Kära Jennifer,

är i Malmö. Ska hålla några föredrag och passar på att träffa min familj. Jag är verkligen både svensk och italiensk, både romarinna och malmöit. Förresten har de två en hel del gemensamt, även bortsett från två lysande fotbollslag. Både romare och malmöbor uppträder som om ingenting någonsin skulle kunna förvåna dem.

Alltså var väl ingen romanista särskilt överraskad över att just deras match, mot Feyenoord i Rotterdam, skulle ta längre tid än alla de andra, för att riktigt hålla i tifosi på sträckbänken. Inte nog med vad som hände i Rom för en vecka sedan, med bärsärk på Campo de Fiori och vandalisering av fontänen nedanför Spanska Trappan. En extra nervpress skulle till innan Roma kunde sälla sig till de fyra andra italienska lag som nu har gått vidare till åttondelsfinal: Fiorentina, Napoli, Torino och Inter. Det är väldigt glädjande för italiensk fotboll. Champions League är det hett efterlängtade målet. Men tills italiensk fotboll har blivit konkurrenskraftig på den absoluta toppnivån igen, det är inget fel på Europa League. Får man inte den man älskar, får man älska den man får.

Torino gjorde en strålande match mot Atletico Bilbao borta med Darmian, Maxi Lopez och ”gamle” Quagliarella i högform. Det slutade  3-2 till italienarna. Fiorentina visade musklerna mot Tottenham och vann med 2-0 tack vare Salah och Gomez. De Guzmans mål gav Napoli segern mot Trabzonspor. Inter verkat vara på väg ur sin kris både i ligan och Europa och slog Celtic med 1-0. För Roma är 2-1-resultatet förhoppningsvis vändningen. Gervinho gör sitt första mål efter hemkomsten från Afrika, Ljajic räddar gladiatorerna från ytterligare ett frustrerande oavgjort.

Så roligt för il calcio och så roligt för italienarna. Det har varit så träligt i Italien så länge nu. Nu är det dags för goda nyheter!

Jennifer,

jag har aldrig kunnat stämma in i kören att Grekland borde lämna euron. Det har en hel del med att göra att jag har bott i Italien i 30 år. Här är världen inte så svart och vit som hemma. Grekerna har gjort fel, men de har straffats så det räcker. Den ekonomiska kompromissen till förmån för grekerna är ett framsteg för hela EU. Jag ser varje dag tecken på fattigdom i Italien som beror på den ekonomiska krisen och den i vissa fall vansinniga åtstramningspolitiken som dikteras från Bryssel. I Grekland är det ännu värre.

Framgångarna gentemot den så kallade Trojkan är Tsipras första mål. Hans beslut att på obestämd tid suspendera alla grekiska fotbollsturneringar på grund av supportrarnas våldsamma uppträdande är mål nummer 2. Fotboll får inte lämnas i händerna på vandaler och huliganer. I kväll kom det första planet med romanisti till Rotterdam för returen Feyenoord-Roma i Europa League. Spänningen är enorm och risken för ”casini” stor, efter holländarnas framfart i Rom. Francesco Totti har gjort starka uttalande mot våldet och skadegörelsen. Det hedrar honom. I Italien är lagarna stränga, men klubbarna tar aldrig i med hårdhandskarna.

Så vi inväntar fortsättningen, men en viss bävan. Sköt om dig!

Kappelinoo

Cara Jenny,

Juventus och Dortmund har hunnit en bit in i andra halvlek. Massor av italienare har gått som i väntans tider hela dagen inför den här matchen. Många är kluvna, eftersom de ogillar Juventus men vill att Italien ska ha ett lag kvar i Champions League. För nationalheders skull så att säga. För att försvara de italienska färgerna i europeisk fotboll.

Sett ur det perspektivet är jag helt med. Jag saknar Milan i de här sammanhangen. Det är något med klubbkulturen där som är modigt, glatt och utmanande. Vi vet att vi klarar detta. Vi är inte rädda för er, det är ni som ska vara rädda för oss. Alla andra klubbar pendlar mellan panikattacker och nervöst sammanbrott så fort det är Europa, inte Italien, som är arenan.

I morse gick jag och simmade på Santa Maria. En pool där människor motions-simmar är som ett samhälle i miniatyr. Jag trodde länge att det bästa sättet att få en egen bana är att frusta och stänka och skrämma inkräktaren. Helt fel om det är en man det handlar om. Knepet är att simma väldigt långsamt, gärna ryggsim mitt i banan, med uråldrig teknik. Ingen vill dela bana med vad de tror är en besvärlig tant. Alltså simmar jag på det viset när jag ser att någon närmar sig, och helt normalt resten av tiden. Det är skönt med en egen kuppe, som Martin Ljung sade.

På nyhetsfronten är det just nu ganska dött. Inrikespolitik är en journalistisk passion i det här landet. Tidningarna gör allt de kan för att skapa polemik där det egentligen inte finns någon. Nu har de problem eftersom den 40-årige premiärministern Matteo Renzi sällan eller aldrig svarar på provokationer. Jag slöläste Corriere della Sera över Roms bästa cappuccino och cornetto på Panella på Via Merulana. Jag måste gå på café eftersom min man aldrig kan hålla tyst när jag läser tidningen. Det är ungefär det mest irriterande jag vet.

På vägen till kontoret stod denna Fiat 500 parkerad. Om man köper en gammal 500 och vill vara inskriven i den särskilda klubben för ägare av gamla bilar, får man inte lacka om den hur som helst. Man måste välja den aktuella årgångens originalfärger. Denna är ljust, ljust blå, som insidan på ett vaktelägg (ok överspänt, men man äter vaktel ganska ofta här).

Som du kanske vet har borgmästaren stängt av trafiken i stora delar av centrum. ALLA HATAR DET! De kan ju inte ta bil och vespa överallt längre. Galningar. Det är det bästa som har hänt i Rom på länge.

stor stor kram och ta en apelsin

PS De vann, 2-1.

Jennifer,

vår i luften i Rom! Det fina med att vara frilans är att då och då kunna tillåta sig en ledig dag. Tog en lång promenad och avslutade på Esquilinen, Roms mest spännande kulle. Det var faktiskt stadens galgbacke en gång och vissa delar är väldigt nergångna. Men Esquilinen är den enda delen av staden där Rom fortfarande är en smältdegel, som under antiken.

Jag går alltså förbi en affär som brukar sälja baccalà, Italien lutfiskvariant, som är så god. Kvinnan tittar förvånat på mig:

Signora, baccalà äter man på fredagar.

Italien kör sitt eget race. Där ligger en del av charmen, men även problemen.

Skulle inte baccalà-producenterna sälja mer fisk, om den fanns att köpa varje dag? Skulle inte italienska fotbollsfederationen agera mer framtidsorienterat, om ordföranden inte var en småskum gubbe, som till och med i direktsändning sitter och mal om byråkratiska detaljer om Parmas konkurs i stället för att tala om vad det betyder för italiensk fotbolls trovärdighet och rykte att ingen har låtsats om problemen (skyhöga skulder och spelare utan lön) under lång tid, inklusive herr ordförande själv? Hur skulle det vara med lite nytt blod och baccalà på måndag?

Vad gäller Totti, talar du med fel person. Jag älskar honom och har ingen distans. Det som oroar mig är hur det ska gå för Roma när Er Pupone verkligen inte kan spela längre. Klubben har varit fullständigt Totti-dipendente sedan den dag han satte sin fot på Olympiastadions gräs.

Nesta. Jag vet faktiskt inte vad han gör nu. En gudagåva i alla avseenden. En annan som ju inte gick av för hackor är Paolo Maldini. Titta på Filippo Lippis renässansporträtt. Visst är det likt!

Jag ser fram emot att läsa ett reportage om Milan av dig och avundas dig dina kontakter där. Om jag nämner ditt namn när jag ringer säger de ”Jennifer” och jag hör hur ögonlocken fladdrar.

Lyssnar på Napoli-Sassuolo på radio. Kolsvarta cypresser och mörkblå himmel i parken utanför fönstret. Min tur att laga middag. En länk till mitt rep i går om flyktingarna och stor kram till dig

http://www.svt.se/nyheter/varlden/unga-pa-flykt-misshandlas

Bella,

hemma igen efter Lampedusa, där en av de sista saker jag såg var en match på fotbollsplanen bredvid båtkyrkogården, där gamla gistna skrov påminner om helvetesresorna över Medelhavet. Stämningen på Lampedusa är helt unik.Det känns verkligen som att befinna sig på Europas sydligaste utpost, en klippa i havet, vindpinat, isolerat, utsatt. Men människorna är fantastiska. En gång var de kandidater till Nobels fredspris för sina insatser för flyktingarna. Jag backar dem. De är 6 300 personer och deras solidaritet och hjälpsamhet är beundransvärda.

Tittade så mycket jag kunde på matcherna medan jag väntade på flyget till Rom på flygplatsen i Palermo och smällde i mig ytterligare en gigantisk cannolo. Jag kan bara inte motstå dem! Visste du förresten att planet till Lampedusa ägs av italienska posten? Ett litet gulvitt propellerplan som kommer lastat med tidningar och brev och journalister!

Hoppas ni hade en fin födelsedagsfest i dag. I Rom var det snarare begravningsstämning. En god vän som åkte till Verona för att se matchen menar att spelet nu är fullständigt slut. Nio poäng skiljer Roma och Juventus, som i princip redan har vunnit ligan. Det var längesedan Serie A verkade vara avgjord i februari och det säger en hel del om hur det står till i italiensk fotboll. Du vet kanske att Parma håller på att konka? Det är ett jätteproblem för hela ligan om en klubb tvingas lämna turneringen. Deras match i dag mot Udinese fick ställas in, eftersom Parma inte har ett nickel, bokstavligt talat. Otroligt och sorgligt. Parma är en fin klubb.

En ödesvecka ligger framför oss. Juventus spelar mot Borussia Dortmunt i Champions League på tisdag, som enda italienska lag som är kvar i turneringen. Nästa måndag tar Gladiatorerna emot den Gamla Damen på Olympiastadion och kan, i bästa fall, reducera Juventus försprång till 6 poäng. Då blir det lite spänning kvar i toppen. Låt oss säga att Juventus förlorar mot tyskarna och kommer trötta och demoraliserade till Rom. Då kan vi svepa en Caffè Borghetti och våga hoppas igen. Men jag tar inte ut något i förskott.

Fint att Milan vann mot Cesena, så Inzaghi får stanna. Det sägs att Berlusconi vill ersätta honom med Montella från och med nästa säsong. Jag gillar Montella. Han är bra att prata med och lika god i seger som förlust. En klok man och en duktig tränare.

Och så har det blivit jättesent igen…Jag säger som påven:

Godnatt och sov gott

På hemresa

Cannoli, jag blir hungrig bara jag ser dem

Hamnen i Lampedusa, mörka, låga moln

Carissima Jenny,

Förlåt mig om jag i kväll inte svarar på vad du frågar mig och inte har mycket att komma med. Det bidde inget derby i Genua på grund av ett ihållande spöregn som fick planen att se ut som en plaskdamm.

Men helt bortsett från det, befinner jag mig långt ifrån all ära och redlighet. Till Lampedusa kommer tidningarna med postflyget klockan 11 och Internet på ön är inte vad det borde vara. För att skicka iväg dessa korta rader måste jag ner i ett hörn i receptionen och hoppas på att linjen fungerar.

Alltså är jag dåligt informerad om allt utom det som händer här på ön. Enstaka flyktingar vandrar huvudgatan fram i blåsten och regnet. En enda kaffebar är öppen. Några flyktingbåtar syns inte till, vädret är för dåligt. Efter att ha redigerat hela dagen, hukar vi under ett trasigt paraply och skyndar över piazzan till Hotel Sirio som har en av de få restauranger som är öppna så här års. Teven står på på högsta nivå. Jag HATAR teve när jag äter.

Dock snappar jag upp att fallet med Feyenoords huliganer och deras vandalism i Rom inte är slut. Skadegörelsen uppskattas till 3 miljoner euro! Till slut blir det de italienska skattespelarna som får stå för kalaset och jag är en av dem. Inrikesministern har kallat 500 soldater till Rom för att hålla ordning under matcherna och föreslår ett s k Daspo på EU-nivå, alltså att farliga utländska huliganer inte får åka på bortmatcher.

Vill föreslå dig lite musik. Malika Ayanes röst låter som en fullmogen blodapelsin, det bästa jag har hört i italiensk musik på länge.

And on this note…

Buone notte, i väntan på hemresa till Rom och fotbollssöndag

Kristina

Jennifer,

Just nu hörs ljudet av en helikopter över Lampedusa och vi försöker ta reda på om ytterligare en flyktingbåt är på väg in i hamnen. Vad skulle annars en helikopter i luften att göra klockan elva på kvällen?

Dagen bara försvann, med nya intervjuer och insikter. Jag träffade Lampedusas borgmästare som är en temperamentsfull och klok kvinna som röker och hostar och skrattar och blir förbannad inom loppet av några minuter. I övrigt migranter, hav och kaktusar. Flyktingförläggningen är officiellt stängd. De som bor därinne får inte gå ut. Men överallt är det hål i stängslet och där smiter migranterna ut och går ner till staden. På typiskt italienskt vis är detta fullt tillåtet, trots att det är förbjudet. Under alla omständigheter är det bättre för alla. Flyktingarna träffar öborna, får röra på benen och se något annat än förläggningens grå väggar. I morse reste de flesta vidare med färja eller flyg till fastlandet.

Mer tur än skicklighet gjorde att jag såg Pirlos mästerliga mål mot Atalanta på TV i helgens första ligamatch. Han är ett vandrande mirakel. Milan visste inte vad de gjorde när de sålde denna fenomenala spelare till Juventus. Du frågar mig om Romas problem beror på Paolo Rongoni. Är inte det verkliga problemet att Roma inte har en Pirlo och ingen Tevez heller? Jag tror inte man kan förstöra sådana spelare med fel träning. Roma saknar av någon outgrundlig anledning en självklar anfallare och sålde Destro i stället för att låta honom mogna. Har du tänkt på hur lite man pratar om spelare i ”il calcio” och hur mycket om tränare, sportdirektörer, pampar? Det finns för få riktigt stora spelare i årets liga.

Här kommer några foton från dagens övningar på denna vindpinade kobbe i Medelhavet. Bara havet är vackert här, och växtligheten. Vilda höga liljor blommar på de karga klipporna. Jag gör vad jag kan för att inte frossa i ”cannoli”, sicilianarnas rörformade kakor som är fyllda med söt ricotta, men det är en hopplös kamp. Livet är för kort för att avstå.

Sov gott!

Cara Jennifer,

En lång dag är snart slut. Jag kom till Lampedusa i eftermiddags med flyg från Palermo. Ön är verkligen inte mycket mer än en klippa i Medelhavet med några få tusen invånare. Men hit kommer tusentals och åter tusentals flyktingar varje år och nu, när Libyen är i totalt kaos, strömmar båtarna in.

Jag har tillbringat dagen med att intervjua unga män från Etiopien, Somalia, Eritrea. Det är inte lätt på grund av språkförbistringen. Men de lyckas ändå beskriva sina mardrömsresor genom öknen och Libyen. Deras engelska är dålig, men allt annat talar, ögonen, kropparna, händerna. De är så lättnade att ha kommit levande i land.

Jag såg bilderna från Feyenoords fans framfart i Rom på TV. I går natt gick de bärsärk på Campo de’ Fiori, i dag förstörde de den alldeles nyss restaurerade 16oo-talsfontänen på Piazza di Spagna.

Idioter. Jag hoppas att borgmästaren skickar räkningen till klubben.

Matchen slutade 1-1. Holländarnas mål lär ha varit off side. Orkar inte intressera mig för det just nu, för det väsenliga är att Roma verkar ha förlorat förmågan och viljan att vinna. Jag kan lika gärna bli tifosa för Lampedusas korplag, som tränade på planen bredvid båtkyrkogården när vi hade filmat färdigt i kväll. Två av flyktingarna jag träffade vill förresten bli fotbollsspelare, back den ene, mittfältare den andra.

Det har mojnat nu och stjärnorna lyser stora och klara över ön. Jag åt en otroligt god pasta med fiskrom till middag och är mätt som en plätt.

Hör av dig i morgon!

Buona notte

Måndag är ändå alltid måndag, var man än befinner sig. Det är kallt och grått och regnar småspik i Rom. Jag har svårt att koncentrera mig på fotboll, efter attentaten i Köpenhamn, IS nya hot mot Italien och flyktingbåtarna som hela tiden anlöper hamnarna på Lampedusa och Siciliens sydkust. Serie A blir rätt litet i sammanhanget.

Roma spelade oavgjort hemma mot Parma, Serie A:s Dumbo, och icke ett mål blev gjort. Gervinho är tillbaka, men trött efter sin afrikanska triumf. Det kommer att dröja innan han är på topp igen och under tiden är det något som har gått sönder. Garcia har blivit italienare, kastar sig in i onödig polemik i stället för att upprätthålla distansen till den giftiga italienska fotbollsvärlden. En klubb som Roma behöver Totti i toppform och en tränare som kommer från en annan planet. Fem oavgjorda matcher på hemmaplan i rad kan knappast leda till ligaseger.

Men det är fortfarande sju poängs skillnad i toppen eftersom Juventus spelade oavgjort 2-2 borta mot Cesena, Serie A:s näst sämsta lag. Inte mycket att yvas över där heller. Pirlo hade blicken förlorad i fjärran, Vidal var också någon annanstans. Pogba var så där och Tevez lyste med sin frånvaro. Juventus är det enda laget i ligan som inte alltid beskrivs som en produkt av sin tränare. Juventus är liksom självgående. Annars är fotbollsrapporteringen här enormt tränarfixerad.

Mer spännande är faktiskt att följa il Mancio, som börjar få ordning på Inter, och den sorgliga händelseutvecklingen i Milan där Berlusconi letar efter delägare. Mer om detta inom kort.

I morgon är det fettisdag. Rom har beslutat låta sin historiska karneval återuppstå, så det blir festtåg längs Via del Corso med drottning Kristina som centralfigur. Jag förstår inte riktigt all denna uppståndelse, för om jag räknar rätt är det i år 360 år sedan hon red in genom stadsporten vid Piazza del Popolo. Inte något anmärkningsvärt jubileum alltså, men kul ändå.

Vad ska du i Paris att göra när vi kunde ha setts här på en cappuccino?