Arkiv för tagg doom metal

- Sida 1 av 1

Candlemass firar 25

av Mattias Kling

Svårt att tänka på decemberdepp nu när sommaren står och knackar på dörren?

Det är förvisso fullt förståeligt, men förvissa dig om att det i år kommer att finnas att annat se fram emot än julstress, snöslask och dygnetruntmörker.

Den 18:e nämda månad ämnar huvustadens doomhjältar nämligen kalla till jublieumsmässa på Debaser Medis. Och det blir en exklusiv afton; för första gången kommer gruppens debutskiva ”Epicus doomicus metallicus” att framföras live i sin helhet tillsammans med originalsångaren Johan Längqvist. Dessutom finns så klart även nuvarande strupen Robert Lowe på plats för att detta ska bli en omfattande helaftonsföreställning.

Biljetterna släpps den 7 juni via Debaser och Tickster.

Doom!

Återblicken: Peter Steele

av Mattias Kling

2005 skämtade han om det.

I april i år var det på allvar.

Då hjärtat svek den väldiga kroppen förlorade metalvärlden en av sina mest säregna profiler, med en humor svartare än harmageddon och med en oefterhärmlig baryton från havsdjupen.

Peter Steele

VAR? Brooklyn, New York.

NÄR? 4 januari 1962 till 15 april 2010.

VARFÖR? Tänk dig att du inleder en skiva med att du kaskadkräks i en toalett. Att du undertecknar ett skivkontrakt med blod och sperma eller att du, med det stora genombrottet inom räckhåll, väljer att stolt visa upp … eh… stålet i utvikningstidningen Playgirl.

Du måste då antagligen vara helt bananas. 

Eller så heter du Petrus J Ratajczyk, men kallar dig för Peter Steele

Då är du också en så kallad hårdrocksikon. Lika mycket känd för ditt eget turbulenta privatliv som musiker i Carnivore och Type O Negative. Du brottas med droger och alkohol, skriver stundtals in dig på hispan och tvingas för en tid kalla det ökända fängelset Riker’s island för ditt hem efter att ha råkat i handgemäng med en rival.

Men du gör också fantastisk gothmetal. Som märks inte minst på utgåvorna ”Bloody kisses” (1993), ”October rust” (1996) och på ”Life is killing me” (2003), där du tillsammans med dina bandkamrater blandar Black Sabbath med Beatles och kolsvart depprock. 

Du uppnår därigenom någon slags stjärnstatus. Får ordning på missbruksproblemen och kommer ut som troende katolik. Då säger hjärtat stopp och du lämnar denna värld, bara 48 år gammal.

Och en hel metalvärld kommer att sakna dig – just för att du var helt bananas.

Topp tre vid tre: Leif Edling (Candlemass)

av Mattias Kling
Edling_skull_bas_090326_094.jpg

Tre gig som betytt mycket under 2009:

1. Angel Witch (Headbangers Open Air, Hamburg, 24 juli)

Första gånger jag ser Angel Witch live. Ett band som betytt väldigt mycket för Candlemass. Svingrymt gig! De kör alla klassiker som ”Angel of death”, ”Baphomet” och såklart ”Angel Witch”. Hade ståpäls i 60 minuter.

Där på plats kommer vi överrens om att de ska ta Pentagrams plats på vår Dynasty of doom-turné, som sedan ägde rum i Malmö, Göteborg och Stockholm i slutet av september.

2. Pentagram (Hole In The Sky, Bergen, 29 augusti)

Ett annat band som varit sjukt betydelsefullt för oss. Trodde aldrig jag skulle få se dom live, men i Bergen i somras blev det äntligen av.

Bobby Liebling var i högform och de levererade ett vansinnigt bra gig! Låtlistan var en dröm… ”When the screams come”, ”Forever my queen”, ”All your sins”

”Petrified”… Och så vidare. Och så vidare. Hade fanimej tårar i ögonen. Kul att notera att Bobby också var en riktigt kul och cool snubbe! Vi snackade minnen över en hamburgare på McDonalds, och efterfestade på hans hotellrum till gryningen. På grund av internt strul kunde tyvärr inte Pentagram vara med på Dynasty of doom-vändan i Sverige, men de lovar att komma när vi fyller 25 nästa år.

3. Manilla Road (Raise the Dead, Oslo, 30 september)

Bandet spelar i två och en halv timme och det är en överkörning som heter duga! ”Cage of mirrors”, ”Crystal logic”, ”Necropolis”, ”Open the gates”, ”Witches brew”, ”Up from the crypt”, ”Masque of the red death”… Snacka om fet lektion i hur klassisk metal ska låta! Över en curry berättar också en svintrevlig Mark Shelton att det var han som rekommenderade Black Dragon att signa Candlemass när han hörde vår demo på deras kontor i slutet av 1985. Thank you, Mark! Nästan onödigt att tillägga att Manilla Road har inspirerat Candlemass.

Plattor som ”Crystal logic”, ”Open the gates” ”The deluge” och ”Mystification” borde finnas i varje metallskalles skivsamling! Men gör det sorgligt nog inte…

Leif Edling, 46, är mest känd som basist och låtskrivare i eminenta doomcombon Candlemass. Gruppen, som nu frontas av amerikanen Robert Lowe, släppte under året sitt tionde studioalbum ”Death magic doom”. Det var en skiva så god att den placerade sig på femte plats över årets släpp på bloggeneralens Aftonbladetlista.

 

Veckans recensioner

av Mattias Kling
Kiss ”Sonic boom”

 

+++

Kiss

Sonic boom

Loud & Proud/Roadrunner/Warner

HÅRD ROCK För att kunna ge ett någorlunda rättvist omdöme om ”Sonic boom” krävs en klar separation mellan rockbandet Kiss och den lukrativa affärsrörelsen med samma namn.

Detta konstaterande är nödvändigt med tanke på en fara i att det förstnämnda glöms bort i ett geschäft som innefattar såväl drinkbord och vin som till synes evighetslånga avskedsturnéer.

Samtidigt är det med största sannolikhet just affärsmännen som gör att skivan – gruppens första riktiga studioalbum sedan 1998 års ”Psycho circus” – överhuvudtaget ser dagens ljus. För även om kvartetten fortfarande överfyller sportetablissemang varhelst den så önskar krävs det nytt bränsle om nostalgihjulen ska orka snurra ännu några varv.

Därför känns skivan också framställd likt efter en marknadsundersökning med de mest trogna fansen. Att omslaget har designats av Michael Doret (ansvarig för paketeringen av ”Rock and roll over” 1976) är bara det ett lugnande besked för de som ogillat försöken till förnyelse av soundet som kärnduon Paul Stanley/Gene Simmons ägnat sig åt på exempelvis nittiotalsutgåvan ”Revenge” samt de som hissat varningsflagg inför trinda kraftballader likt ”Forever” eller ”God gave rock & roll to you”. Dessutom har galjonsfigurerna lanserat det färska materialet med försäkringar om att detta är gruppens bästa utgåva sedan ”Destroyer” (1976) samt dragit paralleller till både nämnda ”Rock and roll over” och ”Love gun” (1977).

Nåväl. En liknande översvallande kvalitetsförsäkring är svår att ställa upp på, samtidigt som det märks tydligt vilken era som har fått agera rättesnöre för de elva spåren. ”Sonic boom” är nämligen en ytterst försiktigt nutidsanpassad dos av typiskt potent hård rock (mellanslaget är väldigt medvetet) som för trettiotalet år sedan gjorde fyra sminkade trynen från New York till superstjärnor.

Även om låtmaterialet sällan är sensationellt är den genomgående känslan så trygg att den kan kallas hemtam. Det plockas friskt med inslag från det antika i bland andra ”Never enough”, den Tommy Thayer-sjungna ”When lightning strikes” eller i en opulent medelåldersboggie som ”Yes I know (Nobody’s perfect)”, medan Simmons ”Russian roulette” inte skulle ha varit helt malplacerad på ”Creatures of the night”.

Allt i allt ett oväntat vitalt uppvaknande av bandet Kiss. Ingen egentlig triumf, långt ifrån någon katastrof. Bara bränsle nog att hålla pengahjulen rullande även under 2010-talet.

Mattias Kling

 

BONUS

Bästa spår: ”Say yeah” hämtar versinspiration från ”I was made for loving you” och kryddar med en refräng som låter som om den framställts med tidigare hitleverantören Desmond Child. Håll särskild öronkoll på tvillinggitarrerna i mittstycket. Den som inte tänker Thin Lizzy kan somna om.

Utökat format: Marginellt dyrare än i grundutförandet saluförs ”Sonic boom” också med en bonus-cd där den nya sättningen omtolkar klassiker likt ”Deuce”, ”Love gun” och ”Lick it up” (ursprungligen släppta på cd i Japan som ”Jigoku-Retsuden”) samt en dvd med sex spår från ”Kiss Alive 35”-föreställningen i Buenos Aires.

Dödscoolt?: De som verkligen är nere med Kiss, så långt som sex fot till och med, kunde fram till 2006 köpa egna begravningskistor med gruppens emblem. Till det facila priset av i dryga slängar 33 000 kronor fick burgna beundrare även möjligheten att kyla vald dryck i inkråmet innan det var dags att sparka hinken. ”Kiss Kasket” är numera emellertid slutsåld.

Alice In Chains ”Black gives way to blue”

 

++++

Alice In Chains

Black gives way to blue

Virgin/EMI

ROCK/METAL Det krävs ballar av stål att ens försöka ersätta en sångare som Layne Stayley. Huruvida William DuVall har metall i kulpåsen må vara osagt, men 42-åringen har likväl en så omedelbart förtjusande röst att den utan motstånd bildar par med Jerry Cantrells nerviga harmonier. Den musikaliska positionen rakt emellan ”Dirt” och gitarristens sologiv ”Degradation trip” känns helt naturlig då ”Check my brain” bjuder en refräng att bygga köpcentrum ovanpå eller när ”A looking in view” är föredömligt psykedelisk pop med Sabbath-tyngd. Det är rakt igenom en comeback som är mer stjärnsprakande än nattsvart. Och som i varje ton är fullkomligt fängslande.

Bästa spår: ”Acid bubble”.

Mattias Kling

 

Paradise Lost ”Faith divides us – death unites us”

++++

Paradise Lost

Faith divides us – death unites us

Century Media/EMI

DOOM/GOTH METAL Det känns på många sätt hedrande att två svenskar lyckas få den urbrittiska deppmaskinen att hitta hem. Nu ska väl inte trumslagande Adrian Erlandssons bidrag i leken överdrivas, men den mörkt balanserade ljudskrud som stjärnskottsproducenten Jens Bogren klär styckena i är närmast sensationellt effektiv. Under närkingens ledning har Paradise Lost återupptäckt de dunkelt medryckande känslorna från exempelvis ”Shades of God” och ”Icon” och pumpat dem överfulla med såväl eleganshormoner som teatraliska steroider. Resultatet är både ambitiöst, vackert och dödligt effektivt. Tro fan det.

Bästa spår: ”Last regret”.

Mattias Kling

 

 

 

 

Vinnare i Candlemass-tävlingen

av Mattias Kling

Så här i elfte timmen denna sista tisdag i september år 2009 tänkte jag passa på att säga grattis till två bloggläsare som kammar hem varsitt exemplar av Candlemass senaste fullängdare ”Death magic doom” – på extra tung vinyl.

Lp-skivorna går ut med post till Josefine Dubois i Norsborg samt till Rasmus Grahn i Bromölla.

Väl bekomme.

Candlemass-tävling

av Mattias Kling
Candlemass ”Death magic doom”

På lördag är det dags för de svenska doomgiganterna att göra gemensam sak med Trouble och Angel Witch (pust och flämt) på KB:s scen i Malmö, en procedur som sedan upprepas även i Göteborg (söndag) och Stockholm (måndag).

Det är evenemang som självklart är värda vikten i guld, vilket även kan sägas om de ultratunga vinylutgåvor av senaste albumet ”Death magic doom” som Jesper Thorsson (ex-Afflicted) hos distributören ADA Nordic har skickat över för utlottning.

Så, önskas tolv tum lakritsdoom rakt ner i brevlådan är det bara att svara på följande fråga, skriva namn och adress, samt skicka ett mejl döpt till ”Candlemass-tävling” till mattias.kling@aftonbladet.se

Frågan då:

Bandets hyfsat nye sångare heter Robert Lowe, vilket är lika nog som skådespelaren Rob Lowe. Men vad heter den politiskt centrerade tv-serie som den sistnämnde spelade rollfiguren Sam Seaborn i? Både svensk och originaltitel är godkända, för att göra det simpelt.

Tävlingen stänger ungefär när bandet går av scenen på Klubben i Stockholm, det vill säga strax före midnatt måndagen den 28 september.

Doom on. 

Sida 1 av 1
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB