My Chemical Romance

Danger days: The true lives of the fabulous killjoys

Reprise/Warner

ROCK Skrivkramp, avhopp och kreativ ångest har gett en slutsats som enklast beskrivs genom vad den inte är. Och det är en Queen-ambitiös uppföljare till omåttligt framgångsrika ”The black parade”. I stället rymmer skivan en relativt oborstad låtkollektion, med en spännvidd från muskelpop, via voluminös kaloriemo till energiskt The Hives-stök i ”Party poison”. En konceptuell transport åtta år in i framtiden till trots känns ”Danger days…” knappast som ljudet av en tankeväckande ”Mad Max”-dystopi. Utan mer som en betryggande förvissning om att My Chemical Romance står starka när snåla vindar blåser.

Bästa spår: ”Sing”.

Hardcore Superstar

Split your lip

Gain/Sony

HÅRDROCK Trummisen och bandmotorn Magnus ”Adde” Andreasson beskriver ambitionen med ett ord: partyröj. Det blir liksom så när spelningar med Mötley Crüe tillåts inspirera en grupp sponsrad av en (ö)känd bakfylleleverantör till sprittillverkare. Och visst. Det går bra att svampa i sig hälsovådliga mängder snurrdricka till tonerna av bland andra ”Guestlist”, ”Moonshine” eller ”Bully”. Men en halv återgång till den tidiga karriärens sleazegrund gör också att slutbrygden inte är fullt lika berusande som på de mer kärva ”Dreamin’ in a casket” och ”Beg for it”. Jag väljer lätt thrashdricka före Piña Colada vilken dag som helst.

Bästa spår: ”Last call for alcohol”.

Den 22 januari nästa år är det dags för allas vår favoritkanal när det kommer till public service att dela ut sina glimrande priser till artister som på något sätt har förtjänat det.

Som sig bör bjuds det på en rad framträdanden som den genomsnittlige bloggläsaren bryr sig föga om (Oskar Linnros, Tove Styrke och Säkert för att nämnda några redan presenterade) men just i detta nu blir det officiellt att arrangörerna även plockar fram det tunga artilleriet.

På scen i Lisebergshallen denna lördag står nämligen också inga mindre än hemmasönerna i The Haunted. Och nog kan de tänka sig att bjuda radiolyssnarna/galapubliken på något speciellt.

– Vi tänkte eventuellt spela en ny låt, avslöjar basisten Jonas Björler för bloggen.

Nämnda stycke blir då ett exklusivt smakprov från kvintettens sjunde studioalbum, som har fått en uppskjuten release till den 23 mars. Det ännu titellösa verket spelades in nu under senhösten tillsammans med Tue Madsen i hans Antfarm-studio i danska Århus.

– Skivan blir väldigt bred i soundet och kommer representera allt The Haunted står för, berättar Björler.

På grund av det senarelagda albumvsläppet tvingas gruppen också skjuta på de spelningar som var aviserade i Stockholm och Göteborg i mars. Nya datum är 14 april (Debaser Medis) och 15 april (Brewhouse). 

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Det gäller oss alla – och tydligen även sångerskor i Hollands största symfonimetalexport Within Temptation.

Utan att ha planerat det så går gruppens frontkvinna Sharon Den Adel och dess gitarrist Robert Westerholt i väntans tider med sitt tredje barn. Total familjelycka stundar med andra ord, men det får också konsekvensen att den planerade konserten på Arenan i Stockholm den 9 mars 2011 skjuts på framtiden.

Men fansen kan trösta sig med att nämnda gig i stället äger rum den 27 oktober i samma arena. Plus att gruppen lägger till ett framträdande i Sverige (Trädgårn i Göteborg kvällen före).

Redan köpta biljetter till spelningen på Arenan gäller även på oktobergiget, alternativt återlöses senast den 27 december. Plåtarna till giget i Göteborg släpps på måndag den 29 november via exempelvis Live Nations hemsida.

Gästbloggaren i full aktion på scen.

Tja på er alla trogna och otrogna bloggläsare!

Här kommer en rapport om hur det går till när Sonic Syndicate tar oskulden på sin första riktiga headlineturné ute i Europa. Visserligen gjorde vi en coheadline förra året med våra buksvågrar och idoler i Deathstars (fyndigt nog döpt till Death Syndicate tour). Men nu är det Sonic Syndicate som ensamt stolt bär byxorna i brödraskapet och visar vart verktygsskåpet ska stå, samt spikar fast det ordentlig!

Sonic Syndicate We Rule the World tour 2010.

35 gig ska plöjas igenom från spaghettilandet i syd (Italien) till Skottland i Norr, och detta på strax över sex veckor. Med oss på hela karavanen har vi (förutom onödigt mycket smink och hårsprej) även släpat med Stockholmsbandet: Blowsight. De har fått den stora äran att svetta in scenen/publiken före oss varje kväll. Samt ladda in och ut våra grejer, bädda våra sängar, massera våra tår, slicka rent våra scenkläder, svepa multivitamindrinkar medans huvudbandet dricker gin och tonic med stödhjul. Med mera. Ja, sådant basic som ingår i regelboken för samtliga supportband ni vet. Been there, done that! Hittills har de sköt sig bra, men är det så att de börjar käfta så är det bara att hota med duschförbud, dra in soundcheck eller att stänga av strömmen i bussen. Nackdelen med det sistnämnda är att vi delar buss.. Men det ska kännas att vara på turné med Sveriges största västkustband sedan Stefan & Krister!

Alltiallograbbarna i Blowsight.

Mental och kroppslig spis i turnébussen.

Nu har vi kommit halvägs in i turnén och efter att de senaste dagarna betat av ett par helt galna slutsålda tyska spelningar (Berlin, Leipzig, Bochum och Hamburg) så har vi i dag en välförtjänt day-off. I Leipzig fick exempelvis en herre glasögonen demolerade samt en saftig blåtira, i Bochum bröt en tösasnutt foten – och inte nog med det så har jag själv fått lite blåsor på vänster axel av allt gitarrsvingande. Det är med andra ord inte helt smärtfritt att gå på Sonic Syndicate-spelning eller att spela i bandet.

Getvätten in Germany!

Som sagt så var vi lediga i dag (måndag) och den tillbringades flitigt på det lokala tvätteriet i Hamburg. Mamma kunde tyvärr inte följa med på denna turné. Så då fick man ta biffen i egna händer då saldot av strumpor och kalsonger legat på minus de senaste dagarna. Vända ut och in funkar ju, men när inte ens det är ett alternativ så snackar vi kris (”It’s a big shit!”, som vår franske vän Cricket skulle ha sagt). Men nu ligger det i alla fall tio par nytvättade filsingar på bunkhyllan och luktar apelsin som aldrig förr. Det är nästan så det tar emot att behöva använda dem efter all tid och jobb man lagt ner på detta. Nej jag får nog låna ett par bättre begagnade av John i stället.

Ene sångaren Nathan J Biggs poserar i Tyskland.

Utöver detta rafflande tvättäventyr så passade även jag och Fidde (gitarrtekniker/hangaround) på att besöka Grosse Freiheit 36 på Reeperbahn där våra BFFs (Best Friends Forever) i Heaven Shall Burn och As I Lay Dying skulle lira ikväll. Tyvärr kunde vi inte stanna och se giget då vårt ekipage ska blåsa i väg till Paris senare i eftermiddag, men vi fick i alla fall växlat några ord med våra vänner och bevittna soundcheck. Fräckt värre! I morgon lirar vi i Paris, hell yee!

Hell-sningar, Roger.

Rock ’n’ roll-dricka funkar alltid.

Efter att ha erövrat stora delar av Europa ställer Falunkavalleriet in siktet på det stora landet i väster.

Hårdrocksbloggen kan i dag avslöja att Sabaton fått det ärofyllda erbjudandet att göra USA och Kanada med ett gäng tyska metalveteraner – ett anbud som självklart är för bra för att inte accept(era).

Därför gör dalkarlarna Accept (nyligen omformaterade med Mark Tornillo på sång och hyggligt aktuella med finfina metalmackan ”Blood of the nations”) sällskap på en turné som i april och maj nästa år omfattar inte mindre än 20 städer. Premiär är det i Orlando, Florida, den 9 april medan de sista bomberna briserar i Houston, Texas, den 7 maj. 

– Detta känns som en dröm som går i uppfyllelse på många sätt. Accept är ett av de band som har influerat Sabaton mest och att få göra en turné med våra gamla idoler är magiskt, säger basisten Pär Sundström om uppdraget.

Sabaton befinner sig just nu på sluttampen av den europeiska delen av sin så kallade ”World war tour 2010”. I morgon spelar bandet i Lisebergshallen i Göteborg, på fredag väntar Club Ron i Ronneby innan Arenan i Stockholm får sig en laddning i ändalykten på lördag.

Mer info om dessa spelningar och övriga kommande evenemang – bland annat den egna just slutsålda Silja Line-kryssningen som avgår från huvudstaden den 2/12 – synas med fördel på bandets hemsida.

Sodom

In war and pieces

Steamhammer/Playground

THRASH METAL Att sångaren och basisten Tom ”Angelripper” Suchs favoritband heter Motörhead är rätt talande. För på samma sätt som förebilderna har den tyska veterantrion gjort pålitligheten och stringensen till ett signum som vårdas väl, även snart 30 år in i karriären. Det här är studioalbum tretton men inte för den skull något otursnummer i diskografin. I stället är skivan som sig bör en kvalitativ uppvisning av komplikationsbefriad grovarbetarthrash med uppkavlade skjortärmar och envist utslitna jeansknän. Den sturskt konservativa inställningen gör att ”In war and pieces” knappast kommer att locka in några nya beundrare. Men ni redan trogna har all anledning att ta notis.

Bästa spår: ”Nothing counts more than blood”.

Ja, det är ju så. Konserten på Hovet, som avrundades strax efter midnatt med ”Down with the sickness”, var ju ingen höjdare. För att uttrycka det milt och väldigt diplomatiskt.

Recensionen är i alla fall lämnad till Aftonbladets säkra nöjesredigerare. Har en känsla av att rubriken de valde kommer att röra upp en del känslor, som knappast kommer svalna av själva utfallet av recensionen.

Men, så är det. Det var inte bra. Faktiskt sämre än de andra gånger jag har sett gruppen på svensk mark (med denna inräknad fyra konserter). Min tes känns väl underbygd, men jag tror ändå att jag bör dricka minst två rejäla koppar kaffe innan jag öppnar mitt mejlprogram om några timmar. Väntar mig en invektivattack som kräver mycket koffein för att stå rakryggad i.

Ni som ändå hyser något slags intresse av denna grupps musik kanske vill ha repertoaren som framfördes för några timmar sedan i alla fall. Och den har vi här.

1. Remnants

2. Asylum

3. The game

4. Prayer

5. Liberate

6. Land of confusion

7. The animal

8. Inside the fire

9. Stricken

10. Another way to die

11. Stupify

12. Ten thousand fists

13. Indestructible

Extranummer:

14. Down with the sickness

Och därmed lägger vi denna skräckupplevelse till handlingarna. Nu blir det en bulle till hemmet och veckans avsnitt av ”Sons of anarchy” innan det är dags för bingen. I morgon är en helt ledig dag. Det firas med tvättstuga. Och jämfört med Disturbed på Hovet känns det väldigt festligt.

Söta drömmar, vänner och fiender.

Och i detta nu är en styck recension lämnad till de tre musketörerna nere på nöjesredigeringen.

Något mästerverk blev det inte, som vanligt. Men ändå en tes så korrekt underbygd som den kan bli på 1300 tecken.

Och med det snålt tilltagna omfånget är det ju så klart en del ris och ros som inte får plats. Och det kan jag ju lika väl ta en del av här.

Kul att se var i alla fall att strax över 2500 betalande hade masat sig ut till det ocharmiga Globenannexet. Speciellt denna extremt metalpackade vecka, där vi redan i morgon får Taste Of Chaos-paketet med bland andra Disturbed, Papa Roach och As I Lay Dying på Hovet, Stone Sour/Hellyeah på Arenan på torsdag samt Avenged Sevenfold i samma Fryshusetlokal på lördag. Med en sådan anstormning av utländska dignitärer en och samma vecka vore det naturligt om något evenemang biljettfloppar. Min gissning är att det inte kommer bli supertrångt på Hovet om några timmar. Men det får vi se då.

Att Bullet For My Valentine är ett gäng som har nött in sin beundrarskara här på svensk mark är dock tydligt. Bara några månader efter framträdandet på Metaltown återvänder gruppen – och bjuder på en repertoar som med få avsteg skiljer sig från den uppställning som den bjöd på i Göteborg i juni. Få utrymmen för överraskningar, alltså. 

Vad detta mynnar ut i för betyg? Ja, det får ni läsa om några timmar i tidningen.

Setlisten var i alla fall som följer:

1. Your betrayal

2. Fever 

3. Waking the demon

4. All these things I hate (revolve around me)

5. Tears don’t fall

6. Pleasure and pain

7. 4 words (to choke upon)

8. Suffocating under words of sorrow (What can I do)

9. Alone

10. Gitarrsolo från ”Padge”

11. The last fight

12. Say goodnight

13. Scream aim fire

Extranummer:

14. Hand of blood

15. Begging for mercy

Nu är det snart dags att lämna redaktionen och åka hem och ladda batterierna. I morgon är det nya uppdrag som gäller.

Hörs då, monsterdiggare.

I sista stund meddelar Las Vegas-gruppen att den hoppar av Europaturnén med Bullet For My Valentine (Sverigepremiär i kväll på Annexet i Stockholm). Detta sedan basisten Max Green har tvingats lägga in sig på rehab för drog- och alkoholmissbruk.

Detta innebär att bandet heller inte kommer att medverka på spelningarna i Göteborg nu på fredag eller i Malmö på lördag. Emellertid är avhoppet ett välkommet besked för fans av andra supportakten Funeral For My Friend, som i och med detta får något förlängd speltid.

Escape The Fate är just nu aktuella med sin självbetitlade storbolagsdebut. Plattan följer upp de Epitaphsläppta fullängdarna ”Dying is your latest fashion” (2006) samt ”This war is ours” (2008). 

Trots att inget officiellt meddelande har gått ut från någon svensk konsertarrangör så avslöjar det fingerflinka finska gänget via sin hemsida att det ämnar besöka Sverige vid två tillfällen ungefär samtidigt som den sista snön smälter på huvudstadens gator.

Sverigepremiär för ”The ugly world tour 2011” blir det den 25 mars på Arenan i Stockholm, medan Trädgårn i Göteborg avverkas kvällen efter. Support på dessa spelningar kommer ifrån landsmännen i Ensiferum samt svenska Machinae Supremacy.

Children Of Bodom släpper strax före turnéstarten (världspremiär i finska Uleåborg den 19 mars) ett än så länge obetitlat album. Skivan är producerad av Matt Hyde (Monster Magnet, Slayer med flera). Enligt frontmannen Alexi Laiho kommer nio låtar och möjligtvis en överraskningscover att hamna på bandets sjunde studiofullängdare, och samme person beskriver också materialet som mer melodiöst än det på föregångaren ”Blooddrunk”.