Skriver i dagens tidning en replik på Zlatan Ibrahimovics kommentar efter bragden i Berlin där han menade att medierna hoppades att Sverige skulle förlora. Döm om min förvåning när folk inte håller med om mitt resonemang.

Alla i branschen vet, inklusive förbundet och landslagsledningen, att det blir fler sidor och större intresse vid vinster än vid förluster. Medierna tjänar på och vill ha ett framgångsrikt landslag över tid. Ständiga förluster och missade mästerskap innebär en återgång till 1980-talets dystra år utan publik eller intresse, ishockeyn går om som största sporten, jag personligen får inte åka på mästerskap, industrin runt fotbollen krymper. Det är ingen utveckling jag önskar, varför skulle jag önska det? Fan, det är hur kul som helst att bevaka landslaget på mästerskap även om man är rejält slutkörd efteråt.

Sedan att vi rotar fram negativa saker och kritiserar och tycker och tänker om ditten och datten, det är klart vi gör det. Vi skriver om allt oavsett hur det påverkar landslaget. Men det här med att man inte vill att Sverige ska vinna är fel. Det är jättebra för tidningar och medier när Sverige vinner. Däremot agerar man aldrig aktivt för att de ska vinna, eller för att de ska förlora, utan tar upp det som är journalistiskt relevant. Och faktum kvarstår: det publiceras fler sidor och genererar ett större intresse när det går bra för landslaget. Om man inte ser det är man helt enkelt inte räknekunnig.

…men om folk inte vill förstå kan man förstås inte tvinga dem.

Det finns någon slags fantasibild, att om medierna avslöjar saker och skriver negativt om landslaget, då påverkas resultaten negativt. Hur kunde Sverige i så fall vända 0-4 mot Tyskland när kritiken i tidningarna varit relativt omfattande?

Sverige vände när Kim Källström kom in på planen i kombination med ett antal andra faktorer där ute på Berlins Olympiastadion som samverkade på ett lyckligt sätt (jag nämner vilka i förra inlägget).

…men att händelseutvecklingen i första halvlek skulle ha något att göra med vad Bank eller jag skrivit i tidningen senaste dagarna…allvarligt?

Möjligen kan tuff kritik ha en enande funktion, att det skapar en ”vi-mot-dem”-känsla som kan utnyttjas positivt. Även om jag tror att poängeffekten är marginell borde fansen alltså hylla de som vågar kritisera.

Nåväl.

Det kom en dag efter i Berlin också och förbundskapten Erik Hamrén menade att bänkningen av Kim Källström var en del av matchplanen:
– Jag förväntade mig att vi skulle få springa mycket utan boll och det fick vi också göra. Jag valde då de spelare jag trodde och tyckte skulle passa bäst för den uppgiften och få ta den stöten. Och sedan, typ som Anders gjorde mot Färöarna, kunde (Kim) komma in med friska ben för att avgöra matchen, sa Hamrén och fortsatte:
– Jag visste att vi tappade offensivt utan Kim, det visade han inte minst med sina fantastiska passningar vid både 1-4 och 2-4. Men det ingick i beräkningen att vi skulle tappa offensivt.

Anledningen till att Hamrén tror på att vila just mittfältare under första halvlek, och inte anfallare som Zlatan Ibrahimovic, är att de springer oerhört mycket under en match, menar förbundskaptenen:
– Vi såg i EM i somras hur de centrala fältarna fick göra ett enormt jobb. Tar man Frankrike-matchen var både Anders och Kim slut när det var 20 minuter kvar. Anders kunde jag ta ut men Kim fick vi flytta upp som nummer tio och sätta in Samuel Holmén och Pontus Wernbloom för att få stopp på Frankrike.

Antingen är Erik Hamrén mannen som revolutionerar fotbollen eller så slog han just världsrekord i efterhandskonstruktioneri. Vi får se om del Bosque i framtiden bänkar Xavi och Iniesta så att de kommer utvilade till andra halvlek.

Det här och mycket annat diskuterar vi i senaste avsnittet av vår fotbollspodd där vi bland annat sätter Nivas tumlande och skrålande på pressläktaren i perspektiv. Firade han verkligen vildare än statsministern?

…och till alla som törstar efter ännu fler positiva landslagsnyheter har jag skrivit ett helt dokument i dag – bara om landslagets segermiddag i Berlin. Plus-inlåst eftersom läsarna har större benägenhet att betala för positiva nyheter (sportbladet.se slog exempelvis nytt besöksrekord efter 4-4 mot Tyskland och tidningsförsäljningen ökade).

Nu: fokusflytt till allsvenska guldstriden.

…men du kan inte tvinga honom att dricka.

Det uttrycket använde Erik Hamrén på sin första presskonferens som förbundskapten. Det handlade om att Zlatan Ibrahimovic saknade motivation till landslaget. Dagen efter fanns ett webb tv-klipp på sportbladet.se med rubriken ”Här jämför han Zlatan med en häst”.

Det började inte så bra, alltså. I går var det på väg att gå åt helvete på riktigt. Sverige och Hamrén var en halvtimme från ett historiskt fiasko, underläge 0-1 mot Färöarna inför 5015 personer – och en häst.

Jo, det är sant. Det här ståtliga fullblodet hade tagit sig hela vägen till Tórsvöllurs egen ”Snikens kulle”…

…och var säkert nöjd med första timmen.

Sverige inledde visserligen aggressivt, tryckte ner färingarna, vann tillbaka boll i bra lägen. Men efter 10-15 minuter sprack den planen. Forwards slutade pressa, mittfältet kom fel och backlinjen sjönk. Färöarna tog över (jo, du läste rätt).

Offensivt kom Zlatan för långt ner i planen, Mathias Ranégie såg ut att få en elstöt varje gång han skulle ta emot bollen och som jag misstänkte lyckades inte Kim Källström och Pontus Wernbloom hålla ett tillräckligt högt bolltempo för att dra i sär färingarna.

Efteråt klagade många spelare på konstgräset men jag vet inte om det kan ha kommit som en överraskning för någon att det är stor skillnad på underlagen. I så fall har de missat mina krönikor om Elfsborg i år.

I andra halvlek skickades Zlatan upp där han gör mest nytta – nära mål – och efter 0-1 kom Anders Svensson in på planen och hittade lösningar som vann meter framåt. 1-1-målet är ett bra exempel: Anders satte ett instick på Zlatan strax utanför straffområdet. Zlatan vände vidare på Alexander Kacaniklic som blev helt fri.

Det var avgörande förändringar av Erik Hamrén som gjorde att Sverige kvitterade och till slut vann matchen. Det visade också att Anders skulle ha spelat från start och att Zlatan ska spela högre upp i banan.

Samtidigt slog Tyskland Irland med 6-1 borta (Klose!) och det kan nog vara klokt att starta med tre mittfältare i en triangel bakom Zlatan på tisdag. Zlatan är en bra tia men som jag varit inne på tidigare: det är slöseri att ha en av världens bästa nior i ”fel” position.

Anders och Kim bakom Pontus är ett alternativ – Anders och Rasmus Elm bakom Kim är ett annat.

…Källström såg för övrigt inte glad ut när Hamrén bytte ut honom. Gick rakt förbi förbundskaptenen.

Sedan vet jag inte om det spelar någon roll hur Sverige ställer upp mot tyskarna, det blir nog ett par i arslet oavsett. Men man måste ge det ett ärligt försök, tro på det och skapa de bästa förutsättningarna för att ta poäng.

Kacaniklic sköt sitt livs viktigaste mål några minuter efter att han blivit inbytt, med fel fot dessutom. I övrigt hade han inte många rätt. Tyskarna kommer att äta honom levande, jag förutsätter att ”Chippen” startar den matchen också.

…apropå ”Chippen” åkte han på en hårtork av Zlatan i första halvlek och när han försökte förklara sig fräste Zlatan ”Håll käften” tillbaka (sådant hörs ända upp på läktaren här på Färöarna). Men ”Chippen” tyckte inte det var så farligt:
– Det är bra att han får ut sin ilska. Det går ut över mig en del men det får man ta.

Tre poäng är tre poäng, det var det viktiga. Men med Hamréns tal ringande i öronen där han drömde om VM-medaljer är det klart att vi har rätt att kräva mycket mer. Eller så blir vi överens om att drömmar inte vinner några fotbollsmatcher på den här nivån. Fotbollsmatcher vinns med bra spelare, rätt taktik och ett tydligt ledarskap. Där har Sverige fortfarande en bit kvar innan de utmanar om VM-medalljer.

En ganska bra bit.

Missa förresten inte Sportbladet i dag. Vi har spånat ihop de hundra roligaste ögonblicken i landslaget under 2000-talet och jag vågar utlova underhållande läsning. Plats 100-50 i dag, plats 49-1 i morgon. Hamréns häst ligger på 75:e plats. Min personliga favorit är nog 82:an:

”2003: Stolt drabbas av Göteborg
Sydsvenskan-krönikören Åke Stolt är försenad till en landslagsträning på Nya Ullevi. Stressad frågar han en vakt om ingången och får beskedet att han måste fortsätta till andra sidan:
– Vadå, måste jag gå runt hela arenan?
Vakten svarar på bred göteborska:
– Ja det kan la du göra om du vill. Men då kommer du tebaka hit igen”.

Till sist: vad hände med hästen på Tórsvöllurs kulle? Jodå, kusen drog hemåt när Zlatan brötade in 2-1. Hen var väl törstig.

Skrev en artikel tidigare i veckan om flygplatsen på Färöarna då jag hade hört att väldigt få bolag flyger hit. Bland annat krävs specialutbildade piloter.

Henrik Rydström, som var här med Kalmar FF 2010, twittrade bland annat om ”platsen som Gud glömde”. Jag ringde upp Rydström:
– Det var inte skitkul. Jag är inte superförtjust i att flyga och det kändes väldigt okontrollerat på något sätt. Det var inte så att man kände att ”hit återvänder jag gärna” när man kom hem. Inte nog med att man ska spela mot ett galet ö-folk, man ska överleva också. Jag hade hellre tagit båten, sa mittfältaren.

Så visst tänkte vi på det när vi slog oss ner i sätena på Atlantic Airways flight RC459. Jag höll till och med på att missa planet eftersom jag tappade bort min biljett men det är en annan historia (den låg i vänster jeansficka och det är också en annan historia).

Efter att vi lyft myntades snabbt begreppet att göra en ”Jane Björck”. SVT-profilen tappade sin mobiltelefon på golvet exakt när planet lyfte, nallen susade iväg bakåt under alla säten. Det tog ett tag innan den kom tillrätta.

I alla fall.

Simon Bank var antingen flygrädd eller deprimerad (möjligen både och), vinkade till sig flygvärdinnan och beställde ”en vodka med is och en vatten” varpå flygvärdinnan kom tillbaka med en Screwdriver och en Baileys.

Bank skakade på huvudet och upprepade beställningen – ”en vodka med is och ett glas vatten bredvid”, och denna gång kom flygvärdinnan tillbaka med en vodka med is, ett glas vatten – och ett glas apelsinjuice.

(Om ni är sugna på Screwdriver och Baileys nästa gång ni är på krogen, säg bara att ni ska ha en ”Bank”).

Efter en timme eller två närmade vi oss Vágar där vi damp ner lugnt och fint. Jag vet inte om Henrik Rydström flög luftballong hit men någon större anledning till oro fanns det alltså inte.

Under dagen har vi promenerat runt i Torshavn där det blåser och regnar men inte är särskilt kallt. Vi har handlat vykort och köpt vantar av fårull, stickade av stadens förtidspensionärer.

I bokhandeln noterade vi att den här självbiografin var framskjutet placerad…

…tyvärr gick Nobelpriset i litteratur till Mo Yan den här gången.

Folk här i Torshavn verkar vara som folk är mest, glada och trevliga. Levnadsstandarden förefaller hög, åtminstone i de centrala delarna även om vi såg en lodis som mr Flinch tyckte såg ut som en lodis han sett i Årsta en gång.

Städerskan på vårt hotell berättade att hon tjänar 14 000 danska kronor i månaden men att 45 procent går bort i skatt (hon har två jobb för att klara sig). Fiskarna tjänar betydligt mer men betalar mindre i skatt vilket tydligen är en het politisk diskussion. En latte på cafét vi besökte gick på 40 danska. Husen i Torshavn kan kosta upp till 2,5 miljoner danska kronor, de billigare går för runt miljonen. Att hyra en lägenhet (finns inte så många) eller del i ett hus kostar 2000-5000 danska i månaden.

Utbildningsmöjligheterna är få, många unga vuxna flyttar till Danmark eller vidare ut i världen. Sedan återvänder de på ålderns höst och slår sig till ro med ett par får. Typ.

Landslaget tränar på konstgräset vid 17-snåret svensk tid, det blir till att krypa ner i fårullsvantarna och knalla bortåt. Staden är inte större än att det är gångavstånd till det mesta. I morgon siktar vi på att även köpa oss var sitt fårskinn så vi kommer välklädda till matchen.

Zlatan Ibrahimovic höll hov efter landslagets stängda träning. Han fick en fråga om Erik Hamrén/spelarna satt för stor press på sig själva med snacket om en attraktiv fotboll. Zlatan tände till:

– Jag har missat det med rolig fotboll och inte rolig fotboll. Vi spelar vårt spel och vi spelar på ett annorlunda sätt. Det enda ni går och väntar på att det ska gå dåligt, det är så medierna fungerar. I början var det kul med Hamrén, sedan gör vi en dålig match och då väntar alla på det. Det var samma visa som med Lagerbäck.

Antingen är Zlatan glömsk eller så dribblar han även på presskonferenserna. Efter Sveriges sorti mot England i EM 17 juni sa han nämligen:

– Förut spelade vi tråkigt, nu spelar vi roligt, men då vill alla att vi ska tillbaka till det gamla. Men jag tycker vi ska fortsätta.

…jag tror att Zlatan är mycket väl medveten om att landslaget har lagt ett ganska tungt ok på sina axlar genom retoriken att det inte räcker att vinna, det ska vara underhållande också. Att han duckar frågan är ett tecken på att den är besvärlig.

Personligen bryr jag mig inte så länge Sverige vinner. Min kritik har handlat om Hamréns laguttagningar, ledarskap och roterande med startelvor och trupper.

…plus Talet då.

Och Huset (ska dra den storyn vid tillfälle).

Däremot köper jag Zlatans version av Alina Devecerskis ”Flytta på dig”:

”Jag bygger, bygger upp
O du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp, du måste flytta på dig”.

Ja, sådan är mediedramaturgin.

Så länge det finns nyheter att mjölka ur det nya, då tenderar rapporteringen att vara mer positiv. Sedan kommer vardagen, alla vinklar uttömda, då återgår bevakningen till en mer kritiskt granskande (det brukar kallas att ”smekmånaden är över”). Det är inget unikt för sportens värld. De områden som är i mediernas strålkastarljus får räkna med negativ kritik mellan varven (precis som att vi journalister också får oss en känga då och då). Bästa skyddet är bra resultat. Därför är det onödigt att sätta sig under en större press än nödvändigt (läs; Hamréns snack om underhållande fotboll).

Zlatan sa också:

– Jag försöker vara mig själv. Det är ni som skriver om mig. Av det som står och skrivs i tidningen är 95 procent påhitt, 2,5 procent är fakta och resterande 2,5 är sanning. Det är samma sak i Frankrike. Det är synd bara att jag inte tjänar pengar på det.

Här är Zlatan ute och cyklar. Han han tjänat ENORMA pengar på sin fotboll och en starkt bidragande orsak är den stora mediebevakningen. Just nu drar väl Zlatan in 400 sjuksköterskeårslöner på ett år. Det känns lite småaktigt att gnälla om just den saken.

Vad gäller den matematiska uträkningen tror jag det ligger till ungefär tvärtom: 95 procent av tidningsartiklarna är korrekta, 2,5 procent kan diskuteras och 2,5 procent är felaktiga. Då jag läser flera tidningar varje dag och även följer upp gamla stories stup i kvarten vågar jag nog påstå att jag har en bra överblick.

…sedan kanske Zlatan pratade om nätjournalistiken och då har en möjligen en poäng.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Ola Toivonen skulle klacka en boll, sträckte baksida lår och missar Färöarna och Tyskland. En lika olycklig som bisarr skada. Synd om Toivonen som nog spelat från start mot Färöarna åtminstone.

Mathias Ranégie in framför Zlatan? Så kan det bli men det kan också bli som jag skrev i förra inlägget: Kim Källström bakom Zlatan, framför Anders Svensson och Rasmus Elm. Mer defensivt, å andra sidan får laget chansen att repetera på ”Tysklandsdödaren”.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Vi har mellanlandat i Köpenhamn och ska snart ta sats mot den fruktansvärda Vágarflygplatsen på Färöarna. Dit tas vi av specialutbildade piloter då landningsbanan är en av de svåraste. Bara att bita ihop och be om bra väder. Kan lösas med en dubbel eller två också.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

På Färöarna kan man studera främmande fåglar, köra bil genom tunnlar under vatten och flyga helikopter billigt (ett transportalternativ som är subventionerat av staten). Jag har aldrig suttit i en helikopter och det kan vara värt 280 danska kronor som en tur kostar. Däremot är det inte så lätt att äta val som många tycks tro. Finns inte alltid på restaurangernas menyer.

Där bor 48 000 människor och 72 000 får. Annars är fiske den stora näringen. Färingarna själva sägs vara mer förtjusta i får än fisk när det kommer till egna tallriken. Jag skriver under direkt.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Nu har Erik Niva, 33, varit med i Aktuellt och gett sin syn på Bosse Hanssons uttalanden. Olof Lundh, 46, och Patrick Ekwall, 47, har skrivit om det på TV4:s fotbollssajt, Niklas Orrenius, 38, och jag själv (36) har haft krönikor i kvällstidningarna och Marcus Leifby, 33, har bloggat i ärendet. Den röda tråden är att alla varit starkt kritiska mot uttalandet, mot Bosses förklaring och hans ovilja att backa eller be om ursäkt.

På 78-årige Hanssons sida i Aktuellt-studion stod Tommy Engstrand, 73, och i andra sammanhang har han försvarats av Arne Hegerfors, 70, Christer Ulfbåge, 70, Ingvar Oldsberg, 67, och Göran Zachrisson, 74.

Det är säkert som många mejlare hävdar – att åldern saknar betydelse i det stora sammanhanget – men i de två olika läger som bildats bland sportjournalisterna är det ganska tydligt att yngre står mot äldre. Det var också så Engstrand förklarade det, att språkbruket är något som hänger kvar bland de här herrarna från 1930- och -40-talet.

Jag vet vilka värderingar jag tycker att vi ska bära med oss in i framtiden och precis som alla från Niva till Leifby har påpekat, är det att den typen av uttryck det handlar om, och försvar för dessa uttryck, är oacceptabla och kränkande. Men så är jag också part i mål i frågan.

Nu kliver jag av debatten för stunden, jag har inte tid att svara på fler rasistiska mejl om att jag ska brinna i helvetet, i morgon reser vi till Färöarna, det ska trots allt spelas ett VM-kval också.

På dagens träning testade förbundskapten Erik Hamrén en mittfältstriangel bestående av Anders Svensson och Rasmus Elm bakom Kim Källström i nummer tio-rollen.

Det skulle innebära att Zlatan Ibrahimovic knuffas upp på sin bästa position som nia där han gjort nio mål på sju matcher för PSG i höst.

Jag vet inte om denna formation är aktuell mot Färöarna men väl mot Tyskland. När lagen möttes 2010 och spelade 0-0 hade Hamrén ett mittfält med Anders och Pontus Wernbloom bakom Källström och det gick bra då. Förvisso i en träningslandskamp men ändå. Skillnaden är att i stället för att spela två mittfältare plus forward-forward centralt spelar du två mittfältare plus mittfältare-forward. Lite mer defensivt balanserat alltså. Det kan behövas när Miroslav Klose sätter fart.

Startelvan mot Färöarna så (förutsatt att alla är friska):

Isaksson
Lustig, Granqvist, J Olsson, M Olsson
Svensson, Källström
Larsson, Ibrahimovic, Chippen
Toivonen

Jag var aldrig på plats på Råsunda i söndags när AIK:s guldchans försvann, Mats Strandbergs radiokarriär tog slut och Bosse Hansson portades från pressläktaren.

Jag skriver om det rasistiska uttalandet i dag i denna kolumn. Det största problemet är att Hansson vägrade be om ursäkt och att ett gäng andra stofiler nu rider ut till hans försvar.

Alla kan göra fel men som känd person får man räkna med offentlig kritik när det händer. Det är ett sundhetstecken att samhället reagerar, mindre imponerande att Arne Hegerfors med flera känner sig tvingade att vifta bort Hanssons uttalande.

Själv var jag långt från Råsunda, på Gamla Ullevi, och såg Elfsborg koppla greppet om SM-guldet via 2-1 mot Gais.

Jörgen Lennartsson sa med anledning av det stundande landslagsuppehållet:
– Extra viktigt förutom poängen är att vi får med ett positivt resultat in i 14 dagars träning. Det betyder väldigt mycket mentalt, det är stor skillnad.  Jag tror att vi har vunnit alla matcher inför landslagsuppehållen i år. 
Det är helt sant men har det fått någon effekt? Har Elfsborg vunnit den första matchen efter årets tre landslagsuppehåll? Det visste inte Lennartsson:
– En bra fråga, erkände han.
Faktum är att Boråslaget förlorat varje gång allsvenskan återstartat: 1-5 mot Åtvidaberg, 2-4 mot Häcken och 1-2 mot IFK Göteborg. Ny prövning mot IFK Norrköping på Nya Parkens plastmatta.

…men greppet om guldet har de oavsett hur man vänder och vrider på saken.

En sista sak om vår fair play-granskning: Häcken-Syrianska slutade 5-1 och Häcken fick åtta poäng, Syrianska sex på den tiogradiga ”positivt spel”-skalan. Gais-Elfsborg 1-2 dagen efter hade en annan matchdelegat som delade ut sju poäng till båda lagen. Syrianska får alltså stryk med 5-1 men får nästan samma poäng som Elfsborg som vann med 2-1.

Därmed lämnar vi guldstriden ett tag och blickar mot Färöarna och Tyskland.

Första presskonferensen inför VM-kvalen handlade om debatten om svensk fotbolls framtid och utveckling. Den ska inte ska föras utåt, så att fansen hör. Enligt Erik Hamrén ska sådant hållas ”internt” vilket är en tydlig signal till alla tränare och aktiva i Sverige att ligga lågt med eventuell kritik när mikrofoner och bandspelare är påslagna. Lars Lagerbäck resonerade på samma sätt.

Kritik mot Hamréns märkliga startelva mot Ukraina, hans ständiga experimenterade med trupper och startelvor, det surrealistiska Talet får ni alltså nöja er med att få från oss som bevakar Blågult.

Hamrén berättade också att han hade fått SMS från Roland Andersson som menade att citatet om ”fysio­loger och dietister och annan skit” inte var riktat mot landslaget. Nåja.

…Hamrén menade också att passusen i Talet om att ”Vi tar mer poäng än tidigare” inte var en jämförelse med Lasse Lagerbäcks resultat. Nähä, vem syftade det på då, ”Laban” Arnessons?

Eller just det ja, debatt och kritik ska hållas ”internt”.

Skriver i dag om Vágar utanför Torshavn på Färöarna. En av världens kanske svåraste flygplatser att landa på och som kräver specialutbildade piloter. På onsdag lyfter murvlarna, på torsdag landslaget. Jag är inte flygrädd men efter att ha pratat med Henrik Rydström som var där med Kalmar 2010 behövs det nog en bättre virre eller sju för att hålla sig helt lugn.

…å andra sidan har min vän och kollega Johan Flinck både landat och lyft från Vágar utan att han överhuvudtaget reflekterade över att det skulle vara något speciellt. Men så är Flinck från Bjärnum och det krävs mer än så för att han ska stressa upp sig.

Rydström berättade apropå Färöarna att hans gamle lagkamrat Tobias Carlsson för några år sedan fastnat framför Färöarna-Italien på TV:n.
– ”Tobbe” sa att det verkade vara ett jobbigt lag att möta. Plötsligt bytte de in en tjock fiskare som tacklade omkull varenda italienare.

…det lät roligt.

Färöarna spelar sina landskamper på konstgräs sedan ett halvår. Svårare att få in bra tacklingar då. Om den tjocke fiskaren nu skulle få speltid igen, alltså.

I dagens tidning har jag och min kollega Petra Thorén (A.K.A Kaninen) gjort en intressant och avslöjande granskning.

Den handlar om svensk fotbolls fair play-liga vilket kan låta som skitsamma, men faktum är att vinnaren av fair play-ligan har chans att få kvala till Europa League (de tre bästa nationerna i Uefas rankning får en plats och rankingen bygger på nationernas landskamper samt de klubbmatcher som spelats i Uefas regi föregående spelår).

En Europa League-plats är värd tiotals miljoner kronor för en enskild klubb vilket är mycket pengar. Vår granskning handlar om de bedömningar och kriterier som ligger till grund för svenska fair play-ligan.

Vi upptäckte en rad frågetecken och SvFF medgav till sist att föreningar med mindre publik gynnas jämfört med föreningar med större publik.

Allra mest uppseendeväckande är kanske ändå att bedömningarna är hemligstämplade. De blir inte tillgängliga för vare sig klubbar, supportrar eller medier. Det finns alltså ingen möjlighet för någon att kontrollera, kritisera eller analysera bedömningarna som görs av matchdelegater och domare.

Just nu toppas fair play-ligan av IFK Göteborg, tätt följda av Gefle och Kalmar.

Är det rätt?

Ingen aning, ingen vet.

Man kan väl säga att det senaste blogginlägget rörde om lite. På gott och ont. Man kan också säga att det låg i linje med den nya tidens journalistik: det lockade till kommentarer, det lajkades på Facebook och det spreds på Twitter. Ganska exakt så cheferna vill att nätartiklar ska fungera.

Nu släpper vi det för stunden och fokuserar på guldstriden.

Både Elfsborg och AIK tappade poäng i kväll och på onsdag möts de på Råsunda. Om AIK vinner är de förbi, om Elfsborg vinner är de fem poäng före Gnaget.

Efteråt fick Nebojsa Novakovic frågan om han tror att underlagsdebatten satt sig i huvudet på Elfsborgspelarna med tanke på att de inte vunnit en enda match på gräs i år:

– Självklart. När de kliver på bussen och åker till Helsingborg eller Råsunda vet de att det är svårare än i Gävle eller Sundsvall eller på de arenor som har plasten. Ju mer de snackar om att det inte påverkar dem, desto mer påverkas dem. När man läser någon som säger ”Vi är inte påverkade” då vet du att han redan är påverkad.

”Nesh” tillade:

– Fast det är ännu konstigare att de inte vann på plasten i dag. 

Det har han förstås rätt i.

Men AIK tappade också poäng och det tidigare så solida försvarsspelet ser plötsligt darrigt ut. Daniel Majstorovic vilade, Niklas Backman gick inte att känna igen och jag misstänker att ”Maestro” spelar på onsdag även om han inte imponerat vare sig i derbyt eller i Europa Lague.

Apropå Europa League. Det brukar sägas att det påverkar prestationerna i allsvenskan negativt att samtidigt spela i Europa men jag tror tvärtom: det är ungefär som att träna med A-laget ena dagen och juniorerna nästa – då brukar juniorträningarna kännas ganska enkla. Nu gjorde AIK ingen stor match mot IFK Norrköping – jag var på plats på Nya Parken – men det var framför allt första tjugo minuterna och försvarsspelet som var dåligt. I övrigt var jag imponerad av Celso Borges, Mohamed Bangura och Viktor Lundberg. Men Viktor borde givetvis ha gjort minst ett mål.

…i fjol gick Malmö obesegrade genom de sista nio omgångarna av allsvenskan samtidigt som de fick dyngstryk ute i Europa. Så det är defintivt för tidigt att räkna bort Gnaget, om nu någon hade gjort det.

Då tror jag att Elfsborg är mer skakade. Att inte lyckas besegra Gif Sundsvall på hemmaplan och en man mer i en timme får dig att börja fundera som spelare.

Mycket på spel på onsdag med andra ord.

Men först rullar silverbilen vidare till Helsingborg för kvällens skånederby. Jag säger som jag alltid gör inför derbyn – 2-2.

Var skriver man på?

Jag vaknade halv elva och loggade in på webben. Jag hittade inte En. Enda. Artikel om den allsvenska guldstriden, trots att både AIK och Elfsborg spelar i dag.

Däremot en hel del Premier League och Zlatan och annat just nu rätt ovidkommande.

Det är inte så att det saknas material. Slår man upp papperstidningen hittar man både det ena och det andra: AIK:s supporterbrudar har skickat en egen buss till Norrköping, en lång och bra intervju med Peter Gerhardsson och vi går vidare med vår granskning av konstgräsutbredningen. Bra och relevant journalistik – men inga klickraketer.

Så på nätet?

Intet.

Vi går mot en utveckling där allt mer handlar om den internationella fotbollen, där eleganta krönikörer kan resa Europa runt, besöka de flashigaste av arenor för att sedan varva ner i fashionabla tv-studios, hämta hem de stora rubrikerna och de specialdesignade bildbylinerna (på nätet) medan fotfolket kuskar runt mellan Strömvallen och Strandvallen i jakt på en notis.

Det, Marcus Birro, är den riktiga sportjournalistiken. När satte du senast en fot på en allsvensk arena och nöjde dig med en botten i tidningen efteråt. Jaså, har det aldrig hänt? Okej, men håll då käften om supporterskap och journalistik och fortsätt med det du är bäst på, populistiskt dravel.

Jag gnällde på Twitter att det saknades artiklar om allsvenskan i morse och fick ett beskt svar från en av våra mest framträdande nätreportrar. Han är numera blockad men lik förbannat ett exempel på hur tankegångarna går, en generation bortskämd med Premier League och Champions League, som sedan länge tappat kontakten med det som borde vara vårt fokus, där vi kan vara bäst.

Men jag fick också svar av de människor som brinner för vår egen fotboll, där vi inte copypastar the Sun eller the Guardian.

Folk skrev:

”Blir alltid grymt upprörd när den faller bort – på gott och ont är det ju allsvenskan som är VÅR fotboll”.

”Ska man endast köra klickisar så är det rätt mycket man kan strunta i och bara köra Becks kallingar, typ”.

”Det har inte funnits förhandsartiklar på hela säsongen. Klubbarnas hemsidor är bättre på det numera!”.

Häromdagen fick jag beröm av vår nätchef. Han hyllade samarbetet mellan mig på plats och nätredaktionen för att vi var snabba med nyheten om att Patrick Vieira var på Stadion. Problemet var att informationen var fel, själva anledningen till att han var där stämde inte. Efter att ha satt mig in i frågan och pratat runt kunde jag leverera korrekt information till papperstidningen som sedan publicerades på nätet. Men detta hade nätchefen inte koll på när han skrev sitt hyllningsmejl, han hyllade att vi hade varit snabbare än konkurrenten. Jag vill inte få beröm för att jag är snabb, jag vill få beröm för att jag har rätt information, oavsett vilken tid det nu må ta.

Men sådant är klimatet i det nya medielandskapet, där anrika sportredaktioner med kompetent personal kastas överbord på sjunkande skepp.

Det har också tagit mig tid och kraft att övertyga ledningen om att vår nya fotbollspodd ska fokusera på allsvenskan, det är där vi kan vara unika, dessutom saknas det forum i riksmedierna som tar allsvenskan på allvar medan det finns en uppsjö av mer eller mindre seriösa magasin som travar Champions League och Premier League till leda och förbannelse.

Därför lånar jag de engagerade svenska fotbollsfansens eget uttryck, jag tror att de tillåter i det här sammanhanget, och för över det till min egen bransch:

Mot den moderna nätjournalistiken.

MDMN!

Var på plats på Rambergsvallen för toppmötet BK Häcken-Elfsborg och det blev lite förvirrat i inledningen.

Den officiella laguppställning alla lag måste lämna en timme före avspark såg nämligen ut så här för Elfsborg…

…pilarna är förstås mina, för när matchen började visade det sig att Elfsborg inte alls spelade som det stod på papperet. Daniel Mobaeck spelade inte innermittfältare, han spelade högerback och Johan Larsson var högerytter. Stefan Ishizaki gick till vänster, Niklas Hult bildade anfallspar med David Elm och Marcus Rohdén var inte forward utan återfanns bredvid Anders Svensson på mitten.

Så jag frågade Elfsborgstränaren Jörgen Lennartsson på presskonferensen om han försökte lura Peter Gerhardsson eller om det var tekniken som strulat (AIK:s Andreas Alm brukar skylla på kopieringsapparaten):

– Jag vet inte vad det var, om det var tekniskt eller så, sa Lennartsson.

Du hade satt Mobaeck på mitten bland annat. Han spelade högerback.

– Det blev så i dag.

Var det medvetet?

– Det blev så i dag.

Var det medvetet?

– Ja, det var medvetet (skratt).

För att?

– Vi ville väl inte skylta alltför mycket med hur vi skulle formera laget nu när vi hade så många omkastningar i startelvan.

Ordet över till Peter Gerhardsson, således – blev han lurad?

– Nej, vår taktik handlade om att Waris Majeed och Dioh Williams skulle hålla sig nära Andreas Augustsson, och han spelade där han satt på papperet. Sedan när vi såg att Hult spelade forward…det la vi ingen kraft på. Om Augustsson spelat forward hade jag blivit konfunderad, sa Gerhardsson.

Men sedan smet jag in i Häckens omklädningsrum och hittade deras taktiktavla…

…och se på tusan, de hade haft matchgenomgång efter att startelvorna blivit officiella och köpt Lennartssons bluff rakt av!

– Klassisk AIK-taktik, flinade målvakten Christoffer Källqvist och det flinet hade han råd att bjuda på, Häcken vann ju matchen ändå.

Men om inte sir Alex eller José Mourinho, Massimo Allegri eller Vincente del Bosque, behöver använda journalistiskt arbetsmaterial till förvilla motståndaren och därmed vilseleda publik, fans och tv-tittare – varför ska då vissa allsvenska tränarjönsar göra det?

I en mästerskapsmatch eller i Champions League finns det inte på kartan visa sådan brist på respekt mot övriga som jobbar runt fotbollen eller följer den.

Om man ska dra det till sin spets så devalverar det värdet på allsvenskan, det blir en mindre professionell produkt, för att använda sådana termer.

Om Jörgen Lennartsson någon gång blir förbundskapten och leder Sverige till ett mästerskap kan jag garantera att han aldrig skulle våga lura arrangören för att bluffa motståndaren. Alla försnack i tv-studior världen över skulle bygga på felaktig information. Men här i allsvenskan (där det inte är så noga, eller hur resonerar han?) spelar Lennartsson gärna Tuffe Uffe.

Därför var det bra att Elfsborg förlorade i går så att Jörgen Lennartsson fick stå i skamvrån på presskonferensen.