Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Ni vet när paltkoman slår till alldeles för tidigt. Innan man ens hunnit avsluta sin måltid. Visst är det jobbigt! Det hände Fyran i helgen. Ta en titt på filmen nedan så förstår ni vad jag menar. (Ni som tycker att vi plågar barnet kan jag trösta med att han sekunderna efter att vi stängt av kameran fick komma ner i vagnen där han hittade en skön ställning på en gång och somnade:)).

Ha en fin dag, retromanians!

Fyran i paltkoma

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

När jag går på loppis är träleksaker från BRIO något av det jag försöker hålla ögonen öppna efter. Det har blivit en nätt liten samling vid det här laget till Fyrans stora glädje. Men det är inte bara han som gillar de här gedigna grejerna. Jag tycker att många av dem är så fina att det är en fröjd att bara titta på dem när de ligger kringströdda på golvet. Dessutom är det skönt att veta att lillkillen slipper få i sig mjukgörare och annat skräp som kan finnas i plastleksaker.

För den som är nyfiken på Brios historia kommer här en artikel som tidigare publicerats i Aftonbladet Härligt hemma:

Redan 1884 startar leksaksföretaget BRIOs historia. Vid den tiden hette företaget Ivar Bengtssons korgfabrik och här tillverkades populära spånkorgar till Sverige och Danmark.

Med åren utökades korgfabrikens sortiment med andra köks- och slöjdartiklar och 1907, då grundaren Ivar Bengtsson flyttat med sin familj till Osby, kompletterades sortimentet ytterligare med en liten, lokalt producerad leksakshäst. Den så kallade Osby-hästen blir företagets första leksaksprodukt och lägger grunden till det BRIO vi känner idag.

1908 skriver Ivar över sitt företag på sönerna Victor, Anton och Emil Ivarsson, som beslutar sig för att byta namn på företaget till BRIO efter Bröderna Ivarsson Osby. BRIO börjar importera barnvagnar från Tyskland och leksaker får en allt större del av företagets sortiment.

Efter andra världskriget bestämmer sig bröderna för att ta hjälp av pedagoger för att utveckla sina produkter. De vill ha leksaker som ska främja barns motorik och lärande, en affärsfilosofi som visar sig vara briljant och gör att intresset för BRIOs leksaker sprider sig långt utanför landets gränser.

Den första massproducerade leksaken på BRIO blir hunden Sampo som börjar tillverkas redan 1945. Efter det har ett oändligt antal figurer kommit till i den produktiva fabriken, däribland taxen Dachsie och den charmiga stapelclownen som många förknippar med BRIO.

Under 2000-talet har tillverkningen av BRIOs produkter successivt flyttat utomlands. Kvar i Osby finns idag företagets centrallager och ett Lekoseum. Brios Lekoseum öppnades inför företagets 100-årsjubileum och är ett museum där besökarna förutom att se gedigna leksakssamlingar och ta del av den långa företagshistorian även kan leka med nya BRIO-leksaker.

I dag är BRIOs leksaker inte bara populära bland barn, utan även bland retronördar och samlare. Särskilt eftertraktade objekt är Disneyfigurerna som kom på 50-talet och den sällsynta Volvo PV:n.

Hittar du en BRIO-leksak på loppis kan du titta på detaljer som hjul och öron för att få en hint om leksakens ålder och värde. Exempelvis började hjulen att göras i gummi på 60-talet, för att leksaken skulle rulla tystare. Samtidigt fick djuren av säkerhetsskäl öron av plats istället för trä.

Många av de gamla träleksakerna går att fynda för under hundralappen, men riktigt gamla och ovanliga, i mint condition och med etikett kan vara värda en rejäl slant, ibland flera tusen kronor.

Bild: Brio

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Som jag nämnt så åkte jag på värsta förkylningen i förra veckan. Det var länge sedan jag var så sjuk. På nolltid gick jag från pigg och frisk till totaldäckad, med hög feber, genomsnorig, ont i bihålorna, ont i öronen och värsta hostan. I tre dygn sov jag bara och och hade inte en tanke på att köra några husmorskurer för att bli bättre.

Men nu har Fyran självklart blivit smittad och snorar och hostar som aldrig förr och då vill jag ju naturligtvis göra allt jag kan för att få honom att må bättre! En av sakerna som brukar hjälpa mot hosta är att lägga en halv lök i en skål (vissa hackar den), hälla över lite kokande vatten (dock ska inte löken täckas helt) och ställa på nattduksbordet eller under sängen, så det ska vi göra i kväll.  Det må lukta pyton i rummet dagen efter men det är det värt, för hostan brukar vara borta när man vaknar.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Fortfarande har ju inte vintern kommit riktigt på riktigt, men snart är det väl ändå dags? Här i storstaden får vi ju i och för sig sällan så där ljuvligt vita vintrar som uppe i norr utan mer den gråslaskiga sorten. Det som är tråkigt med den gråslaskiga sorten, förutom att den är just grå och slaskig, är att den alltid tränger in i mina barns stövlar och gör dem rakt-igenom-dyng-blöta. Hur dyra, fina, täta de än är och hur slaskoigenomträngande försäljaren än lovar att de ska vara så blir de alltid lika genomdränkta. Och så tar det veckor att torka dem.

Känner ni igen problemet, mina vänner?Tänkte väl det. Då kommer ni säkert också bli glada över att höra att det finns en lösning på problemet. En lösning som inte innebär att stå i timmar med en hålfön ner i skon, eller balansera dem upp och ner på elementet.

Nej, lösningen stavas okokta gula ärtor! Fyll bara stövlarna med ärtor, låt dem stå över natten, och tadaa, på morgonen är de torra och redo att användas igen! Ärtorna kan du hälla i en hink och använda igen när ungen kommer hem med blöta fötter nästa gång.

Bild: Gogreen

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Förutom att blogga här på Retromania skriver jag också krönikor varannan vecka i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa mina tankar om leksaksberget här hemma – och om familjen vi känner som hittade knepen som bröt trenden.

Visste ni att ett svenskt barn i genomsnitt har femhundra leksaker? Hur sjukt är inte det? Vi som har fyra barn har alltså två tusen leksaker här hemma. Två tusen! Bara att räkna dem skulle ju ta typ ett och ett halvt dygn! Och om barnen skulle leka med en ny leksak varje dag skulle de få hålla på i fem och ett halvt år innan de tagit sig igenom vårt leksaksberg. Det är ju helt galet!

Och inte är de särskilt roliga inredningsmässigt heller. Det vet alla som försökt få ett halvmeterhögt playmobilslott att smälta in lite snyggt. Eller ett brokigt legobygge att se harmoniskt ut på en hylla (På konstmuseet Lousiana i Danmark har de förresten ett lekrum med bara gula bitar och det är ju skitsnyggt, men kanske inte jättekul att leka med). För att inte tala om alla dessa backar som införskaffas för att hålla ordning på allt. Varför skaffar man bara större och större förvaringskärl att ösa ner prylarna i förresten, i stället för att rensa ur?

”Jag önskar att mina barn
hade max 10 grejer var.
Små grejer.”

Jag önskar att mina barn hade max 10 grejer var. Små grejer. Då skulle de kunna stå snyggt på en hylla. Och lyftas ner, en i taget, lekas med och sedan ställas tillbaka. Vilken dröm! Jag känner faktiskt en familj som har det lite så. Ja, egentligen hade de inte alls så ifrån början, men de fick det så efter en del smarta drag.

De bodde med sina tre barn i ett stort hus i förorten, men längtade in till stan. Så de bytte sitt stora hus mot en liten, liten 3:a inne i city. Från att ha haft varsitt stort rum skulle de tre barnen plötsligt flytta ihop i ett gemensamt litet, vilket gjorde att de måste rensa, massor. Typ tusen grejer skulle bort. Mamman och pappan i familjen började med att be sina barn snällt att rensa ut allt de kunde, men det gick segt. Då började de att tjata, då gick det ännu trögare. Till slut bestämde de sig för att muta dem. Tjugo spänn för varje pryl de rensade ut skulle de få. Ungarna började rensa som galningar. Det slutade med att de hade mer golvyta i sitt nya lilla rum än de haft i sina tre gamla tillsammans. Samtidigt som de fick en rejäl slant i plånboken. En win-win-situation alltså. För barnen. Mamman och pappan däremot blev ju ganska fattiga på kuppen. Men det var det värt, tyckte de.

”När barnen bara hade några få
saker att leka med blev de
också mer varsamma med dem”

Vi hade det också ganska leksaksfritt under en kort period i vårt liv. När våra barn var små bodde vi i Sydostasien under några månader. Fem personer i en tio kvadratmeter stor bungalow på stranden. På tio kvadrat fanns det minsann inte utrymme för några hundratals leksaker. Då fick ungarna leka med vad som bjöds. Tre små grejer var hade de fått packa med sig från Sverige, plus lite ritpapper och några böcker. Allt rymdes i en kånken-rygga och det räckte alldeles utmärkt för att underhålla dem dag ut och dag in, vecka ut och vecka in. För när barn inte drunknar i prylar så får deras fantasi sig en rejäl boost och plötsligt kunde en kotte med fyra tändstickor vara jättekul.

En annan sak som blev tydlig när barnen bara hade några få saker att leka med var att de blev mer varsamma med dem. Aldrig att sakerna bara slängdes på golvet utan de ställdes fint upp på bordet när de inte användes. Så som det ska vara helt enkelt. Egentligen borde jag ta efter mina vänner och muta barnen att rensa bort majoriteten av sina prylar, det borde jag verkligen. Och jag skulle verkligen göra det också – om det inte vore för att det då fanns en risk att de då skulle försöka få mig att göra detsamma, med mina. Och det mina vänner, det vore inte riktigt lika kul.

Ett par snygga leksaker uppställda på en hylla, det vore något det.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I helgen fyllde underbara Fyran ett år. Helt obegripligt så fort det här året gått! Vi firade på landet i höstsolen med god mat och storasyrrans snyggtårta. Jag ska inte tråka ut er med en massa detaljer om kalaset men en sak vill jag ändå visa och det är den makalöst fina bondgården som min kompis Jenni virkade till Fyran. Är det inte den finaste present en liten unge kan få? Och ni anar inte hur populär den blev. Så behöver ni en present till en liten människa snart så varför inte satsa på att göra en bondgård. Och kan ni inte virka själva så kan ni kanske beställa från Jenni. Skicka mig ett meddelande i så fall.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Strax innan terminens slut fick vi en summa pengar från barnens skola för att rusta upp deras gamla sunkiga replokal och uppdatera den mossiga instrumentparken. Nu har vi påbörjat det projektet. För att pengarna ska räcka så långt som möjligt har vi bestämt oss för att köpa allt begagnat. Jag har också gjort efterlysningar på Facebook och Instagram och några änglar har förbarmat sig över oss och skänkt saker.

Butiken Handihand gav oss några ascoola 70-talsaffischer och underbara fotograf Sara Ringström skänkte oss sin mysiga hörnsoffa! På Blocket och musiksajten Vend.se har vi hittat en cajon och en elbas till väldigt bra pris, så nu återstår bara en el- och en halvakustisk gitarr. Och tänk, precis när jag gav mig ut på nätet för att söka efter en gura fick jag se på auktionssajten Barnebys att Kurt Cobains gamla var till salu! Hur coolt vore inte det att ha i replokalen, för våra blivande rockstars? Men så såg jag priset och insåg att det var ungefär 125 gånger så mycket som vi har. Och dessutom var den ju trasig. Så jag tror att vi hoppar den. Men du som har några hundratusen över kan ju kolla in auktionen på Southeby’s den 24/6. Där kommer förutom Kurtans gura även säljas foton på rocklegender som John Lennon och George Harrison och originaltexter från The Eagles, Jimi Henrix och The Doors.

Bild: Barnebys

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Varannan vecka i Aftonbladet, Härligt hemma har jag frågespalten ”Fråga Helén” där jag svarar på kluriga frågor om hem, inredning och retroprylar. Välkomna att skicka in era frågor till mig på helen.bjurberg@live.se eller ställ dem i kommentarfältet nedan. 

Hej Helén!

Mina barn älskar slöjd och pyssel – så mycket att de ständigt kommer hem med nya, kreativa skapelser som de gjort och som de ger till oss. Vi blir förstås jätteglada. Men – vi kanske inte vill ha varenda träbåt, mjukisdjur, kopparfat och broderad kudde framme precis hela tiden. Hur ransonerar vi presenterna i inredningen så att barnen känner att vi ser och uppskattar dem, men utan att de tar över helt? Några andra tips?

/Susanne

Hej Susanne! Som mamma till tre kreativa waldorfbarn vet jag mycket väl vad du menar. Vi har löst det med att ha en utställningshylla i vardagsrummet där nya alster från barnen presenteras under en kortare tid. När utställningstiden sedan är över (vi har påpekat noga för våra barn att vår utställning, liksom de flesta andra, inte är permanent) plockas verken bort och arkiveras, precis som på andra museum. Hittills har inget av barnen bett att få se var och hur, vilket jag är väldigt glad för.

/Helén

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Man vet att det är lite åldersskillnad mellan barnen när den ena övningskör samtidigt som den andra övningskryper.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Var inne i en stor leksaksbutik för att köpa en mobil till Fyran. Han gillar verkligen inte att åka bil och därför tänkte jag hänga upp något fint som han kan titta på under färden för att underlätta pinan. Men döm om min förvåning när jag kom till bebishyllorna och fann mängder av mobiler, som alla såg förfärliga ut! Tror leksakstillverkarna att vi småbarnsföräldrar är helt utan smak? Är det verkligen någon som köper sådant skräp? Jag skulle vara rädd att min stackars bebis skulle bli helt förstörd om han tvingades ligga och titta på skelögda kossor och galna clowner i fula tyger och äcklig plast! Och dessutom kostar de en mindre förmögenhet att köpa! Nej, banne mig, min unge ska minsann tidigt få veta vad god design är! Jag lämnade den hemska leksaksaffären fortare än blixten och åkte till Erikshjälpen där jag hittade en fin spjälsängsleksak i trä, för tjugo kronor. Nu har jag satt fast den på handtaget till bilbarnstolen och Fyran älskar den!  Tack och lov för gamla grejer!