Reflektioner från Las Vegas:

Det finns tre former av värme. Varmt, förbannat varmt och Las Vegas-varmt. Det är så inihelvete varmt här så klockorna går baklänges på Rio. Om det hade funnits några. Jag har hört ryktas om att det inte finns några klockor eller fönster på ett kasino, samt att spriten är gratis när man spelar. Klockorna och fönstren kan jag bekräfta, hur det är med spriten vet jag inte, men kaffet och colan får i alla fall jag snällt betala för. Jag har å andra sidan inte lagt en krona på spel under min vistelse i Vegas so far.

Jag trodde jag hade lurat jetlagen genom mina förberedelser att ställa om dygnet. Tji som fan fick jag.  Igår och i natt hade jag ett arbetspass på sexton timmar. gick och lade mig och somnade klockan fyra på morgonen, gruvandes för hur jag skulle orka upp klockan åttatretti för att kolla när Hellner och Northug åkte rullskidor. Åtta sharp vaknade jag utan chans att somna om. Det straffar sig nu; jag är så trött att jag är beredd att lägga mig i fosterställning under borden här i mediarummet. Lång dags färd mot natt.

Ens jobb tar en hela tiden till nya erfarenheter. Härom dagen försökte jag mig på en springa-bredvid-permobilen-intervju med Doyle Brunson. Det gick sådär…

Mest ledsen just nu är jag för att jag råkat radera ett bedårande kort på TJ Cloutier och hans fru när hon krupit upp i hans permobil och de ser nästan lite nykära ut.

Här heter det tydligen electric scooter, men med tanke på ägargruppens rörlighet utan den tänker jag konsekvent kalla det för permobil. Och med tanke på den barocka längden på korridorerna på det här plejset vill jag också ha en till nästa gång jag kommer hit.

Jag har hört rykten om att Humberto Brenes skulle vara en ögontjänare som bara spexar och skojar och är funny guy när kamerorna är i närheten. Det ryktet vill jag döda här och nu; få av de spelare jag sett under mina dagar här i Vegas har så tålmodigt ställt upp på att fotograferas, skriva autografer och prata med fans. Alltid med ett leende på läpparna och en ödmjuk approach.

Dagens mest intressanta upptäckt var att Jennifer Tilly satt och åt en medhavd matlåda vid bordet. Inget jättebetyg åt matutbudet på Rio, va? Awkward som anglosaxarna säger.

Det har hunnits med mycket i den vackra staden. Dock inte så mycket spelande som jag trodde att det skulle bli men det gör absolut ingenting, Las Vegas har så mycket annat att erbjuda, tro det eller ej. Dessutom är det 10 dagar kvar innan vidare färd till New York och lite välbehövlig semester.

I år har vi verkligen satsat på restauranger. L’Atelier på MGM har jag redan skrivit om och det blir nog ett besök till där med ett gäng VIPs.
Det har varit dubbla grillfester och igår firades 4:e juli på Tao, en asiatisk fusion restaurang på Venetian. Vi hamnade för övrigt till slut på ”V” som rekommenderas varmt. Klubbarna är överfulla den 4:e juli och det är ju inte särskilt roligt att inte kunna röra sig ens en millimeter i folkhavet. Dock var det alldeles lagom med folk på ”V”.

Beijing Noodle No. 9 på Caesar’s Palace

Den 11:e börjar ett $1000 event på Caesar’s och vi försöker sikta in oss på det. Det är en hel del shopping som ska klaras av också.
Annars är det vanligt VIP-göra. Springa med allsköns adaptrar, pengar och bokningar åt ungdomarna samtidigt som man försöker se till att det inte bara blir poker för gossarna som ju ofta hellre sitter vid cashgamebordet än upplever staden.

Nu efter 4:e juli är poolerna öppna igen så det kanske blir ytterligare en Cabana Day som ju var helt otroligt lyckat sist. Så ni som är i Vegas och läser detta, hör av er om ni är sugna på en dag i solen!

Ska verkligen försöka blogga mer men nätet är periodvis väldigt segt så det vanliga jobbet måste få prio. Nu ska det jobbas vidare, det är ju trots allt måndag morgon här.

Tänkte ge er några roliga citat från Las Vegas, ett per blogg så länge de räcker. Först ut kommer ett kring fotbolls-VM (de flesta pokerrummen visar fotbollen på någon tv-apparat längs väggarna):

Det diskuterades lite kring vilka lag som hade chansen att vinna i år (detta var under grundspelet). Jag uttryckte min åsikt att det nog borde bli något lag från Sydamerika.

”South America – you mean like Texas?” lyckades en jänkare kläcka ur sig…

Appropå Texas: Jag var på 50-årsfest i lördags hos den som troligen tog Texas Hold’em till Sverige – och definitivt den som var den första svensken att spela poker-vm annu dazumal, nämligen Stefan Diös.  Grattis osv, må du leva 50 år till, minst. Det var en salig blandning pingisfolk, Kalle-Ankanördar och pokermänniskor på festen, själv tillhör jag två av de tre grupperingarna. En av gästerna kom dit på en ”liten hoj”… helt normal liten leksak, eller vad säger ni?

Helt normalt att sätta en bilmotor på en motorcykel, och inte vilken motor som helst, utan en V8-motor från en Corvette sportbil… ”Men det är lilla Corvetten” räcker inte riktigt som förklaring 🙂 Fler bilder finns på bosshoss.se!

Under den intagna måltiden på Newark Airport på väg till Vegas fick jag frågan om vad jag tror om framtiden för pokern. Kommer vattnen att utfiskas, hur kommer åren framöver att bli för spelarna?

”Om detta vet vi intet”, skulle vi en smula förnumsigt kunna konstatera. Det är å andra sidan inte riktigt sant; vi vet en del, en del kan vi slutleda oss till utifrån vad vi vet, och en del kan vi anta utifrån sannolikheter baserat på vad vi vet. Och med det som bas kan vi faktiskt måla upp en tavla av framtiden som säkert innehåller en del detaljer som kommer att visa sig sanna.

Visst, de gyllene åren för den svenska nätpokern är över, och den kommer aldrig komma tillbaka. De gyllene år som var i början och i mitten av 2000-talets första årtionde är borta, och vi kommer aldrig att få se dess like igen. Samtidigt är det så att så länge det finns exploaterbara marknader kommer det att komma en ny tillströmning av nya (läs ”dåliga”) spelare.

En duktig pokerteoretiker sade en gång när jag intervjuade honom att  ”en av sajternas viktigaste uppgifter i framtiden är att försvåra möjligheten till table selection”, det vill säga för duktiga spelare att aktivt söka upp sämre motstånd. Det ligger i sajternas intresse att dra ut på dräneringsprocessen.

Pokerbranschen expanderar i Asien, Sydamerika och i Australien, och marknaden för liveturneringar är bevisligen långt ifrån mättad ens  i Europa. Dessutom tror jag att när / om vi får en lagändring om livespel i Sverige (det ligger troligen rätt många år framåt i tiden), kommer vi få ett uppsving för påkern även här, om än inte i närheten av den förra boomen.

För livespelarna är jag säker på att det alltid kommer att finnas en marknad att livnära sig på, för den som har en smula talang och ambition. Människor som har pengar och ser poker som en rekreationsform kommer inte att försvinna, och på en plats som till exempel Las Vegas eller random europeiskt casino tror jag alltid att värdet vid cashgameborden kommer att vara bra för yrkesspelarna.

Däremot tror jag att det kommer att ställas hårdare krav på spelarna att röra på sig, och vara en smula kreativ i val av spelformer med mera, om man vill hitta spel man har edge i .Det kommer inte år 2015 vara lika självklart att man gör pengar vid ett pokerbord som det var 2005 eller ens 2010, men edgen för de bra spelarna kommer alltid att finnas för den som letar.

”Målet är inget, vägen är allt” skaldade Robert Broberg. Jag tycker jävligt illa om Brobergs så kallade kulturgärning sedan gammalt, och den här frasen gör det inte bättre för den sjuttioårige gubben när jag applicerar den på faktumet att de första 1,5 timmen av min Vegasresa ska tillbringas på Swebus.

”Vad har du att göra innan du åker?”, undrade min fru under kvällen. ”Tja….”, sa jag, ”jag ska väl ta och packa, fixa lite tvätt och disk, och sen ska jag väl knacka ihop en blogg eller två om att jag är på väg”

”Har du inte gjort det i en månad nu? Du gör ju inget annat än att tjata om den där resan”, säger frun lugnt och och byter kanal när det dyker upp något program om livet i slummen på Kunskapskanalen. Touché. Visst, jag har ältat att jag ska tillbringa två veckor i Vegas under WSOP main event. Men undertecknad är också en kille som tycker det är en händelse att resa till Kungsör. Jag har lite Aspergertendenser och behöver rutin och kontroll på min tillvaro. Nu TROR jag att jag har kontroll på de kommande två veckorna, men vis av erfarenhet är jag tämligen säker på att det kommer att ske en eller flera major fuckups i min planering. Nu blir det bara spännande att se var. 

Eller de tre haven. I förrgår var det NordicBets Cabana Day på Caesar’s Palace och en hel del folk dök upp, bland andra Martin ”Franke” von Zweigbergk från Pokerlistings. Hans numera världsberömda tatuering blev det stående skämtet.

Egentligen var det en klassisk fyllegrej. I unga år fick Franke för sig att skaffa en tatuering medan han var bra på kanelen, och det trots att han tidigare lovat sig själv att aldrig gadda sig.
Han vinglar således in hos en tatuerare med en stark vilja att sätta sig under nålen. Han väljer efter kort betänketid ett sjömansmotiv – ett ankare. I detta ankare vill han pränta en text som får honom att verka sjömannamässig.
”De sju haven” har ju alla hört talas om, även Franke. Han kunde dock inte komma ihåg hur många hav det var eller ens vad hav heter på engelska.

Så hur många hav finns det? ”Three” tyckte tydligen Franke i sitt berusade tillstånd. Vad heter hav på engelska då? ”Have” [hejv] kom han fram till. Resultatet ser ni nedan, ett ankare med texten ”The Three Haves”.

Pool Players

Som den goda människa Franke är bjöd han in oss till en grillkväll på Pokerlistings ranch strax utanför staden. På ranchen fanns ett Black Jack bord som jag genast bemannade som bank. Dessvärre var jag iskall med bankmått mätt och gick bara break even.

Det grillades entrecote och sällskapet får tio av tio stjärnor. Efter partajet bar det av till nattklubben på Encore men pga av en olycka på strippen fick vi vänta bra länge på resten av sällskapet. Vi valde istället att gå hem och sova i syfte att ladda för 4th of July som är imorgon.
Vad som händer då är ännu ej bestämt men Mackan har bestämt sig för att köpa en alligator. Vi får se hur det går med det men alla förutsättningar för en riktigt grym Vegashelg finns!

Hemma igen efter att i dryga två veckor tagit hand om våra trevliga kvalare i Las Vegas för Pafs räkning. Min kollega Henrik kom i onsdags och avlöste mig så jag fick chansen att uppleva lite av den svenska sommaren också. Det kommer väl ta en vecka att sortera alla kvitton – vilka utgifter var privata och vilka hade med spelarna att göra – men det var en mycket trevlig vistelse där jag fick lära känna några av våra spelare riktigt på djupet. Att en av dessa, finnen Fredrik Zitting, kom ”in the money” i två av de tävlingarna han spelade var extra roligt!

När man läser bloggar om flygresor så är det alltid ”Flygresan from Hell” som beskrivs. Tänkte vara lite annorlunda – jag fick en underbart bra resa hem via Los Angeles och Frankfurt, där jag dessutom lyckades klonka en uppgradering till First Class mellan dessa två städer. Att ha en stol som kan fällas 180 grader till en platt säng gör att 6-7 timmar av resan försvinner när man sover sött, och att man landar relativt utvilad. Jag är såklart jetlaggad, men inte alls lika mycket som jag brukar vara efter långresor.

Jag vill tipsa om två sajter som är ”nöten” när det gäller att planera sina flygresor. Det ena är det gigantiskt stora forumet Flyertalk.com (med 270.000 användare och en miljon trådar om Frequent Flyerprogram finns här en guldgruva att ösa kunskap ur). Den andra sajten är Seatguru.com, en sajt som listar de flesta stora flygbolags olika flygplans layouter, och talar om vilka stolar i planet som är extra bra eller extra dåliga. När jag bokar flyg så kollar jag alltid på denna sajt och försöker boka en av de bra platserna, eller i alla fall inte en av de dåliga, den lilla skillnaden mellan en bra och en dålig plats på en 10-timmarsflygning gör verkligen mycket hur du upplever resan!

Nästa resa som jag har inbokat är Spanish Poker Tour i Augusti (kval spelas fortfarande, du hänger väl med?) och sedan kan jag inte tänka mig annat än att det blir en sväng till SM på Malta också (kval har precis börjat, du hänger väl med?).

I Sverige händer det inte ofta att det kommer fram vackra flickor och börjar prata. I Vegas händer det hela tiden. Första gången kände jag mig väldigt smickrad över att någon var intresserad av lilla mig. Att en söt tjej ställde frågor till mig, om mig. Det var smickrande ända till Optikern viskade i mitt öra.

– Det är en hora.

Nästa gång var jag inte lika imponerad när en donna smekte sig fram över kasinogolvet för att komma fram och prata. Jag kände mig inte så speciell längre. Bara smutsig. Ser jag verkligen ut som en torsk?

Vi, jag, har lätt för att upphöja Vegas till skyarna. Men vi ska inte glömma all skit som finns där med. Som att det är ett av världens största horhus. Prostitution är en så naturlig del av vardagen i Vegas att man inte ens tänker på den. I varje litet gathörn står det män och kvinnor med lappar bestående av nakna kvinnor och ett telefonnummer. De har en speciell teknik då de knäpper med lapparna så att det uppstår ett hemskt irriterande ljud, så att man efter ett par dagar får lust att dra en rak höger mellan ögonen på dem. Men de är ju bara anställda för att stå där. Det finns inget ont i dessa människor.

Självklart var Mattias ”Pokerstar” Andersson tvungen att slå vad med mig om jag kunde klara av jobbet. Kanske var det smaklöst, men jag har aldrig kunnat stå emot ett vad.

Först fick jag lära mig tekniken.

Sen var det bara att knäppa på.

Det kvittar hur många pokerturrar jag spelade på Venetian, Rio eller Caesar Palace. Jag var aldrig så mycket Vegas som just då. Hallick i världens största horhus. Allt som glimmar är inte guld. Och Vegas är långt ifrån bara glädje, fest och bra speltillfällen, även om vi pokerspelare ofta vill intala oss det.

Vi får be om ursäkt för den sena uppdateringen. Jag kom på att Ola är på väg hem, Erik är på väg hit och Dybban just har kommit hem och säkert sussar gott. Därför får jag axla ansvaret.

Vi har kört på ett varannandagsschema när det gäller förmiddagarna. Antingen shopping eller poolhäng. I förrgår blev det shopping och Ola körde oss till den södra Outleten. Väl där skuttade flickorna Lisa och John iväg till butikerna medan jag och Ola höll oss runt food courten.
Allting är så otroligt billigt på dessa Outlets. Vad sägs om ett par Converse för $29, eller ett par Levi’s jeans för $20? Vi höll oss dock i skinnet, det är ju långt kvar på resan och dessutom ska det shoppas hejvilt i New York på hemvägen. Några par skor och tröjor blev det till slut.

Efter shoppingen blev det en snabb dusch på hotellet då John hade bokat in oss för middag på L’Atelier de Joël Robuchon, en fransk restaurang som belönats med en stjärna i Guide de Michelin.
Ola och jag körde en sjurätters medan de andra provade på en trerätters. Bästa. Maten. Ever. Förväntningarna var högt ställda men både mat och vin var himmelskt! Restaurangen finns på MGM och rekommenderas starkt!

Efter käket gick vi på CSI: The Experience, en rolig liten upplevelse där man fick leka Grissom och lösa ett fall. Man kom först till en brottsplats där det gällde att samla in så mycket bevis och ledtrådar man kunde. I vårt fall var det en bil som hade kraschat in i ett hus, men det fanns totalt tre olika fall man kunde välja att lösa.
Efter ett besök på brottsplatsen åkte man iväg till labbet för att processa bevismaterialet. Slutligen fick man vara med vid en ”obduktion” för de sista ledtrådarna och sedan gällde det att lösa fallet.

Lite väl enkelt för en pokerspelare kanske men en kul grej att göra med kompisarna. CSI: The Experience ligger även det på MGM Grand.

Därefter bar det av till New York, New York där vi åkte bergochdalbana och lekte i arkadhallen. Med oss under kvällen hade vi en lokal Las Vegasbo, ingen mindre än Olas kompis Erin. Värdefulla tips delades ut och nu vet vi ännu mer om do’s and don’ts i Las Vegas!

Efter att Erin och Lisa dansat loss avslutades kvällen på Shadow Bar på Caesar’s Palace och vi kunde äntligen konstatera att vi nog var i rätt rytm och det gav utdelning redan nästkommande dag.

Fortsättning följer…

Alltså, slowrollar folk fortfarande? Tydligen?

Är lite drygt 30 spelare kvar i $235 turren på Caesar’s Palace och jag har ca 14bb. Det går dock snabbt eftersom antarna är med i leken och jag har väl något fåtal varv på mig. Hittar 2-2 i big blind när en kille som leker Allan Ballan vid bordet höjer upp för 6776:e gången i rad. Jag degar in. Då börjar stekandet. Han vill att dealern räknar mina marker och när det är gjort ska de räknas om fast utan den del som motsvarar hans raise osv.

Efter lite ”hm” och ”eh” så synar han. Med KK! Jag säger bara ”nice slowroll” och går därifrån då ingen hjälp kom på bordet.

Man får utvisning alternativt varning på studs om man inte betar med nöten på rivern (för att motverka collusion) men slowrolla gör man tydligen ostraffat. Tråkigt.

Men det är bara att ta nya tag. Man får väl ta en turnering på Venitian också men där är det över 700 spelare med. tar ju en evighet. Då känns 150-200 spelare på Caesar’s mer lagom.
Vi får se helt enkelt. Idag blir det pool- och restaurangdag! Vi har fått tips om en bra restaurang som är med i Michelinguiden, den ska testas i eftermiddag. Utförlig rapport kommer givetvis.