Den 18 mars i år berättade M att de hittat 23 nya miljoner i sin bokföring. Synd att lagen om öppen partifinansiering började gälla först 13 dagar senare. Så nu har vi ingen insyn i M:s finansiering av den här valrörelsen heller.

Så det kan bli.

Beskedet om de 23 miljonerna var lite oväntat, så sent som 18 oktober året innan gjorde Moderaterna ett utspel i DN om hur lite resurser de hade inför valet.

I efterhand framstår alltihop som väldigt märkligt. Krav på lag om öppenhet i partiernas finansiering framfördes nämligen redan inför valet 2010. Nästan alla partier var positiva men Moderaterna fördröjde beslutet. När lagen väl trädde i kraft 1 april i år står det inskrivet i övergångsreglerna att den bara gäller intäkter som kommit verksamheten till del efter utgången av mars 2014.

Det betyder att Moderaterna alltså avsiktligt sköt upp lagen till efter att de presenterat sitt bokslut inför valbudgeten. 

Partierna lever heller inte från hand i mun. Finansiering löper över flera år, medel fonderas och pengar kan flyttas fram och tillbaka mellan finansiella poster, regionala organisationer och stiftelser. För att veta var Moderaternas pengar i detta val kommer i från måste vi ha möjlighet att gå igenom allt detta. Definitivt från 2010 och framåt men helst ändå från 2004, sedan dess har Moderaterna med all säkerhet sparat sin bokföring.

När jag ringde Moderaterna igår och frågade om de 23 miljonerna och Moderaternas finansiering blev jag hänvisad till hemsidan och deras bokslut. Att ekonomin drastiskt förbättras mellan utspelen i oktober 2013 och mars 2014 beror på god hushållning.

Detta kan självklart vara sant. Men svaret är inte tillfredsställande. För vi har bara Moderaternas ord på att de inte har något att dölja. Och vi vet med säkerhet att Moderaterna hittills tagit emot tiotal miljoner av hemliga givare. Var finns de pengarna idag?

Det är ingen vågad gissning att Moderaterna sparar i ladorna inför ett val. Men väljarna har faktiskt rätt att veta vem som ytterst finansierar deras valrörelse. Vi fick inget veta kring vem som betalade Moderaternas valrörelser 2006 och 2010. Nu har Moderaterna gjort det omöjligt att kontrollera även pengarna i valet 2014.

Jag ska slå vad om en sak.

Jag tror att Moderaterna i sitt bokslut 2013 knöt ihop varenda lös tråd som finns kring partiets hemliga bidragsgivare. Lagen, som nu gäller, kommer visa sig helt tandlös, för från och med 1 april 2014 kommer det inte finnas något att berätta.

Så stängs ett kapitel i svensk politik. Ett kapitel som sammanföll med den största privatiseringen i Sverige någonsin och som ramas in av varumärken som Serafen, Carema, Attendo, JB-koncernen och Hälsans förskola.

23 miljoner är för övrigt mer än hela MP:s valbudget.

Anders Lindberg

Läs gärna rapporten ”Makten över debatten” från Arbetarrörelsens tankesmedja från 2009 som startade debatten.

I dag firade Moderaterna att de ska bygga en motorväg. De gjorde också en film.

Sånt här går inte att hitta på.

Vet ni hur man sätter upp valaffischer?

Det finns olika sätt, men detta är ett av dem.

En lokal eldsjäl samlar först alla hen kan i någon lokal. Ofta är det en gammal trotjänares garage eller liknande.

I förväg har någon köpt klister, penslar, skivor (finns olika), buntband och tejp. Någon annan har hämtat en bunt affischer från partikansliet.

Sen klistrar man affischerna på skivorna. Det är ett pilligt arbete, och tungt. Det krävs dessutom många affischer, skivor och oömma kläder. För större affischer måste man snickra, såga och skruva.

Detta kan ta både en och två dagar beroende på hur många man är.

När man är färdig med att tillverka affischerna lastar man dem i bilar och kör ut dem till olika ställen där man vill affischera. Att sätta upp själva affischerna tar lång tid. Ofta får man klättra, klänga och trassla.

När man kommer hem är man slut, man har blåsor i händerna, har rivit sig på någon taggtråd som stack ut och har ont i hela kroppen.

Men man fick upp affischerna till slut. Kanske inte alla, men de flesta. En skön känsla.

Dagen efter har någon rivit ner dem.

Så här ser det ut, i parti efter parti. Alla dessa frivilliga, trotjänaren med garaget, eldsjälen som kokade kaffet, som klistrade, som skruvade och som klättrade. Det är faktiskt de som bygger vårt folkstyre.

Nästan ingen av dem är ”politiker” i vanlig mening. De har inga uppdrag, inga arvoden, inga fina titlar. De är vanliga människor som lägger ner sin tid och kraft för det de tror på.

Jag har sett många vandaliserade affischer idag. Från flera partier.

Någon ägnade hela sin helg åt att sätta upp just de affischerna.

De har blåsorna kvar i händerna.

De tio plågorna blir:

1. Strömmens vatten förvandlades till blod
2. Söder invaderades av grodor
3. Stoftet på marken förvandlas till myggor, som i Norrland där S har stöd av 50 % av väljarna
4. Väldiga flugsvärmar invaderar stadens uteserveringar
5. Boskapen på Skansen dör i boskapspest
6. Stockholmarna drabbades av varbölder
7. En vild hagelstorm drabbar Enskede
8. Gräshoppor invaderade landet och förstör odlingar, därav uttrycket ”Dambergs gräshoppor”
9. Det blir mörkt i tre dagar (”Löfvenskt mörker”)
10. Dödsängeln går längs gatorna och lägger ner den först startade friskolan i varje kvarter

Läs mer på dagens DN-debatt.

I dag har Göran Hägglund återigen försökt profilera sig som mer Nato-vänlig än Moderaterna.

Fortfarande finns inga skarpa förslag från Kristdemokraterna utan det handlar mer om symboler. I sak kräver Hägglund en Nato-utredning, en gammal ide från Centerpartiet som Hägglund lånat.

Under retoriken och anklagelserna mot S och M för att mörka i frågan finns – ingenting.

Kristdemokraterna har i åtta år böjt sig för Anders Borgs finansdepartementet och sänkt Sveriges försvarsförmåga ner till nuvarande nivå.

Att Göran Hägglund nu vill prata om Nato istället är förståeligt. Det är roligare än att erkänna hur fel nedskärningarna och reformerna slagit.

Det Hägglund borde ta strid mot är snarare att Moderaterna så sent som i maj tyckte det var viktigare att spela partipolitik än göra upp över blockgränsen.

Men det är enklare att prata i luddiga termer om Nato än ta ansvar för Sveriges försvar.

I samband med förra presidentvalet i USA myntade Martin Gelin, DN, uttrycket ”det faktafria valet”.

Bakgrunden var att främst republikanerna helt enkelt fantiserade ihop en parallell verklighet som de sedan stenhårt kommunicerade ut till väljarna.

I EU-valet verkar tekniken slutligen nåt Sverige.

Redan på sin valupptakt 3 maj trummade Moderaterna ut att ”fri rörlighet” är deras huvudfråga i valet.

Moderaterna?

Minns någon när Billström ville återinföra visumtvång för folk från Balkan?

Eller Reva? När polisen jagade folk med ”utländskt utseende” för att slänga ut dem ur landet?

Eller alla utvisningar? Att Moderaterna är mot att folk ens ska få söka asyl vid våra ambassader? Och att Moderaterna är mot att skapa fler lagliga väga till Europa?

Vi skrev om detta igår.

Att Moderaterna går till val på ”fri rörlighet” är kanske inte hela sanningen…

Moderaterna har även producerat en valfilm där Fredrik Reinfeldt berättar om positiva saker EU bidragit med.

Men som bloggen Alliansfritt Sverige snabbt och effektfullt påpekade har Moderaterna själva röstat mot flera av de saker de lyfter fram i filmen.

Sverigedemokraterna säger på stora affischtavlor att de är mot ”organiserat tiggeri”.

Men enligt experterna är det där med organiserade tiggarligor en myt. När SD får frågan om faktabakgrunden blir det svårt.

Även Centerpartiet har uppenbara problem med att säga som det är.

Idag lanserade de en valfilm mot euron. Det finns två problem med detta. Frågan om euron har inte ett dugg med EU-valet att göra och Centerns egen toppkandidat var på ja-sidan i folkomröstningen. På direkt fråga i P1 Morgon kunde han inte svara på när han ändrat sig.

Slutligen Folkpartiet slår nog rekord.

På deras affisch står ”Nej till rysk gas” vilket i sig är lite lustigt eftersom inget parti är för rysk gas.

Vad som däremot inte står på affischen är att statliga Vattenfall just nu diskuterar att köpa in ryskt kärnbränsle från Rosatom, ett företag känt för att bidra till tillverkning av kärnvapen. Ryska kärnvapen.

Men detta glömde FP skriva på affischen.

De kampanjer M, SD, C och FP kör just nu har mycket lite med verkligheten att göra.

Det är lite trist, för valet är om mindre än två veckor.

Anders Lindberg

I går morse utsattes fartyget Gazas Ark för ett sprängattentat i Gaza Citys hamn. Fartyget tillhör Ship to Gaza och Freedom Flotilla och tanken var att det om några veckor skulle segla ut från Gaza med exportvaror och därmed bryta Israels olagliga blockad. Nu ligger fartyget istället på havsbotten.

Ship to Gaza har fler gånger tidigare försökt bryta Israels blockad mot Gaza genom att köra fartyg till Gaza. Israel har reagerat med olika grader av våld för att upprätthålla blockaden. Deras argument har varit att om de inte blockerar Gazas hamn kan terrorister använda sjövägen för att ta in vapen.

I år har Ship to Gaza därför vänt på steken. Tanken är att åka ut från Gaza och bryta blockaden inifrån. Ingen kan påstå att det hotar Israels säkerhet och sedan blockaden infördes för sju år sedan har Gazas export minskat med 97 procent.

Därför har Ship to Gaza byggt om en gammal fiskebåt och döpt den till ”Gazas Ark”.

Men klockan 03:45 lokal tid den 29 april fick nattvakten ett hot via telefon. Stax därefter detonerade en sprängladdning och fartyget började sjunka. Det berättar Ship to Gaza i ett pressmeddelande. Ingen människa skadades.

Till Aftonbladets ledarsida bekräftar Ship to Gaza att det handlar om en regelrätt attack. De har i dagsläget inga misstänkta och fortfarande pågår utredningen av attentatet.

Däremot kan de berätta att fartyget skadats av en sprängladdning under vattenlinjen. Någon aktör med förmåga till undervattensstrid har alltså apterat en sprängladdning vid skrovet och sänkt Gazas Ark underifrån.

Hur många aktörer i Gaza har attackdykare tillgängliga?

Jag vet en, Israel.

De är dessutom, så vitt jag känner till, den enda aktör i regionen som både har vilja och förmåga att attackera ett fartyg på detta sätt inne i Gazas hamn.

Även om utredningen inte är färdig, även om inte Ship to Gaza vill peka ut någon måste frågan därför ställas: är det Israel som ligger bakom sprängattentatet mot Ship to Gaza? Vem skulle det annars vara?

Ship to Gaza kan i dag inte säga hur de kommer att göra. Eventuellt kommer de att behöva samla in pengar för att laga fartyget.

Än så länge är det alltså oklart om Gazas Ark kommer att kunna avsegla som planerat. Risken är dock att resultatet av sprängattacken är att hela aktionen kommer att få ställas in.

Det vore illa. Israels olagliga blockad av Gaza behöver uppmärksammas.

Anders Lindberg

Moderaterna måste tro att svenska journalister och väljare är idioter.

I veckan presenterade de sin stora försvarssatsning fram till 2024. 5,5 miljarder, u-båtar, flygplan och luftvärn.

Normalt diskuteras sådant i Försvarsberedningen först, nu är frågan om alliansens ledamöter ens var informerade i förväg.

I sak är det inget fel på inriktningen, fem ubåtar istället för fyra är bra, 70 JAS-plan mer rimligt än 60, luftvärnet behöver stärkas osv. Det svarar på en kritik som funnits ganska länge.

Finansieringen är helt oseriös.

Johan Wiktorin på Kungliga Krigsvetenskapsakademin har i dag på sin blogg gått igenom beräkningarna mer i detalj. Det är läsvärt.

Och rent ut sagt pinsamt. På punkt efter punkt skiljer sig Alliansens kommunikation från vad de faktiskt föreslår.

För det första går det inte alls att räkna på perioden 2019 till 2024. Denna del är helt enkelt inte finansierad. Ingen ”Krona för krona”-princip inom försvarspolitiken alltså.

För det andra är beloppen inte inflationssäkrade från nu utan från den dag de betalas ut. En miljard 2024 är alltså inte en miljard i dagens penningvärde utan i penningvärdet om tio år. Det blir stor skillnad.

För det tredje fortsätter regeringens åtstramningar för Försvarsmakten. Dels handlar det om en ”adminstrativ effektivisering” som minskar anslaget med ungefär 100 miljoner per år. Dels om det så kallade ”Regeringsbeslut 5” som omfördelar kostnader inom försvaret och skär 500 miljoner på lönekostnader.

För det fjärde är en stor del av ”satsningen” i själva verket en omfördelning från internationella insatser och forskning. Detta är i sak dessutom tveksamt. Sveriges fredsinsatser behöver snarare öka. Och hur tänkte regeringen rekrytera nya soldater utan möjligheten att faktiskt få bidra till fred och säkerhet i vår omvärld?

Enligt beräkningen på Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg återstår ett högre anslag på 443 miljoner 2018.

Siffran 5,5 miljarder 2024 är alltså rök och speglar.

Som vanligt inom Reinfeldts försvarspolitik alltså.

Jag blev lite paff av nyheten att Göteborgs Folkets Hus bestämt sig för att hyra ut till SD.

Motiveringen är bland annat att de är ”en kommersiell verksamhet som vilken som helst.”.

Jag ska erkänna att jag är partisk. Jag är från Göteborg, har haft kommunala förtroendeuppdrag för Socialdemokraterna i Göteborgs kommun och varit ordförande i SSU-Göteborg.

Jag vet, liksom alla andra till vänster vet, att Folkets Hus inte alls är en kommersiell verksamhet vilken som helst. Huset, liksom Järntorget, är Arbetarerörelsens hemvist.

Här har Socialdemokraterna sina kontor, här finns den progressiva kulturen, härifrån har första maj-tågen utgått. Här finns minnena, konstverken och berättelserna.

SD har inte här att göra. Demokratins fiender får träffas någon annanstans.

Styrelsen för Riksorganisationen Folkets hus och parker beslutade i förra veckan att inte hyra ut till främlingsfientliga krafter.

Det är ett naturligt beslut. Arbetarerörelsen är rasismens största fiende. De generationer som byggt upp Folkets Hus var samma människor som bröt marken för demokratin i Sverige. Som tog strid för allas lika värde i en tid när motkrafterna var betydligt mäktigare än idag.

Men Folkets Hus i Göteborg tolkar beslutet som ett inlägg i debatten, inget mer.

Detta är inte ok. Orsaken till att SD vill träffas i Folkets Hus är att de vill normalisera sina åsikter och ses som ett parti bland andra. Ska arbetarerörelsen verkligen hjälpa dem med det?

Jag tycker Socialdemokraterna och LO i Göteborg ska ta och reda upp det här.

Så fort som möjligt.

Valet i Ungern är över.

Regeringspartiet Fidesz försöker nu beskriva det som hänt som en valseger i ett vanligt val.

Men så är det inte. Av flera skäl.

Det första är valsystemet.

Fidesz har gått tillbaka i valet och enligt de preliminära siffrorna fått under 45 procent av rösterna. Men trots att en majoritet av väljarna alltså röstat på andra partier i parlamentet har Fidesz preliminärt fått två tredjedelar av mandaten, tillräckligt för att på egen hand ändra grundlagen. Hur kan det komma sig?

Orsaken är att Fidesz på egen hand ändrade både grundlagen och vallagen efter valet 2010. De har halverat parlamentet till 199 ledamöter och av dessa är 106 valda i enmansvalkretsar i en valomgång. Resten är valda på proportionella listor.

Valkretsarna för de 106 specialmandaten är baserade på hur människor röstade i tidigare val så att Fidesz kan ta nästan alla. Som det ser ut just nu har det fungerat och det har gett dem 96 mandat. Förutom det får de även vanliga proportionella mandat vilket ger dem preliminärt 133 mandat ihop.

Det är i sig inget fel med enmansvalkretsar, eller proportionella val. Felet ligger i att systemet är skräddarsytt för att ge Fidesz väljarkår oproportionerligt många mandat för sina röster. Därför kan Fidesz få två tredjedelar trots att en majoritet av väljarna alltså röstade mot partiet.

Det andra skälet till att valet i Ungern inte var demokratiskt i normal mening är mediesituationen.

Efter valet 2010 har Fidesz tagit kontroll över all statlig media. Privat media kontrolleras dessutom till stor del av Viktor Orbans allierade.

Fidesz ändrade även medielagen och införde drakoniska sanktioner mot medier som rapporterade oönskat. De införde även ett mediaråd, kontrollerat av Fidesz, med stora befogenheter. Detta har man fått hård kritik för och exempelvis Reportrar utan gränser talar om en ”häxjakt på oberoende rapporterade nyheter” i sitt pressfrihetsindex för 2014 .

I valet var mediesituationen värre än vanligt. Oppositionen har i praktiken berövats nästan alla möjligheter att nå ut med sitt budskap, med undantag av nätet. Vanliga väljare har i stort sett bara nåtts av regeringspartiets propaganda.

Till detta ska läggas de senaste årens omfattande förändringar av lagstiftningen som politiserat den offentliga förvaltningen, inskränkt rättsväsendets oberoende och låtit Fideszmän direkt kontrollera stora delar av ekonomin och samhällslivet. I realiteten har statsapparaten kampanjat för regeringspartiet sedan ett par år tillbaka.

Ändå röstade alltså en majoritet av väljarna på andra partier än Fidesz. Hur valresultatet skulle sett ut i ett fritt och rättvist val går bara att spekulera i.

Fidesz är en del av EPP-gruppen i Europaparlamentet. Det är samma grupp som Moderaterna och Kristdemokraterna tillhör.

När Alf Svensson, KD, i går twittrade om valet i Ungern är det vänstern han kritiserar. Inte ”valets” vinnare Fidesz eller Jobbik. Det är faktiskt väldigt talande.

Både M och KD har fått stenhård kritik under de senaste fyra åren för att de stillatigande har accepterat utvecklingen i Ungern. De hårdaste kritikerna har många gånger varit Folkpartiet.

I Europaparlamentet är grupperna centrala i arbetet. En röst på M och KD i valet 25 maj är därmed även en röst på Fidesz.

Valet i Ungern visar tyvärr två viktiga saker.

Det är fullt möjligt att inom EU 2014 vinna ett val genom de auktoritära metoder Fidesz använt.

Den europeiska högern klarar, till skillnad från liberalerna, inte av att ta ställning för demokrati och mänskliga rättigheter när det verkligen gäller.

Det bådar inte gott för framtiden.

Vill man följa hur det går i räkningen av de sista mandaten kan an hålla koll här.

Anders Lindberg