Ja, nu befinner vi oss ännu en gång här. Hej årets sista dag.
En dag värd att fylla med återblickar kring året som gått och hoppfullhet inför allt det okända som ligger för våra fötter.

Samtidigt som nätet kryllar av årskrönikor, hatpropaganda om hur uselt 2016 varit och rip-videos tillägnade giganterna som tragiskt nog lämnat oss tänkte jag – en aning naivt – försöka dra mitt strå till stacken och ge det gångna året en klapp på axeln. En snäll klapp.
För 2016 hade, trots vad alla hatare säger, en hel del bra stunder. Minns du?

 

 

I min bok kommer 2016, bland annat, minnas som året då jag valde att säga upp mig från Sveriges största mansmagasin för att börja här på Aftonbladet. En resa fylld med stolthet, glädjerus och omeprazol.
Plötsligt skulle invand magasinskrift transformeras till kvällstidningsjournalistik – allt samtidigt som mitt face skulle lära sig brottas med tanken om den publiceringsmässiga förflyttningen från, den aningen mer blygsamma, tidningshyllan på Pressbyrån till en medieplattform med 3,6 miljoner dagliga läsare (hej prestationsångest!).

 

De 365 dagarna som rusade förbi lyckades, förutom tonvis av roliga jobbuppdrag, också samla ihop cirka 15 600 träningsminuter (but who’s counting?), några nya personliga träningsrekord och mängder av fiaskon. Men så är livet, vi faller innan vi lyckas.

Här kommer en bildkavalkad från några av sakerna vi hunnit med tillsammans. Se det hela som en motivator och hjärtlig provokation som kickstartar just ditt 2017 med en träningsanda starkare än någonsin.
Så, kasta dig in i det nya året övertygad om att du ska spöa mig, 2016: års version av dig själv, och alla dem som någonsin tvivlat på dig. Då, men först då, kommer vi på nytt sitta här och älska året som gått. Allt med de inledande orden ”Hej årets sista dag”.

 

Gott nytt år, er pt-thomas