…den hittar ni här.

Bara en månad kvar till premiären nu.

Efter segern på WO mot England var det dags för Sverige-Frankrike i journalistgruppspelet. Fransoserna hade vunnit över just England med 6-1 och Ukraina med 11-4…gruppfinal, med andra ord.

Frankrike, med Robert Pirès som lagkapten, tog kommandot direkt och besegrade mig i slantsinglingen. Fransmännen ledde också med 2-1 i paus innan Ekwall, Bank och jag slog våra kloka huvuden ihop och ändrade taktiken.

Vi flyttade upp yttrarna Johansson och Sennewald på topp, petade ner Sjögren till höger, själv släppte jag nummer tio-rollen och tog en Elm-roll till vänster men ändå centralt bredvid Ekwall och Bank. Sedan satte vi bollar bakom fransmännens tröga backlinje på våra forwards. På en kvart gick vi från 1-2 till 4-2 innan Pirès petade in tröstmålet. I allt övrigt stoppades han av mannen som nu går under namnet Pirès-dödaren på Koncha Zaspa, vår keeper Johan Flinck…

…här har ni båda lagen, som ni ser hade vi en betydligt större bänk än Frankrike och det ska inte förringas i värmen, detta var en lagseger…

…och här har vi de svenska hjältar som försvarade färgerna i Kiev…

…målskyttar: Sennewald 2, Johansson 1, Disco 1.

PS Om ni sitter på bilder från själva matchen – eller Ekwalls lyckade rövbombning av Sennewald på uppmvärmningsgrisen – är det bara att mejla till robert.laul@aftonbladet.se så fyller vi på här.

Det blev ett konstigt svensk-EM på det sättet.

Vi gick in med låga förväntningar och i och med att det blev förlust direkt mot Ukraina – ”Vår joker är bränd”, som Kim Källström uttryckte det dagen efter – så hann det aldrig byggas upp en tro på avancemang, i alla fall inte hos mig.

Därför inte den sedvanliga mästerskapsdepressionen, och förutom hos Anders Svensson upplevde jag inte besvikelsen särskilt stor hos spelarna eller förbundskapten Erik Hamrén heller. Då var det mer nedstämt efter Ukraina-matchen.

Kanske hade de samma känsla som vi som följt laget på nära håll: med den svåra gruppen, alla problem på vägen, en orutinerad förbundskapten och så många mästerskapsdebutanter hade det krävts ett litet mirakel för att gå vidare – men det dök ens aldrig upp en anledning att tro på ett.

När det kommer till spelarinsatser var det väl egentligen inte någon spelare som gjorde två riktigt bra insatser. Zlatan var riktigt bra i första matchen, Mellberg och Isaksson i andra, Kim var okej i båda, Anders gjorde ett bra inhop och en bra förstahalvlek mot England, Rasmus Elm en bra andra mot Ukraina…jag vet inte om det var så mycket mer?

Erik Hamréns misstag har jag pekat på i ett tidigare inlägg, han var inte godkänd men det var hans mästerskapsdebut så det finns en förklaring.

Nu blir det till att raka av sig Nolte-skägget och ta en ledig söndag. Jag skippar Zlatans presskonferens och tänkte ta mig till Tjernobyl-området, det är trots allt bara tio mil härifrån.

Sedan får man väl försöka skrämma upp någon form av vinkel inför Frankrike och jag lider med alla fans som är kvar i Kiev för detta och dem som laddat för att åka hit och nu får se en för svensk del betydelselös match.

På tisdag ska vi spela journalistlandskamp mot fransosernas murvlar som kommer med bland andra Robert Pirès. Blir det inga ändringar är det Koncha Zaspas konstgräs som gäller och avspark vid 11.00.

1. Startelvan mot Ukraina. Sverige klev in i EM-premiären med fem mästerskapsdebutanter, totalt sju spelare som aldrig startat en mästerskapsmatch, däribland Ola Toivonen på en ovan position men rutinerade Anders Svensson på bänken. Inte ens de journalister som brukar yla om ”rolig och offensiv fotboll” hade kommit fram till en så chansartad laguttagning. Jag är på fullt allvar helt övertygad om att jag själv hade tagit ut elva spelare som gett Sverige större chans att fixa tre poäng eller åtminstone en.

2. Zlatans nummer tio-roll. Mot England blev det särskilt tydligt – Zlatan var för långt ifrån målet men utan att kunna påverka anfallsuppbyggnaden på samma sätt som i betydelselösa träningslandskamper med stora ytor och gott om tid med bollen. Mot Ukraina var Zlatan bra men han hade även i den matchen gjort ännu mer nytta nära mål då Sverige valde att spela mycket långbollar mot ensam Markus Rosenberg. En av världens bästa nior spelade i princip som mittfältare i två matcher som Sverige behövde vinna. Det finns många som har anledning att rannsaka sig själva här men framför allt förbundskaptenen. Varför skickade han inte fram Zlatan mot England? Det hade räckt att vinka till sig honom för att säga fem ord: ”Upp med dig 30 meter”. Zlatans brister i det defensiva arbetet avslöjades när han stod still tio meter från Steven Gerrard som tog in en besvärlig höjdboll med höger fot bakom vänster stödjeben, la den tillrätta och sedan slog inlägget som Andy Carroll nickade in. Det hade räckt med fyra snabba steg i Gerrards riktning för att Zlatan skulle stört honom tillräckligt för att undvika det första baklängesmålet.

3. Velandet med backlinjen. Fram till EM-genrepet mot Serbien hade Jonas Olsson spelat mittback i sju av de åtta senaste träningsmatchhalvlekarna. Men plötsligt petades Olsson och Andreas Granqvist kastades in. Visst, det fanns inte något tryggt alternativ bredvid Olof Mellberg efter Daniel Majstorovics skada men att Hamrén inte lyckades identfiera en linje och gå på den fullt ut utan fortsatte velandet ända till gårdagens match mot England gav Sverige sämre förutsättningar att lyckas än om han hade bestämt sig för en linje från början.

Som Sverige startar i dag, med Anders Svensson centralt och Rasmus Elm på en kant, med Andreas Granqvist till höger och Jonas Olsson i mitten, så borde Erik Hamrén formerat laget redan mot Urkaina.

I stället fem positionsändringar inför kvällens match mot England (Johan Elmander ju tillbaka också) och jag tycker inte att Hamrén ger sina spelare de bästa förutsättningarna att leverera.

Dessutom har han dribblat under träningarna då Chippen/Emir Bajrami växlat till vänster i startelvslaget under sista passen.

Mikael Lustig påstås ha problem med höften och det har han säkert men jag tror inte att det är därför han sitter på bänken. Det handlar nog snarare om att han har en bit kvar till hundraprocentig matchform. Den tunga våren i Celtic har satt sina spår, det märktes mot Ukraina.

Sebastian Larsson kvar i startelvan, där stämde inte min känsla, Larsson får en ny chans trots att han inte kommit upp i sin normala standard senaste tiden. Förhoppningsvis gör han det i kväll.

Med detta sagt ställer Hamrén nu den starkaste och mest välbalanserade svenska startelvan på benen vilket gör att jag vågar hoppas på 2-2 men då är det tippat lite med hjärtat också.

Att spionera på en stängd landslagsträning kräver list och mod. I går blev jag utslängd av fyra olika vakter – inklusive presschefen Hans Hultman.

Olympiastadion i Kiev är en dröm för spionerande journalister, det finns öppningar runt hela arenan. Det upptäckte vi inför premiären mot Ukraina då vi var ett gäng murvlar som såg hela träningen bakom ett järnstaket.

I går var det dags igen – men nu var bevakningen plötsligt rigorös.

Landslagets öppna träning på Dynamo Stadion i centrala Kiev lockade uppskattningsvis 1500 svenska fans.
Och Lennart Johansson.

Gammel-Lennart joggade in på planen när träningen var slut, lätt i steget tack vare sin käpp. Det var en fin bild bild när den 82-årige ex-pampen skrev autografer på fansens tröjor. Sedan blev han intervjuad av kinesisk tv och jag tar det som det var, på engelska.
What do you think about the game against England, mr Johansson?
– We normally beat them.
And the result?
– 3-1.
Who score the goals?
– Have you heard about Zlatan?

Det kinesiska tv-teamet verkade nöjda och Lennart kunde fortsätta med autografskrivandet och berättade för Sportbladet att han tyckte att Erik Hamrén borde peta Markus Rosenberg. Det var inte den enda åsikten om startelvan, Martin Olsson anser att Christian ”Chippen” Wilhelmsson ska starta på någon av kanterna. Han vill alltså peta Ola Toivonen eller Sebastian Larsson och vi får se hur det uttalandet landar i gruppen. Brukar vara känsligt.

En annan fin bild från den öppna träningen var far och son Hysén: pappa i landslagströja på supportrarnas sida av räcket, Tobbe i träningskläder på spelarnas. Efteråt sprang jag på Glenn utanför arenan när han fått tag på en bira. Jag frågade om han var redo för journalistlandskampen mot England på fredag?
– Nej det vete fan, då måste jag ju ta det lugnt på kvällen, sa Glenn. 
Man skulle varit supporter i stället.
Eller ännu hellre: man skulle varit Glenn…

L L L L L
Är det verkligen så klokt? tänkte vi när landslaget skulle träna inför fansen direkt på förlusten mot Ukraina. Men känslan blev den motsatta: det här gav spelarna energi. Härlig stämning, ramsorna rullade och solen sken.

L L L L
Tappade min ukrainska mobiltelefon i en taxi på väg hem från träningen. Inte så bra kanske men det innebär åtminstone färre samtal från stressade chefer. Och det är mycket värt när vi går in på 21:a raka arbetsdagen. 

L L L
Komisk bild när TV4:s Patrick Ekwall intervjuade Jonas Olsson intill träningsplanen. Vapendragaren Olof Lundh? Han (i vit skjorta) höll i solparasollet…

L L
De rörliga bilderna på Wilands arsle är förstås roliga, men mobbningsdebatten bisarr och okunnig. Min nyhetsbedömning av händelsen var två rader i den här spalten – konkurrenten gjorde fyra papperssidor…

L
…det blev en så kallad snackis som landslaget fick hantera och spelarna var upprörda: ”Reportern är en lögnare och en patetisk människa”, sa Anders Svensson i ett förvisso mindre genomtänkt uttalande.

Letade i min arbetsväska som har hängt med sedan VM 2006 efter en sådan där ”IN MED KIM!”-knapp. Om jag hittat en hade jag strukit över Kim – och skrivit dit Anders. 
In med Anders Svensson.

Den där kampanjen är kanske inte Aftonbladets stoltaste ögonblick i historien men framför allt blir den ofta felaktigt beskriven numera. Det var aldrig någon kampanj mot Anders Svensson, det var en kampanj för att Kim Källström skulle in i laget. Dåvarande krönikören Lasse Sandlin skrev i krönikan som hängde ihop med kampanjen att Anders och Kim borde spela tillsammans.

Så var det då.
Så är det nu.

När Sverige möter England på fredag handlar snacket bland journalisterna här i Kiev om att Anders och Kim ska ta hand om det centrala mittfältet och Rasmus Elm får flytta ut till vänster. Många är övertygade om att Erik Hamrén resonerar likadant – och att även Johan Elmander är tillbaka i elvan efter att han stoppade sig själv från att starta mot Ukraina.
– Jag hade behövt några träningspass till i benen. Jag kände mig inte redo för att starta helt enkelt, sa Elmander vilket visar att han är en riktig lagspelare.

På gårdagens pressträff sa Kim Källström att Sveriges startelva mot Ukraina innehöll ”väldigt många offensiva spelartyper” så jag frågade:
Menar du att ni var felbalanserade från start?
– Nej.
Vad menar du då?
– Jag menar bara att vi hade väldigt många offensiva spelartyper på planen. 

Det som kallas svar på tal?

L L L L L
Det tog ett par veckor men nu börjar det likna något. Frågan är om jag inte har gått förbi Glenn Strömberg i den pågående Nick Nolte-tävlingen…

Nolte?

Lauler?

L L L L
”Reserverna” såg ut att ha kul på träningen i går. Johan Wiland förlorade en gris, drog ner shortsen och ett antal spelare fick prickskjuta vristskott mot hans arsle.

L L L
Ukraina-spionen Peter Wettergren sa att inget i Ukrainas sätt att spela hade överraskat honom. Då frågade jag om Erik Hamréns offensiva startelva överraskade honom. Det svarade han inte på utan garvade och gick.

L L
England har utmanat Sverige i journalistlandskamp på fredag. De kommer med Stan Collymore och Chris Waddle medan vi har återbud från Glenn Strömberg som har för ont, Glenn Hysén får vi inte tag på och tja, inte så mycket mer.

L
Snacket om att det är medierna som skrivit upp Sverige. Vad jag vet har de allra flesta hela tiden varit skeptiska till att Sverige överlever den här gruppen. Själv köpte jag bara med mig snus som räcker till nästa onsdag. Det om något är ju ett bevis.

Ibland blir det nästan precis som man hade tänkt sig.

Vi sitter i presscentrat, kollar Frankrike-England, väntar på att kliva ut på Olympiastadion och insupa den häftigaste av alla upplevelser under en mästerskapsmatch (som du kan räkna in på förhand): sekunderna precis när avsparken går igång till publikens jubel och ljudliga förväntningar. De fem sekunderna är oslagbara.

Niva och jag besökte Camp Sweden vid lunch, vi skulle hålla ett uppsnack på stora scen och solen sken, fansen hade precis öppnat den första och vi hade sådan tur att startelvan blev offentlig precis då. Vi hade faktiskt något att säga vilket verkade uppskattat…

Ni som följer bloggen vet att jag tidigare skrivit om Mannen med tjurnacken, han kom fram till scenen i dag och överräckte ett kuvert till mig som han ville att min reporterkollega Johan Flinck skulle ha. Kuvertet innehöll ett par öronproppar så nu ska Flinck inte störas av Mannen med tjurnackens snarkningar något mer…

Startelvan?

En offensiv satsning rakt igenom, i alla lagdelar, i (nästan) alla val som gjorts spelar det offensivaste alternativet: Lustig, inte Granqvist – Olsson, inte Safari – Elm, inte Svensson – Toivonen, inte Elm – Rosenberg, inte Toivonen. Och Zlatan som tia på det vilket också är ett offensivt val.

Det är offensiven som varit Erik Hamréns linje genom större delen av kvalet och han fortsätter på den inslagna vägen trots att det är allvar nu. Det är modigt, det är vågat, det är galet och det innebär att det lär göras mål här ute i kväll – i båda riktiningar.

Vi bommade startelvan i dagens tidning på en position – Johan Elmanders. Det är lite märkligt att han inte spelar men ändå är spelklar på bänken. Men Hamrén har resonerat så tidigare, när han bänkade Zlatan hemma mot Finland. Hamrén lutar sig mot att fotbollsmatcher avgörs i slutet och bättre att ha spelare som kanske inte orkar 90 minuter på planen då. Det normala är annars att man startar med bästa laget och byter vid trötthet. Mot Finland gick det bra…

Kiev är verkligen en gulblå stad i dag, Ukrainas flagga är lite mattare i färgen, men det råder ingen tvekan om att det är många svenskar här, pratas om 12 000-13 000. Just nu pågår marschen mot arenan.

I en annan tid, ett annat liv hade jag stannat kvar på campingen, sänkt ett par kalla och gått på fajten som en helt vanlig svenne men nu är man här för att göra ett jobb och efteråt kommer det att bli ett race utan dess like, det är många sidor som ska fyllas och timmarna få.

Det är klart att en lyckad inflyttningsfest skulle göra det hela lite mer lättjobbat och grannarna får klaga hur mycket de vill…

…det är alltså bilden på Sportbladets pappersetta i dag där vi ber om ursäkt på förhand om inflyttningsfesten skulle bli lite högljudd.