Åtvidabergs FF och deras nyförvärv från Trollhättan, spelskicklige mittbacken Tom Pettersson, bjuder på det roligaste en allsvensk förening hittat på sedan filmerna från Kalmar FF:s träningsläger 2007 eller Gefles Jonas Lanttos version av MTV Cribs.

Spana in ”Åtvids år” här…tonträffen är perfekt:

”Blåvitt satsar för att vinna, så vad fan gör Hjalmar Jonsson i detta lag?”.

Det kan man fråga sig.

Vi gnällde en del efter allsvenska upptaktsträffen att tränare och spelare var för stela och trista och slöa uppe på scenen (Kalmar och Gais och Malmö och IFK Norrköping undantagna) – ÅFF svarade på kritiken direkt. Den här typen av jippon lyfter allsvenskan, höjer intresset, profilerar spelare och lag. Finns bara uppsidor så mer energi på sådant, tack.

…här ett annat exempel, Stefan Selakovics videoblogg.

I dag granskar vi allsvenska föreningarnas ekonomi och Fitness har tagit hjälp av Kristof Vogel som driver Sveriges mest initierade blogg om fotbollsekonomi, Den osynliga handen. Kalmar har bäst siffror – Djurgården hamnar på jumboplatsen 16. 

…Fitness väckte en intressant tanke på en lunch häromdagen: varför värvar inte allsvenskan sportchefer från varandra? Det förekommer i större ligor. Om KFF:s Svante Samuelsson, utbildad ekonom, jobbat för Djurgården i stället hade deras ekonomi sannolikt aldrig hamnat i fritt fall. Det är konstigt att inte fler klubbar satsar på kompetens inom ett så viktigt område.

I morgon rankar vi matchtröjorna, då får Vogel ta ett steg tillbaka, det är mitt och Mode-Ninas område.

Skriver också om Henrik Rydström i dagens papper, som enligt en Canal Plus-enkät med allsvenska spelare utsetts till seriens mest överskattade. Det är helt snett. Om något är Rydström underskattad. Men spelarkollegorna kanske retar sig på att han är mer begåvad och beläst?

Mario Balotelli är kanske inget vidare föredöme, samtidigt behöver fotbollen sina historier. Att Balotelli tände en cigg i omklädningsrummet före match är en av de bättre på ett tag.

Milan-Barcelona? Tja, intressant match. Milan stressade högt, stängde lågt och Messi & Co. tröttnade. Milan lyckades med delmål ett: se till att match två lever. Barcelona förblev mållösa för första gången sedan 1873, typ.

Jonas Eriksson gjorde en bra match sett till bedömningsnivån och majoriteten av blåsningarna men jag vet inte hur mycket det är värt när han missade en solklar straff – tröjdragingen på Puyol. Eriksson kunde också blåst när Alexis Sanchez gick omkull på Abbiati. Den typen av situationer bedöms oftast som straff annars, även om spelaren söker kontakten och bollen är på väg över linjen. Eriksson dömer knappast Barcelona igen och frågan är hur det påverkar hans fortsatta medverkan i säsongens Champions League?

Zlatan Ibrahimnovic får L L L, stark i luften, svarade för två briljanta frispelningar (Robinho och Emanuelson) men bommade själv ett jätteläge. Egentligen får man inte missa sådana chanser mot Barcelona men det är ingen jätteskillnad att komma till Camp Nou med 0-0 eller 1-0. Niva krönikerar om att Milan missade sin chans att gå till semifinal men det får jag inte ihop. Menar han att Milan skulle vunnit med 3-0? 4-0? 5-0? I så fall kunde han skrivit krönikan dagen före match i stället eftersom det aldrig händer.

…match två lever även om Barca är jättefavoriter. Det hade de varit även om det blivit 1-0 i går.

Lasse Lava satt i TV och tyckte att domarna borde få titta på TV-bilder vid tveksamma situationer. Det håller jag inte alls med om. Skulle knappast gjort någon skillnad i går, tar bara onödig tid och innebär störande avbrott. I första läget har straffområdesdomaren Strömbergsson perfekt sikt, i andra läget har Eriksson själv en perfekt position.

…fotboll är en bedömningssport och det kommer den att fortsätta vara hur många kameror som än monteras upp och studeras. I den här frågan är jag starkt konservativ. Dessutom gillar jag att det blir diskussioner efteråt, det är en styrka för fotbollen.

…precis som att det finns galningar som Mario Balotelli.

Till helgens allsvenska premiär är det Sportbladet som skriver tidningshistoria.

Tycker ni att rubriken är bombastisk? Jag håller med. Jag skyller allt på Simon Bank. Han finns inte bredvid mig just nu och kan säga: ”Ska du verkligen ha den där rubriken?”.

Men i sak är den rätt, jag tänkte berätta vad som är värt att minas från årets Avspark, den årliga mingeltillställningen där tränare, spelare, sportchefer och medier möts för att kicka igång allsvenskan. Den här gången var jippot förlagt till Sundspärlan i Helsingborg.

Formatet är att en spelare och en tränare från varje förening/klubb kliver upp på scen i tur och ordning för att bli utfrågade av Jens Fjellström och Tommy Åström.

Vi börjar bakifrån.

10. Upptäckten att Mikael Stahre pratar exakt som Christian Bale i The Dark Knight. Och det vet ju alla att det enda negativa med den filmen är vår älskade Batmans röst.

9. Party-Jannes tidiga sorti. Lämnade kvällens middag redan vid 21-tiden. Men IFK Göteborgs och Djurgårdens delegationer vek ner sig ännu tidigare. Själv gick jag aldrig dit. Pengarna tillbaka på eventuella guldkapsyl-spel, alltså.

8. Jörgen Lennartssons gung. Han måste ha kommit med båt från Borås. Vaggade likt en sjösjuk på scen. Sett till klädseln – grå kavaj och rosa skjorta – kan det ha varit Finlandsfärjan?

7. ”Laul, kan du spela mittback eller?”. Sportchefen Stefan Andreasson Avd. försvarskrisen i Elfsborg måste vara djup.

6. Rikard Norlings utläggning om samarbetet mellan Wilton Figueiredo och Ivo Pekalski. Han beskrev det som ett kärleksförhållande där Ivo fått städa och handla medan Wilton ägnat sig åt det roliga och lustfyllda. Det slutade förstås med skilsmässa. En stund senare skulle Norling beskriva nye assisterande tränaren Jörgen Petterssons inverkan på laget: ”Det är som att små färglada fåglar kommer ur hans själ och sätter sig på spelarnas fingrar”. Björn Ranelid skapade ranelidskan, Norling kontrar med norlingskan.

5. Alexander Axén, Gais tränare. Jag håller inte med honom men jag älskar energin han lägger på att bygga Gais identitet som underdog och ”vi-mot-dom”. Plus att han blir mer lik Wolverine i X-Men för varje dag som går.

4. Fredrik Lundgren, Gais lagkapten. Allsvenskans mest vältalige spelare undrade plötsligt varför han inte fick några frågor från Fjellström & Åström om landslaget och EM-truppen. Sedan fortsatte Lundgren i riktning Erik Hamrén i publiken att det måste bero på att han bytt mobilabonnemang och därför inte kunnat bli nådd av förbundskaptenen.

3. Tobbe é klar. Erik Hamrén chockade alla med att avslöja att Tobias Hysén är klar för EM-truppen. Skämtsamt sagt, visst, men förbundskaptenen hade aldrig skojat så om han inte tänker ta ut Tobbe. Grattis.

2. Kalmar FF:s framträdande på scenen. Henrik Rydström sågade konstgräs och sverigedemokrater, Nanne Bergstrand högg på agenter och giriga spelare. Bästa framträdandet av alla. Far & son Kalmar kan turnera i parkerna när de tröttnat på fotbollen. Om de nu gör det nån jävla gång.

1. Pampbråket. Nye SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson och nye Sef-basen Lars-Christer Olsson hann knappt upp på scen förrän de var i luven på varandra igen. Denna gång om namnrätten till allsvenskan. Räkna med fler uppfriskande fajter i framtiden nu när inte bara handskarna är kastade, utan även skjorta, slips och livrem.

Har tillbringat senaste dagarna med att tugga värktabletter i Helsingborg i stället för i Stockholm. Det är allsvensk upptaktsträff här i morgon tisdag och jag såg ingen anledning till åka fram och åter efter supercupfinalen.

Bakgrunden till att jag befinner mig i ett konstant Ibumetin-rus är att jag har en visdomstand som beter sig ungefär som ung fotbollstalang: den vill ut i rampljuset.

Vad gör man i Helsingborg ensam allena om man inte orkar åka över sundet för att dynga Tuborg i vårsolen?

Tja, man kan se Hunger Games; den framtida och oundvikliga utvecklingen av Big Brother. L L L får ungdomsfilmen av den här 36-taggaren.

…man kan traska in i en skoaffär i ett par vita Adidas och komma ut med ett par knallröda Boss Orange…

…”Du är väl inte AIK:are?”, sa försäljaren och då var det bara att hala upp kartet.

Det här med att köpa skor lärde vi oss redan som små: det spelar ingen roll hur de ser ut, det viktiga är hur snabba de är. Ni ser själva att här kommer det gå undan.

Vad händer mer i Helsingborg?

…man kan klippa en kebabdeg på pizzeria Bomb som hade fått L L L L om det varit lite mer krut i såsen. Nu blev det bara en trea.

…man kan hitta det här guldkornet i en affär med begagnade CD-skivor och DVD-filmer…

Undertiteln får mig att smälta: ”No prison is strong enough to hold Bronson”. En så kallad sanning.

…man kan springa på den här KVP-löpsedeln…

…”det nya Manchester United” visar sig vara ett citat om att Inge Thulin träffat en HIF-styrelseledamot i ett annat ärende. Mötet gjorde ett sådant intryck på Inge Thulin att han nu anser att Helsingborgs IF har goda möjligheter att bli ett nytt Manchester United. Själv har Thulin – VD för amerikanska post it-lappjätten 3M – inga planer på att vara med i satsningen. Åtminstone inte just nu då han är upptagen med sitt post it-lappföretag.

Jag kan ärligt säga att det är en av de hårdast dragna löpsedlar jag sett under mitt journalistliv.

Hoppas jag inte förstörde festen för HIF-fansen men ni kan fimpa cigarrerna.

Samme Inge Thulin spelade för övrigt juniorfotboll med Malmö FF. För fem år sedan kom han med ett utspel om att köpa hem Zlatan Ibrahimovic. I dagens artikel fick Inge konstatera att det inte blivit riktigt så.

Med allt detta sagt verkar Inge Thulin var en uppgraderad version av Sten-Inge Fredin…en Fredin 2.0 eller en Sten-Inge4. Med tanke på att allsvenskan lider akut brist på pompösa, uppblåsta, halvfifflande teflonpampar à la Buffalo Madsen är det bara att sätta vårt hopp till att post it-Inge en dag förverkligar sin ”plan” och styr upp Helsingborg mot den Manchester United-nivå han ser framför sig.

Som Charles Bronson hade sagt: ”Inga hinder är starka nog att stå emot Inge Thulin”.

En ganska trevlig stad hur som helst, Helsingborg. Och i morgon riktas alltså fotbollsvärldens (nåja) blickar hitåt när medier, fotbollstränare och sportchefer minglar inför den allsvenska premiären.

Häng med på Twitter, jag rapporterar om allt som händer och sker. Avspark 10.30.

Det är på tapeten med arenor, eller framför allt arenanamn med anledning av att nya nationalarenan ska kallas Friends Arena.

Jag har svårt att förstå upprördheten. Är det så mycket sämre än Swedbank Arena? Guldfågeln Arena? Läkerol Arena?

Det arenanamn jag haft problem med är Gamla Ullevi, där en professor hyrdes in för konsultarvode för att komma fram till att den nya stadion skulle heta samma som den gamla, fast Nya Ullevi redan fanns i stan… Nåväl, över tid blir det säkert bra men jag säger fortfarande nya gamla Ullevi om den nya arenan…det är lite krångligt.

I alla fall, i dagens papper listar vi allsvenskans bästa arena och den finns enligt juryn i Malmö – Swedbank Stadion.

…så här gick snacket i juryn:

Kaninen: ”Jag skickar här ett förslag, det bygger på en genomgång där jag sett till: standard, stämning, service och plan. Det man måste ta ställning till omgående är ju hur mycket planen ska påverka betyget – det är ju meningslöst med en bra arena med kass plan, samtidigt får man ta ställning till om konstgräs per automatik innebär ett minus….”.

Fitness: ”1) Swedbank Stadion. Men minus för priset att bygga den, kostar MFF 60 mkr om året. 2) Gamla Ullevi. Plus för läget, fem minuter från Avenyn. 3) Borås Arena. Men håller inte med om att det är en stilfull byggnad. Ser ut som en skokartong”.

EP-Månsson: ”Råsunda bör få ett plus för sin historia. VM-finalarena smäller högt”.

Lego: ”Stockholms Stadion hade OS 1912. Och ryttar-OS 1956. Glöm inte det”.

EP-Månsson: ”Råsunda kan få minus för att det luktar piss lite överallt och att Bosse Hansson alltid är där, men plus för de mäktiga, höga, karaktäristiska kortsidorna”.

Niva: ”Nu vet jag inte ifall de har gjort något radikalt med den det senaste året, men senast jag var på Strömvallen hade den typ alla nackdelar jag kan tänka mig med en arena. Min sistaplats”.

Laul: ”Gamla Ullevi är för högt rankad anser jag. Trångt, köer, måste vara en säkerhetsmässig katastrof om någon skulle hända. Olympia skulle jag vilja säga är en av de trevligaste arenorna att besöka, visst den är inte helt tajt men det funkar ändå. Allt som är charmigt och vackert med Stockholm Stadion är ju negativt ur besökssynpunkt. Inte heller att det spelades en VM-final 1958 på Råsunda, det är snarare minus att de här arenorna ser likadana ut nu som då. Sammanfattningsvis skulle jag skicka upp Olympia och skicka ner Stockholm Stadion, den är ju för övrigt inte ens godkänd att spela fotboll på om två år vilket måste vara ett fett minus även om det nu hölls något OS där 1912. Och Råsunda ska rivas om ett år. Behrn Arena är inte alls dum och kan få klättra lite. Och Guldfågeln före Borås Arena”.

Kaninen: ”Jag har bara hört positivt om Kalmars guldägg men det har kommit från Kalmarfolk därför ansåg jag det som färgade påstående. När Laul tycker till är det en annan sak. Vi ska inte köra upp Fågeln på andra plats?”.

Bank: ”När det gäller Stadion är jag helt för nostalgivärdet. Den är vacker, unik och – visst – jävligt otidsenlig. Jag ser hellre fotboll där än på själlösa plastgräspalats i Borås, Örebro och så. Inser att det inte förändrar rankingen, men det är min åsikt”.

Laul: ”Stadion som tia är helt okej. För lång och trogen tjänst, typ. Vi kan ju inflika att om de använder det som museum i stället så kommer i alla fall Simon Bank att lösa årskort”.

Kaninen: ”Alltså kan vi inte ha omröstningar hela året, det är ju kvällens höjdare att följa argumentationen. Tack Simon, du är alltid på min sida. Och jag går med dig på museum”.

Och så vidare…

Varit en händelserik helg.

I fredags avgick Lars-Åke Lagrell efter 21 år som ordförande för Svenska Fotbollförbundet.

Jag satt med under den tre timmar långa mötesmanglingen och efteråt knackade en kostymsnubbe mig på axeln:
– Starkt att du orkade hela vägen.

Beröm jag var värd. EP-Månsson vek ner sig efter en och en halv.

Lagrell kan avgå med gott samvete. Även om han tagit ett och annat snedsteg har svensk fotboll varit en framgångssaga under hans ordförandeskap. EM 1992, VM 1994, publikökningen i allsvenskan, professionaliseringen av allsvenskan, fem raka mästerskap på 2000-talet, arenautvecklingen, U21-EM. På minuslistan står att klubblagen inte hävdar sig i Europaspelet på samma sätt som under 1980- och -90-talet samt agerandet när Örebro SK flyttades ner 2005.

Men Lagrell satt några år för länge och allt är inte frid och fröjd när efterträdaren Karl-Erik Nilsson nu tar över.

Relationen med de mest engagerade supportrarna behöver förbättras. Om det är sant som det sades i fredags, att dialogen med Svenska Fotbollssuporterunionen, SFSU, ska fördjupas är det goda nyheter. Karl-Erik Nilsson öppnade till och med för en diskussion i den så kallade bengalfrågan.
– Det viktigaste är att vi sätter oss ner med företrädare för fansen och resonerar och hör vad som är viktigt för dem. Bekymret är att om brandmyndigheterna säger att det är livsfarligt att tända bengaler är det svårt att vara för, sa Nilsson.

Den nye ordföranden får även den nya nationalarenan – Friends Arena – i sitt knä. SvFF erkänner nu öppet att det kommer att bli driftsunderskott de första åren. Exakt hur stora har de ingen prognos för i dagsläget men retoriken handlar om att det kommer att krävas ett väldigt arbete för att få ihop ekonomin överhuvudtaget.

Karl-Erik Nilssons framträdande på konsertsalens scen på Musikaliska i Stockholm i fredags visade ett fullblodsproffs till talare, en kvicktänkt man med energi och humor. Egenskaper som borde göra honom väl lämpad för uppdragets alla utmaningar.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

På lördagen var det dags för supercupfinalen och även om utgången inte kändes helt given på förhand var det aldrig något snack. Efteråt var alla överens om att Helsingborg är numret större, samtidigt var HIF-tränaren Conny Karlsson ärligt förvånad över att spelet plötsligt fungerade efter en svag försäsong.

Men egentligen är det inte så konstigt att Helsingborg tog sin femte raka titel. Tittar man på lagdelarna är målvakt och mittfältet samma som i fjol, förstärkt med Daniel Nordmark till höger. Walid Atta visade att han lyfter backlinjen och anfallet med Tomas Sörum i spetsen är så klokt, så klokt.

Helsingborg har ett starkare fotbollslag i dag än det som blev mästare i höstas. Men har de den mentala styrkan att prestera på topp över ytterligare en hel säsong? Det återstår att se.

AIK då?

Tja, de kom i obalans direkt och blev allt mer frustrerade och okoncentrerade vilket märktes inte minst genom Alexander Milosevics onödiga utvisning. När försvarsspelet hackar är AIK inte något allsvenskt topplag.

Kantspelet var okej i går, Martin Mutumba och Lalawélé Atakora låg bakom det mesta som hände framåt, men anfallsparet Viktor Lundberg och Kwame Karikari vägde för lätt. På presskonferensen sa tränaren Andreas Alm att han trodde på åtminstone ett inhopp för uppmärksammade nyförvärvet Celso Borges i allsvenska premiären mot Mjällby om en vecka. AIK behöver få med honom i startelvan snabbt, det visade årets första tävlingsmatch med all önskvärd tydlighet.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Nu väntar två sköna dagar i Helsingborg innan det är dags för allsvensk upptaktsträff på tisdag. Medierna, tränarna och sportcheferna minglar inför premiären. Bland annat ska en allsvensk guldfavorit utses och den som kan sin allsvenska vet att det är serien som favoriten aldrig vinner. Själv har jag gått all in på Malmö FF, för deras skull får vi hoppas att majoriteten inte tar rygg på mitt tips.

Till sist: missa inte att köpa Bibeln i dag…

…i huvudtidningen (Aftonbladet) finns en kupong som gör att man får en GB-glass på köpet. Slå till på en 88:an, möt våren.

Juryn har slagit sina kloka huvuden ihop igen och rangordnat de bästa nyförvärven till årets allsvenska. Vår etta är Viktor Claesson, 20, som Elfsborg hämtade från IFK Värnamo.

När man rankar nyförvärv är det framför allt fyra frågor vi har försökt att besvara:

* Hur bra är spelaren?
* Vad kostade han?
* Hur mycket kan han säljas vidare för?
* Vilket behov fyller han i laget?

Så här gick diskussionerna:

Lego: ”Frågan är väl hur högt vidareförsäljningspotentialen ska värderas? Farnerud, visserligen som Bosman, är väl ingen du säljer vidare eller? Och framför allt inte Andreas Johansson. Och Dordevic ska väl pensioneras efter att spelat klart i Kalmar. Och Alvbåge. Men det är klart, Bosman är Bosman. Ska vi värdera vidareförsäljning högt tycker jag att Thern och Atta ska högre upp.Med rätt utveckling på Thern kan han gå för en riktigt bra slant om ett par år. Kostade dessutom i princip ingenting”.

Laul: ”Om Kjetil Wæhler nu var med på listan över bästa spelare, ska han då inte vara med på denna listan också? Han var gratis, fyller ett stort behov och är, i alla fall enligt Simon Bank, Norges svar på Thiago Silva. Sätta honom som tia här också?”.

EP-Månsson: ”Det var ju du som snackade in McDonald! Men men, Wæhler kanske ska ha en plats. Ultrasnabb omröstning nu – Wæhler eller McDonald?”.

Laul: ”I dag röstar jag på Wæhler! Wæhler for president”.

Bank: ”Jag röstar på Niklas Backman”.

Fitness: ”Jag går all-in på Waehler. Om en månad är han väl rundningsmärke…”.

Kaninen: ”Jag tackar för underhållningen! Min röst precis som i går är norsk. Alltid. Thern ligger i mina ögon bra där han ligger”.

Fitness: ”Hej, jag heter Michael och har precis landat efter att ha varit i Grekland och Turkiet.  Där diskuterade man mycket. Ungefär som här. Nu är det dessutom fredagskväll och det verkar som det är någon som har kalas. Får man vara med? Några reflektioner: 
* Självklart är vidareförsäljningspotentialen en faktor, men i grunden handlar det väl om hur bra spelaren är? Det måste det vara absolut viktigaste .
* Viktor Claesson har jag sett i ett par matcher med Elfsborg – som inhoppare. Han har varit pigg som fan, men jag har inte ramlat av stolen. Den här rankingen känns faktiskt lite som tränarlistan – konkurrensen är inte mördande.
* Farnerud var grym i sin första match i Blåvitt. Alvbåge gav ett halvdarrigt intryck i ett par av matcherna i Copa del Sol. Erik Dahlin har trots allt stått ett par gånger på senare tid. Jag vill definitivt byta plats på Alvbåge och Farnerud.
* När jag såg Kalmar i La Manga imponerade Papa Diouf mer på mig än McDonald, men jag vet inte hur de båda presterat efter det. 
* Jag tycker det borde skilja mer mellan Thern och Friberg. Thern var den klart bättre av de båda när MFF tvålade dit Elfsborg. Hos Thern är dessutom utvecklingspotentialen och vidareförsäljningen bidragande faktorer. 
* Jag är lite inne på att Farnerud är bästa nyförvärvet. Men då kanske vi måste skriva om statuterna för den här rankingen”.

Och så vidare…

Juryns diskussioner kring allsvenskans bästa spelare var en enkel resa…

…det fanns inte en enda röst som protesterade mot valet av Anders Svensson.

Diskussionerna handlade mest om plats nummer tio – Kjetil Wæhler, IFK Göteborg, eller Niklas Backman, AIK?

Så här gick snacket:

Bank: ”För all framtida historieskrivning: Jag reserverar mig mot att vi håller en AIK-back utan några som helst internationella meriter högre än Norges landslagskapten. Annars är jag ombord på båten”.

Laul: ”Han har slutat i landslaget. Dessutom skrapade han bara ihop 29 a-landskamper under sju års landslagsspel. Går inte att leva på gamla meriter i den här mördande konkurrensen”.

Lego: ”Okej. En snabb omröstning då det redigeras nu: Wæhler eller Backman? Bank och Laul har redan lagt sina röster”.

EP-Månsson: ”Jag väljer Backman, då jag i grunden är synnerligen skeptisk mot norrmän och Norge”.

Niva: ”Simons röst är ju som bekant min. Norsken”.

Lego: ”Norsken vann”.

Fitness: ”Med siffrorna?”.

Lego: ”5-2”.

Laul: ”Pinsamt”.

Och så vidare…

Vår allsvenska förhandsserie gå vidare, i dag är det fansen som rankas, och det slog löpsedelsmakarna snabbt mynt av…

…så här ser lokallöpet i Solna ut i dag.

Vem var det som sa att positiva supporternyheter inte säljer?

Black Army får nog begrava sin gamla slogan ”Alla hatar oss” efter det här.

I alla fall, tunga diskussioner i juryn för att komma fram till den slutgiltiga listan som ni hittar i dagens tidning.

Ett axplock:

Niva: ”Tycker inte ’Åtvid’ förtjänar sistaplatsen. Tåligt jävla släkte. Hellre Gefle då. Gais är ju kontroversiella”.

Kaninen: ”Håller med om Häcken. Kanske ska de vara sist, man bli ju inte precis munter av att sitta på Rambergsvallen”.

Bank: ”Häcken sist? Visst, de är typ 50 pers, men har ändå en klack”.

Laul: ”Gefle har tagit stora steg, har en fin klack och når väl upp till 4000 pers i flera matcher. Häcken sist i så fall”.

Fitness: ”Gais fans är ju minst sagt hängivna även om det varit lite upp och ner med publiktillströmningen vid vissa matcher i fjol. Borde de trots allt inte rankas högre än IFK Norrköpings (kanske även Kalmar och Örebro), Robban? Jag vet inte i vilken aspekt Erik menade att de var kontroversiella. Hela Gais är väl kontroversiellt?”.

EP-Månsson: ”Okej, verkar som Gais får stanna där de är. Örebro eller Elfsborg?”.

Och så vidare…

Mannen som står här bakom är alltså allsvenskans bästa tränare enligt Sportbladets expertpanel…

…det är Pelle Olsson, Gefle…

Juryns motivering:

Fotbollens eviga utmaning handlar om att bygga ett starkt fotbollslag utan att riskera föreningens ekonomi. En viktig intäktskälla är spel i högsta serien som innebär tv-intäkter. Men för att överleva i konkurrensen krävs bra spelare. Den förening som inte har råd med de bästa namnen måste hitta andra vägar. Där är Pelle Olsson en ambitiös stigfinnare. I sju raka säsonger har han byggt ett fungerande och välorganiserat lag av okända och ratade spelare. Under Olssons skolning har de utvecklats och kunnat säljas vidare för större pengar vilket håller Gefles ekonomi ovanför vattenytan. Ingen annan tränare kommer i närheten av att vara lika oumbärlig för sin förening som Pelle Olsson. Därför anser vi att han är allsvenskans bästa tränare.
R Laul  S Bank  E Niva  J Flinck  P Thorén  O Månsson  M Wagner

Pelle och jag hade ett långt och intressant samtal i går. Han sa bland annat:

– Alexander Gerndt spelade sex matcher utan att göra mål i AIK. I Gefle spelade han 29 matcher i rad utan att göra mål. Sedan slog han igenom. I en större klubb hade han kanske inte fått chansen att bli en elitfotbollsspelare. Därför vill jag slå ett slag för fler lag i allsvenskan. Då kan fler unga spelare visa upp sig på högsta scenen. Det gynnar sedan landslaget.

Pelle satte också ord på varför Gefle är så svårslagna:

– Vi har varit väldigt bra på att ställa om till försvar snabbt. Vi har en spelartrupp där man varit beredd att ta de offrande stegen för laget. Det innebär att lagdelarna är intakta när vi börjar försvara. När folk pratar om att vi är svårslagna är det sådant de syftar på skulle jag tro.

Läs hela intervjun – plus hela rankingen av de allsvenska tränarna – i dagens tidning.