Efter min krönika och alla andra artiklar om efterspelet till Syrianska-Ängelholm kan jag nu lägga fram bevis varför man som sportjournalist inte kan lyssna till alla er som mejlar och har synpunkter – vi måste ta våra egna beslut. Jag menar, vem ska vi annars lyssna på?

Å ena sidan skriver nämligen Gabriel…

”Väldigt tråkigt att behöva läsa din artikel om Syrianska. Den bekräftar inte minst att du har lite kunskap om läget i denna förening.
Till att börja med lyfter du det negativa först och skapar enorma rubriker ur inget. Ska du skriva, var objektiv.
Vill du framstå som en seriös journalist framöver bör du också tänka på att syrianer är ett folk som hela Sverige har varit emot hela året.
Som journalist har du enorm makt, media kan vinkla och skapa opinioner. Du är en av dem som just nu klankar ner på syrianska”.

…å andra sidan skriver Roger…

”Inte första gången Södertälje-pojkarna kaosar. 0-3-förlust? Nä, då är det rasistiskt. Ni skriver knappt om det, inga krigsrubriker för då kan ni bli kallade rasister. Illa att samhället är sådant. Ni är livrädda för ’rasiststämpeln’ som ni tyvärr skulle få om ni kritiserar en klubb som Syrianska. Ni journalister trippar runt på äggskal för denna förening”.

Nu har vi det svart på rosa. Det finns inga glasklara rätt och fel, det finns bara olika tolkningar, journalistik handlar inte om att göra folk nöjda utan om att göra en så objektiv tolkning av en händelse som möjligt. Att döma av reaktionerna lyckades vi ganska bra – vår rapportering retade upp båda läger lika mycket. Vi låg alltså mittemellan ytterligheterna.

Fick ett mejl från en PR-dam precis som ville berätta om en auktion för att dra in stålar till Barndiabetesfonden. Ett antal kändisar har donerat olika saker som auktioneras ut, bland annat har Zlatan Ibrahimovic bidragit med… 

…en signerad Milan-tröja.

Marie Fredriksson och Carolina Gynning ställer upp med målningar, Ernst Billgren har skickat fram en bronsskulptur.

Med mera.

Varför berättar jag om detta? Jo, för att Camilla Läckbergs bidrag är utomordentligt roligt.

– Privat middag och signering med Camilla Läckberg.

In och buda med er, utropspriset på Läckberg är 4000 kronor men högsta bud just nu bara 900 kronor. Nu har ni chansen att sno henne från Robinson-Martin.

I samma veva fick jag ett annat välgörhetsmejl, från Läkarmissionen som söker fotbollsfarsor. Så om ni inte är intresserade av en författarmorsa kan ni hoppa på det i stället.

Själv ska jag baka Simon Banks mammas äppelpaj vars recept är tejphemligt…f’låt topphemligt.

…eller det har åtminstone ett utropspris som överstiger era årslöner.

Jag har varit inne på det tidigare, den framtida arenasituationen i Stockholm kan bli riktigt, riktigt jobbig för Svenska Fotbollförbundet (SvFF).

Som jag ser det, är det egentliga problemet inte Swedbank Arena i Solna, problemet är Stockholmsarenan. En ny nationalarena var ett måste men sedan smäller politikerna i Stockholms Stad upp ytterligare en arena för två miljarder där eventuell vinst skeppas rakt västerut, till Anschutz Entertainment Group.

Politikerna borde låtit Hammarby och Djurgården bygga en gemensamt ägd, mindre arena med plats för 15 000-20 000 åskådare, sedan kunde derbyna spelats på nya Råsunda.

Nu blir det en absurd situation med en arena för dryga 50 000 åskådare i Solna, en för dryga 30 000 vid Globen som ska kriga om artister och events som inte finns.

Globen går redan med 60 miljoner kronor i förlust om året.

…när förbundets arenaman Sune Hellströmer nyligen började prata om att sätta upp operor på nya nationalarenan förstår man att det är kärvt.

Framför allt nya Råsunda lär göra gigantiska förluster de första åren, kanske under lång, lång tid. Svenska Fotbollförbundet har tydligen inte ens en plan B hur de ska finansiera denna garanterade förlust.

Samtidigt var Sverige tvungna att bygga en ny nationalarena, det är svårt att komma ifrån. 

Det blir en tung sten att börja rulla för nye SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson. Jo, det sägs faktiskt att domaren från Emmaboda som gjorde succé internt som U21-EM-general 2009 har distriktens stöd att efterträda Lars-Åke Lagrell. Plus att han är Bengt Madsens man (gamle Buffalo drar fortfarande i en och annan tråd). Elitklubbarnas kandidat Lars-Christer Olsson väntas ta över som generalsekreterare i Sef i stället då Tommy Theorin går i pension 2012.

…men vi får se, det kan vara taktik också att dessa rykten läcker ut. Klart är att det står mellan Nilsson och Olsson och att striden är hård.

Oavsett har den nye ordföranden en viktig roll i att knyta en starkare allians med supportrarnas man Victor Capel. Om den kollektiva bestraffningen avskaffas i de fall klubbarna HAR GJORT ALLT I SIN MAKT för att förhindra ordningsstörningar, då tror jag nog att Capel får mer gehör för någon form av angiverisystem när individer förstör från läktarna. 

Men åter till arenorna.

För klubbarna är egna arenor en väg framåt. Elfsborg gör vinst, Malmö kommer att göra vinst över tid precis som Kalmar, där har man rättat mun efter matsäck. I Göteborg samsas två-tre klubbar om en kommunägd arena – inte bra. I Stockholm har vi kaoset som jag beskrev ovan. Djurgården kommer aldrig bygga en egen arena, glöm det, Tommy Jacobson köper sig bara tid, det har jag sagt länge.

Det enda som möjligen kan förändras, det ligger tydligen i pipen fortfarande, är att det blir en AIK-arena i Sundbyberg. Vad händer då med Swedbank…?

Och jag hör rykten om att Helsingborg är nära att ta över Olympia. Se upp, övriga allsvenskan, se upp för Helsingborg. De sitter just nu i loket på det där tåget jag brukar tjata om.

Özcan Melkemichel efterlyste benbrott och blod.
Ironiskt nog var det Sebastian Anderssons blodiga skalle som kvitterade Syrianskas ledning till 1-1.
Johan Blombergs frispark betydde 2-1 till Ängelholm i en dramatisk match och kvalet lever i allra högsta grad inför returen.

I inför matchen-intervjun i TV4 Sport var Syrianska-tränaren stridslysten:
– Det gäller att bryta ben och ta några bloddroppar! sa Özcan Melkemichel.
Det såg man inte mycket av hos hans spelare.

Ängelholm vann närkamper, andrabollar och stod upp i motvinden i första halvlek – och fortsatte att dominera i andra.
Syrianska kastade in Peter Ijeh efter paus som behövde fyra minuter på sig att nicka in 1-0. Målet kan bli guld värt för Södertälje-laget: 1-0 räcker på plastgräset på söndag.

Men kvalet är definitivt en öppen historia. Ängelholms duktige forward Sebastian Andersson kvitterade på nick med sin blödande och bandagerade ”Kapten Blod-skalle.
Tio minuter från slutet blåste 2-1 till hemmalaget in på en frispark från Johan Blomberg, misstänkt målvaktstavla av Dwayne Miller.

Jag vet inte hur många skott mot mål ÄFF hade – jag tappade räkningen efter 19 – och med lite mer attityd à la ”den här bolljäveln ska in!” så hade superettan-laget haft en ännu större seger. Jag blev imponerad av innermittfältaren Tobias Johanssons djupledslöpningar men nog fan borde han satt något av sina lägen?

Ängelholm är superettans fjärde sämsta publiklag, snitt på 1263, och ur det perspektivet ser många hellre att Syrianska stannar kvar – även om deras snitt 2852 inte är mycket bättre, näst sämst i allsvenskan. Andra kanske tänker ”lotta skiten”. Må bästa lag vinna, säger jag.

För de respektive klubbarna är det förstås en kamp om miljonerna.
Skillnaden mellan allsvenskan och superettan är stor. Siffrorna för 2011 är inte färdigräknade ännu men fördelningsnycklarna är de samma som för 2010 – då såg det ut så här:
* Ettan i allsvenskan (Malmö FF) fick 15,1 miljoner kronor.
* Tvåan (Helsingborg) fick 14,2 miljoner.
* I botten fick Brommapojkarna och Åtvidaberg strax under tio miljoner.
* Ettan i superettan (Syrianska) fick 5,7 miljoner.
* Jumbon i superettan (Trollhättan) fick 3,6 miljoner.

I de så kallade Sef-pengarna (från intresseorganisationen Svensk elitfotboll som sköter förhandlingarna) ingår:
* TV-avtalspengar
* Svenska Spel-pengar
* Övriga centrala reklamavtal samt radiopengar.

På söndag vet vi hundra procent säkert vilka som drar längsta strået på Södertälje Fotbollsarena.
Mitt tips?
Det vete fan.
Men Ängelholm var det klart bättre laget i kväll.

I augusti var jag på Strandvallen och såg Mjällby-Malmö FF spela 1-1. På presskonferensen efteråt frågade jag MFF-tränaren Rikard Norling hur han jobbar med att motivera spelarna för den allsvenska lunken mellan stormatcherna i Europa:

Norling, 40, svarade:

– Det handlar om att trycka på rätt knappar. Inför en allsvensk match räcker inte att säga ”nu går vi ut och jobbar hårt”. Det är inte konstigt att vissa lag vill ha tränare som är 50 år och har erfarenhet av toppfotboll. Jag börjar verkligen förstå det. Ibland är man halvnaken och står i kalsongerna.

Döm om min förvåning när jag såg Sportbladets etta i dag…

…Zlatan Ibrahimovic säger alltså (om sin självbiografi):

– Det var kul att prata men samtidigt var det också så att man tog upp vissa saker som man hållit hemligt och inte velat snacka om, nu har man berättat allting. Nu går man naken på stan i kalsongerna… Ni får läsa och se!

…då undrar jag: är detta någon form av uttryck för någonting? Eller har Zlatan bara lyssnat för mycket på Norling? Ni har väl tänkt på hur Z uttrycker sig nuförtiden, på ett väldigt…resonerande sätt. Jag tror mycket på hans (och David Lagercrantz) bok, så länge jag själv inte åker på alltför många käftsmällar…

…för då står man där, naken i sina kalsonger.

PS Spana in den här Zlatan-imitatören, klockren. 

PS2 Det här är intressant, med tanke på populist- och assisterandedebatten kring Erik Hamrén…Lasse Lava tror på Tom Prahl som förbundskapten.

PS3 …har jag lånat hem, måste öva upp mig på Fifa 12 inför en spelmässa där jag ska representera i en monter. Det kan dessvärre ta sin lilla tid.

Är det bara jag som lite nostalgiskt börjar nynna på Barbados när jag hör om ”Svennis” senaste käftsmäll i stora, vida fotbollsvärlden?
”Kom hem, vi börjar om igen, vi glömmer allt, där ute är det så kallt…”.

Då detta är en seriös sporttidning som har ytterst lite med dansgolvet på Golden Hits att göra står jag inte bredbent upp och ylar.
Inte ännu i alla fall.
Men håll med om att det är en intressant idé:
* Sverige är klara för EM med en förbundskapten utan erfarenheter från stora mästerskap.
* Sven-Göran Eriksson – Sveriges mest meriterade klubblagstränare genom tiderna – är ledig och i akut behov av ett uppdrag som putsar hans fasad.

1+1 i det här fallet borde betyda en roll åt ”Svennis” som EM-bollplank, grå eminens, manager eller assisterande: det defensiva hököga jag nyligen föreslog att Sverige bör söka efter. Skit samma vad det blir för titel, Erik Hamrén, 54, har varit bra på att uppfinna sådana tidigare (tänker på ”players managern” Marcus Allbäck, 38).

I ”Svennis” får Hamrén någon som kan knacka honom på axeln i stressade och pressade situationer och lågmält flika in: ”Möcke möcke bra, Erik, men har du tänkt på det hära, va…”.
På köpet kommer världens mest meriterade fotbollsspion Tord Grip, 73, som sett 636 450 fotbollsmatcher.
I höst.
Jag vet inte om ”Kom hem” går att spela på dragspel men är det någon som kan det, så är det Tord.

Den glade och den smarte, den unge och den gamle – där har ni ett intressant team runt Sverige i Polen/Ukraina 2012.
För många ledare?
Nej.
Redan i dag snurrar U21-kapten Håkan Ericson, ex-Djurgårdstränaren Kjell Jonevret och Elfsborgs assisterande Peter Wettergren runt truppen med olika spion- och assistentuppdrag. De får stå på tillväxt under EM.

Sven-Göran Eriksson var på tapeten hösten 2009 när förbundet med Lars-Åke Lagrell i spetsen jagade Lars Lagerbäcks efterträdare. Den gången ville ”Svennis” ha ett slags managerroll där han skulle kombinera jobbet i Notts County med förbundskaptensuppdraget och flyga in till matcherna medan Hasse Backe och Tord Grip skötte markservicen.
Det var inte någon bra idé och Lagrell gick mycket riktigt på Hamrén-spåret i stället.
Vilket har varit lyckat så här långt.
Dock inte utan komplikationer och det krävdes till slut en mirakelmatch mot Holland för att nå EM.

Nu däremot, med europamästerskapet för dörren, är det dags att Lagrell och Svennis drar knivarna ur varandras ryggar som stacks dit efter att Hamrén fått jobbet och historien skulle skrivas om vem som egentligen velat vad.
Samstämmigt kan de ta vid strax före andra refrängen:
”Kan du förlåta, kan du förstå, vill du försöka, det kanske går?”.

Väcktes i morse av att Iphonen brummade som en dildo på speed. När någon nämner mitt Twitter-namn (@RobbieLauler) i en tweet får jag ett meddelande. Nu var det uppenbarligen många som nämnde mig – vad har jag nu ställt till med? tänkte jag.

Det första jag såg var en tweet från @erikniva:

”Enligt William Petzäll har alltså SD haft tillgång till mailen hos @RobbieLauler. Svindlande. Det innehållet kan få kontinenter att svaja”.

Hoppsan, här har man hamnat i epicentrum av en beef mellan William Petzäll och hans före detta partikamrater i Sverigedemokraterna. Det måste till och med klassificeras som jobbigare än att vakna av grannens borr när du är bakis.

Jag fick lomma ut till vardagsrummet, hämta datorn och kontrollera vad det var frågan om.

Jag konstaterade snabbt att det inte gick att logga in på min mejl, vilket var allt annat än det besked jag ville ha.

Just då ringde redaktionschefen och berättade att det florerade obekräftade rykten om att mejlkonton var hackade. Servicedesk skulle snart återkomma med ett nytt lösenord till mig då det gamla var spärrat. Enligt redaktionschefen fanns ingen större anledning till oro, några konkreta tecken på att min mejl verkligen var hackad fanns inte.

Jag la på luren och det ringde igen. Nu var det någon på TV4, oklart vem, men det var varken Ekwall eller Lundh, så mycket förstod jag.
Har du tejp som lösenord till din mejl? undrade reportern.
– Jag hade det till typ skärmsläckaren och vårt internnätverk för fem-sex år sedan.
Inte till mejlen?
– När jag fick ny dator fick jag det som lösenord till mejlen av vår servicedesk. Men jag bytte direkt. Tejp går väl inte ens att ha nuförtiden, måste ju vara siffror med. Det verkar vara gamla grejer det här. Det där lösenordet, tejp, har legat på Flasback sedan halva Aftonbladet hackades 2008. 
Vi kanske återkommer, mumlade TV4-reportern och tackade för sig.

Det ringde direkt igen. Nu var det P4 Väst. Ungefär samma frågor.
– Du har lokal anknytning. Kan du vara med på telefon fem över elva?

Och så vidare.

Under dagen klarnade allt.

”Tejp” var alltså ett lösenord jag fick av Aftonbladets servicedesk för sex år sedan. Det gick till skärmsläckaren, vårt internnätverk och till mejlen. Meningen var att man skulle ändra till något klurigare, i synnerhet för webbmejlen vilket jag direkt gjorde. Därför fick jag aldrig några problem – till skillnad från ett par andra på tidningen, till och med någon högre chef om jag inte minns fel – vid hackerattacken 2008. Sedan dess har mitt kära ”tejp” legat ute till allmän beskådan på bland annat Flashback men aldrig använts som lösenord i något sammanhang.

Trodde jag.

Det visade sig att redan 2006, i samband med att redaktionella bloggar skulle lanseras, hade dåvarande bloggredaktören Daniel Feldt registrerat ett 50-tal bloggar på bloggtoppen.se för att de skulle hamna på sajtens olika topplistor. @dafeld (som han heter på Twitter) skriver att han använde ”struntlösenord” för att regga oss men måste tagit samma lösenord som vi hade fått till skärmsläckare, internnätverk och mejl som fanns lagrade och registrerade hos servicedesk.

I mitt fall, just det – ”tejp”.

För bara några veckor sedan hackades så bloggtoppen.se och 50 000 lösenord hälldes rakt ut på nätet. Någon eller några har letat fram SD-politikern William Petzälls lösen, testat det mot Twitter, voilà, fri tillgång till en hyfsat känd politikers konto. När Petzäll – passande nog för skojarnas syften – blev LVM:ad härom dagen slog de till: ut med ett antal tweets som avslöjar kända journalisters hemliga lösenord, klä det i en story att det är Petzälls hämnd för gamla partikamraters svek och pang boom bang – där har du en bomb ingen nyhetsförmedlare förbiser.

Så gick det alltså till när ”tejp” åkte ut i offentligheten för andra gången på sex år (trots att det egentligen aldrig använts) tillsammans med en rad andra journalisters lösenord. Senare på kvällen framkom att det inte bara handlade om journalister, även privatpersoner, politiker och diverse kändisar finns bland de 50 000 lösenord som hackarna grävde fram från bloggtoppen.se. Totalt rör det sig om 180 000 drabbade personer och ytterligare ett 50-tal sajter har hackats.

Sammanfattningsvis: om mina teorier stämmer och jag har fattat allt rätt kan jag 16 timmar senare svara mig själv på vad det bryska uppvaknandet egentligen handlade om: SD har inget med saken att göra, Petzäll har inte påstått det, lösenordet var gammalt som gatan – men jag hamnade ändå i klistret på grund av tejp.

…mer om hans kampanj mot fyrverkerier och smällare här – särskilt riktad till de MFF-supportrar som ”roade” sig i Örebro i går?

Jag tänkte sammanfatta allsvenskan men så kom jag på att – vad fan, det har jag ju redan gjort i en matig sammanställning.

Så här såg mitt tips för 2011 ut – rätt placering inom parantes:

1. Helsingborg (1)
2. Elfsborg (3)
3. Malmö FF (4)
4. IFK Göteborg (7)
5. Örebro (12)
6. Häcken (6)
7. AIK (2)
8. Trelleborg (15)
9. Mjällby (10)
10. Djurgården (11)
11. Kalmar (8)
12. Gefle IF (9)
13. Syrianska (14)
14. Gais (5)
15. Halmstads BK (16)
16. IFK Norrköping (13)

Jag ger mig själv godkänt. Jag bommade naturligtvis Gais men tipset var tvunget att lämnas långt innan Wanderson var klar, Razak Omotoyossi kom också senare men det spelar ingen roll – jag bommade Gais.

Även AIK och IFK Norrköping underskattades medan jag överskattade Trelleborg och Örebro.

Övriga ligger i rätt segment.

Hur går det 2012 då?

Tja, så här kanske:

1. IFK Göteborg
2. Malmö FF
3. Helsingborg
4. Elfsborg
5. AIK
6. Örebro
7. Häcken
8. Gais
9. Djurgården
10. Kalmar FF
11. Gefle
12. IFK Norrköping
13. Åtvidaberg
14. Gif Sundsvall
15. Mjällby
16. Syrianska *

* Förutsätter att de klarar kvalet.

Till sist: Blev ju sköna slutbilder, Kenny.

En månad senare kunde Helsingborg lyfta Lennart Johanssons pokal och supportrarna fick göra sin traditionsenliga planinvasion. Eller fick och fick, de gjorde det trots att en hövlig speaker bad dem låta bli. 
Knappast något spontant glädjefnatt, mer av ett ”kolla, vi kan också” men lugnt och städat.
En värdig avslutning på allsvenskan 2011 där bästa laget mot bästa försvaret spelade 1-1 och AIK tog hem stora silvret.

Själv fastnade jag mest för en ögonblicksbild vid slutsignalen när rödblåa fans välde in på gräsmattan. Domarteamet rusade mot spelargången och AIK-spelarna sprang mot Olympias ”norra stå”, till sina supportrar där kravallpolis bildat ring snabbt och effektivt.
Kenny Pavey?
Tja, den gamle Millwall-supportern promenerade lugnt efter, mer eller mindre mitt i kaoset som han mest ryckte på axlarna åt. 

Det var Paveys sista match i allsvenskan, snart flyttar han utomlands till en ny klubbadress, och det är många som redan saknar honom.
– Två silver, SM-guld, svenska cupen, supercupen…det har varit fina sex år i AIK. Jag är stolt över det jag har gjort och det är ”see you later – not goodbye!”. Det finns så mycket AIK inom mig att jag måste tillbaka, inte som spelare, men kanske för att hjälpa till runt laget på något sätt i framtiden, sa Kenny innan han hoppade in i spelarbussen.
Själv lärde jag känna honom under våra år i Ljungskile, han är trevligare utanför planen än på…så good luck, Kenny.
I alla fall.

Jag gjorde en intervju med sportchefen Jens T Andersson när tränaren Andreas Alm bröt in och berättade att AIK släppt in minst antal mål i allsvenskan.
– Helsingborg står på 27, vi på 27. Men vi har bara släppt in 25. De där två extra som Disciplinnämnden lagt till kommer jag aldrig att räkna, sa Alm.
Ett par sekunder senare stack han fram huvudet igen för att tillägga:
– Vi har seriens bästa försvar.

AIK:s försvar är en nyckel till deras överraskande andraplats, Jens T Anderssons Bangura-värvningar en annan, tränardebutanten Alm själv en tredje. Även om det svajat emellanåt och vissa av hans beslut framstått som märkliga har han fått ut väldigt många poäng av sitt spelarmaterial. Kanske för att han kände till dess begränsningar och styrkor sedan lång tid tillbaka, aldrig vek från den inslagna linjen och valde att bygga utifrån ett ledord som alla spelare kunde sluta upp bakom och hantera: explosivitet. Explosiv återerövring. Driv boll explosivt. Explosiv upp-, ned- och överflyttning. Spela framåt. Rättvänd med fart.Jag vet inte om ni tänkte på Viktor Lundberg i går, visst, han har mycket kvar att lära, men hans utveckling under säsongen har varit – explosiv.

Att Helsingborg spelade ut AIK under långa stunder på Olympia är en annan historia. När Mahlangu, Bouaouzan och Gashi satte fart på bollen var aggressiviteten inte mycket värd. Till slut var det målvakten Ivan Turina och ribban som räddade silvret, till och med Martin Mutumba var tvungen att hålla med efteråt:
– Vad fan, de är bäst i Sverige, det är bara att erkänna. De har en mycket bra spelidé, det har vi också men de är snäppet bättre, sa Mutumba.

I går kväll firade Helsingborg sitt sjunde SM-guld för andra gången, samtidigt vecklade AIK-fansen ihop sin banderoll ”1932 TOG VI VÅRT 7:E GULD MVH STORKLUBBEN” och for mot Solna med ett stort silver. Allt medan Christoffer Anderssons lilla dotter sprang runt i spelargången med pappas guldmedalj och berättade för alla hon mötte:
– Pappa har miljoner sådan här där hemma.
Det var helt enkelt en ganska bra kväll för alla vi som var på Olympia.