Idag tränar rekordmånga svenskar rekordmånga timmar. Och trots att vi skiljer oss väsentligt från varandra – via glada Zumba-motionärer till elitsatsande Crossfit-atleter – har vi alla en gemensam nämnare. Viljan att nå våra mål.
Men vad händer om våra hemmasnickrade målbilder aldrig blir besannade och träningsresultaten ständigt uteblir? Är då alla träningspass och rekordmånga timmar bortkastade på någonting vi aldrig kommer kunna titulera oss som ”vinnare” inom?
Svaret är givetvis nej.

 

 

Följande stycke skiljer sig från många inlägg då jag varken kommer servera dokumenterad fakta eller vetenskapliga redogörelser. Nej, samtliga ord kretsar kring min syn på träning och hur jag under mina tio yrkesverksamma år som PT lagt märke till att många av oss slänger bort träningsglädjen genom att ständigt stirra sig blinda på vart de strävar, istället för att stanna upp och njuta av platserna de redan nåt.
Missförstå mig rätt. Jag inser, och håller med om, att mål kan vara en av livets mest effektiva drivkrafter. De kan få oss att plugga hårdare, våga starta familj, söka drömjobbet eller på sikt transformera träningspass till guldmedaljer. Men för oss som inte är renodlade ”Stenmarkshybrider”, sådana som du och jag, kan våra mål också förblinda.

Träning ska nämligen vara något du gillar. Något som här och nu knuffar dig framåt – både fysiskt och mentalt.
Visst, dina styrke-, löp- eller yogapass upplevs säkert vissa dagar som för tunga, omåttligt tråkiga eller likt inget annat än en fullgod anledning till dagens svärranson. Och låt det förbli så.
Så länge träningen besitter kraft nog att föda känslor är den nämligen levande nog att fortsätta med.

 

 

För att undvika att dina mål ska utgöra en faktor som förblindar är min övertygelse att samtliga träningspass behöver ses som en vinst i sig. En vinst sprungen ur ett val där du aktivt prioriterar att viga din dyrbara tid till att fortsätta utvecklas i rätt riktning.
Våga därför stoppa klockan och med jämna mellanrum stanna upp. Jämför ditt fysiska och mentala ”nuläge” med platsen din hälsoresa startade på, oavsett om det var tio år sedan eller förra veckan. Och om du känner att du fortfarande har en bit kvar, dra en lättnadens suck och fira! För vad har du egentligen bråttom till?

Att du ännu inte lyckats nå samtliga mål eller hunnit bocka av alla imaginära pb-boxar innebär i slutändan inget annat än att du tillåts dedikera mer tid åt något du gillar?
Något som knappast låter som varken ett misslyckande eller tung last i mina öron.

 

 

Träning är nu. Inte förr, inte sen.
Och det är dags att vi börjar inse framstegen vi hela tiden lyckas åstadkomma.