Jag och Alex har suttit hela kvällen och talat om hur det var när vi träffades. Även fast vi har talat om det tusen gånger förut hittade vi nya nyanser och vinklar om varje samtal och ögonblick under denna period. Vi blev helt fnittriga och glada av att gå igenom allt som hände för nästan två år sedan och befann oss där och då med hjälp av denna walk down the memory lane.

Det är så ofta nuförtiden som vår uppmärksamhet riktas enbart till Charlie och då blir dessa stunder så behövda och viktiga. Alex tycker nog att detta gästinlägg är både sötsliskigt och inte i linje med hans blogg men nu har jag makten. Jag tog denna bild på honom nu – den snyggaste kille jag nånsin sett och nu vill jag bjuda er på den.

Varsågoda!

Snart: Amanda gästbloggar här! 

Från mig och Amanda till er alla: GLAD MIDSOMMAR! 

Charlie tar emot gästerna på bageriet genom att stirra på dem när de passerar. 

Vi har grillat lamm, bara lamm. Jag är en jävel på lamm. Ge mig namnet på den människa som grillar lamm bättre än jag. Nej, just det. Och nu sitter vi och dricker ett glas vin, Jag och amanda och hennes systrar Hannah och Amelia. Jag tar en bild på oss själva utifrån, tittar på bilden och tänker: Gud, vad mysigt de verkar ha det.  

Jag och charlie går till bageriet nu. Vi ska beta av varenda bulle som finns i sortimentet innan vi väljer en favorit. Idag: kardemummabullen. 

Det är en stor dag idag, för det här var dagen då Charlie vekligen lärde sig att gå. Under hela eftermiddagen har hon försökt och till slut gick det. Rekordet ligger på 12 steg utan att ramla. Snart kan vi gå tillsammans till bageriet!

Är det inte kul, hörrni!?

Jag vill bara tacka Henrik Isgren och hans gäng för att de räddat vår Gotlandssemester. De har varit helt otroliga. Kommit på en massa kluriga lösningar. Jag ska bara städa upp lite så ska jag ta bilder så att ni får se.

Morgonpromenad med Charlie. Vi går ut till stora vägen och tillbaka, sen är vi värda en kaffe på bageriet. Men charlie är rätt besvärlig. Gormar och tjuter och lever om. Jag är just på väg att avbryta projektet när vi ser ett får längs vägen. Charlie blir sällsamt tyst. Tittar på det med stora ögon. Särskilt bräkandet finner Charlie extraordinärt. Jag har aldrig sett henne så tyst. Vi går vidare längs vägen. Fåren är borta och Charlie börjat åter tjuta och skrika. Då bräker jag som ett får. Då tystnar Charlie tvärt. Hahaha. Charlie Schulman, så jävla ägd. 

Jag älskar ju Gotland. Det var Amanda som gjorde att jag upptäckte ön. Hon har skrivit en text om hur mycket hon älskar Gotland och varför. Jag tycker, om jag ska vara ärlig, att hennes text är i sötsliskigaste laget. Jag tycker rentav att den är fjantig. Jag sa det till henne också och då blev det liv. Vad tycker ni? Är den inte rätt fånig? Läs den HÄR.