Igår var jag och Sigge på Studentafton i Lund. Vi blev intervjuade på en scen om podcasten och sen var det eftersittning med traditionell pytt i panna. Det var en fin kväll. Det var spexuppträdanden och punch till kaffet och utskottsordföranden höll tal och före detta utskottsordföranden höll tal, ja ALLA höll tal och till efterrätten höll jag och Sigge också tal. Jag sa att jag tyckte att det var så spännande att få umgås med så unga, vitala människor. Och Sigge fick något besvärat i blicken och invände snabbt att han kände inte att det var någon skillnad på studenterna och oss, att han kände sig som en jämlike och att det var gott.

Och det blev lite tyst där vi stod och vi skålade och så satte vi oss ner och tuggade på pytten och tittade då och då hatiskt mot varandra. Plötsligt väste han att jag var ”ett äckel” och kastade ett vinglas i mitt ansikte så att en liten flisa av min framtand gick av. Han var mycket berusad och obehaglig och ville slå ner mig över bordet, han välte över sin egen tallrik  när han slog vildsint mot mig och jag minns kvinnoskrik och någon som grät och ett par av gästerna ropade in spexarna, stora biffar några av dem, som kunde mota bort Sigge och det sista jag såg av honom var när han mot sin vilja backande blev förd ut ur rummet och han skrek med rullande ögon: ”JAG SKA MÄRKA DIG!”

Nu är det alltså ”officiellt” att jag ska göra en föreställning på Maxinteatern i vår. Den heter Älska mig och handlar kort och gott om bekräftelsebehov! Ni kan läsa mer om föreställningen i en artikel som finns HÄR. Sigge Eklund regisserar och vi sitter nu på Grand Hotel i Lund och går igenom de första utkasten till manus. Det ska bli otroligt roligt att göra detta – och helt vidrigt, naturligtvis, att stå på en scen för första gången på det här sättet.

Jag är rädd för allt möjligt i det här projektet. Men mest rädd är jag nog för att det ska bli helt tomt på teatern, att jag sitter i logen precis före premiären och hyperventilerar och daskar mig på kinderna och spolar kallt vatten i ansiktet och stirrar in i spegeln och skriker ”KOM IGEN NU ALEX” och så kommer producenterna Agneta Vilman och Lasse Karlsson in i logen, de kliar sig i huvudet och ser lite förlägna ut och säger: ”Känner du att du vill köra för de fem personer som sitter där ute eller vill du att vi ställer in?”

Biljetterna släpptes i alla fall idag. Ni kan väl komma och titta?

Ni kan köpa biljetter HÄR.

Sitter återigen på ett tåg. Nu ska jag och Sigge Eklund till Lund för att ”uppträda” på det som kallas Studentafton. Vi ska sitta på en scen och prata om vår podcast. Det ska så klart bli roligt, framför allt detta med att göra det med Sigge. Allt som oftast när jag reser ut i landet med Sigge så brular han vara rätt lågmäld och sansad. Men något har hänt. I samband med podcasten har Sigge börjat tro att han är en komiker, eller en ”entertainer” som han kallar det själv.

Det är garv och stoj och sköna anekdoter och skratta på lattjo och busa med tågpersonalen och charader, Sigge gör några av sina gubbar och hela vagnen blir underhållen. ”Gör en gubbe till”, ropar någon och Sigge slår sig för knät och ropar OKAY och så gör han GW och hela vagnen tjuter av skratt och Sigge sätter sig ner igen, dricker kaffe genom näsan på det där oefterhärmliga sättet och plötsligt fäller han ut benet i mittgången så att en förbipasserande äldre herre faller handlöst mot golvet och så gör Sigge tecken för ”långnäsa” mot gubben som häpet kravlar sig upp och försvinner.

Härligt med den nya Sigge!

För sex år sedan träffade jag Sigge Eklund första gången, i samband med en tidningsintervju för tidningen Bon. Det dröjde inte många minuter innan jag förstod vilken intressant, magnetisk människa han var. Jag fann honom helt förtrollande. Vilken person! Allt som han sa gnistrade på något sätt. Jag kände mig fysiskt lättare att vara med honom. Jag hade aldrig förut träffat en människa som genast påverkade mig så. Jag tänkte mycket på Sigge Eklund de kommande dagarna, ville vara nära honom. När jag upplevde något undrade jag vad Sigge Eklund skulle tyckt och tänkt om han hade varit med. Ungefär den känsla som jag fortfarande har när jag upplever något som jag inte kan dela med Amanda. Jag vill bara hem och prata med henne om det! Precis så var det med Sigge. Försiktigt utvecklades en vänskap.

Vår vänskap blev starkare och Sigge bjöd hem oss till hans och hans fru Malins lägenhet på ”Lost”-kväll. Vi hade upptäckt att vi alla var förtjusta i den serien. Jag och Amanda bestämde oss för att klä ut oss till karaktärer i serien. Jag rakade huvudet och Amanda släppte ut håret. Det var en speciell kväll. Vi var fortfarande lite nervösa och fnissiga inför varandra.

Vi började umgås allt mer, familjerna emellan. Både jag och Amanda kom att bli mycket förtjusta i både Sigge och Malin. Det var middagar och vi klädde upp oss och vi åt och drack. Det var en magisk tid vårt liv, den tiden när vänskapen med Sigge Eklund och Malin utvecklades.

Det dröjde bara ett år eller två tills jag uppfattade honom som en av mina bästa vänner. Men det var först i våras som vi började jobba tillsammans på allvar. Vi började spela in en podcast och kärleken till den förenas oss ännu mer. Vi är verkligen otroligt förtjusta i att kunna ses en gång i veckan och prata om det vi funderat på.

Nu finns ett nytt avsnitt ute.

Ni kan lyssna på den via iTunes genom att kllicka HÄR.
Ni kan lyssna på den via webben direkt genom att klicka HÄR.
Ni kan lyssna genom det som kallas RSS genom att klicka HÄR.

Hoppas ni gillar den!

Jag har blivit alltmer intresserad av Marie Serneholts Instagram. Hon lägger upp så underliga bilder. Halvnakna, utmanande saker där hon har sånt där ”sug” i blicken. Marie Serneholts Instagram är ett av de mest bisarra populärkulturella yttringarna just nu. Men hon inspirerar också! Jag fick feeling och försökte återskapa hennes bilder.

Sitter på tåget från Göteborg, har spelat in ”Mia på Grötö” hela dagen. Det är Mia Skäringers talkshow som kommer på TV4 vad det lider. Jag var gäst i programmet tillsammans med Maria Lundqvist och Jonas Gardell och jag skulle vilja ge er ett foto, men jag vågade inte ta fram kameran, vågade inte stå där och riskera att mötas av suckar och de här kända människornas prat om ”integritet” och ”snälla, låt mig få vara privat en enda gång, tack så hemskt mycket.”

Nu sitter vi på tåget, vi spelar Rumble mot varandra. Jag förlorar hela tiden mot Gardell, men vinner mot Maria Lundqvist. Jag vill vara hemma nu, saknar min familj, ska pussa Amanda när jag kommer hem och krama Charlie så länge att hon vaknar och blir vred och suckar ”sluta”.

Hoppas ni tittar på Körslaget ikväll, för det kan hända att JAG KOMMER MED PÅ BILD! Jag ska sitta i publiken tillsammans med Charlie och Charlies kusiner Signe och Sven och deras mamma Ninni. Jag har ringt Gry och försäkrat mig om att hon ska ge mig platser där det finns stor chans att man kan SYNAS I BILD!

Innan showen har vi blivit lovade att få träffa Anders Bagge, för det är Anders Bagge som ”gäller” för Signe och Sven. Och vi ska få hälsa på i sminklogen och både Charlie och Signe ska, om det finns tid, få bli sminkade av sminkösen. De ska ha rouge och foundation och puder och kajal och vad det heter!

Men först ska vi åka till Thank God it’s friday och äta oerhört fet mat, allihop! Och sen håller vi på Anders Bagge ikväll, eller hur?!

Fantastiska Malin Gramer är i studion. Och fantastiske Calle Schulman. huvudgäst är TV4:s stjärna Pär Lernström.

Hoppas ni ska gilla programmet. Ni kan väl höra av er i kommentarsfältet och säga vad ni tycker?

Kram
Alex