Arkiv för tagg my chemical romance

- Sida 1 av 1

Bedömt: Year Of The Goat & Dr Living Dead. Med mera.

av Mattias Kling

VECKANS RECENSION

:++++:

Year Of The Goat

Angel’s Necropolis

Vàn/Playground

HÅRDPOP Låt inte den ogudaktiga banderollen förleda tankebanorna. Likt exempelvis The Devil’s Blood och landskapskamraterna i Ghost girar sig östgötarna obehindrat förbi elementära black metal-dogmer och hämtar snarare inspiration från ockult rock som den gjordes innan Cronos felvände sitt första kors. Uppföljaren till förra årets saluterade ep ”Lucem ferre” är också något av ett fynd för alla som inte ser någon doktrinär osämja mellan snygga poprefränger och ett ondsint manuskript. Rent musikaliskt hämtas vägledande näring från exempelvis Roky Erickson, Blue Öyster Cult och den Dio-anförda upplagan av Rainbow, en (o)helig trio som sedan omtolkas av musiker som har kurage nog att bekänna Kent som förebild. Mikael Popovics innerliga melotronspel förhöjer upplevelsen ytterligare.

Bästa spår: ”Voice of a dragon”.

VECKANS TWEET

Här kan ni lyssna på ”Radioactive intervention” på Wimp och på Spotify.

VECKANS SPELLISTA

Här kan ni lyssna på åtta av tio låtar. As I Lay Dyings och Khomas bidrag finns inte på Youtube. Eller på någon annan laglig streamingtjänst.

En styck My Chemical Romance i recensionspåsen

av Mattias Kling

Och i och med denna rubrik är den här arbetsdagen (start vid tio på förmiddagen, målgång nu strax före ett på natten) avklarad.

En styck anmälning på My Chemical Romances gig på Annexet i Stockholm är överlämnad till nöjesredigerarnas varsamma händer, och jag får ta kväll. Eller, natt är det nog vid det här laget. Hur man än räknar, med eventuell dygnsförvirring.

Nåväl. Utrymmet var som vanligt tajt och texten blev därefter. På ynka 1 300 tecken, inklusive recensionshuvud och bäst/sämst, kan utfallet bli en smula onyanserat. Speciellt då det ofta finns mycket att säga om en konsert på 90 minuter. Tänkta formuleringar får strykas till förmån för huvudtesen, tänkta passager (exempelvis om Frank Ieros livliga rörelsemönster eller om Ray Toros frisyr) åker ut.

Och då blir det som det blir. Det resultat som ni om några timmar får läsa i tidningen eller, förhoppningsvis, på nätet.

Men, för er som inte var där eller ni som studsade bland hallondoftande flickor och tappade låtordningen så kan jag i alla fall bjuda på den kompletta och korrekta låtlistan.

Och den var då så här:

1. Intro: Look alive, sunshine

2. Na na na (na na na na na na na na na)

3. Thank you for the venom

4. Planetary (Go!)

5. Hang ’em high

6. Sing

7. Vampire money

8. Mama

9. The only hope for me is you

10. House of wolves

11. Summertime

12. I’m not okay (I promise)

13. Famous last words

14. Destroya

15. Welcome to the black parade

16. Teenagers

17. Helena

18. Cancer

Extranummer:

19. Bulletproof heart

Och så filmade jag lite. Som nedan visade snuttar. Som får bli mitt ”so long and goodnight” för denna gång. Om några timmar blir det nya tag, med Rise Against i samma Annexet som jag nyss lämnade.

Hörs vidare då.

Veckans recensioner

av Mattias Kling
My Chemical Romance

:+++:

My Chemical Romance

Danger days: The true lives of the fabulous killjoys

Reprise/Warner

ROCK Skrivkramp, avhopp och kreativ ångest har gett en slutsats som enklast beskrivs genom vad den inte är. Och det är en Queen-ambitiös uppföljare till omåttligt framgångsrika ”The black parade”. I stället rymmer skivan en relativt oborstad låtkollektion, med en spännvidd från muskelpop, via voluminös kaloriemo till energiskt The Hives-stök i ”Party poison”. En konceptuell transport åtta år in i framtiden till trots känns ”Danger days…” knappast som ljudet av en tankeväckande ”Mad Max”-dystopi. Utan mer som en betryggande förvissning om att My Chemical Romance står starka när snåla vindar blåser.

Bästa spår: ”Sing”.

Hardcore Superstar

:+++:

Hardcore Superstar

Split your lip

Gain/Sony

HÅRDROCK Trummisen och bandmotorn Magnus ”Adde” Andreasson beskriver ambitionen med ett ord: partyröj. Det blir liksom så när spelningar med Mötley Crüe tillåts inspirera en grupp sponsrad av en (ö)känd bakfylleleverantör till sprittillverkare. Och visst. Det går bra att svampa i sig hälsovådliga mängder snurrdricka till tonerna av bland andra ”Guestlist”, ”Moonshine” eller ”Bully”. Men en halv återgång till den tidiga karriärens sleazegrund gör också att slutbrygden inte är fullt lika berusande som på de mer kärva ”Dreamin’ in a casket” och ”Beg for it”. Jag väljer lätt thrashdricka före Piña Colada vilken dag som helst.

Bästa spår: ”Last call for alcohol”.

Sida 1 av 1
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Linn Elmervik
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB