Kära Jennifer,
det har varit en lång sommar och här i Rom dröjer det tills man får ens en föraning om hösten. Efter en stekhet juli, kom det perfekta sommarvädret i augusti, ungefär som i Sverige. Och detta lagom till att kulan börjar rulla på de italienska fotbollsarenorna igen. ”22 idioter på en grön plan, en dum och underbar sport”, säger Johnny Rotten, ex Sex Pistols i en intervju i dag i Corriere della Sera. Han är nu 59 år, men förnekar sig inte. Ingenting är heligt för Johnny Rotten. Han älskar fotboll, är färdig att dö för Arsenal, men uppehåller frisk distans. Jag älskar det.
Köpte förresten Never Mind the Bollocks på Kiviks marknad i somras, en vackert röd LP som låg och vilade i sitt fodral och väntade på mig. Det blev Sex Pistols och Björn Skifs och Blåblus. Nostalgitripp i bästa bemärkelse. Ugga-tjacka, ugga, ugga, ugga-tjacka.
För Rom är detta en alldeles särskild dag, eftersom båda huvudstadslagen spelar på den nya säsongens första dag, hemma och borta. Visst ser man att det är något högtidligt i luften?

I skrivande stund lyssnar jag på Verona-Roma på radio eftersom TV:n strejkar. Nyförvärvade anfallar-Salah har ännu inte vidrört bollen. Totti sitter på bänken och följer spelet med sin örnblick à la Errol Flynn föreställer jag mig. Totti som fyller 39 om en månad, har som vanligt tillbringat sommaren i Sabaudia i södra Lazio med barn och blomma. Det är som om Zlatan skulle semestra i Falsterbo och det rör mig varje år. Francesco är verkligen romano, från ”tott” till tå.
Den allmänna uppfattningen är att Roma är betydligt mer konkurrenskraftigt i år, framförallt tack vare förstärkningen i anfallet med Dzeko och Salah. Juventus har förlorat Tevez, Vidal och den gudomlige Pirlo, som antagligen har det betydligt roligare i New York City. Jag träffade honom på södra Manhattan förra sommaren, efter fiaskot i VM i Brasilien. Han såg ut att stormtrivas redan då.
Det är alltså många nyckelspelare som försvunnit samtidigt från Turin, men den Gamla Damen har överraskat förr. Milan betraktas som oförutsägbar jolly och i övrigt är allt väldigt svårt att förutse.
Italienska radiokommentatorer är som kulsprutor, de missar inte en passning. Jag dricker espresso och äter några helt otroligt goda kakor som bakades här i köket i morse.
Förra säsongens skyttekung Luca Tony höll just på att göra mål. I år är Verona förstärkt med Pazzini. Romas svaghet är försvaret, mannaggia la miseria, men ännu håller det.
I skuggan av de stora klubbarna spelar nu fem småstadsklubbar i Serie A: Empoli, Sassuolo, Chievo och nykomlingarna Frosinone och Carpi. Allt de gör och säger är raka motsatsen till den uppblåsta miljardfotbollen och det är ett skönt alternativ. Det enda de kan konkurrera med är kvalitet och passion, för några pengar har de inte. Hetluften i all ära, men det är på deras träningsplaner och arenor som man känner den där järnlika lukten av gräs och svett och adrenalin och där det är roligt att arbeta som journalist eftersom man någon gång då och då faktiskt får ett spontant svar. På grund av gamla goda minnen från mitt första år i Italien, har jag ett gott öga till Carpi. Frosinone ligger mitt i det djupaste Lazio. Väldigt bonnigt men goda ostar!
Första halvlek är slut i en match med högt tempo och många utmärkta målchanser för båda lagen. Som vanligt är gladiatorerna lite röriga i första halvlek. Jag väntar med spänning på fortsättningen på denna och nästa match. I kväll möter Lazio Bologna på Olympiastadion.
Baci e abbracci
Kristina