Den som följde gårdagens VM-match för Tre Kronor kunde knappast undgå att lägga märke till en lite förvånande detalj, reklamen på det lettiska lagets tröjor och hjälmar.

Letterna representerade nämligen inte bara sitt land, de spelade också för Swedbank. Frågan Det är svårt att förstå varför Swedbank skulle behöva exponera sina baltiska affärer ytterligare, i alla fall för svenska kunder och ägare. Just utlåningen i Baltikum pekas ju ut som ett hot, inte bara mot banken utan rent av mot det finansiella systemet.

För den lettiska publiken måste symboliken vara än mer märklig. De svenska bankernas aggressiva utlåning betraktas som en av de viktigaste drivkrafterna bakom landets kris, och störst fodringar av alla har Swedbank.

Världsbanken och det svenska finansdepartementet dikterar i dag villkoren för lettisk politik, och de villkoren heter åtstramning och nerskärningar. Ekonomerna talar om en ”intern devalvering”, kanske därför att en verklig devalvering skulle kosta bland annat Swedbank en massa pengar.

Frågan är hur lettiska låntagare upplever att banken som hotar att ta deras hus också köpt deras ishockeylag.

Och matchen… Efter straffar lyckades Lettland till sist besegra Tre Kronor. Det borde i alla fall vara bra för Swedbank.

Ingvar Persson

WHO höjer varningsnivån för en pandemi. Många länder ökar kontrollen av resenärer och avråder från besök i Mexico om de inte är nödvändiga.

Här i Sverige säger myndigheterna att beredskapen är god. Det är deras uppgift att säga så i det här läget, och det stämmer att planerna mot en pandemi blivit bättre efter de senaste årens debatt.

Men det finns fortfarande brister.

I dagens ledare beskriver vi hur Fredrik Reinfeldts regering stoppade arbetet på en egen vaccinfabrik, som kunde ha säkerställt skyddet av hela den svenska befolkningen. Istället har Sverige upphandlat vaccin från läkemedelsbolaget Glaxosmithkline, men det räcker bara till vissa grupper av svenskar.

Det finns också annat att kritisera.

Avregleringen av primärvården kan göra det svårare att samordna smittskyddet vid en pandemi.

Privatpraktiserande veterinärer ska enligt förslag från regeringen kunna få hand om smittskyddet bland djur, trots att detta borde vara samhällets ansvar.

Regeringens information om den senaste influensan har brister.

Fördelningen av läkemedel kan bli orättvis. Enligt vissa uppgifter kan privata företag och enskilda personer ha skaffat sig tillgång till den antivirala medicinen Tamiflu utanför landstingens regelverk, utan att Socialstyrelsen ingripit tillräckligt.

Fortfarande är det osäkert hur farlig svininfluensan är, eller kan bli. Vårt läge inför en pandemi skulle ändå vara bättre om inte Reinfeldt sparat på krisberedskapen och avreglerat vård och djurskydd av ideologiska skäl.

Läs även ledarsidans tidigare artiklar om beredskapen mot en pandemi, till exempel:

”Vem får det dyra smittskyddsvaccinet” (2005)

”Löftet om vaccin är inte mycket värt” (2005)

”Välj rätt” (2005)

”Vår beredskap är inte god nog” (2006)

”Beredskapen som försvann” (2006)

”Ingen vaccinfabrik – dålig krisberedskap” (2008)

Mats

Här är en bortklippt bit ur Korseld förra veckan där moderaternas partisekreterare vägrar skriva på svenskkontraktet.

Man ska vara försiktig med larm, men rapporterna från Mexico om en ny variant av svinfeber är oroande. WHO-experterna sitter i möten och funderar enligt New York Times på att höja beredskapen mot en möjlig pandemi.

Där är vi inte än, men sjukdomsutbrottet lär sätta ny fart på debatten om hur bra smittskydd vi har.

Folkhälsominister Maria Larsson har lagt ned arbetet på en svensk vaccinfabrik. Avregleringen av vårdmarknaden lär inte göra det lättare för landstingen att samordna insatserna den dag det verkligen blir en pandemi.

Det är åtminstone bra att Smittskyddsinstitutet är snabbt ute med information på sin hemsida.

Mats

Pressavdelningen hade bullat upp med jordgubbar på taket till det socialdemokratiska partihögkvarteret. Tanken måste ha varit enkel. Med en jordgubbe i munnen blir till och med Thomas Östros ganska rolig.

Det handlade nämligen om att lansera det ”nya” socialdemokratiska laget.

Mona Sahlin talade om en strategi hon följt sedan valet av henne till partiordförande. Först ett rejält rådsslag, sedan några tydliga politiska kursförändringar. Sahlin menade skolan och jobben.

Jag är inte säker på att också opinionsraset ingått i strategin. Sannolikt har det i alla fall skyndat på det tredje steget, lanseringen av ett slags skuggkabinett. Sahlin hymlade inte med att det är uppdraget för de som nu utses till föredragande på höstens socialdemokratiska partikongress.

– Jag hoppas att ni ska ha mycket med det här gänget att göra, förklarade hon för journalisterna.

Själv kunde jag inte låta bli att notera vilka som saknades. Tomas Eneroth till exempel, vice ordförande i näringsutskottet och den som på senare tid haft mest åsikter om industrikrisen. Därför frågade jag Sven-Erik Österberg om det i fortsättningen är han som talar för socialdemokraterna i näringsfrågor.

– Ja, sa Österberg och började hänvisa till sin roll i rådslaget om jobben.
Men om det är konkreta frågor, som vad som ska hända med Volvo och Saab, undrade jag.

– Ja… Då är det kanske inte min fråga, sa Österberg.

Men är det inte det som är meningen, att knyta samman dagspolitiken med partiets linje, undrade jag.

– Jo… Det är nog jag, sa Österberg.

Det återstår att se hur det går. Klart är i alla fall att Leif Pagrotsky står redo att kommentera kulturpolitiken.

– Och allt annat, särskilt utrikespolitik, viskade han, precis så högt att Urban Ahlin skulle höra det.

Ingvar Persson

Mona Sahlin har presenterat sitt lag. Följande personer blir Socialdemokraternas  ”främsta talespersoner för sina respektive politikområden”:

Thomas Östros – En ansvarsfull ekonomisk politik sätter jobben först
Sven-Erik Österberg – Fler jobb och en starkare arbetslinje
Ylva Johansson – Högre kvalitet i välfärden     
Anneli Hulthén – Konkurrera med kunskap och forskning
Lena Hallengren – Investera i gröna jobb
Carin Jämtin – Ett Sverige där fördomar inte hindrar arbete
Thomas Bodström – Ge ungdomsgenerationen en chans
Veronica Palm – Ett Sverige i sammanhållning – bekämpa klyftorna
Leif Pagrotsky – Kultur i brytningstid
Urban Ahlin – En rättvis värld är möjlig

Vi politiska journalister går en mardrömsvår till mötes. Inte nog med att vi ska lära oss att stava partinamnen med stor bokstav. Vi ska även sluta att presentera Socialdemokraternas talespersoner med titlar – och börja presentera dem med slogans.

Så här kunde det se ut förut: ”Thomas Östros, ekonomisk talesman, vågar inte tala klarspråk om skattehöjningar.”

Så här ska det se ut nu: ”Thomas Östros, en ansvarsfull ekonomisk politik sätter jobben först, vågar inte tala klarspråk om skattehöjningar.”

Väljarna får det inte heller rätt. Vad menas med Thomas Bodströms slogan ”Ge ungdomsgenerationen en chans”? Man kan gissa på brott och straff. Men det är som sagt bara en gissning.

Åsa
(som inte längre ska kalla sig Ledarskribent på Aftonbladet utan En rättvis värld är möjlig)

[UPPDATERING] Jag gör en pudel! Bloggaren Alexandra Einerstam gör mig uppmärksam på att Urban Ahlin redan heter En rättvis värld är möjlig. Alla har naturligtvis rätt till sin egen slogan. Så jag kallar mig istället Utan kvinnor stannar Sverige. /Åsa

Allt pekar på att de rödgröna vinner nyvalet på Island i morgon. Finanskrisen drabbade det hyperkapitalistiska landet som en naturkatastrof. Seglivade demonstrationer tvingade bort den sittande regeringen, vars bärande Självständighetsparti (motsvarande moderaterna) bar fram ekonomismen.

Socialdemokraterna och Gröna vänstern har styrt Island sedan den gamla regeringen avgick. Finansministern, Gröna vänsterns Steingrímur Sigfússon, säger att Island ska bli ett solidariskt välfärdssamhälle i sin bästa form. Hans parti får 27,7 procent i en ny Gallup. Socialdemokraterna får 28,4 procent.

Självständighetspartiet har backat kraftigt sedan finanskrisen slog till. I Reykjavikregionen har partiet förlorat så mycket som var tredje väljare.

Islandsbloggen rapporterar att Medborgarrörelsen går mot succé. Det nya partiet har bildats av flera gräsrotsnätverk som protesterade mot den gamla regeringen. På Medborgarrörelsens program står en rad demokratifrågor som ska göra islänningarna ”mer delaktiga i politiken och därmed också kunna förhindra en ny spekulationsbubbla”.

I morgon kan politiken vinna över ekonomismen.

Åsa

De nya uppgifterna om CIA-flyg i Sverige är sensationella.

Expressen uppger att försvarsmakten undersökte ett amerikanskt flygplan på Arlanda år 2005 och upptäckte att där fanns fångar med huvor över ansiktena. Informationen från spaningen på Arlanda fördes vidare till försvarsdepartementet, men flygplanet kunde ändå lämna Sverige.

Uppgifterna kommer från anonyma källor, som ofta i sådana här fall. Det är lätt att förstå om uppgiftslämnare inom försvaret åberopar källskydd.

Göran Perssons regering har tidigare förnekat att man känt till några fångtransporter via Sverige. Om de nya uppgifterna stämmer så är det en stor politisk skandal. Redan att försvarsmakten bekräftar att planet blivit undersökt är ett skäl att gå vidare.

Expressens avslöjande gör det ännu mer angeläget att konstitutionsutskottet återigen frågar ut Göran Persson om kontakterna med CIA.

Mats

I Korseld fick Per Schlingmann svara på frågor om moderaternas Sverigekontrakt.

Kontrakten ”skulle kunna bidra till bättre integration”, sa Schlingmann. Han tycker det är ”väldigt viktigt att överföra det som är rättigheter och skyldigheter i Sverige till de som faktiskt kommer hit”.

Som om ”de som kommer hit” inte har en susning om rätt och fel.

Självklart är moderaternas Sverigekontrakt en flirt med högerpopulismen. Det handlar om att göra skillnad på ”vi” och ”dem”. Att bunta ihop människor i diskriminerande kategorier: ”Vi” är bättre än ”de”.

Sådant tilltalar främlingsfientliga krafter. Skapar klyftor mellan människor. Stärker segregationen istället för integrationen.

Den kritiken är inget som Schlingmann tar på allvar. Han beklagar sig bara över att moderaterna blir beskyllda för att vilja vinna väljare med sitt förslag om Sverigekontrakt.

Schlingmann slingrade sig på samma sätt när han debatterade integration med Socialdemokraternas Ibrahim Baylan. Läs mer om den debatten här.

Åsa

Det kändes som det gick otroligt mycket bättre i Korseld idag. Man lär sig! Fast som sagt är det väldigt svårt med TV.

Innan programmet fastnade jag och Per Schlingmann föga förvånande i en diskussion om diverse böcker i politisk kommunikation. Sanna tyckte vi var tröttsamt nördiga och kan ha haft en poäng, men det var två mot en så hon kunde himla med ögonen bäst hon ville.

Schlingmann och jag var hursomhelt eniga i vår fascination för ”Campaigning for Hearts and Minds- How Emotional Appeals in Political Ads Work” av min gamla lärare Ted Brader. Men vi tyckte olika om Drew Westens ”Political brain” som jag inte gillade. Per lyfte även fram Bernie Horns ”Framing the Future- How Progressive Values Can Win
Elections and Influence People” vilket fick Sanna att gå i taket eftersom titeln innehöll ordet ”progressiv”. Ett ord som Per förövrigt återkom till i själva sändningen och som gjorde Sanna lika upprörd då.

Diskussionen om Sverigekontraktet fick vi klippa lite i av tidsbrist så biten när jag viftar med ett kort mot Per och säger: ”Okej, skriv på att du är integrerad nu!”, han utropar ”Nej!” och jag sen försöker få svar på frågan hur många jobb hans förslag om ”svenskkontrakt” kommer att ge. Ja, den kom inte med.

Förövrigt vet jag fortfarande inte vad Sanna och Per menade med ”Plyschliberaler”, men jag vill gärna träffa dem. Plyschliberalerna alltså. De verkar mysiga.