Gott folk, jag måste dela med mig av helgens upplevelser. Jag stack till Cal Reiets 1-års fest i lördags. Med stor förväntan parkerade jag utanför den vackra byggnaden i utkanten av Santanyi. Där har Henning Bensland öppnat upp sin dröm för alla som vill finna magi och välbefinnande. Det är ett hotell men redan i entrén fattar jag att det är mer än så!

Det är ett holistiskt retreat som ligger på Campos slätter. Jag kliver in i en oas till tonerna från en monocord som Caroline Yaos pelar på samtidigt som hon sjunger ordet OM upprepat med sin ljuva stämma. Jag känner redan att detta kommer bli mitt favorit boutique hotell på Mallorca.

Jag fortsätter min tur och hamnar i köket där Suzanne Garaty har sin mat-workshop. Kroppsligt blir jag kvar men mina sinnen förflyttas till matstånd på Bali när dofter från kanel, nejlika och ingefära landar i min näsa. Temat är raw food och Suzanne gör zucchini-nudlar, smoothie och salted caramel bliss balls. Jag erkänner, ja jag åt fler än en bliss boll! Helt klart intressant, gott och inspirerande.

Med risk för att bli utbränd för att hinna med att testa alla aktiviteter under dagen stack jag vidare till en två timmar lång regeneration och mindfulness workshop i områdets Shala som är Sanskrit och namnet på byggnaden där man utför yoga. Det fanns inget utrymme för att bli blyg utan det var bara att hänga med i den positiva energin som skapades i rummet bland deltagarna. Jag riktigt kände hur spänningarna i kroppen släppte.

Sinnena var vidöppna när jag begav mig vidare genom den vackra trädgården där fontänerna porlade och fåglarna lekte i palmtopparna. Jag tänker att det är lika bra att ge kroppen ett riktigt plåster och möter därför Katharina Kössler under en stor bouganvilla. Hon jobbar med kinesiologi. Under terapin frågade hon min kropp hur den mådde och fick svaret i sina vårdande händer. Jag känner mig fantastisk efteråt och får med mig ett hemligt budskap som kom inifrån mig.

Dagen flöt på och jag var omringad av fängslande människor som dedikerar sina liv till at må bra och hjälpa andra till att må bättre. Och just idag är det Henning och Petra Bensland som står i fokus. Eftersom det är de som har bjudit in oss till att få uppleva det magiska som skapas på deras holistiska retreat. Jag hade faktiskt bestämt träff med Henning för att göra en intervju som ska publiceras i ett lokalt magasin på ön senare i höst. Det blev ett fascinerande möte som jag kommer att ha med mig länge.

Cal Reiet är mallorquinska och betyder den lilla kungens hus. Och det är just så jag känner mig, som en liten kung, efter att jag har gett min kropp och själ lite utrymme och eftertanke.

Tack alla som gjorde dagen väldigt speciell!

Hösten greppar tag om mitt hjärta! Även fast solen fortfarande värmer försvinner den snabbt bortom horisonten. Det är tid att flytta in på gator och torg. Detta märks tydligt genom att palmaborna möter upp med vänner som varit bortflugna. Alla är sugna på att skvallra om sommarens upptåg.

Det gäller även mig i högsta grad. Jag hittar tillbaka till mina favorit ställen i staden för att höra om det senaste som hänt och vad som komma skall. Lycka är att få sjunka ner på de lena trappstegen utanför Café L’Antiquari efter en produktiv arbetsdag. Att känna september luftens svalka ta tag i en samtidig som gatumusikanten spelar jazziga toner på sin saxofon.

Dagens ljus byts mot lyktornas gula sken och det finns ingen annan plats jag heller skulle vilja vara på. Efter att saxofonisten dragit sin sista ton bar det av till Rialto Living där en god väns bror, Ignacio Burgos, hade vernissage ikväll.

På andra våningen samlades konstintresserade och vänner för att bläddra bland Ignacios akvareller. Det var många bekanta ansikten som beundrade hans färgstarka tavlor på galleriets väggar. En och annan utsökt munsbit slank ner i mig innan jag begav mig hemåt fylld av förväntan av vad september kommer att ge.

Explosionen av stundande event klyver mig och jag måste planera väl för att hinna med allt, tänker jag när jag cyklar hem utefter Paseo Maritímo.

Redan nu på lördag är det La Nit de l’Art i Palma. På hemsidan tickar nedräkningen med fasta sekunder och ökar tycket hos konstälskaren. Klockan lockar alla till att snöra på sig skorna och bege sig ut i staden gränder. Sedan 1997 har museer och gallerier gemensamt öppnat sina dörrar under en kväll för att fira början på säsongens konstscen.

Stay tuned här för att hålla dig uppdaterad på vad som händer!

När jag skrev inlägget inför utomhusbions start i juli trodde jag att det aldrig skulle bli september! Och nu sitter jag här och balanserar om hjärnan till work mood. Timmarna spenderas på kontoret istället för i en tjusig vik.

Men ännu har vi härliga kvällar och för den som är i Palma den 10 september har chansen att göra som jag gjorde här om dagen. Nämligen ligga på en filt i gräset i Parc de Mar, sipprandes på rosévin och nypoppade popcorn medan filmen rullar under bar himmel.

Jag såg Train/Wreak tillsammans med några kompisar. Det var en sjukt bra film. Häng inte läpp för på lördag visas den animerade filmen Minions, med engelsk undertext. Det blir den filmen som får avsluta den 30:e upplagan av Cinema a la Fresca.

Jag har precis kommit innanför dörren hemma och det blir en pöl på hallgolvet från mina dyngsura kläder. Nej det har inte regnat. Jag deltog i det årliga slaget mellan stadsdelarna Canavall och Canamunt, Batalj de Banderies.

Det hela började redan på 1500-talet när det två stadsdelarna bråkade om sin plats i Palma och det var ett riktigt blodbad. Ett politiskt spel om makt och status i staden. Mallorquinerna gillar sina gatufester som oftast har historisk anknytning och likt idag fylls gatorna med folk.

Eventet drog igång i torsdags med ceremoni vi stadshuset på Plaza Cort. Där stadsdelarna Canavall och Canamunt presenterade sina flaggor till toner av traditionell musik och så klart flödade likören Hierbas i små plastmuggar.

Men idag skedde slaget mellan de två ”makterna”. Canavall klädda i gult och Canamunt i rött. Eftersom jag deltog i det sistnämnda drog jag på mig den rödaste t-shirten och köpte den fetaset vattenpistolen som jag kunde hitta i stan! Ja, det är ett slag om Palma men istället för att dra sitt svärd fylldes pistoler och ballonger det med vatten. Mitt lag, de röda Canamunt samlades på Plaça Llorenç Bisbal.

Stämning var på topp och trumslagare öste på med feeling! Ölen svämmade över och vattenpistolerna laddades och prövades. En timme senare var det dags att dra genom gränderna ner till slagfältet nedanför Katedralen.

Där dränkte jag de gula Canavall-människorna med vatten och kärlek. Visst är det ett slag för territorium men det sköna tonerna från musikanterna på scenen gjorde det hela till en folkfest man inte ville missa!

Såklart blev det oavgjort och det hela avgjordes med att pussar och kramar som vandrade mellan de olika lagen.

Det blev med andra ord en dynsur söndag i Palma med mycket kärlek!

Vilket lag väljer du nästa år?

Jag vet inte vart jag ska börja… Men jag kan börja med dom härliga nätterna då jag ankrade vid Cala Blava och gick på upptäcksfärd i buskagen vid lyxiga Hotel Cap Rocat medan solen sänkte sig över Palmabukten. Hur vi sedan simmade ut till båten som låg förtöjd i bojen ett par hundra meter ut från land.

Eller ska jag börja med när vi kastade ankaret i det sjukt klara vattnet vid stranden Es Trenc innan vi frasade över den svala vita sanden till Colònia de Sant Jordi. Där vi blev hämtade med bil och körde genom Mallorcas saltland för att äta den bästa Spagetti Vongole ever, hos några vänner i Sa Rápita.

Vad sägs om när vi fick reva alla segel för det blåste hårt då vi rundade Cap Blanc med dess fyr som står ståtligt på den höga kusten. Den salta sjön sköljde över oss och med frusna miner ankrade vi i en vik för att torka våra våta hudar. Innan vi fortsatte till vackra Portals Vells. De tre annars välbesökta vikarna låg öde i vågornas svall. Vi rodde i land och liftade till Cala Falcó, en strand i närheten där min kompis ordnat födelsedagsfest.

Jag skulle ha börjat med det som jag minns mest. När stjärnorna föll över oss i Cala Tuent, las lágrimas de San Lorenzo (San Lorenzos tårar). Så kallar man meteorregnet Perseiderna här. Det som inträffar  varje år i augusti. Vi låg på fördäcket på min lilla båt och räknade stjärnfallen.

Kanske borde jag börjat med Cala Figuera vid Cap Formentor. Jag kom dit med goda vänner innan solen gick ner. Vi snorklade bland massa fiskar i det vackra eftermiddagsljuset under de branta klipporna. Det blev en av mina finaste snorklingsupplevelser i sommar, som avslutades med att vi simmade med en rocka i 20 minuter! Strax innan solen gick ner rodde vi i land och besteg den västra toppen i viken. Det tog drygt en timma att komma upp. Därifrån såg vi hur solen sänkte sig rödlila i havet nedanför.

Eller är det bättre om jag berättar hur vi drack öl i medvind och låtsades prata med delfiner och fick se en gigantisk svärdfisk hoppa framför fören. Och hur vi stannade båten mitt ute på det stora blå för att simma utan att veta om det fanns en botten.

Ett annat minne är hur vi blev tvingade att ankra i underbara Port de Sóller p.g.a stora vågor. Hur jag blev förälskad i de små gränderna när vi gick på upptäcktsfärd i den äldsta delen. Vi avslutade kvällen med att dela på en ljuvlig tonfisktatar på Restaurante Nautilus. Med utsikt över hav och solnedgång är det helt klart Port de Sóllers mest romantiska restaurang!

Det finns så mycket att berätta! Jag måste ju nämna att vi drack Hierbas dulces i super härliga Sant Elm som blev min sommar upptäckt på Mallorca. Det var första gången som jag var där och jag har redan varit tillbaka. Jag måste också nämna hur båten fylldes av kompisar vid Cala Blanca nära Port de Andratx. Där snörade vi på oss klätterskorna och klättrade på de branta klipporna tills vi föll ner i det smaragd-gröna vattnet.

Eller ska jag börja i slutet? Om hur jag i förrgår kväll drog upp ankaret medan de sista solstrålarna som satte ton på himlen vid Cala Nova. Hur vi vi hissade seglen för denna gång. Det fanns bara två färger i vår värld, orange och konturernas svärta. Mot Palma. En sista segling innan sommarlovets slut.  Hjärtat fullt av vackra stunder som jag delat med fantastiska personer på platsen som gillar bäst, Mallorca.

Aldrig har det väl varit så mycket måndag som just denna. Helgen har varit späckad av fester i Tramuntana. Jag började min helg med att dra på Art de Mossa som är konstnärernas fest i Valldemossa. Byn förvandals till en stor utställningslokal och konstnärer träder fram med sina verk på gator, torg och i den vackra parken bakom klostret där Frédéric Chopin och George Sand spenderade sin tid på Mallorca.

Jag älskar sommaren här och alla så kallade Verbenas. Oftas hålls dessa byfester i samband med att byns helgon firas. Ett tecken på att det är Verbena, förutom sockervad och curros, – är att demonerna kommer ut på gatorna och skrämmer framför allt baren. De är ett spektakel i sig och de kan vara ganska skrämmande. Men att springa under deras facklor ger god tur resten av året.

Det dansades på torgen till live musik och dj’s fram till tidig morgon i Valldemossa. Och på lördagen var det Banyalbufars tur. Eres Negre festen drog igång enligt traditionen på förmiddagen med Ruta gastronómica där sötvin och tapas serveras på barerna. Musiken flödade i byn hela dagen och festen fortsatte med Sunset session som slutade när morgondaggen föll.

Nog att det är måndag men bara juli och det finns flera verbenas att se fram emot i sommar. Mallorca Verbena Tour är visserligen på katalanska men i kalendern hittar man lätt vilka fester som är på gång.

Gott folk i morgon den 16 juli bjuder Negociat de música i arts escéniques in till den årliga utomhusbion, Cinema a la fresca 2016! I år är det 30-års jubileum för sommarbion i Palma. Sedan 1986 har bioduken åkt fram i Parc de la mar nedanför Katedralen. I augusti kommer två filmer även att visas i Platja de Palma.

Jag tjuvstartade redan i veckan med utomhusbio på Placa Llorenc Bisbal som arrangerades av Bar Rita som ligger på torget. De visade tre dokumentärer med queertema. De handlade om homosexuellasrättigheter i Tunisien, Ryssland och Mexiko. Det var organisationen La primavera Rosa som låg bakom dokumentärerna. Bar Rita är en av mina favorit ställen i Palma och de arrangerar många event på torget. Kolla in deras sida på Facebook för att se vad de hittar på.

Programmet är späckat med filmer i olika kategorier. Det är ett bra tillfälle att öva din spanska eftersom Spanien fortfarande dubbar sina filmer. Men de flesta filmerna har engelsk textning för den som förstår det. Hur som helst är det en festlig tillställning och fint att uppleva ett torg eller parken nedanför Katedralen en sommarkväll.

Cinema a la fresca presenterar 34 filmer under juli, augusti och september och som avslutas den 10 september med Los Minions (2015) kl 21.00. Jag kommer att vara där för att se:

Pride (2014) den 17 juli kl 22.00

Selma (2014) 14 augusti kl 21.30

Tomorrowland (2014) 20 augusti kl 21.30

In to the woods (2014) 7 september kl 21.00

Nu är det officiellt att svenskarna börjar sätta sina fötter på Mallorca. Igår lanserades det nya magasinet, Mallorcaliv. Vilket är ett livstilsmagasin på svenska som ska inspirera besökare och de som redan bor här.

Jag var ju tvungen att sticka till Palma Sport & Tennis Club där magasinet bjöd in till premiärläsning av det första numret. Jag passade på att dra med min spanska vän Daniel så att han skulle få lite svensk-mingel i sin vardag. Plus en ypperlig ursäkt att få hänga på den fina tennisklubben som återinvigdes i vintras.

Jag och Daniel var inte de enda som hade lockats dit. Mons kallentoft stötte vi på redan vid ingången tillsammans med hans fru Karolina Kallentoft som har medverkat som skribent/redaktör i det första numret.

Det var en härlig kväll och det kändes nästa som en vacker sommarkväll i Stockholm med alla svenskar på samma plats. Men jag blev påmind vart jag var när det härliga tapasrätterna bjöds bland den minglande folkgruppen.

Karolina presenterade magasinet med stolthet och hoppas att intervjuerna och reportagen ska inspirera och beröra läsarna. Hon har gjort en lång intervju med bland annat Mallin Berghagen som också var på plats igår kväll.

Magasinet är snyggt och har en bra blandning av allvar och lättja. Fina reportage om hantverk och intervjuer med svenska profiler på ön. Det är helt klart en tidning att stoppa ned i strandkorgen.

Innan Karolina Kallentoft kliver ned från scenen lovar hon att nästa nummer kommer redan i oktober, lagom till de svenska skolornas höstlov.

Håll utkik efter Mallorcaliv som går att finna runt om på ön med koncentration i Palmas stadsdel Santa Catalina, på vissa golfbanor och strandklubbar. Den går även att köpa för några euron i tidningskioskerna.

Jag tänkte spinna vidare på mitt senaste inlägg och återkomma till Mercat Olivar i centrala Palma. Under den senaste veckan har jag nämligen blivit stamkund hos några av de bästa försäljarna i saluhallen. För den som älskar mat och fina råvaror är det här man ska hänga. Det är en utmärkt plats att lära sig mera om den mallorquinska maten och pumpa kunniga på deras recept och tillbehör.

Croquetas gjorda på aubergiune, spenat, torsk eller den urgoda korven butifarró. Bara uppsynen av alla delikatessernas får en att gå upp i vikt. Men det är på fiskmarknaden som jag går i koma över de röda Soller-räkorna! Goda så att man svimmar.

Det bästa med saluhallen är att mellanhänderna är få och ofta är råvarorna närsgårds eller fiskat utan för öns kust. Äpplena är inte inplastade och märkta ECO utan plockade för att ätas och inte ligga och blänka i en skål på bordet. De räkor som finns på isbädden i Mir Veras monter är få som om dom vore fiskade med hov. Hon tittar stolt på mig och säger att de är fångsten som kusinen fiskat för idag.

Visst är det en kommersiell business men på en hållbar nivå. Idag fastnade jag med min nyfunna vän Isabel Maria som säljer fisk och har tonfisk som sin specialité. Vi hamnade i en lång konversation om vilken fisk jag ska göra carpaccio på i morgon. Hon grubblade länge på vilken fisk som är i säsong just nu och som kan passa. Det återstår att se i morgon när jag ska dit för att se vad hon har fått för fångst.

Det lönar sig att ta ett varv extra och kolla utbudet innan man tar upp plånboken för att göra sina inköp. Konkurrensen är ändå stor inne på marknaden och kvalitén kan svikta mellan stånden. Det gäller att lista ut vad de olika butikerna är bra på. Nyckeln till en lyckad handling är att ta god tid på sig och prata med personalen. Det är ju också roligt att skvallra men innehavaren medan de rensar din fisk. Vilket kan leda till en liten men oväntad rabatt!

Mina favoriter just nu:

Pescados Mir Vera, Soller räkor.

Polleria Zanoguera, croquetas och butifarró.

Los sabores del mundo, kryddor.

Aceitunera Baserar, inlagda delikatesser.

Mari i Biel, söta meloner och solmogna fikon.

Saglá, ost som sticker ut.

Jag är som gjord för marknader eftersom jag älskar people spotting, mat och att hitta fynd som är svåra att komma över i vanliga butiker. I Sverige har de traditionella marknaderna nästan dött ut och kvar finns bara de årliga stora marknaderna. Nu snackar vi inte ungarnas julbaazar en gång om året där man får sälja barnens lotter. Detta handlar om förnödenheter som du inte kan leva utan. På Mallorca pågår det alltid en marknad. Vissa byar har marknadsdag ett par gången i veckan medan andra satsar på ett rejält spektakel en gång per vecka.

De flesta mallorkinska marknaderna är uppbyggda i tre sektioner.
1. Förnödenheter – frukt, grönt, ost och kött.
2. Allt till hemmet – kläder, plast i olika form, prylar och blommor.
3. Investeringar – levande djur som ger föda eller till att avla på.

Det härliga med de stora marknaderna är att när man jobbar sig genom de olika sektionerna får man en antropologisk bild av samhället. Det är inte samma klientel som står och klämmer på de 48 olika sorters ekologiskt odlade tomaterna som de som stoppar ner tre levande vaktar i en papplåda. Fåglarna i lådan hamnar därefter på flaket till en bil vilken ägaren har mutat genom besiktningen sedan 1987! Det är det som är det underbara med dessa dagar på byn.

Jag kan inte leva utan de soltorkade tomaterna som jag köper i Campos. Jag kan inte heller stå ut utan knivarna som jag köpte i Santa Maria. Eller glömma min brorsons min när han såg 14 sorters flaxande fåglar till salu på en av marknaderna. Jag minns också hur jag hade en djup diskussion om mallorkinskt öl på marknaden i Alaró. Men det stora pluset är att det mesta är lokalproducerat och det är värt att göra din veckoshopping samtidigt som du skvallrar med bekanta i byn. Det är också ett bra tillfälle att prova på det lokala produkterna från ön.

Mina bästa marknader:
Campos – för att kvalitén på grönsakerna och framförallt tomaterna, som mognar sött i Campos solen.

Sineu – för att det är en av de största marknaderna på ön och du kan hitta allt du kan tänka dig. Plus att det är ett stort jippo.

Alaró -för att det är en riktigt lokal marknad där allt finns men i mindre skala.

Santa Maria– för att det är nära Palma och också är en av de större marknaderna. Stort plus är att man kan sticka över till antikmarknaden i Consell som är samtidigt på söndagarna.

Mercat d’Oliver i Palma är kanske inte är en marknad i samma manér men en lördagsshopping på Olivar gör dig lycklig resten av helgen.

Kom ihåg att marknaderna inte är för sjusovare! De stänger tidigt på eftermiddagen.

Marknadsdagar runt ön
Måndag
Calvià, Lloret de Vistalegre, Manacor, Caimari, Montuïri.
Tisdagar
Alcúdia, Artà, Campanet, Porreres y Santa Margalida.
Onsdagar
Andratx, Capdepera, Llucmajor, Petra, Puerto de Pollensa, Santanyí, Selva, Sencelles, Sineu, Vilafranca de Bonany,
Pont d’Inca y Colònia de Sant Jordi (eftermiddagen).
Torsdagar
Ariany, Campos, El Arenal, Consell, Inca, Pòrtol, Sant Llorenç de Cardassar, Ses Salines, Sant Joan y Lloseta.
Fredagar
Algaida, Binissalem, Can Picafort, Llucmajor, Maria de la Salut, Son Servera y Sa Cabaneta.
Lördagar
Alaró, Búger, Buñola, Cala Rajada, Campos, Costitx, Esporles, Palma de Mallorca, Santanyí, Sóller, Santa Eugènia y Santa Margalida.
Söndagar
Alcúdia, Consell (antikmarknad), Felanitx, Llucmajor, Muro, Pollensa, Porto Cristo, Santa Maria del Camí, Valldemossa y Sa Pobla.