Dagens märkligaste utspel kommer utan tvekan från Mikael Hammarstrand, vice chefsåklagare i Gävle. Han är beredd att åtala barnmorskor som skriver ut p-piller till flickor under 15 år för medhjälp till våldtäkt.

”Den som främjar ett brott är medansvarig och den som delar ut preventivmedel till en underårig underlättar ju för gärningsmannen att fortsätta med övergreppen”, säger Hammarstrand till Dagens Medicin.

Resonemanget haltar på flera sätt. Två fjortonåringar kan ha sex med varandra. Då är det inget övergrepp. Lagen om våldtäkt mot barn är till för att skydda mot våldtäkt. Inte för att jaga tonåringar som har frivilligt sex med varandra.

P-piller är dessutom inget sexhjälpmedel. P-piller skyddar bara den som har sex mot risken att bli gravid. Att hindra tonårsgravideter är knappast olagligt. Borde Icahandlare som säljer kondomer till fjortisar också åtalas?

Justitieminister Beatrice Ask säger att Hammarstrands tolkning av lagen är helt orimlig. ”Jag vill att vården ska kunna arbeta utifrån sin professionella kompetens. Vi måste vara rädda om de här ungdomarna.”

Konservativa krafter predikar ständigt avhållsamhet. De misslyckas alltid. När människor förnekas rätten till sin kropp och sexualitet blir resultatet stort lidande. Förbud mot preventivmedel ger fler oönskade graviditeter. Abortförbud leder till osäkra, illegala aborter.

Moralister ska inte hindra barnmorskor från att ge unga människor råd, vård och stöd.

Åsa

Niklas Brunn är numer professor i Helsingfors. Han är också en av de främsta experterna på nordisk och internationell arbetsrätt. Tills Littorin stängde det svenska Arbetslivsinstitutet arbetade han där.

Jag sitter i plenisalen i LO-borgens källare och lyssnar på ett seminarium om ILO, den internationella arbetslivsorganisationen. Organisationen firar 90-år, det enda som finns kvar av försöken att bygga upp en ny världsordning efter första världskriget.

Niklas Bruun försöker svara på frågan om den politik som förs i EU och Europa kan förenas med grundläggande fackliga rättigheter som de uttrycks i den internationella ILO:s konventioner. Det tycks tveksamt.

Domarna i Viking- och Lavalmålen visar att EG-domstolen är fientlig, eller i vart fall likgiltig, till kollektivavtal, säger Bruun. Han menar att EU:s domstol visat att den sätter frihandeln först, och sedan på sin höjd kan tillåta fackliga stridsåtgärder om de inte innebär alltför stora ingrepp i affärerna.

Det låter som de invändningar vänstern haft mot konstruktionen av EU ända sedan den kallades EEC.

Karen Curtis från ILO berättar hur ett väl fungerande system för förhandlingar på bara ett årtionde trängdes undan på Nya Zeeland. En medvetet antifacklig lagstiftning och aggressiva arbetsgivare halverade nästa det fackliga medlemstalet på 1990-talet. Kollektivavtalen har trängts undan från hela branscher.

Trots att politiken sedan flera år lagts om består det mesta av effekterna.

Hon sammanfattar tendenserna i världen. Arbetsgivare vill allt oftare gå runt facket och förhandla med varje anställd för sig. Kollektivavtalen ses allt oftare som något arbetsgivaren kan välja när det passar. Dessutom lägger sig regeringar och juridiska institutioner allt oftare i parternas förhandlingsresultat.

Kanske är den nordiska arbetsmarknaden trots allt inte så unik.

Ingvar Persson

I morgon står de på plankan, som Anders Rydell skriver på dagens kultursida. Han syftar  givetvis på de åtalade i Pirate Bay-rättegången som i morgon får sin dom.
Dagens bedömning är att de åtalade fälls för fildelning. Om det blir så skärps motsättningarna mellan ungdomar och etablissemang. Mellan de fildelningsvänliga ungdomsgenerationerna och riksdag, regering och industri.
Frågan inför morgondagens dom är hur de politiska partierna kommer att följa upp den?
I bästa fall leder den till en visionär it-politik och en modernisering av upphovsrätten.
I längden går det nämligen inte att förbjuda framtiden.
Eva Franchell

Prästerna Lars Arnell och Lars Gårdfeldt vigdes av en präst i Kanada 2006. För dem var det viktigt att ingå äktenskap, inte registrerat äktenskap. Kanadas lagar gjorde det möjligt.

Men hemma i Sverige registrerades deras äktenskap som registrerat partnerskap. Lars och Lars överklagade Skatteverkets beslut ända upp till regeringsrätten – och förlorade.

Nu blir det äntligen ändring. Skatteverket ger med sig. När den nya äktenskapslagen införs tillbakadateras Lars och Lars äktenskap, till vigseldatumet den 8 april 2006. De får alltså behålla sin bröllopsdag, som erkänns av svenska myndigheter.

Grattis!

Åsa

Min pojkvän och jag spenderade kvällen framför studera.nu, sajten där man anmäler sig till höstens högskoleutbildningar.

Det utvecklades snabbt till hysteri. Han läste kurskoderna ur utbildningskatalogen, jag knapprade in dem. När man väl kom in på sajten gällde det nämligen att vara blixtsnabb, att hinna till nästa steg i anmälningsprocessen innan ”kommunikationen med servern avbröts”. Det gjorde den heela tiden.

– Läs koden då, fort fort!
– SU-20133!
– Va!?
– 2-0-1-3-3!
– Nej fan, nu bröts det igen.

Den ekonomiska krisen ökar trycket på högskolorna och universiteten. Många pluggar för att det inte finns några jobb. Andra passar på att förverkliga en livsdröm, när arbetsmarknaden ändå ser ut som den gör. Hittills har nästan 300 000 personer anmält sig till högskoleutbildningar i höst.

Högskoleverket har förlängt anmälningstiden på studera.nu till kl 12. De som inte kom in på sajten i går får en ny chans i dag. Bra. Anmälningssajten kan krascha, men den behöver ju inte krascha folks utbildningsplaner för det.

Åsa

(Ja, jag vet. Man kunde ha fixat anmälningen i förrgår eller förra helgen, då det var lugnt på sajten. Men livet är livet, ni vet.)

Imorrn har Korseld premiär i Aftonbladets webb-tv. Svenska Dagbladets Sanna Rayman och Aftonbladets Katrine Kielos grillar makthavare. Första gästen är Thomas Östros, socialdemokraternas ekonomiska talesman. Läs mer om Korseld här.

Åsa

I dag ska remissvaren på den svenska utredningen om Lavalkonflikten vara inne. De fackliga organisationerna är försiktigt positiva. Förslaget syftar trots allt till att behålla grunderna i den svenska avtalsmodellen. Ändå riskerar resultatet fler som arbetar utan det skydd ett kollektivavtal ger.
Enligt utredningens förslag får facket nämligen inte inleda en konflikt om arbetsgivaren hävdar att de anställda har villkor som är likvärdiga med de svenska avtalen. Och innan saken är avgjord i domstol lär jobbet det handlar om ofta redan vara klart.

Ett kryphål stort nog att rymma de mest oseriösa arbetsgivare.

Direktörerna på Svenskt Näringsliv sågar däremot utredningen jäms med fotknölarna, men av en annan anledning. De vill helt enkelt inte att ha samma villkor för utländska arbetstagare, i alla fall inte om det står i vägen för företagens rätt att göra affärer och tjäna pengar.

Möjligen kan direktörerna tänka sig en lag om minimilön, om den blir tillräckligt låg.
Svenskt Näringsliv håller sig med en mycket egen tolkning av den svenska kollektivavtalsmodellen, en tolkning som de nu vill driva igenom med EG-domstolens villiga hjälp.

Under tiden pågår försöken att upprätthålla respekten för kollektivavtal också på ett mer vardagligt plan. Fackförbundet Handels varslar i dag om blockad mot affären Noa Noa i Malmö. Som vanligt handlar det om försäkringar, löner och pensioner. Och om tryggheten i att veta vilka villkor som gäller. Och som vanligt tycks det vara precis därför arbetsgivaren inte vill skriva ett avtal.

Den svenska modellen fungerar, men inte utan kamp.

Ingvar

The Crisis of Credit Visualized from Jonathan Jarvis on Vimeo.

Katrine, som har drabbats av smärre teknikproblem, hälsar att alla borde se denna upplysande film om finanskrisen. 11 minuter, sen fattar man allt.

Åsa

 
Nästan elva miljarder satsar finansminister Anders Borg på passiv arbetsmarknadspolitik.
När vårpropositionen presenteras i dag kommer regeringens arbetslinje att brytas. I stället presenterar Anders Borg och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin sin variant av arbetsmarknadspolitik. Det blir jobb- och utvecklingsgarantier som ska möta en arbetslöshet på nära tolv procent.
Det lär bli mest passiva åtgärder.
De arbetslösa ungdomarna hade behövt en större satsning på utbildning.
Regeringen hade också kunnat behålla fler jobb i kommuner och landsting, men det kommunala stödet på 17 miljarder på tre år lär inte räcka särskilt långt.
Vi går in i en depression som regeringen försöker hantera lite valhänt .
Var är det politiska modet?

Stäng av stökiga elever från undervisningen. Ge rektorn möjlighet att dela ut skriftliga varningar. Inför ett nytt sorts straff i skolan, försittning, alltså kvarsittning på morgonen.

Det vill Jan Björklund, folkpartiledaren och utbildningsministern, ha med i den nya skollagen. Han fortsätter alltså att estradera i skoldebatten. Som vanligt med batongliberalismen i högsta hugg.

”Reglerna i dag är dels för slappa, dels för luddiga”, säger Björklund i Svenska Dagbladet.

Han möts av hård kritik. 

”Jan Björklund har missuppfattat problemet. Istället för resurser till skolan levererar Björklund bara fler varianter av straff. Stökiga elever behöver fler vuxna i skolan. Att slängas ut på stan är förödande för dem”, säger Miljöpartiets Maria Wetterstrand.

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén är inne på samma linje.

”En elev för vilken situationen blivit så allvarlig att det här blir aktuellt har antingen svåra störningar eller mycket svåra hemförhållanden. Stänger man av dem kan man ge dem en skjuts in i farliga miljöer”, säger hon.

Även elevorganisationerna Seco och Svea är kritiska.

”Jag tror att det är mycket viktigare att man snackar med eleven om vad som är problemet och att den kan få individuell hjälp av lärarna”, säger Siri Nylund, 15 år, som går i åttonde klass på Katarina Norra i Stockholm, till TT.

Hur bemöter Björklund kritiken? Han hakar upp sig på socialdemokraternas Marie Granlund, som säger att ”grundskolan är inget man ska kunna befrias från varken på det ena eller andra sättet”.

Björklund svarar att socialdemokraterna ”har låtit flummet härja”.

Så uttalar sig en utbildningsminister som inte har förstått vidden av sitt uppdrag. Den högsta ansvariga politikern för svenskt skolväsende beter sig som om skoldebatten är hans egen sandlåda. Arrogansen ersätter respekten.

Det vore skrattretande, om inte så många skolbarns framtid stod på spel.

Åsa