Hägglund struntar i fattiga och sjuka

Ett par dagar innan jul klubbade riksdagen att det så kallade högkostnadsskyddet ska höjas. Högkostnadsskyddet är ett sorts maxbelopp för patientavgifter och läkemedel. När beloppet uppnåtts får du kostnadsfri vård och rabatterad medicin under resten av året.

Från och med den här veckan har beloppet alltså höjts. 1 100 kronor för vård och 2 200 kronor för läkemedel.

För någon med fast och stabil inkomst kanske det inte är hela världen. Men det finns redan i dag människor som inte har råd att hämta ut sin medicin eller gå till doktorn.

Det struntar alliansregeringen och socialminister Göran Hägglund i. Socialdepartementet har inte gjort någon fördelningspolitisk analys av effekterna av höjningen. Vilka konsekvenser höjningen får för landstingen och kommunernas ekonomi har man inte heller tittat på. 

De bara kör.

När socialminister Hägglund fått frågor om högkostnadsskydden har han lätt arrogant svarat att höjningen är befogad eftersom jobbskatteavdraget gett folk mer pengar i plånboken.

Ursäkta, men har Hägglund glömt att varken arbetslösa, sjukskrivna eller pensionärer fått några skattesänkningar?

Fokus för borgerligheten är, som vanligt, friska och arbetande människor.  Människor som redan i dag har svårt att få ekonomin att gå ihop ska få det ännu lite sämre.

Det är ju också någon sorts nyårshälsning från Göran Hägglund och Kristdemokraterna, partiet som brukar kalla sig Alliansens sociala röst.

Daniel Swedin 

Krypskyttar vi minns

Krypskytten har gjort comeback, visst känner ni också det? Följer man den politisk nyhetsbevakning så dyker ordet upp var och varannan dag. En prick- eller krypskytt är en särskilt uttagen, utbildad och utrustad skytt, som framförallt observerar och skjuter mål på mycket långt avstånd, utan att själv upptäckas.

I Sverige finns en lång tradition av skarpskytte, det vill säga förmågan att kunna avge välriktad eld. Militärt infördes redan i slutet av 1700-talet speciella skarpskytteenheter på regementsnivå.

Under första världskriget utvecklade stormakterna såväl taktiken som tekniken kraftigt och man började tala om prickskyttar. I Sverige utbildas prickskyttar vid Jägarbataljonens prickskytteskola vid Norrbottens regemente I 19, Kustjägarkompaniet vid Amfibiekåren, AMF 1, samt vid Livregementets husarer K3 .

Några kända krypskyttar:

Robert Furlong
Kanadensisk korpral som deltog i Operation Anaconda i Afghansistan år 2002.  Furlong är känd för att han innehar rekordet för att ha träffat ett mål på längst bekräftade avstånd någonsin.
 
Matthäus Hetzenauer
Österrikisk soldat verksam vid den tyska östfronten under andra världskriget. Wehrmachts mest framgångsrike prickskytt – sköt minst 345 fiendesoldater.

Simo Häyhä
Finländsk soldat som under finska vinterkriget påstås ha dödat 500 fiender på 100 dagar genom prickskytte. Känd av de sovjetiska styrkorna som ”Vita döden”.

Ylva Johansson
Svensk socialdemokratisk politiker och före detta skolminister som blev av med sin plats i partiets verkställande utskott i samband med att Håkan Juholt blev partiordförande. Har nyligen skrivit en kritisk bloggtext om Juholt.   

Vasilij Zajtsev
Sovjetisk soldat som vid slaget om Stalingrad dödade 250 tyska doldater. Medaljerades som Sovjetunionens hjälte och hans insatser i slaget skildrades i Hollywood-filmen Enemy at the gates.

Sven-Erik Österberg
Svensk socialdemokratisk politiker och före detta kommun- och finansmarknadsminister som blev av med sitt jobb som gruppledare för partiet i samband med att Håkan Juholt blev partiordförande. Undvek i ett tv-sänt nyhetsmagasin att svara ”ja” på fråga om han har förtroende för Juholt.

Thomas Östros
Svensk socialdemokratisk politiker och före detta utbildningsminister som blev av med sin plats i partiets verkställande utskott i samband med att Håkan Juholt blev partiordförande. Undvek i ett tv-sänt nyhetsmagasin att svara ”ja” på fråga om han har förtroende för Juholt.

Daniel Swedin 

Liberalt berättande som berör: Barn som älskar Landsfadern

Den liberala kvällstidningen Expressen rapporterar löpande om barn som älskar vår kompetente statsminister, regeringschef och Moderatledaren Fredrik Reinfeldt.

Man har berättat – så att der berör! – om åttaåriga Olivia som tycker att statsministern har gulliga ögon och tycker att han ”verkar vara en bra person som ska styra vårt land”. Man har gett oss den gripande berättelsen om sexårige Emil, andfådd och lycklig, som fått krama statsministern.

Man har berättat om elvaåriga Cornelia som skrivit brev till statsminstern och fått svar. Man har låtit oss få veta att statsminister är ”bamsesnäll” och sett till att sjuåriga Kika fått tillbaka sin borttappade nallebjörn. 

Nu är jag inte så gammal, men jag vill ändå påstå att ingen svensk publikation någonsin bjudit på sådan här inkännande och människonära journalistik (Thomas Mattsson, den historieintresserade och minnesgode chefredaktören för den liberala kvällstidningen Expressen, får gärna rätta mig här!).

Hur som helst försöker den liberala lokaltidningen Dagens Nyheter sig på ett motdrag: de byter perspektiv! Hur då, frågar nyfikna läsare. Häcklar de den kompetente statsmannen Fredrik Reinfeldt? Har ett barn uttalat sig uppskattande om Håkan Juholts mustasch?

Ingalunda. I en stort uppslagen artikel följer man vår kompetente statsminister, regeringschef och Moderatledaren Fredrik Reinfeldt när han skiver brev till två barn i Åkerberga.  

Den liberala lokaltidningen Dagens Nyheter ska ha all respekt för att de låter oss komma så här nära människan Fredrik Reinfeldt, barnens försvarare. Men – och det måste sägas – det är inte berättande som berör. In med ungarna nu, DN!

Daniel Swedin 

En god jul med ledarsidan

I en månad har vi nu haft en adventskalender som berättat om allt regeringen har avskaffat. Julgransplundringen är redan genomförd, och dag för dag har vi berättat historien om hur den svenska modellen monterats ner:

  • Sedan 2006 har den fattigaste tiondelen av det svenska folket blivit 8,6 procent fattigare.
  • På bara ett år, under 2007, fick regeringens politik 398 000 svenskar att lämna a-kassorna. De flesta har aldrig kommit tillbaka.
  • Vid årsskiftet 2009/2010 utförsäkrades 17 797 personer från sjukförsäkringen. Inte för att de blivit friska, utan därför att regeringen satt upp en gräns för försäkringen.
  • Det senaste året har antalet inskrivna i Jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas, fas 3 i dagligt tal, ökat med drygt 20 procent. I oktober var 27 891 personer inskrivna i Fas 3. Det är fler anställda än AB Volvo har i Sverige.
  • Det senaste året – när det totala antalet arbetslösa minskat – har gruppen som varit arbetslösa i mer än två år ökat med 12 218 personer.
  • Av de 17 797 personer som vid nyåret 2009/2010 kastades ur sjukförsäkringen hade i våras 65 procent åter sjukpenning eller sjukersättning.
  • Av de som i dag är arbetslösa är det en minoritet som faktiskt får ersättning från sin a-kassa. Två förklaringar är att villkoren blivit så hårda att många inte kan uppfylla dem, och att allt fler utförsäkrats.
  • Av de arbetslösa som tidigare haft ett heltidsarbete och som har rätt till arbetslöshetsersättning är det i dag bara var tionde som faktiskt får 80 procent av sin tidigare inkomst.
  • Jan Björklund deklarerade att regeringen ”satsar på yrkesutbildningarna”. När Skolverket redovisade resultatet av årets antagning visade det sig att andelen elever som sökte yrkesprogram gått ner med ytterligare fyra procent.
  • Målet om 200 vargar i den svenska naturen föreföll länge näst intill ouppnåeligt. Kanske önskar den förre miljöministern Andreas Carlgren att det förblivit så. Vargarna har i vart fall utvecklats till ett politiskt haveri. Carlgren är borta, men den misslyckade politiken ligger fast.
  • Kunskap och resultat. Honnörsord i den folkpartistiska skolpolitiken. Ändå har andelen elever som inte lär sig grundläggande läsning ökat från 13 till 18 procent.
  • En av Anders Borgs idéer är att låta arbetslösheten styra avgifterna till a-kassan. Därför betalar en lågavlönad restauranganställd 360 kronor i månaden. En läkare betalar 90 kronor.
  • Apoteken avreglerades år 2009. Det skulle bland annat leda till lägre priser. Ännu har det inte inträffat. Däremot betalar staten tio kronor mer för varje såld förpackning. Den ökade kostnaden motsvarar 2 000 underskötersketjänster.
  • I december 2008 – under den värsta krisen – lanserade Maud Olofsson och Anders Borg en storsatsning på svensk bilindustri. 28 miljarder anslogs. Ett och ett halvt år – 24 000 förlorade jobb senare – hade bara fyra miljarder använts.
  • I genomsnitt har en svensk i den fattigaste tiondelen av befolkningen fått 600 kronor mindre att röra sig med sedan 2006.
  • En person i den rikaste tiondelen av befolkningen har i genomsnitt fått 14900 mer i månadsinkomst sedan 2006.
  • År 2008 presenterade en parlamentarisk utredning 10 förslag för att utsläppen av koldioxid. Regeringen sa nej till åtta av förslagen. Nu ökar de svenska utsläppen.
  • För att bevilja arbetstillstånd för bärplockare har migrationsverket i år ställt det självklara kravet att arbetsgivaren ska garantera lönen. Resultatet blev att antalet tillstånd nästan halverades, från 4 400 till 2 400.
  • En av tio utförsäkrade har tvingats söka socialbidrag sedan deras sjukersättning dragits in. ”En stor framgång”, sa socialförsäkringsminister Ulf Kristersson när siffrorna blev kända.
  • År 2008 levde 64 procent av de barnfamiljer som saknade sysselsättning under fattigdomsgränsen.

Det är dags att byta tonläge. Det är ju julafton.

Utan regeringens insatser hade vi inte fått stämpelklockor på dagis, smajlisar för arbetsmiljön, försittning i skolan eller ett matland med dispens för giftig fisk.

Det är bara att säga god jul.

Ledarredaktionen

PS. Missa inte den fantastiska illustrationen av Robert Nyberg som vi publicerar i tidningen och på nätet i dag. DS.

Bilvänster – man tackar

Jag noterar att Johannes Forssberg på Expressen har utnämnt mig till symbol för ”bilvänster”.

Det är bara att tacka. Även om jag finner uttrycket lite smalt kan jag gärna vara bilvänster.

Forssberg överskattar min produktivitet men det har blivit många texter till den svenska industrins försvar. Någon ska ju skriva om den delen av verkligheten också.

Det är lockande att försöka förstå vad det är som driver Forssberg. Jag vet inte varifrån tanken att det skulle vara en borgerlig dygd att betrakta industrin som ett hål att ”pumpa in ännu mer skattepengar i” kommer. Men jag är övertygad om att många gamla direktörer skulle vända sig i sina gravar om de visste vad deras investeringar i borgerlig idédebatt de senaste 30 åren fått för resultat.

Lockande alltså, men jag får avstå. Annars blir jag lika mångordig som Forssberg själv.

Jag ska i alla fall besvara hans fråga. Vad är det då som näringsministern borde göra, utöver att uppmana de arbetslösa att gå till arbetsförmedlingen?

Ett svar gav hon själv igår, bara timmar efter att Forssberg publicerat sina tankar. Regeringen ger nu resurser till omställning och utbildning. Utmärkt, som vi konstaterar i dagens ledare.

Ett annat svar lånar jag av Annette Hellgren, Unionens företrädare på Saab. En referens till IF Metall skulle väl förstöra julen för Forssberg.

Överst på den lista Hellgren i tisdags lämnade över till Annie Lööf och Hillevi Engström fanns kravet att regeringen aktivt ska underlätta en försäljning av konkursboet till intressenter som vill utveckla verksamheten i Sverige.

Precis vad det betyder är svårt att säga i dag, men en uttalad ambition verkar rimligt att förvänta sig när nu regeringen i praktiken har en bilfabrik att sälja.

Ingvar Persson

Bilvänstern

Sann annons från Carema

Caremas annons.png

Annonsen från Carema lyder:

Trivsamt äldreboende, eller hur?

Fast så lär det inte se ut när du flyttar in.

Det stämmer. Så trivsamt såg det nog inte ut på Caremas äldreboenden Koppargården, Tallbohov , Solhaga och Kastanjen. Bland andra.

Anders Lindberg

Annonsen är klippt ur från sidan 9 i tidningen ”Stockholmns – en stad där alla kan växa”. Den handlar om hur Dina skattepengar används och är utgiven av Stockholm stad 2011.

Julkul med Carema

Idag avslöjar Dagens Nyheter att Carema infört ett sällskapsspel med ”inställningskort” för sina anställda i hur man sparar pengar och försämrar för de äldre. Det verkar ha fått effekt.

Vid måltider beställer personalen alltid färre portioner än antalet boende – med förklaringen att några inte vill äta. Ändrar sig den boende får han eller hon nöja sig med en smörgås och kex eller så delar personalen upp den beställda maten på fler – så att tio personer får äta för sju. Även måltidsservetter snålas det in på, enligt DN:s källor. En måltidsservett rivs i fyra delar för att räcka till fler.

I våras svalt Anneli Möller, 90, ihjäl på Caremaboendet i Brålanda. Något som ju kan hända om man inte ger människor mat.

Carema medgav i början av december brister verksamheten i samband med dödsfallet.

– Vi har gjort det mesta rätt, säger bolagets regionchef Gertrud Öjetoft.

Nja.

Texten på ett av spelkorten i Caremaspelet lyder:

Alla är med och påverkar både intäkter och kostnader. Den bästa förbättringsidén är den där jag kan spara timmar och minuter.

Så vitt jag känner till lyder inget:

Alla är med och bidrar till de äldres livskvalitet. Den bästa förbättringsidén är den där jag kan underlätta vardagen och ge nya möjligheter till utveckling för de boende.

Anders Lindberg

Andra som skriver. SR om sällskapsspelet. Martin Moberg om att det nu är Bilprovningens tur att privatiseras. Ja, varför inte. Den fungerar ju fortfarande. Caremas egen PR-blogg förklarar varför det inte finns någon anledning till oro. Allt är bra och solen lyser över skatteparadiset Jersey.

 

God jul alla lärare!

Via Alliansfritt Sverige hittar jag detta.

Hanif Bali är riksdagsman för Moderaterna, sitter som ledamot i arbetsmarknadsutskottet och ersättare i utbildningsutskottet. I höstas var han aktuell för en plats i Moderaternas partistyrelse.

Och nu detta. Sveriges lärare får se det som en julhälsning från Det Nya Arbetarpartiet.

Daniel Swedin 

Den liberala tron sviktar

Privatiseringen av apoteken har kanske inte blivit den succé regeringen tänkte sig.

Inte nog med att staten tvingades betala mer för att de privata bolagen skulle sälja medicin. Kunderna fortsatte dessutom att handla hos det gamla Apoteket AB, en ovana som Göran Hägglund bekämpar genom att tvinga bolaget att sälja fungerande butiker.

Det är osäkert om det gjort oss friare, eller lyckligare.

Regeringen ger dock inte upp. Från finansdepartementet kommer nu ett litet pressmeddelande. Den här gången är det Svensk Bilprovning som ska slås sönder, till den fria konkurrensens fromma.

Sedan 1 juli förra året står det bilägarna fritt att besiktiga sin bil hos alla godkända stationer. Det är också fritt fram att starta en bilbesiktning för den hugade.

Modellen är hämtad från Finland, där den inneburit dramatiskt dyrare besiktningar. Sådant hindrar inte den svenska regeringen.

I vårt land har dock intresset för privata besiktningsstationer varit lågt. Svensk Bilprovning finns ju, och fungerar trots allt ganska bra.

Det retar uppenbarligen finansminister Borg kompis Peter Norman. På något annat sätt är det svårt att förklara varför staten nu tänker använda sin majoritetspost i Svensk Bilprovning för att sälja ut ”grupper av stationer”.

I klartext betyder det att Norman vill att många bilägare från Mälardalen och norrut, och i Sydvästsverige, inte längre ska ha tillgång till Svensk Bilprovning. Allt i den fria konkurrensens namn.

Det känns inte riktigt som den liberala regeringen vågar lita på konsumentens fria val och marknadskrafternas inneboende kraft.

Ingvar Persson

Vågen vänder

Gårdagens Rapport innehöll några sekunder som är så omtumlande att det tog mig några timmar att smälta.

Jag talar inte om näringsministerns flackande blick när hon försökte uttrycka sin medkänsla med de drygt 3000 anställda på Saab som just fått konkursbeskedet. Jag hade trots allt varit på presskonferensen och visste vad som skulle komma.

Det nyhetsinslag som verkligen fick mig att häpna handlade om havandeskapspenning. Inte för att uppgifterna var nya, eller för att Rapport kunde presentera några särskilda fakta om kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Att dagens system är nyckfullt, orättvist och krångligt är känt sedan länge.

Det fantastiska var i stället att se en statlig generaldirektör – från Försäkringskassan dessutom – tala om att göra ett trygghetssystem generösare, enklare och mer anpassat för att lösa problem i människors vardag.

För det var just vad Dan Eliasson sa. Att dagens regler för havandeskapsersättning borde ändras, för att underlätta livet för småbarnsfamiljer. Han kostade till och med på sig en inkännande skildring av vardagen med små barn, som ofta blir sjuka.

Sådant har inte kunnat sägas i diskussionen om trygghetssystemen – eller bidragen – på minst tio år. I stället har det alltid handlat om fusk, överutnyttjande eller nya kontroller.

De senaste fem åren har utvecklingen skenat.

Kan Rapportinslaget betyda att tidvattenvågen nu vänt? Att nerskärningarna till sist nått så långt in i den röstande medelklassen att politiska reformer, inte nya inskränkningar, framstår som lösningen på dagens frågor?

Jag kan bara hoppas.

Ingvar Persson

Sida 117 av 216