Den röda mattan är utrullad i entrén till konstcentret CCA i byn Andratx. Grundaren Patricia Asbaek har svårt att stå still när hon väntar på att den danska konstnären HRH Prins Henrik ska anlända till sin utställning som officiellt öppnar i morgon.

Många stora konstnärer har passerat galleriet sedan Jacob and Patricia Asbaek öppnade portarna för 15 år sedan. Men det är första gången som kungligheter ställer ut i vad som har blivit Mallorcas största konstcenter. Med kärlek till nutida konst har det sakta men säkert vunnit mallorquinernas förtroende och uppskattning.

– När vi startade konsthallen var gannarna skeptiska och de trodde att vi hade någon slags ufo-klubb, berättar Particia och skrattar.

Att ägarna har danskt ursprung märks i det smakfulla palatset som de har konverterat till sitt eftertraktade galleri. Inte minst för konstnärer som kan ansöka om att få komma och jobba under en månad i ateljéerna som erbjuds. Hit har de tyska paret Nina och Torsten Römer kommit för att hitta inspiration under september månad.

– Vi besökte byn S’Arracó och fick se ett religiöst firande i byn. Det vi såg har vi nu illustrerat i två målningar, berättar Nina Römer som är ledsen över att snart bli tvungen att resa hem.

I ateljén bredvid håller Morten Skrøder på att skapa. Han har varit här i en vecka och är helt salig över att ha fått möjlighet att spendera tid på ön. Även fast han ganska nyligen anlände har han hunnit ordna ett kreativt kaos inne i sin ateljé.

Jag förstår varför konstnärer gärna vill komma hit eftersom det är en oroligt vacker plats omringad av höga berg. Lockande är också innergårdens lugn och pelarna som stöttar upp den vackra balkongen som löper runt gården.

Uppståndelsen i entrén fortsätter och alla väntar förväntansfullt på Prins Henrik, danska Drottningen Margrethes man. Han ska ge oss en privat visning av sin utställning Rencontre Fabuleuse som officiellt öppnar i morgon. Han ställer ut skulpturer som han har gjort under sina verksamma år. Detta presenteras i en gemensam utställning med konstnären Carl-Henning Pedersen. I galleriet blandas Carl-Hennings fantasifulla oljemålningar med Prins Henriks lika påhittiga och bitvis vulgära statyer.

Det är en oas som jag gärna kommer tillbaka till för att inspireras av konst, kanske få ett ord med en av konstnärerna som jobbar i ateljéerna eller bara sitta och njuta av lugnet på innergården eller bläddra i en av böckerna över en kaffe i det fina kaféet.

Gott folk, jag måste dela med mig av helgens upplevelser. Jag stack till Cal Reiets 1-års fest i lördags. Med stor förväntan parkerade jag utanför den vackra byggnaden i utkanten av Santanyi. Där har Henning Bensland öppnat upp sin dröm för alla som vill finna magi och välbefinnande. Det är ett hotell men redan i entrén fattar jag att det är mer än så!

Det är ett holistiskt retreat som ligger på Campos slätter. Jag kliver in i en oas till tonerna från en monocord som Caroline Yaos pelar på samtidigt som hon sjunger ordet OM upprepat med sin ljuva stämma. Jag känner redan att detta kommer bli mitt favorit boutique hotell på Mallorca.

Jag fortsätter min tur och hamnar i köket där Suzanne Garaty har sin mat-workshop. Kroppsligt blir jag kvar men mina sinnen förflyttas till matstånd på Bali när dofter från kanel, nejlika och ingefära landar i min näsa. Temat är raw food och Suzanne gör zucchini-nudlar, smoothie och salted caramel bliss balls. Jag erkänner, ja jag åt fler än en bliss boll! Helt klart intressant, gott och inspirerande.

Med risk för att bli utbränd för att hinna med att testa alla aktiviteter under dagen stack jag vidare till en två timmar lång regeneration och mindfulness workshop i områdets Shala som är Sanskrit och namnet på byggnaden där man utför yoga. Det fanns inget utrymme för att bli blyg utan det var bara att hänga med i den positiva energin som skapades i rummet bland deltagarna. Jag riktigt kände hur spänningarna i kroppen släppte.

Sinnena var vidöppna när jag begav mig vidare genom den vackra trädgården där fontänerna porlade och fåglarna lekte i palmtopparna. Jag tänker att det är lika bra att ge kroppen ett riktigt plåster och möter därför Katharina Kössler under en stor bouganvilla. Hon jobbar med kinesiologi. Under terapin frågade hon min kropp hur den mådde och fick svaret i sina vårdande händer. Jag känner mig fantastisk efteråt och får med mig ett hemligt budskap som kom inifrån mig.

Dagen flöt på och jag var omringad av fängslande människor som dedikerar sina liv till at må bra och hjälpa andra till att må bättre. Och just idag är det Henning och Petra Bensland som står i fokus. Eftersom det är de som har bjudit in oss till att få uppleva det magiska som skapas på deras holistiska retreat. Jag hade faktiskt bestämt träff med Henning för att göra en intervju som ska publiceras i ett lokalt magasin på ön senare i höst. Det blev ett fascinerande möte som jag kommer att ha med mig länge.

Cal Reiet är mallorquinska och betyder den lilla kungens hus. Och det är just så jag känner mig, som en liten kung, efter att jag har gett min kropp och själ lite utrymme och eftertanke.

Tack alla som gjorde dagen väldigt speciell!

Hösten greppar tag om mitt hjärta! Även fast solen fortfarande värmer försvinner den snabbt bortom horisonten. Det är tid att flytta in på gator och torg. Detta märks tydligt genom att palmaborna möter upp med vänner som varit bortflugna. Alla är sugna på att skvallra om sommarens upptåg.

Det gäller även mig i högsta grad. Jag hittar tillbaka till mina favorit ställen i staden för att höra om det senaste som hänt och vad som komma skall. Lycka är att få sjunka ner på de lena trappstegen utanför Café L’Antiquari efter en produktiv arbetsdag. Att känna september luftens svalka ta tag i en samtidig som gatumusikanten spelar jazziga toner på sin saxofon.

Dagens ljus byts mot lyktornas gula sken och det finns ingen annan plats jag heller skulle vilja vara på. Efter att saxofonisten dragit sin sista ton bar det av till Rialto Living där en god väns bror, Ignacio Burgos, hade vernissage ikväll.

På andra våningen samlades konstintresserade och vänner för att bläddra bland Ignacios akvareller. Det var många bekanta ansikten som beundrade hans färgstarka tavlor på galleriets väggar. En och annan utsökt munsbit slank ner i mig innan jag begav mig hemåt fylld av förväntan av vad september kommer att ge.

Explosionen av stundande event klyver mig och jag måste planera väl för att hinna med allt, tänker jag när jag cyklar hem utefter Paseo Maritímo.

Redan nu på lördag är det La Nit de l’Art i Palma. På hemsidan tickar nedräkningen med fasta sekunder och ökar tycket hos konstälskaren. Klockan lockar alla till att snöra på sig skorna och bege sig ut i staden gränder. Sedan 1997 har museer och gallerier gemensamt öppnat sina dörrar under en kväll för att fira början på säsongens konstscen.

Stay tuned här för att hålla dig uppdaterad på vad som händer!

När jag skrev inlägget inför utomhusbions start i juli trodde jag att det aldrig skulle bli september! Och nu sitter jag här och balanserar om hjärnan till work mood. Timmarna spenderas på kontoret istället för i en tjusig vik.

Men ännu har vi härliga kvällar och för den som är i Palma den 10 september har chansen att göra som jag gjorde här om dagen. Nämligen ligga på en filt i gräset i Parc de Mar, sipprandes på rosévin och nypoppade popcorn medan filmen rullar under bar himmel.

Jag såg Train/Wreak tillsammans med några kompisar. Det var en sjukt bra film. Häng inte läpp för på lördag visas den animerade filmen Minions, med engelsk undertext. Det blir den filmen som får avsluta den 30:e upplagan av Cinema a la Fresca.

Jag har precis kommit innanför dörren hemma och det blir en pöl på hallgolvet från mina dyngsura kläder. Nej det har inte regnat. Jag deltog i det årliga slaget mellan stadsdelarna Canavall och Canamunt, Batalj de Banderies.

Det hela började redan på 1500-talet när det två stadsdelarna bråkade om sin plats i Palma och det var ett riktigt blodbad. Ett politiskt spel om makt och status i staden. Mallorquinerna gillar sina gatufester som oftast har historisk anknytning och likt idag fylls gatorna med folk.

Eventet drog igång i torsdags med ceremoni vi stadshuset på Plaza Cort. Där stadsdelarna Canavall och Canamunt presenterade sina flaggor till toner av traditionell musik och så klart flödade likören Hierbas i små plastmuggar.

Men idag skedde slaget mellan de två ”makterna”. Canavall klädda i gult och Canamunt i rött. Eftersom jag deltog i det sistnämnda drog jag på mig den rödaste t-shirten och köpte den fetaset vattenpistolen som jag kunde hitta i stan! Ja, det är ett slag om Palma men istället för att dra sitt svärd fylldes pistoler och ballonger det med vatten. Mitt lag, de röda Canamunt samlades på Plaça Llorenç Bisbal.

Stämning var på topp och trumslagare öste på med feeling! Ölen svämmade över och vattenpistolerna laddades och prövades. En timme senare var det dags att dra genom gränderna ner till slagfältet nedanför Katedralen.

Där dränkte jag de gula Canavall-människorna med vatten och kärlek. Visst är det ett slag för territorium men det sköna tonerna från musikanterna på scenen gjorde det hela till en folkfest man inte ville missa!

Såklart blev det oavgjort och det hela avgjordes med att pussar och kramar som vandrade mellan de olika lagen.

Det blev med andra ord en dynsur söndag i Palma med mycket kärlek!

Vilket lag väljer du nästa år?