2005 skämtade han om det.

I april i år var det på allvar.

Då hjärtat svek den väldiga kroppen förlorade metalvärlden en av sina mest säregna profiler, med en humor svartare än harmageddon och med en oefterhärmlig baryton från havsdjupen.

VAR? Brooklyn, New York.

NÄR? 4 januari 1962 till 15 april 2010.

VARFÖR? Tänk dig att du inleder en skiva med att du kaskadkräks i en toalett. Att du undertecknar ett skivkontrakt med blod och sperma eller att du, med det stora genombrottet inom räckhåll, väljer att stolt visa upp … eh… stålet i utvikningstidningen Playgirl.

Du måste då antagligen vara helt bananas. 

Eller så heter du Petrus J Ratajczyk, men kallar dig för Peter Steele. 

Då är du också en så kallad hårdrocksikon. Lika mycket känd för ditt eget turbulenta privatliv som musiker i Carnivore och Type O Negative. Du brottas med droger och alkohol, skriver stundtals in dig på hispan och tvingas för en tid kalla det ökända fängelset Riker’s island för ditt hem efter att ha råkat i handgemäng med en rival.

Men du gör också fantastisk gothmetal. Som märks inte minst på utgåvorna ”Bloody kisses” (1993), ”October rust” (1996) och på ”Life is killing me” (2003), där du tillsammans med dina bandkamrater blandar Black Sabbath med Beatles och kolsvart depprock. 

Du uppnår därigenom någon slags stjärnstatus. Får ordning på missbruksproblemen och kommer ut som troende katolik. Då säger hjärtat stopp och du lämnar denna värld, bara 48 år gammal.

Och en hel metalvärld kommer att sakna dig – just för att du var helt bananas.

***

Exodus

Exhibit B: The human condition

Nuclear Blast/Warner/ADA

THRASH METAL Försök att springa runt i en cirkel i 74 minuter. Inse det smått korkade i den idén – och förstå sen varför explosivt och koncist ofta vinner över det långrandiga. Kompetensbelägg nummer två, och tillika studioalbum nio, från Bay Area-veteranerna är emellertid en nöjaktig indiciekedja av rappt dogmatisk thrash som håller. Speciellt övertygande är i detta sammanhang den maniska gitarrleveransen av Gary Holt och Lee Altus, där varje riff framstår likt ämnat för genrens handbok, men det rikliga omfånget gör helheten lätt oöverskådlig. Slår mjölksyran till i halvtid är det fullt förståeligt.

Bästa spår: ”Burn, Hollywood, burn”.

**

The Original Broadway Cast Recording

American idiot

Reprise/Warner

PUNKMUSIKAL Redan när Green Day släppte sitt sjunde studioalbum i september 2004 påpekade jag dess musikalkvaliteter. Vilket därför gör det föga förvånande att skivan sedermera fick inspirera till en uppsättning, som efter uruppförandet i Berkeley i september 2009 öppnade på Broadway i april i år. Självklart är det svårt att avgöra föreställningens kvalitet baserat på en cd-utgåva, men den bedömningsbara musiken låter som väntat. Likt ambitiös halvpunk som har schamponerats, fönats och uppfostrats för att tala till en finklädd galapublik utan att kissa i dess fickor. Men bra låtar är det ju i alla fall.

Bästa spår: ”Jesus of suburbia”.

***

Nale

From sh*t to salvation

Nale/Egen

METAL För en gång skull känns bandet egendefinierade genrepåtagning ganska korrekt. I begreppet ”Neo swedish death ’n’ roll” ryms ganska mycket av det som Nale de facto är. Du hör lika många riffstrukturer från sentida In Flames som du kan härleda ett grundgung till Entombed i 1990-talets mitt. Tre låtar är kort. Tre låtar ger mersmak. Mer, tack. 

Mer info.

***

Syn:drom

With flesh unbound

ViciSolum/Sound Pollution

DEATH METAL På demon ”Dead silent screaming” var det Göteborgsvalsen som fick benen att spritta, men till fullängsexplosionen har Sundsvallsensemblen blickat söderut – och över Atlanten. ”With flesh unbound” är en stygg liten sak, som ger tankar åt såväl polska Vader och amerikanskt neopisk likt Nile som gamla skolans Morbid Angel. Ont och klart utfört. Utan att för den skull ha samma medryckande thrashkänsla som första referenspunkten eller de sistnämndas diaboliska djup.

Mer info.

***

Zombiekrig

Undantagstillstånd

GMR/Border

THRASH METAL En viss fräschör kommer via en vokal leverans på svenska, men i övrigt följer göteborgarna traditionerna. Urthrash behöver och mår bra av begränsningar. Och just inom dessa staket gör bandet vad det ska. Du får ingen ”Caught in a mosh”. Ingen ”Critical mass”, eller inte ens någon ”Headbanger face rip”. Men du får riff som kan få nacken att knycka och som i det lilla utmanar landets bästa gebitpluton F.K.Ü. Och dessutom är introt, som kopplar ihop vinterkräksjukan med en zombie-epidemi, riktigt coolt.

Mer info.

Vissa nyheter går faktiskt att läsa först här.

Som den här:

Att tre nya band är klara för Close-Up Båten, som gör passagen mellan Stockholm och Åbo klart tyngre i september i år. Och dessa är death metal-veteranerna i Grave, Tornedalsgläfsande Raubtier samt SVT-kända hårdrockskexen i Crucified Barbara.

Dessa tre akter gör redan bokad Meshuggah, Dark Tranquillity, The Kristet Utseende, CrashDïet och Hellsongs sällskap på den tidiga höstens fräckaste metalkryssning.

Close-Up Båten avgår den 9 september vid sjuhugget från Stockholm och återkommer dryga 23 timmar senare. Info om hur du bokar biljett hittar du här.

På nedanstående klipp (enligt uppgift filmat på båten i februari i år) kan ni se hur det kan gå till i hytterna. Men jag rekommenderar mer häng ute bland folk. Ger bra musik, ger en skönare upplevelse.

Den 9 augusti blir det lyxigt värre på Trädgårns scen i Göteborg.

Då gör Serj Tankian (för de flesta någorlunda känd som sångare i saknade alternativmetalcombon System Of A Down) sitt enda Sverigebesök på kommande turnén. 42-åringen kommer då att göra en blandning av ett rockgig och det orkestrala framträdande som går att finna på senaste utgåvan ”Elect the dead symphony” (tre plus av undertecknad vid release i mars).

Biljetterna släpps i morgon, onsdag den 12 maj, och tjackas här eller på telefonnummer 0771/651 000.

***

Pain Of Salvation

Road salt one

Inside Out/EMI

ROCK Progressivitet är lika mycket ett åtagande som en frihet att följa infall, vart än de för dig. Det möjliggör en musikalisk navigation som kan sluta såväl på en melodifestivalscen som i Beatles mest frisinnade 60-talsslut eller i ett progrockigt ingenmansland. Låt säga så här: De som fann schlagerfärden på gruppens välsaltade autostrada komfortabel kommer att ha svårt att finna samma bekvämlighet när resan nu har förlängts till ett helt album. Därtill är ”Road salt one” för skumpig och bökig. Men för en uttrycksvan lyssnare bjuds genomgående behaglig sälta, som emellertid gärna hade fått kryddas upp av tidigare metalsting.

Bästa spår: ”Sisters”.

***

Heat

Freedom rock

Stormvox/Playground

HÅRDROCK/AOR Att Upplands Väsby-sextetten gör musik som kan användas som en synonym till ”refrängstark” är inget avslöjande. Sådant är legio i den vuxenrockiga genre som ynglingarna har gjort till sin, och blir på fullängdare nummer två lika mycket en resurs som en nackdel. För även om ”Beg beg beg” eller ”Shelter” cementerar sig i huvudet på sekunden, så faller de också på att det enkelt fångade också är det lätt förgångna. Större hållbarhet finns därför i det oväntat lyckade samarbetet med Tobias Sammet (Avantasia/Edguy) i ”Black night” eller i den Treat-snärtiga ”Stay”. Där har vi refränger som håller – både nu och i morgon.

Bästa spår: ”Danger road”.

***

Danko Jones

Below the belt

Bad Taste/Border

ROCK Var god och häng av dig måttligheten i dörren. Efter formsvackan ”Never too loud” står nu tjuren från Toronto åter på tå, redo att basunera ut sin amorösa gospel med volymkontrollen stadigt parkerad på en Spinal Tap-elva. För det är alltjämt kärlek som huserar strax söder om Danko Jones bälte. Till AC/DC i ”Tonight is fine”, till explosiva herdestunder i ”Like dynamite” eller till Judas Priest i skivans clou. Dock blir elva karska kupletter i längden aningen övermäktiga, särskilt då låtarna inte når samma genomgående höga nivå som den sturska leveransen. Men så kan det ju bli när återhållsamhet mest ses som en begränsning.

Bästa spår: ”Had enough”.

Som ni säkert vet så avlade Umetrion (på scen utökad med ytterligare tre musikanter) en liten minikonsert i Studio 4 på radiohuset i Stockholm.

Inför en sittandet publik framförde gruppen fyra låtar, som sändes live i P3. Även Dundertåget deltog i programmet, som går att lyssna på i sin helhet här (klicka på den lilla högtalarsymbolen under bandnamnen i topp på sidan).

Arrangemanget var i övrigt väldigt avslappnat. Jag mötte upp skivbolagsherrarna Anders Fridén (In Flames) och Daniel Tivemark på en närliggande pizzeria och softade i väntan på konserten i det allt annat än glamourösa backstageområdet och drack bjudkaffe. 

Snackade med Dundertågets frontman Robert ”Strängen” Dahlqvist om restaurang Peppar (där han tydligen hade sett mig i tidsdags) och om Sweden Rock och Aerosmith. Khomas frontman Jan Jämte var mer intresserad av mina arbetstider och att få sig några tips på ny bra musik, medan gitarristerna Johannes Persson och Fredrik Kihlberg peppade för pausens introtävling där de hoppades på mycket Yngwie Malmsteen.

Men, nog om detta. Passade på att filma några snuttar av framträdandet som ni kan se här under.

Tidigt i morse var bandet även med i TV 4:s nyhetsmorgon. Hur det såg ut hittas på denna länk.

Tänkte bara påminna om att Sveriges just nu bästa Umeband avlägger en P3 Live-session i afton.

Klockan 20.30 börjar sändningen och självklart finns jag i publiken i Radiohusets studio 4. På scen står även Robert ”Strängen” Dahlqvists Dundertåget och programmet leds av Jonna Lee.

Väl mött i etern i kväll.

Den första juli händer det saker i etern i Luleå, Skellefteå, Uppsala, Nyköping, Norrköping, Linköping, Kristianstad samt i Trestadsområdet (Trollhättan, Vänersborg, Uddevalla).

Då börjar nämligen MTG-ägda radiostationen Bandit sända i nämnda städer, efter att tidigare ha koncenterat sig på lyssnare i huvudstaden samt Göteborg.

– Etableringen av Bandit på dessa nya orter är en naturlig följd av den utveckling stationen har. I mätning efter mätning de senaste åren har vi sett Bandit växa oerhört snabbt och samtidigt ha de trognaste lyssnarna, uppger MTG:s vd Anna Berggren i ett pressmeddelande.

Etableringen innebär dock att Lugna Favoriter försvinner från Skellefteå, Uppsala, Nyköping, Norrköping, Linköping och Trestad. Som om nu någon Banditlyssnare skulle sakna den.

För er som inte bor på inledningsvis nämnda orter, eller har svårt att ratta in rätt frekvens på en sådan Hedenhösapparat som en radio, sänder kanalen alltjämt på nätet. För er iPhone-användare finns det även en schyst applikation som levererar dess utbud, som du hittar i iTunes-affär.

Under årets begivenhet i Blekinge (snart bara drygt en månad kvar!) kommer Rockklassikertältet att bjuda på underhållning av det mer volymsansade slaget.

Förutom diverse instrumentclinics kommer nämligen underhållningen där att bestå av akustiska framträdanden av de mest skilda slag.

Bland de som för en timme trampar ur distpedalen märks Pugh Rogefeldt, Conny Bloom (Electric Boys), Dan Reed, Evergrey, Warrior Soul, Bonafide, The Quireboys samt – kanske mest intressant – Tiamats ständige ledare Johan Edlund. 

Den sistnämnde kommer att avtäcka egenskrivet material på svenska, dra några covers samt repa av ett och annat Tiamat-örhänge för att hålla publiken glad och snäll. 

Obligatorisk närvaro med tak över huvudet, med andra ord.