Den här videon från fredagens EU-toppmöte i Riga är helt magisk. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker örfilar, pussar, vikt- och slipshånar varenda europeisk politiker som vågar sig nära.

Heja superstaten!

Ett filmklipp publicerat av Daniel. (@danielswedin) Maj 24, 2015 kl. 2:27 PDT

Äntligen lite självinsikt.

I dag deklarerar näringmsinister Mikael Damberg att han bildat en svensk motsvarighet till X-Men, ett rosenbadskt Justice League, ett The Avengers för näringspolitisk samverkan: TEAM SWEDEN (fuck yeah!!!).

Eller, nja, så mycket superhjältetakter blir det nog inte. Team Sweden ska vara ett ”paraply” som samordnar alla statliga verk, bolag och myndigheter som jobbar med exportstöd. Några hulkiga Damberg-dockor lär inte säljas på Toys r us, alltså.

Men Team Sweden är ett team och alla team behöver skapa kringprodukter kring sitt varumärke för att bli ännu starkare. Så varför inte hämta inspiration från det närbesläktade Camp Sweden (ett ”paraply” som samordnar alla svennar som gillar Zlatan, bärs och go stämning på Friends Arena)?

Uppblåsbara handskar för att applådera exportstrategin!

En frän bil som man kan samåka med Wallenberg i!

En keps som – utöver att den är praktisk och snygg – kan applådera de offentliga främjandeinsatserna!

En stilig svenskdesignad kostym att ha på sig under främjarresor till Kina!

En grovstickad halsduk att ha på sig om det blåser kallt i internationaliseringskedjan!

En karnevalmässig peruk att bära när man firar att svenska företag sysselsätter 70 000 i Brasilien!

I dag propagerar ledarsidan i Dagens Industri, näringslivets officiella organ, för att tiggeri ska förbjudas i Sverige. Ingen överraskning att just den tidningen landar i det, men det finns några formuleringar i texten som är helt barocka:

Men man bör inte få tigga. Det är destruktivt för den som tigger och för omgivningen som sakta men säkert vänjer sig vid att ha den yttersta nöden framför näsan. Sociala skyddsnät vilar ytterst på den breda allmänhetens känslighet och förmåga att reagera på fattigdom och den inlevelseförmågan ska man vara rädd om.

Va? Är det vi som är den utsatta parten här?

Här är några rapporter om människor som tycks ogilla tiggeri och handgripligen värnat svenska medborgares inlevelseförmåga:

Kista: Romska EU-migranter attackerades

Perstorp: Tio personer överföll sovande EU-migranter

Värnamo:  Hatattack mot EU-migranter

Smedjebacken: Attackerade tiggande EU-migrant

Märsta: Oro efter attacker

Malmö: Ung kvinna överfallen i tältläger

Östermalm: Man greps för misshandel av tiggare

Högdalen: Nu berättar rumänska tiggarna om hotet efter branden

Vaggeryd: Tiggare misshandlad 

Umeå: 17-årig tiggare blev misshandlad

Skara: Åtalas för skott mot romsk kvinna

Båstad: Kvinnlig tiggare attackerad utanför Ica

I morgon hålls det parlamentsval i Storbritannien och i dag är några av de sista opinionsmätningarna publicerade. Ska man tro mätningarna så blir det ett så kallat ”hängt parlament” – att inget parti får egen majoritet – men att de konservativa blir störst. Det behöver inte betyda att David Cameron sitter kvar som premiärminister, eftersom Liberaldemokraterna tappar så mycket. Partierna som är emot torypartiet samlar sannolikt fler mandat än partierna som gillar dem.

Så här ser det ut i skrivande stund, enligt mätningarna som är ute nu:

Konservativa
289-274 mandat (cirka 33 procent)

2010 vann de konservativa 306 mandat, men premiärminister Camerons parti ser ut att tappa uppemot 30 mandat i parlamentet. Störst förluster gör man till Labour, men man ser också ut att vinna väljare från koalitionspartiet Liberaldemokraterna, vilket gör att förlusterna inte blir lika kännbara. Frågan är om Camerons mittenhögerallians klarar en sådana kannibalfest.

Labour
270-257 mandat (cirka 33 procent)

I dag har Labour 256 mandat i det brittiska parlamentet och vill det sig riktigt illa så klarar man inte att vinna några nya platser alls. Skottland är den stora huvudvärken för Ed Milibands Labourparti. I dag skickar man 41 parlamentsledamöter från Skottland till London, men nationalistpartiet SNP ser ut att vinna i nästan varenda valkrets. Om Labour ändå klarar att behålla 10 mandat i Skottland får det ses som en stor framgång för partiet. Oavsett vilket så är pressen stenhård för att vinna väljare i England och Wales, hur många mandat man klarar av att ta från regeringspartierna.

Liberaldemokraterna
28-25 mandat (cirka 8 procent)

För fem år sedan var Liberaldemokraterna och Nick Clegg valets stora vinnare. Nu ser man ut att tappa ungefär hälften av sina platser i parlamentet. Mätningarna ger vid handen att Liberaldemokraterna nu förlorar ungefär lika mycket till Labour, de konservativa och skotska SNP. Förlorar man mer till Labour och SNP kan det bidra till att Milibands chanser att bilda regering ökar. Enligt partiledaren Nick Clegg är han beredd att låta största parti försöka bilda regering. Om han menar störst i mandat eller störst procentuellt låter han dock vara osagt…

Skotska nationalpartiet SNP
51-56 mandat (cirka 3,8 procent)

Mätningarna är tydliga: varannan skotte kommer att rösta på SNP på torsdag, men den stora frågan är om det räcker till att vinna mer 50 av de 59 mandat som står på spel eller om Labour och Liberaldemokraterna lyckas hålla emot. Oavsett vilket så kommer SNP:s resultat vara en succé. I dag har de 6 mandat i Westminster.

Ukip
4-1 mandat (cirka 14 procent)

Gröna partiet
1 mandat (cirka 5 procent)

Klarar Ukip och de gröna att vinna fler mandat än vad mätningarna spår? Och vilka partier vinner de ifrån? De här två småpartiernas resultat kan också direkt påverka vem som får chans att bli premiärminister i Storbritannien.

Näringslivet har fått nog! I direktörernas organ, Dagens Industri, berättar en rad höjdare med pengar att de tycker att decemberöverenskommelsen ska rivas upp. Överenskommelsen, menar direktörerna, är dålig för Sverige.

Något riktigt alternativ har man inte, men decemberöverenskommelsen måste bort. Den är nämligen ”odemokratisk”.

– Den åsidosätter viktiga processer i en demokrati. Utöver en svag regering har vi en avväpnad riksdag, säger Fredrik Strömholm, grundare av riskkapitalbolaget Alton till Di.se

Hur som helst. Här är några alternativ till decemberöverenskommelsen som vi tror att direktörerna kan uppskatta.

Teknokrati
Här är det människorna som har tillgängliggjort sig den vetenskapligt bästa kunskapen – folk som gått på Handels och så – som har den politiska makten.

Oklokrati
Oklokrati betyder pöbelvärde. Här är det mobben – moderaternas riksdagsgrupp under ledning av Finn Bengtsson – som styr.

Kleptokrati
I en kleptokrati är det rika tjuvar som styr. Skattepengar som ska gå till skolor, vägar, sjukhus och andra samhällstjänster går i stället rakt ner i fickorna på ledarna. Känns som om riskkapitalister med ekonomiska intressen i vår välfärd kan gilla det här.

Timokrati
Timokrati är ett statsskick enligt vilket politiska rättigheter mäts efter förmögenhetsvillkor. Här är det bara folk som äger saker – och kan göra ränte- och rot-avdrag – som får vara med och ta de politiska besluten.

På torsdag är det val i Storbritannien, och medierna älskar att berätta om United Kingdom Independence Party, Ukip. Det är inte så konstigt.

Partiledaren Nigel Farage är en pajasartad karaktär som ser festlig ut och säger groteska saker, partiet blev störst när britterna röstade i EU-valet i fjol och tog sig samtidigt in i det nationella parlamentet i två fyllnadsval.
Till detta kan läggas en framgångsvåg för högerextrema partier på den europeiska kontinentens centrala och norra delar.
Nu är det väl bäddat för succé för högerpopulisterna?

Nja.

Det går knackigt för Ukip i år. Man har varit tvungna att skriva om sitt valmanifest flera gånger och fem kandidater har kastats ur partiet efter att ha blivit påkomna med bland annat rasism
Enligt BBC:s sammanvägda opinionsmätning  är partiet nu landets tredje största parti, och har stöd av 14 procent av britterna.

Men i de mätningar som genomförts i valkretsarna ser det mörkare ut. I allra bästa fall får Ukip fyra av 650 mandat i nästa parlament. Troligare är att de landar på två. Stöd av mer än var tionde väljare, men bara två mandat? Hur är det möjligt?

Det beror på det brittiska valsystemet med majoritetsval i enmansvalkretsar, också kallat ”first past the post”. Varje brittisk valkrets utser alltså bara en parlamentsledamot, och den som får flest röster vinner. Valkretsens näst största parti får därmed ingen representation, även om skillnaden i röster mellan ettan och tvåan är minimal.

I valdistriktet Thurrock leder Ukip-kandidaten Tim Aker stort. Douglas Carswell – som redan sitter i parlamentet – verkar klara att behålla sin plats i Clacton. Parlamentsledamoten Mark Reckless ser däremot ut att förlora i Rochester & Strood.

Viktigaste valet för Ukip står i South Thanet, där partiledaren Nigel Farage ställer upp. I mätningarna ser det ut som om han går mot förlust och Farage har sagt att han lämnar partiledarposten om han inte vinner.

På fredag morgon vet vi hur det har gått.

Forskning från Queen Mary University i London visar att unga människor som pluggar på heltid och kommer från en välbeställd bakgrund är mer benägna att sympatisera med terrorattentat.

Religiöst utövande, mental hälsa, politiskt engagemang tycks däremot inte vara särskilt viktiga faktorer.
Professor Kamaldeep Bhui sa så här om sin forskning, när den presenterades i tv-kanalen Al Jazeera:

– Man brukar säga att så kallad hemodlad terrorism i höginkomstländer är sprunget ur missnöje med ojämlikhet. Vi blev överraskade att det inte verkar stämma. Vår studie visar att de som är födda i Storbritannien och radikaliseras här är välbärgade eller välbeställda.

”Varken företagande, stipendier eller politiska reformer kan tävla med den giftiga lockelsen i att vara del av en rörelse som säger sig ändra historiens gång.”
Så skrev Bloomberg-kolumnisten Eli Lake i en text om de unga män och kvinnor som väljer att resa till Syrien och Irak för att mörda i IS namn.
Lakes tes är att terrorsekten just nu utövar sin absolut starkaste dragningskraft på unga människor som är – uttråkade.

Han pratar med Shiraz Maher, tidigare medlem i den extremt reaktionära islamiströrelsen Hizb ut-Tahrir, men som nu forskar på radikaliseringsprocesser.
Maher – född i en brittisk medelklassfamilj – lockades inte av politisk islam för att han kände sig utslagen och desperat. Efter rasistiska kravaller i norra England och terrorattackerna i New York 2011 blev han fundamentalistisk jihadist eftersom han ville vara med och skriva historia.

Eli Lake påminner i sin text om att 9/11-terroristen Mohammed Atta läste arkitektur på Hamburgs tekniska universitet, att nuvarande al-Qaida-ledaren Ayman az-Zawahiri var medicinstudent i Kairo och att Usama bin Ladins släkt var rika saudiska byggherrar.

Jag tänker på det där när jag läser Expressens reportage om de göteborgska kusinerna som lämnade allt för att mörda i Syrien.

Det är Jonas, Chalmersstudenten som lämnade gymnasiet med MVG i både företagsekonomi och datakunskap. Omar som läste till ekonom på högskolan i Borås. Mostafa som läste medicin i Tjeckien och ville bli kirurg. Samma bild sak när Aftonbladet i fjol intervjuade IS-kämpen Abraham: 30-nånting, välutbildad, snabb i tanken.

Det är kanske inte riktigt så där vi föreställer oss den unga man som blir allt mer extrem och till slut ansluter sig till en terrorrörelse.

Frågan är ändå den samma: Hur hindrar man sådana människor från att resa utomlands för att mörda?

I förra veckan skrev Kristdemokraterna Caroline Szyber och Erik Slottner om hur Sverige kan arbeta mot våldsbejakande islamistisk extremism.
Förslagen är värda att citera i sin helhet:

• Inrätta ett länsgemensamt centrum som jobbar med avhopparverksamhet och anhörigstöd.
• Upprätta en handlingsplan för att motverka radikalisering och våldsbejakande extremism.
• Inför en hjälplinje dit man kan vända sig om en anhörig eller vän radikaliseras.
• Bjud in företrädare för muslimska församlingar till samtal om hur vi ska arbeta gemensamt för att motverka extremism radikalisering.
• Inrätta ett samverkansorgan där skola, polis, socialtjänst, fritidsgårdar och säkerhetspolis strukturerat samarbetar.
• Använd eventuella avhoppare i arbetet med att motverka extremism.
• Utbilda personal i skolor och fritidsgårdar i hur man på ett tidigt skede kan förebygga, identifiera och förhindra radikalisering.
• Utveckla stödet till sociala insatsgrupper och till civila samhället. Framhåll goda förebilder och satsa på långsiktiga sociala investeringar i segregerade områden i ytterstaden.

Det är inga dåliga saker, och inspirationen är hämtad från danska Århus där myndigheter och ­civilsamhället tätt samarbetar för att hindra att folk ger sig av men även för att återintegrera dem när de kommer tillbaka.

Islamiska förbundet i Järva i nordvästra Stockholm har flera gånger bett om hjälp för att få stopp på rekryteringarna till IS.
Förbundet tar upp frågorna i sina fredagsböner, har stödgrupper och försöker informera föräldrar. Man önskar också att stadsdelsförvaltningarna anställer samordnare som kan arbeta särskilt med frågan.

Kan det stoppa terrorresorna är mycket vunnet. Men det finns en aspekt till här. Det finns människor som bekänner sig till IS fundamentalistiskt auktoritära tolkning av islam som kanske aldrig reser till Syrien för att slakta kurder, syrier, irakier eller yazidier. De förblir en destruktiv och hotfull kraft i sina bostadsområden och måste också motas tillbaka.

Det är ett arbete vi som samhälle måste göra tillsammans, och där finns det uppenbart läxor från både Danmark och Järva att göra.

Riktigt sunkigt, regeringen! ropar Svenska Dagbladets reaktionära ledarsida i en text som publicerades i dag.

Vad handlar det om? Jo, tydligen har regeringen beslutet att medlemskap i Hyresgästföreningen – som förhandlar om hyror – ska ingå i den så kallades riksnormen för socialbidrag.

Att en reaktionär ledarsida är emot att en fattig människa ska kunna vara medlem i Hyresgästföreningen är nu inget konstigt. Det riktigt konstiga är att regeringen inte alls har beslutat det som SvD påstår.

2013 skrev Hyresgästföreningen till regeringen och begärde att ett medlemskap i föreningen skulle ingå i normen för socialbidrag.

Och i torsdags beslutade nämligen regeringen att inte ändra i socialtjänstlagen så att medlemskap i Hyresgästföreningen ska ingå i riksnormen.

Så här skriver barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) i beslutet:

Riksnormen i försörjningsstödet, som beslutas av regeringen, ska täcka skäliga kostnader för sex utgiftsposter – livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälso- och hygien samt dagstidningar, telefon och TV-licens. Valet av utgiftsposter i riksnormen motiverades i prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen med att dessa poster var lämpliga att schablonisera och att de utgjorde nödvändiga vardagsutgifter. Utöver dessa poster ingår i försörjningsstödet även, vid behov, en rätt till bistånd till skäliga kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring och medlemsavgift i fackförening och arbetslöshetskassa.
Dessutom kan den enskilde vid behov ha rätt till bistånd för sin livs- föring i övrigt, exempelvis skäliga kostnader för bredband, glasögon, hemutrustning, läkarvård etc. Biståndet ska tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå.
Regeringen bedömer mot bakgrund av vad som angetts ovan att det inte finns skäl att göra förändringar i socialtjänstlagen med anledning av Hyresgästföreningens skrivelse.

Det där beslutade man alltså om i torsdags.
I dag är det måndag, men det har alltså inte hindrat SvD från att gå loss.
Intressant nog så visste SvD:s ledarsida redan i fredags att beslutet var taget.

Uppdaterat:

Nu har Svenska Dagbladets rättat sitt misstag. Eller, ja, de har bloggat om att de gjorde fel.

Så här skriver skribenten Maria Ludvigsson:

I dagens ledare skriver jag om ett ärende på regeringssammanträdet förra veckan. Förslaget, som kom från Åsa Regnér, innebar att avgiften till intresseorganisationen Hyresgästföreningen skulle ingå i beräkningsunderlaget för socialbidrag. Ett mycket märkligt förslag.

Bra försök, men det blev fel igen.

Det var Hyresgästföreningen som, genom sin dåvarande ordförande Barbro Engman, skrev till regeringen i augusti 2013 (dnr S2013/5681/FST) och bad dem att vidta åtgärder för att se till att medlemskap i HGF skulle ingå i riksnormen. Det var alltså inte Åsa Regnérs förslag, som nu SvD låtsas.

Nytt försök till rättelse, kanske?