt i ett galet sammelsurum av nötta tatueringar och rasande Black Flag-riff. Lite som en spontan antites till Rammsteins hårdkoreograferade monstershow, med andra ord. Men säkert minst lika energigivande.

Fotnot: Missa för den sakens skull inte heller konserterna med exempelvis Ghost, Danko Jones, Volbeat, Parkway Drive, Kvelertak, Thåström, Stone Sour och The Gaslight Anthem. För att nämna några.

Dagens nyhet inom hårdrocksvärlden, i alla fall från en blågul horisont, torde vara att en viss New Jersey-konstellation besöker Sverige och Stockholms stadion den 24 maj nästa år.

Ett tillkännagivande stort i sig. Speciellt då John Francis Bongiovi och hans rockande män inte har besökt landet sedan 2001, då de spelade på Stockholms stadion på undertecknads födelsedag.

Vilket innebär att giget i huvudstaden – med en veckas marginal – kommer att ske nära nog exakt tolv år efter senaste framträdandet. Vilket är stort i sig. Speciellt som gruppens tidigare tillkännagivande via exempelvis Contactmusic har aviserat att de tänker lägga biljettpriserna på en genomsnittlig fritidsgårdsnivå för att fans drabbade av lågkonjunkturen inte ska gå miste om chansen att se sitt favoritband. (Som en parantes kan här nämnas att Live Nation på sin hemsida önskar ha 550 till 995 bagis för plåtarna, men detta pris kan emellertid komma att revideras när de släpps till försäljning den 6 november.)

I vilket fall, i och med bokningen på en av huvudstadens största arenor bara två veckor före festivalen i sig torde väl Sweden Rock se sig blåsta på en av sina önskeakter. Eller, är det så enkelt?

Så behöver det ju faktiskt inte vara. Med tanke på att sammankomsten i Blekinge i år redan har gjort avkall på sin önskan om Sverigeexklusivitet i och med värvningen av Kiss för ett gig fem dagar efter gruppens framträdande på nyligen öppnade Friends Arena i Solna så finns det utrymme för en dubbel även när det kommer till Bon Jovi. Vilket också bekräftas av de sistnämndas än så länge publicerade turnéplaner. Av dessa går att utläsa att gruppen är uppbokad den 6 juni i Helsingfors, det vill säga samma dag som en viss sminktrupp headlinar Sweden Stage, medan nästa bekräftade gig äger rum den 8 i brittiska Manchester.

Det innebär ju, i alla fall rent teoretiskt, att Bon Jovi faktiskt fortfarande kan finnas med i diskussionerna om vilka som ska bli tredje toppnamnet i Norje i juni.

Jag säger inte att det är så. Snarare att det mycket väl kan vara en möjlighet att ta i beaktande. En pudelfluffig karamell att suga på, liksom.

Och tills facit har avkunnats kan spekulationerna således strömma fritt.

http://www.youtube.com/watch?v=JvzerhVPTM8

Redan i går runt lunchtid hade vi det hela på känn.

En representant för bokarjätten Live Nation hörde av sig och förhandsskvallrade om att man klockan nio i dag skulle släppa en gigantakt för ett likaledes omfattande gig nästa sommar.

När han dessutom vänligt hintade om att det var ett band som upptar en stor del av min intressesfär fanns egentligen inte mycket utrymme för spekulation.

Självklart är det Iron Maiden. Något annat är en omöjlighet.

Vilket enbart lämnar en del av det väsentliga därhän, likaledes två av journalistikens grundfrågor.

Var och när.

Ett febrilt så kallat källarbete inleddes. Och hos vanligtvis tjänstvilliga kanaler var det locket på, men detta till trots skrev jag en krönika om tilldragelsen strax före läggdags i går kväll. Som gjord för att trycka in i någon väl vald kanal så fort en bekräftelse var kirrad.

Nu har den kommit. Förvisso inte exklusivt för min arbetsgivare, men icke desto mer förnöjsam. Den 13 juli nästa år gästar den brittiska sextetten nybyggda Friends arena i Solna, om ett stopp på den nostalgiskt blickande ”Maiden England”-turnén.

Här utvecklar jag mina tankar om detta. I texten som skrevs i går kväll, men som först nu är publiceringsbar.

En seger för den planerade journalistiken, måhända.

Det må inte vara den inofficiella finska nationaldagen – också känd som skärtorsdag. Men denna vecka, den 24 mars, är det dags för några skarpa liedrag på Arenans scen.

Besöker huvudstaden gör då albumaktuella Children Of Bodom, vars senaste alster ”Relentless, reckless forever” nyligen fick tre glada om än inte helt övertygade plus av undertecknad i Aftonbladet, tillsammans med landsmännen i Ensiferum och svenska Machinae Supremacy.

Låter som obligatorisk närvaro, tänker du?

Det kan vi väl fixa, säger jag.

Tillsammans med arrangemangsansvariga Live Nation har jag nöjet att kunna bjuda tre bloggläsare på gratis entré till evenemanget. Och, som om detta inte var nog. Dessa får även ta med sig en polare till giget.

Japp. Så schyst är jag.

Eventuell vinst kräver emellertid en liten motprestation. Som går ut på att du langar i väg ett mejl döpt till ”Children Of Bodom-tävling” mig på mattias.kling@aftonbladet.se, uppger ditt fullständiga namn så att det kan hamna på listan vid vinst och dessutom svarar på följande fråga:

På senaste skivan ligger covern ”Party all the time” som bonusspår – vilken superkänd Hollywoodstjärna har gjort originalet?

Alltså: Mejl med rätt dopnamn. Ditt korrekt stavade för- och efternamn. Svar på frågan. Mejlas till mig.

Hur simpelt som helst. Så, se till att detta följs. Den minsta avvikelse innebär omedelbar diskning.

Senast torsdag morgon klockan 09.00 vill jag ha bidraget. Sen är det stängt och igenbommat.

Suget efter soulpunkig bilåkarrock från New Jersey är tydligen större än väntat i Stockholm.

Därför har Live Nation valt att flytta upp The Gaslight Anthems framträdande på Debaser Slussen den 31 oktober till den mer rymliga systerlokalen vid Medborgarplatsen. Det innebär också att fler biljetter släpps till den annars väldigt utsålda spelningen.

The Gaslight Anthem släppte i våras sitt tredje studioalbum ”American slang”, en skiva som belönades med tre välvilliga plus av undertecknad i Aftonbladet med motiveringen att det är en bra sångsamling, men ändå inte lika stark som föregångaren ”The ’59 sound”.

Förra veckan släpptes några detaljer angående kommande skivan ”Scream” (i affär i mitten av juni).

Och nu offentliggörs även att The Prince of Darkness ämnar besöka Sverige i höst.

Den 7 september står Ozzy Osborne på Globens scen i Stockholm, vilket också blir svensk livedebut för metalgudfaderns nya liveband som bland annat innehåller nye gitarristen Gus G (Firewind med flera).

Biljetterna släpps på fredag den 23 april klockan nio på morgonen och kostar 425–625 kronor. Köpsugna fixar plåtarna på Live Nations hemsida eller via telefon 077/131 00 00.