Carissima Jennifer
avMåndag är ändå alltid måndag, var man än befinner sig. Det är kallt och grått och regnar småspik i Rom. Jag har svårt att koncentrera mig på fotboll, efter attentaten i Köpenhamn, IS nya hot mot Italien och flyktingbåtarna som hela tiden anlöper hamnarna på Lampedusa och Siciliens sydkust. Serie A blir rätt litet i sammanhanget.
Roma spelade oavgjort hemma mot Parma, Serie A:s Dumbo, och icke ett mål blev gjort. Gervinho är tillbaka, men trött efter sin afrikanska triumf. Det kommer att dröja innan han är på topp igen och under tiden är det något som har gått sönder. Garcia har blivit italienare, kastar sig in i onödig polemik i stället för att upprätthålla distansen till den giftiga italienska fotbollsvärlden. En klubb som Roma behöver Totti i toppform och en tränare som kommer från en annan planet. Fem oavgjorda matcher på hemmaplan i rad kan knappast leda till ligaseger.
Men det är fortfarande sju poängs skillnad i toppen eftersom Juventus spelade oavgjort 2-2 borta mot Cesena, Serie A:s näst sämsta lag. Inte mycket att yvas över där heller. Pirlo hade blicken förlorad i fjärran, Vidal var också någon annanstans. Pogba var så där och Tevez lyste med sin frånvaro. Juventus är det enda laget i ligan som inte alltid beskrivs som en produkt av sin tränare. Juventus är liksom självgående. Annars är fotbollsrapporteringen här enormt tränarfixerad.
Mer spännande är faktiskt att följa il Mancio, som börjar få ordning på Inter, och den sorgliga händelseutvecklingen i Milan där Berlusconi letar efter delägare. Mer om detta inom kort.
I morgon är det fettisdag. Rom har beslutat låta sin historiska karneval återuppstå, så det blir festtåg längs Via del Corso med drottning Kristina som centralfigur. Jag förstår inte riktigt all denna uppståndelse, för om jag räknar rätt är det i år 360 år sedan hon red in genom stadsporten vid Piazza del Popolo. Inte något anmärkningsvärt jubileum alltså, men kul ändå.
Vad ska du i Paris att göra när vi kunde ha setts här på en cappuccino?