Jag är av grunduppfattningen att ”monopol är dåligt, reglerade marknader är okej” om det finns en vettig anledning att reglera marknaden. Finns det ingen vettig anledning för en reglering så skall marknaden släppas fri. Om anledningen är vettig eller ej bestämmer vi gemensamt i demokratiska val.

Det är dock skillnad på monopol och monopol, vissa monopol är ”ärliga” och då gör det inte så mycket, tycker jag, att vi kanske får betala lite extra för monopolets definitionsmässiga ineffektivitet. Ett sådant exempel på ett ”ärligt monopol” är svenska Systembolaget. Systembolaget existerar på grund av folkhälsoskäl, och man kan tycka vad man vill om rätten att få köpa sprit när i närbutiken eller ej, faktum är att modellen fungerar: Sverige är det land i Europa som har näst minst alkoholkonsumtion i Europa per capita. Det är egentligen inte så konstigt, Systembolaget gör i princip noll reklam, och när de väl gör reklam så är det avskräckande reklam. Ni i min ålder minns säkert Spola Kröken-kampanjen på 70 och 80-talen. Bolaget säger verkligen ”använd inte våra produkter, och om du nu gör det, drick med måtta”.

Personligen såg jag gärna att Systembolaget fick konkurrens, men att som sagt staten satte upp ramar för en ”licensiering”. Dessa ramar skulle kunna vara ”Enbart alkohol i butiken, bestämda öppettider, noll reklam, inte sälja till personer som är berusade” och liknande krav. Det skulle vara svårt för konkurrenterna att konkurrera med Systembolaget då bolaget faktiskt har ett väldigt bra sortiment, men det är inte omöjligt – ett exempel vore att se till att logistiken blir bättre och därmed priserna blir lägre, ett annat exempel är att specialisera sig, exempevis en butik med enbart inriktning på exklusivare whiskeymärken skulle nog kunna bli en framgång i storstäderna. Men, jag kan leva med situationen som den är nu – Systemblaget är till av folkhälsoskäl och det får oss verkligen att dricka mindre. Ett ”ärligt monopol” med andra ord.

Låt oss då jämföra Systembolaget med Svenska Spel. Vi har ett spelmonopol i Sverige av folkhälsoskäl, säger politikerna. Då borde man tycka att Svenska Spel borde fungera på samma sätt som Systembolaget, eller hur? Ingen reklam alls borde vara tillåten, allt ska göras för att minska spelandet. Använd inte våra produkter, borde Svenska Spels budskap vara. Men man säger en sak och gör en annan sak. Svenska Spel är Sveriges tionde största reklamköpare! Ni hör själva hur sjukt det är: Bolaget som existerar av folkhälsoskäl gör mer reklam än McDonalds och Coca Cola (inget annat spelbolag är för övrigt med på top 20-listan). Hur lyckas man då med att minska spelandet av folkhälsoskäl? Inte så bra… jag har sett branchrapporter som visar att Sverige är det land som spelar näst mest per capita i Europa (tyvärr lyckas jag inte googla upp några officiella siffror, hjälp mig gärna).

Svenska Spelmonopolet är ett ”oärligt monopol” som säger en sak och gör en annan sak. Det är också ett stort misslyckande om det reella skälet är att vi har ett monopol av folkhälsoskäl. Eftersom folkhälsoskälet är det officiella skälet så borde staten sätta upp regler för ett licensförfarande, med folkhälsoaspekten i fokus. Alla bolag som uppfyller dessa folkhälsokrav (och skattekrav, föreningslivskrav och liknande man vill lägga till) borde alltså få vara med och konkurrera på en reglerad marknad. Bolag som inte når upp till kraven ska stängas ute.

Nästa blogg kommer handla om hur ett bolag borde jobba aktivt för att förhindra spelmissbruk.

Del två i min bloggserie om Sveriges Spelmonopol: Är Paf också ett monopol, och hur kan jag i så fall kritisera det svenska spelmonopolet när jag jobbar på ett Åländskt monopol?

Paf är en ”offentligrättslig förening” på Åland som det så fint heter.  Spelverksamheten inleddes den 1 januari 1967 i samarbete med medlemsföreningarna bakom Paf; Folkhälsan på Åland, Rädda Barnen, Finlands Röda Kors och Stiftelsen Dagens Barn. Paf delar varje år ut all sin vinst till välgörande ändamål, allt från sjöräddningen på Ålands hav till flodkatastrofen i Pakistan.

Paf har tre huvudsakliga verksamhetsområden där vi möter våra kunder: På land på Åland, till sjöss och på Internet. De tre verksamhetsområdena har olika grad av monopolsituation, nämligen:

På land: Det stämmer att Paf har något liknande en monopolsituation för spel på Åland. Det är egentligen inte helt korrekt, vilket exempelvis kan visas med att Svenska ATG (hästspel) via ett samarbete med Paf kan erbjuda spel på trav och galopp. I teorin är det nog möjligt för andra bolag att konkurrera med Paf med fysiskt spel på Åland, men i praktiken är det nog inte ekonomiskt försvarbart att ansöka om licens och uppnå landskapsregeringens hårt uppsatta krav vad gäller spelsäkerhet, spelmissbruksfrågor och sociala ekonomiska krav. Åland har totalt 27.000 invånare varav 11.000 bor i Mariehamn, att bygga mer än ett kasino på ön skulle bara vara löjligt och knappast ekonomiskt försvarbart. I Sverige tycker vi att det är lagom med fyra kasinon i hela landet, det är med andra ord intressantare att bygga nya kasinon i Kalix eller Visby utan konkurrens än att slå sig in på den Åländska marknaden.

Till sjöss: Paf har avtal med VikingLine, Silja/Tallink, Eckerölinjen och Ånedinlinjen. På de fartyg som är registrerade på Åland har vi monopol för, på grund av landlicensen ovan. Detta handlar dock bara om åtta stycken fartyg. Alla fartyg som är registrerade utanför Åland är på fri marknad som vilket bolag som helst vara med och konkurera på. Exempelvis erbjuder Cherryföretagen spel ombord på 42 fartyg i Östersjön och Nordsjön. Andra konkurrenter på båtmarknaden är Bell Casino, Olympic Casinos osv.  

Online:  Här är vi så långt från en monopolsituation vi kan komma: I början på 2005 blev Paf exempelvis dömda för brott mot finsk spellagstiftning, då Paf marknadsfört spelen på finska fastlandet, vilket är förbjudet. De senaste åren har vi därför gjort noll reklam på Finska fastlandet i syfte att attrahera nya kunder (medans vi frustrerat sett på när andra bolag kunnat kringgå lagarna).

Jag säger inte emot er om ni hävdar att Paf är ett monopolföretag på Åland, själv skulle jag dock vilja säga att det är ett spelföretag som vilket som helst. Online har vi tyvärr till och med en svårare situation än våra konkurrenter!

Nästa blogg kommer handla om ärliga monopol (ex Systembolaget) mot oärliga monopol (ex Svenska Spelmonopolet). 

Jag fick frågan i en kommentar hur jag kan vara så anti mot Svenska Spels monopolsituation när jag själv jobbar på en monopolorganisation. Det är en mycket relevant fråga som jag lovade utveckla i ett antal bloggar.

I nästa blogg tänker jag diskutera om Paf är ett monopol eller ej, men innan det vill jag kort beskriva min vison om hur en svensk framtida spelmarknad skulle kunna se ut:

Sverige har ett spelmonopol för att skydda sina medborgare från spelmissbruk. Detta är den officiella anledningen – alla med en hjärna fattar att det egentligen har med pengainkomster att göra, men det får staten inte säga för det skulle då bryta mot EU-regler. Alltså tar man fram spelmissbruksargumentet.

Jag är väldigt emot spelmonopolet, som ni alla märkt. Jag är också, kanske lite förvånande för vissa av er, emot den vilda marknad som finns nu. Rätta vägen enligt mig är att ha en reglerad marknad, där alla de bolag som uppfyller uppsatta krav skall få en licens att verka i landet, och de bolag som inte uppfyller kraven skall stoppas. I Sveriges fall är det alltså spelmissbrukskravet som är det överhängande, i alla fall ur ett officiellt perspektiv. Sätt ett minimikrav som motsvarar Svenska Spels arbete mot spelmissbruk, sätt en skattesats om man vill det, kräv att bolagen skall ge en viss procent av sin vinst från svenska spelare till idrotten eller vilka andra krav man nu önskar. Öppna sedan upp för ett licensförfarande där de bolag som når minimikraven får rätt att marknadsföra sig i landet.

En alternativ väg att gå är att göra en upphandling säg vart tredje år, där det bolag som verkligen är bäst på spelmissbruksfrågorna skulle få monopol under treårsperioden.  

Experimentet med snälla listan har börjat visa intressanta resultat. Det har snurrat till ordentligt hos vissa skribenter. Folk verkar inte förstå. Är världen verkligen inte svart eller vit?

Det som är både glädjande och skrämmande på samma gång är att det är pokerspelare som kortsluter, dvs folk som borde förstå metagame, implicita odds och varians. Det är skrämmande att man tar avstånd från en snäll lista för att man inte förstår den.
Samtidigt är det glädjande att det är just pokerspelare som har sådana grava problem med både empati och logik då det torde innebära mer pengar i fickorna på oss som faktiskt förstår metagame, implicita odds och varians.

Dessutom får man sig ett gott skratt eftersom de som sågar listan i samma andetag bevisar att den var nödvändig.
Det spelar ingen roll vad man skriver på nätet, det finns alltid någon som ska klanka ner på det. Till och med om man bara skrivit snälla saker. Det var till och med en som var med på listan som klankade ner på det. Svårt att ta en komplimang? Man retar sig på att någon skrivit något snällt om en? Otroligt, eller hur? Tillåt mig småle åt den tanken. Eller ”tanken” är det ju inte, det är verkligheten. Tyvärr…

Jag befinner mig för första gången i livet i Norrland. I Storuman. Det är jäkligt tyst i Storuman. Landskapet är storslaget, och går man upp klockan fyra på natten så kan man få se norrsken grönt som en gräsmatta på himlen. Gåshud rakt in i själen.

Men det är inte det bästa av allt. Det bästa av allt är att alla här verkar gilla poker. Här har männen nyrenoverade pokerrum i källaren. Här bjuder familjen Lindqvist in hela byn till storturre hemma i köket. Här spelar man livepoker varje helg, minst.

I Storuman ritar barnen inte hus, solar och streckgubbar. I förrgår kom 4-åriga Elvira fram med en present. ”Till Simon från Elvira.” En teckning på pappas pokerrum, med fyra fastklistrade ess på pokerbordet. Den kändes.

I Storuman spelar man poker ”på känsla”. Norrlänningarna ”vet” när stegen sitter på river. Men känsla betyder också känsla. Riktig känsla. Här är det ingen som spelar för att de tror att de är så mycket bättre än någon annan, eller för att vinna massa pengar. Här spelar man för att det är så förbaskat kul med poker.

Jag tror det var så här det var tänkt att det skulle vara från början. Innan luvtröjornas tid. Innan någon random playlist genom hörlurar blev mer intressant att lyssna på än bordsgrannen. Innan folk blev proffs.  

Det enda problemet här uppe är språket. Även om de pratar långsamt så är det svårt att förstå vad de säger, ibland är det till och med omöjligt. Och så har de mage att säga att jag inte pratar rikssvenska. Men jag pratar faktiskt rikssvenska. Jag är väl tyvärr lite rikssvensk i största allmänhet. Jag lever mitt i luvtröjornas tid.  Brukar själv använda dem för att pulsen inte ska synas på halsen. En fix idé. I Norrland behöver man inte dölja pulsen. Antingen har man puls, eller så är man död.

Om jag någon gång glömmer bort varför jag spelar poker så ska jag åka tillbaka hit. Och dra några floppar vid familjen Lindqvists köksbord. Nu ska jag fixa en ram till Elviras teckning.

”Pappas pokerrum. Till Simon från Elvira.”

Jag har börjat bli en smula varm i kläderna när det handlar om liverapportering, efter nio månader av rätt intensivt resande. Bemötandet mot oss som är på plats och rapporterar från en turnering är minst sagt varierat. På Casino Cosmopol finns mängder av regler som ska följas till punkt och pricka, men personalen är i regel tillmötesgående och förstående. På European Poker Tour är det väldigt flexibelt och lättarbetat, och man kan i stort sett anpassa arbetet helt efter vad som fungerar bäst för en själv.

Längst ned på min lista, efter ett besök på World Series of Poker i Las Vegas i somras, och för någon vecka sedan i London på WSOP Europe, ligger Harrah’s Entertainment. Harrah’s äger hela WSOP-arrangemanget (och de kasinon det spelas på i såväl Vegas som London).

Harrah’s mediaregler är till för att gynna deras förstahandsrapportörer, och så långt har jag inga problem med det. Jag kan absolut leva med att man ger fördelar till den huvudsakliga samarbetspartnern, men det måste ske med någon sorts fingertoppskänsla.

Harrah’s dikterar att övriga rapportörer får göra maximalt en uppdatering per timme, vilket i sig gör det rätt svårt att få ett driv i arbetet. Tänk dig en situation där en svensk spelare blir utslagen av Phil Ivey på en badbeat, och du skriver ett inlägg om detta. Fem minuter senare slår en annan svensk ut en finsk highstakesstjärna med ett briljant spel, men du är ändå tvingad att vänta nästan en timme innan du kan skriva om det, oavsett om ingen annan rapportör i salen är intresserad av just den svensken.

Vidare står det i villkoren att vi inte får chipcounta. Vi får alltså inte räkna spelarnas marker, ens om det handlar om enbart svenskarna. Detta för att vi ska använda oss av förstahandsrapportörens counts. Detta trots att dessa enkom täcker stjärnor i urval. Vi får alltså vänta till dagen är slut med att få counts på svenska spelare.

Utöver detta kan vi lägga till bristfälliga lokaler en bit bort från spelutrymmet (framför allt London), och undermålig internetförbindelse.

Under WSOP Europe var jag ende skandinav på plats för att rapportera från turneringen. Är det inte konstigt att Harrah’s som nu försöker etablera sig i Europa inte anstränger sig lite mer för att bilden av deras arrangemang ska bli så bra som möjligt?

Gör om och gör rätt.

…blev det nästan inga. Jag är inte förvånad, jag visste att det skulle gå över huvudet på vissa. De få reaktioner som kom var dock till stor del positiva. Jag är fortfarande övertygad om att ett trevligt klimat går att nå i pokersverige.

Jag vill dock passa på att citera mig själv: ”Min uppfattning om personer jag tar upp, vare sig den har varit bra eller dålig, har inte förändrats. ” Kan väl inte bli mycket tydligare än så? Nåja, det fina med den här listan är att de som har skrikit högst också har bekräftat behovet av en snäll lista. Alla borde äta mer pepparkakor.

När vi ändå är inne på kost så kan jag rekommendera lite omega 3 också – logiken är det många som har svårt med märker jag.

William Thorson blir Svenska Spels nya ambassadör. Oj, det var verkligen verkligen oväntat! När man tänker efter så är det nog ett väldigt bra äktenskap för båda parter… det var väl säkert en av anledningarna till att William inte var och spelade Poker-SM på Malta.

Men, från att gå från en sajt som jobbar på en fri marknad till en sajt som vill förbjuda all konkurrens och förbjuda svenska Internetspelare att ens besöka utländska webadresser? Personligen skulle jag ha lite svårt att övertyga mig själv till ett sådant byte. Å andra sidan lär jag aldrig få frågan från Visby heller.

Mycket kan man säga om Ken. Jävligt mycket till och med. Ni kan storyn allihop, säkert kan ni lite sidohistorier också. Även Ken har dock goda sidor. Han har till och med många goda sidor. Han har många sidor rakt ut skulle jag nog säga. Nu är det dock bara bra saker som ska skrivas om folk på listan så här kommer det…

Större eldsjäl än Ken Lennaárd har nog inte funnits i pokersverige. Han startade Pokerförbundet och han drev det långt, bra mycket längre än någon efter honom lyckats med. Hade Ken varit kvar vid rodret hade vi haft ett helt annat förbund idag (och därmed ett helt annat pokersverige). Missförstå mig inte, jag vill inte att Ken ska sitta vid rodret men man kan inte ta ifrån honom det driv han visade i förbundet.
En smart marknadsförare som använde sin begåvning för kollektivet – något vi inte bör glömma oavsett vad som sägs i andra frågor.

Ken var förbannat bra som kommentator i tv-programmet ”Poker” vilket säkerligen stärkte pokerns varumärke samtidigt som intresset i landet blev bredare.

Utöver det här och säkert lite till är Ken otroligt smart. Han uttrycker sig väl och kan verkligen tala för sig och en bra sak, men när ”KenGate” kom var det övermäktigt. Ingenting hjälpte och han gjorde det smarta; höll tyst. Det kan man ju tycka vad man vill om (jag hade hellre sett en utförlig förklaring), men för hans egen del var det säkerligen det bästa valet.

Jag och Ken har krigat en hel del i hans f.d blogg men när vi träffades under SM bytte vi respektfullt några ord. Och det är väl det som är grejen – att man kan hälsa och vara hövlig trots att man positionerat sig så långt ifrån varandra. Det är precis en sådan sak som visar att vi alla har goda sidor tycker jag.

Sådär, då var listan slut. kanske lite tråkigt med en snäll lista men jag tyckte det behövdes. Jag kom på idén nere på Malta då vänner och fiender samlades för att spela SM. Stämningen var dock god, väldigt god till och med och det fick mig att tänka på hur töntiga konflikterna i pokersverige oftast är. Det är en jäkla ankdamm och jag vet att jag själv i allra högsta grad är delaktig i den, men det är väl aldrig för sent för förändring?

Det var mycket tvekan innan jag bestämde mig för vem som fick andraplatsen. Jag hade först tänkt att ge den till Magdalena In de Betou men då hade det väl blivit ett jävla liv om ironi och annat, därför beslöt jag att ändra det till Murat Sahan, ordförande i Svenska Pokerförbundet. Ett beslut som när jag skev texten visade sig vara bra och mer passande nu precis efter SM där förbundet fått en hel del skit.

Jag träffade Murat för första gången på Malmö Pokerklubb i början på 2000-talet. Vi var båda där för att göra ett reportage om klubben. Han för Poker Magazine och jag för First Poker. Det gick fint även om reportagen av förklarliga skäl blev ganska likartade och var dessutom ute i butik samtidigt.

Vidare har man sprungit på Murat lite varstans i Pokersverige; alltifrån spelkvällar hos Diös till allehanda pokerturneringar.

Nu när jag tänker efter är faktiskt Murat en av de trevligaste ytligt bekanta jag har. Kan tyckas vara en ganska snäv grupp det priset delas ut i men jag kan intyga att man i den här branschen har hundratals ”ytligt bekanta”. Var man än träffar på Murat så har han alltid något trevligt att bjuda på. Är det inte en anekdot om platsen man just befinner sig på så är det ett tips på en bra restaurang eller vilka hotell i Las Vegas man kan uppgradera med hjälp av ”tjugodollarstricket”.

Murat är en riktig eldsjäl i pokersverige. Han brinner verkligen för spelet och har varit med länge. Jag tycker ändå att han på det hela taget skött sig bra som förbundsordförande. Visst har förbundet i sig lämnat en del i övrigt att önska men ingenting man skulle kunna lasta herr Sahan personligen för.

En grym storyteller, ett levande reselexikon och en god kamrat: Murat ”Terrible Turk” Sahan.

Fotnot: Malmö Pokerklubb är nedlagd sedan flera år.