Seminarium, resor och sjöprojekt

av Jens Jadbäck

Det är märkligt med allt detta resande. Ska man älska det eller ska man hata det? När jag började på NordicBet för ett år sedan trodde jag att det skulle bli mindre resande än åren innan. Jag hade fel. Som skribent då man bevakade EPT och dylika turneringar blev det ju en hel del resande av naturliga skäl. Det blev en hel del när jag sedermera flyttade till London också såklart. Men nu… Det här slår nog alla rekord för min del.

Just nu sitter jag i Bryssel och väntar på Stockholmsflighten. Den går till Bromma för ovanlighetens skull. Jag vet inte hur många länder jag har besökt i år. Estland, Danmark, Tyskland, Egypten, Malta, Costa Rica, USA och Belgien. Låt vara att ett par är mellanlandningar och att en var en privat resa men inte ens halva året har gått. Jag vågar inte ens tänka på alla inrikesresor jag har gjort. Det är fullsmockat; nästa helg river vi av min 30-årsfest, lika bra att göra det snabbt – som ett plåster, helgen efter det åker vi ner till Skåne och sedan blir det Las Vegas i tre veckor och därefter en veckas privat semester i New York. Innan sommaren är slut ska vi även ha hunnit med Gotland och Finland samt en tvåveckorsturné runt Sverige. Vad hösten bär i sitt sköte återstår att se. Ett är säkert i alla fall: det blir en massa resande. Frågan är bara vart.

AB1.jpgI min trötta misär här i Belgien vill jag ge dagens ros till Lisa. Utan henne hade jag inte klarat det, hon är min klippa. Hon kommer ihåg allt jag glömmer, hon ser till så att allting funkar, hon håller reda på schemat och dagarna. Ibland känns det som att man springer maraton och då är det skönt att ha någon som räcker över vattenflaskan när man själv inte kan tänka på något annat än att försöka andas. Just nu, här i Bryssel, känns det precis så. På väg in i mål, snart hemma. Bara lite till… Som tack för allt stöd den här veckan får hon en stekig Burberry-topp. Jag nämner det som en passning till Dybban som köpte ett par raggsockor till sin fru sist vi var i Tallinn. Antingen är han gift med en lågstadielärare som snart ska åka på lägerskola eller så har han ingen smak. Jag tror på det senare. Dybban är lite emo. Men skit i det, det var inte det jag skulle skriva om.

Det har varit en veckas seminarium på Malta. Tema ”Customer Care”. I detta har det givetvis pratats en hel del om spelmissbruk, ett ämne som Dybban tog upp i veckan såg jag. Spelbolagen har helt klart ett ansvar. Vi som enskilda individer som jobbar i branschen har definitivt ett ansvar. Detta ansvar kommer mer och mer att regleras i lag via LGA (maltesiska motsvarigheten till Lotteriinspektionen) och det är ett antal företag som har inlett G4-träning för samtliga i personalen. På NordicBet är vi nu över 200 personer som har fått den här utbildningen, alla med olika vinkel utifrån arbetsuppgifter. Alla har fått skapa skyddande åtgärder utifrån den avdelning de jobbar på. Jag som ständigt är i direktkontakt med storspelare har nu många verktyg att använda för att hitta problemspelare. Målet är att systemet ska varna automatiskt men tills det är klart om några veckor så får vi sköta det hela manuellt. Vi har som sagt haft viss screening på vissa avdelningar medan det nu kommer att täcka alla områden inom företaget.

Det är helt klart en klurig fråga det här. Det finns i dagsläget över 300 tillgängliga casino- eller pokersajter inom EU. Om en problemspelare blir avstängd från en sajt finns det 299 till att välja på. Men vi kan inte ta ansvar för andra sajter. Vi har diskuterat det i timmar nu i veckan. Det enda vi kan ta ansvar för är de produkter vi erbjuder och där ska vi löpa linan ut.

AB2.jpgI slutet av veckan hade vi också lite rolig team building. Varje lag fick fyra kartongark modell större, ca 9 m2 plastduk, två rullar tejp, två paddlar, två flytvästar och ett anteckningsblock och uppgiften var att bygga en båt som höll för två personer. De femton lagen skulle sedan tävla mot varandra i dessa båtar i ett vredgat hav.
De flesta byggde en låda av kartongen och klädde den med plast. Problemet var att plasten inte räckte för att täcka hela botten på insidan. Om det kom in vatten över relingen (vilket det definitivt skulle göra) så skulle den primitiva farkosten sjunka när kartongen blöttes upp. Jag kläckte då den briljanta idén att använda plasten endast på utsidan och sedan täcka båtpiloterna i plast upp till midjan. Som i en kajak helt enkelt. Lådan skulle vara water proof – garanterat. Dessvärre kantrade de när den första vågen slog emot dem och min lilla uppfinning gjorde motsatsen till det den var tänkt för. Den behöll vattnet i skutan istället för att hålla det ute. Skiten sjönk helt enkelt. Eller som en lagmedlem uttryckte det: ”A great plan turns into reality”. Så kan det gå.

Nu när jag här hemma igen blir det lite mer frekvent uppdaterande från min sida. 🙂

jens_8bit.png

Att sätta odds på poker

av Ola Brandborn

En liten men rolig del av mitt jobb är att föreslå odds på poker för sportsbettingavdelningen. Det var väldigt många som höjde rejält på ögonbrynen i vintras när jag satte Magdalena in de Betou som favorit i en man mot man (kvinna mot kvinna)-utmaning mot Annette Obrestad under EPT Köpenhamn. Där höll jag på att få tugga, det blev mycket spel på Annette, och Magdalena åkte snabbt ut medan Annette var nära att komma in i pengarna.

Nu är ju en regel för dessa matcher att någon av spelarna måste komma in i prispengarna för att vadet ska gälla, annars återbetalas insatsen. Varför finns denna regel? Jo, exempelvis under WSOP så kommer det ju vara fyra startdagar och runt 8.000 spelare – inte ens arrangörerna själva kan hålla ordning på i vilken ordning folk blir utslagna, så ”pengalistan” är den enda officiella resultatlistan som finns att tillgå.

I dag var uppdraget att ge förslag på några intressanta matchups. Jag klurade ut följande, har ni fler förslag så får ni väldigt gärna komma med förslag: Men det är inte pokerproffs jag är ute efter, utan pokerprofiler och annat löst folk som går hem i stugan.

Petter Northug – Marcus Hellner: Jag har ingen aning om hur någon spelar. Petter är mer Rock n Roll, får bli favorit bara därför.
Dan Glimne – Magdalena in de Betou: Två spelare med exakt samma spelstil – slantsingling enligt mig.
Dilba Demirbag – Magdalena in de Betou: I tävlingspoker är det ingen slantsingling, Magdalena har det självklara favoritskapet. Hade det handlat om cashgame hade svaret varit annorlunda.
Mats Sundin – Tomas Brolin: Båda är sportikoner, den ena har så mycket pengar så en placering i pengarna inte spelar någon roll… Tomas är knapp favorit på ren tjurighet. 

Vem ska jag matcha Dregen mot?

ola_8bit.png

 

Kategorier ola brandborn
Taggar ola brandborn, paf

Hitler & Dybban tiltar ikapp

av Simon ”Dybban” Lindell

Det är inte mycket som funkar som jag vill för tillfället. Förra veckan bubblade jag ett WSOP paket till Main Event värt 14,000 dollar, vilket var tungt. Jag var helt säker på att klara det, men åkte på en cooler med 1010 mot AA när den aggressiva knappen höjde. Vi var rätt grunda och eftersom vi bara var fyra spelare kvar så åkte smeten in. Chock. Helt plötsligt vaknade jag upp från min parasolldrink i Vegas till att bara sitta i soffan och glo dumt rakt in i skärmen. De tre spelare som klarade det glädjetjöt givetvis i chatten vilket kändes som knivar i hjärtat. Smack! Av med den datorn. Det var det första kvalet jag testade i år och troligtvis det sista.

Jag börjar därmed förlika mig med tanken på att det inte blir något Vegas i år. Det känns som en personlig skymf att alla mina bloggkollegor ska få åka dit.

Min bankrulle tillåter inte ett inköp till Main Event, däremot hade jag länge sett fram mot ”fake-SM” på Cosmopol som pågår under veckan i Stockholm. 10, 000 kronor är ungefär vad jag kan betala för att spela en turnering och ändå hålla banken på gott humör. Jag är riktigt glad åt att det börjat komma fram turrar med lite lägre inköp så vi ”vanliga” grinders har råd att köpa in oss utan att behöva ha gråten i halsgropen när vi kryper till kojs på kvällen.

Mina planer gick dock i kras när jag förra veckan fick reda på att lillbrorsan tar studenten på lördag. Det suger. Inte att han tar studenten, det är så klart en bedrift så god som någon, utan att det krockar med SM. Att jag ens tänkt tanken att skippa lillens student för poker visar väl bara att jag är efterblivet tagen av spelet. Det var egentligen ett enkelt beslut. Han tar bara studenten en gång i livet. SM har vi ju flera stycken per år nu för tiden. Men det smärtar ändå min egoistiska pokersjäl att missa en bra turnering.

Ja, nu låter jag som en gnällig, bortskämd pokerdynga. Men var lugna, jag vet att det finns värre saker att gå i taket för. Om man inte heter Adolf Hitler förstås. Jag tror inte det finns någon människa som kan gestalta tilt på ett bättre sätt. Eller vad tycker ni?

Nytt kasino på Åland!

av Ola Brandborn

Vissa åker till Malta på möten (tänker på bloggkollegan Jens). Själv åker jag från Stockholm med tidiga morgonfärjan till Åland när det är dags för kurser. Nu var jag dock inte ensam, utan 250 av Pafs 350 anställda var på besök i Mariehamn. En helt perfekt dag för ett besök, solen sken och det var precis lagomt varmt. Halva dagen var egna aktiviteter – en runda äventyrsgolf avklarades. Jag kom inte sist!

Min kollega Rickard vid loopen
Min kollega Rickard vid loopen
 
Henrik fiskar efter boll i vattengraven
Henrik fiskar efter boll i vattengraven

Efter lite mingel var det utbildning i Pafs värderingar och liknande. Om vi inte vinner pris för mest ansvarsfulla spelbolag i spelmissbruksfrågor snart så är något konstigt. Alla regelbundna spelare hos oss omfattas nämligen av en sorts försäkring, den som får problem med sitt spelande som klassas som spelberoende ska efter utredning kunna få behandling med kognitiv beteendeterapi.

Gemensam middag följde, och därefter dags för premiärvisning av det nya kasinot på Åland och en liten pokertävling. Undertecknad kom nia – jag ställde all-in med kanonhanden Q5 när blindarna var höga, och fick syn av … kan ni gissa… 32o! Det trodde man inte, att man skulle leda stort när pengarna åker in, men vad gör det när det kom en trea på turn. Och ”vissa” hävdar att poker är ett skicklighetsspel!?

Ola pokrar ut sig på plats nio
Ola pokrar ut sig på plats nio

 Det nya kasinot med det föga fantasifulla namnet Paf Casino (där har vi tänkt till rejält) är riktigt fint. Mycket litet, men mer behövs inte i en stad med 11.000 invånare. Tre pokerbord, roulette, blackjack, Caribbean stud och drygt 100 spelmaskiner. Helt nybyggt, man kände ”nybilslukten” fortfarande. Rekommenderar ett litet besök om ni har vägarna förbi ön i sommar!

 ola_8bit.png

Torka upp spyan själva Harrah´s

av Simon ”Dybban” Lindell

Ibland sätts allting på sin spets. Som när den amerikanska affärsmannen Terrance ”Terry” Watanabe spelade bort 204 miljoner dollar under ett år på Harrah’s kasinon, Rio och Caesars Palace i Las Vegas. Ja, ni läste rätt. 200 miljoner dollar, det vill säga runt 1,6 MILJARDER svenska kronor. Det är mer pengar än min hemkommun Eksjös årsbudget kostar.  

Den här historien får mig att fundera i så många olika banor att det för närvarande snurrar innanför pannloben på mig.

Först tänker nog de flesta ”Han måste vara dum i huvudet?! Hur i glödheta kan man spela bort så mycket pengar?” Så tänkte jag med. Men det är bara att tänka om. Det här är ingen idiot, det är en sjuk människa. Terry är spelberoende av högsta graden. Men inte kallar vi sjuka människor för dumma i huvudet?

Jag tror de flesta pokerspelare och gamblers har varit med om när det inte ”går” att sluta spela. Själv har jag många gånger gått till kasinot eller spelat på nätet och förlorat, och förlorat och fortsatt att förlora. Ändå har jag inte tagit förnuftet till fånga och slutat. Anledningen är att när man kommit över en gräns och torskat mycket pengar så går det inte att må sämre, då kan man lika gärna förlora lite till.

Första inköpet är alltid lika tungt att busta, även det andra. Men om jag förlorar fem eller tolv inköp på en kväll känns ungefär lika illa. Och det är nog samma sak med större pengar. När Terry väl kastat iväg de första 100 miljonerna rullade det bara på. Om han förlorade 100 miljoner till, vad spelade det för roll? Det kändes ingen skillnad. Pengarna var inte längre värda något, de var bara ett verktyg för att få fortsätta spela, fortsätta känna blodet pumpa, fortsätta ha chansen att vinna tillbaka.

Men vems är felet? Själv skulle jag aldrig få för mig att skylla en förlust på ett kasino eller ett pokerbolag.

– Hur kunde ni låta mig fortsätta spela när ni såg att jag förlorade?

Det funkar så klart inte så. Men är det så enkelt som att ”det är en fri värld och folk får göra som de vill”? Nej, för det första ville Terry inte spela bort 1,6 miljarder kronor. För det andra, och nu kommer det viktiga, har man inte längre några krav på sig att agera etiskt och moraliskt korrekt bara för att man har ett företag, i detta fall ett par kasino, som måste gå med ekonomisk vinning?

Till och med världens pubar har ju fattat vinken. De skulle aldrig få för sig att servera en tokfull alkis ännu en whiskey. De vet att det inte är moraliskt riktigt, och att de antagligen kommer att få städa upp en riktig kaskadspya om han fortsätter dricka. Antingen slänger de ut mannen, eller ger honom ett glas vatten.

Men Harrah´s, årets arrangörer av WSOP, bara fortsatte att servera, och servera, och servera. Att Terry var spelberoende var knappast någon hemlighet. Brydde sig Harrah´s om det? Självklart. De såg sin chans att tjäna ännu mer pengar genom att i vanlig ordning bjuda på boende, mat och andra förmåner. Säkerligen hade Terry också en egen ”spelmanager” som ständigt försökte få honom till spelborden. Det är så det funkar.

Men 1,6 miljarder räckte inte. Harrah´s vill ha mer. Terry är fortfarande skyldig 115 miljoner kronor och riskerar nu 28 års fängelse, efter att Harrah´s stämt honom även på de sista dropparna. Personligen tycker jag det är motbjudande.

– Han är skyldig Harrah’s Entertainment över 14 miljoner dollar och det är hela sanningen, säger företagets vice vd Jan Jones.

Är det hela sanningen? Killen hade uppenbarligen ingen chans att vinna. Människor som spelar bort summor som dessa slutar aldrig att spela förrän allt är slut. Hur mycket de än vinner på vägen hamnar till sist alla pengarna i fickorna på kasinot. Sanningen är alltså att det har varit en riskfri affär för Harrah´s från början till slut. Sanningen är att Terry är deras bästa kund någonsin. Men nu vill de sätta honom i fängelse för att han är skyldig lite till. Själv tycker jag Harrah´s ska stå sitt kast och torka upp kaskadspyan själva. De serverade helt enkelt en drink för mycket.

Byline Simon.png

Thuritz på väg mot tidernas största svenska turneringsbedrift

av Erik ”Valterego” Rosenberg

I natt spelas finalbordet i WSOP-turneringen $50 000 Players Championship. 116 spelare slantade upp 50 000 dollar var för att spela poker i 8-game mixed, där man blandar mängder av olika pokerdiscipliner. Det extremt höga inköpet tillsammans med spelformen gör att startfältet blir ytterst namnkunnigt, och verkligen gör skäl för namnet Players Championship. I princip alla de största stjärnorna ställde upp. Två svenskar deltog, Erik Sagström och Mikael Thuritz. Bägge två är respekterade namn såväl i Sverige som utomlands, och kanske de mest lämpade vårt land kan uppbringa för denna typ av turnering.

Erik fick tyvärr lämna in under tredje dagens spel, men Mikael Thuritz överlevde både dag tre och dag fyra, och är nu en av de åtta återstående spelarna som gör upp om segern i natt svensk tid. Bara att ha tagit sig dit i det motståndet är en enorm bedrift, spelformen erbjuder inte till några klonkskills på samma sätt som en konventionell no limit hold ’em-turnering, och motståndet är svårast möjliga. Man kan argumentera för att enstaka världsnamn, som t ex Ivey saknas, men å andra sidan kan man ju vända på det och fråga sig vem som ska bort. Med undantag för ryssen Schmelev som jag inte känner till är samtliga kvarvarande spelare tillhörande den yppersta internationella eliten. Jag gick igenom deras meritlistor inför finalbordet, och det är nog det tuffaste finalbord jag sett.

thuritz.jpg

Hur stor skulle en svensk seger vara? I mina ögon skulle det vara tidernas största svenska turneringsbedrift. Jag har tidigare hållit Martin De Knijffs seger i WPT-finalensom den största segern hittills, men jag påstår att detta skulle vara större. Visst vann Kniven mer pengar och i ett större fält, men spelformen och motståndet i denna turnering utklassar allt annat jag sett, och en vinst här skulle bara överträffas av att vi skulle få en svensk världsmästare i main event i juli.

Han har naturligtvis en lång väg kvar att gå, och i det här fältet är det omöjligt att sia om utgången, men i natt håller jag tummarna så de blöder på Micke Thuritz.

Det verkar som om mina förhoppningar redan börjat slå in.

erik_8bit.png

Gör om och gör rätt

av Erik ”Valterego” Rosenberg

En del av pokerbranschen präglas av den motbjudande kombinationen bekvämlighet och undermålighet.

Som en efterdyning av pokerboomen kommer de populärkulturella inslagen som ett brev på posten. Det ska göras spel, tv-spel, sånger, tv-serier, filmer och fan och hans oäkta moster. Så länge skiten har någon kvalitet i sig är det väl inget större problem, men problemet är att skiten – oftast, inte alltid – just är skit. Precis som många lockas till spelet poker i hopp om att göra snabba pengar utan hemläxa (”Hur svårt kan det va’?”), tror någon entreprenör att man packa ner vad som helst som har anknytning till poker och sälja. Ska du spela poker, gör någon sorts försök att lära dig spelet. OCh då menar jag inte att lära sig reglerna genom att spela med låtsaspengar, och sen tro att du är hajjrollah’. Lär dig grundläggande strategi. Om du sen, likt mig, upptäcker att du är en sopa så fine, då har du i alla fall gjort ett försök. Samma sak när det gäller att producera produkter med pokeranknytning: Snäääääälla, försök göra något som i alla fall har någon form av kvalitet.

Jag såg Eric Bana-filmen Lucky You för några månader sedan. Storyn är i korthet att gammal världsmästare och son till gammal världsmästare ska göra upp sina relationer, och parallellt med det spela WSOP. De får förståelse för varandra, hinner spela några partier totalt orealistisk poker, och visa några schyssta vyer över Las Vegas. Skämskudde fram.

Förra veckan tittade jag på pokerkomedin The Grand, med Woody Harrelson. Långt ifrån något mästerverk, men har fanns i alla fall en del underhållande scener. De kommer så klart undan med att det är en komedi också. Har man viss insyn i svensk poker känner man igen mycket, och flera av karatärerna går nästan direkt att överföra till svenska pokerprofiler. En del så exakt att jag skrattade högt när de dök upp.

Och så musiken då. Här är väl mest problemet att folk inte bemödar sig om att gräva djupare än rakt framför näsan. Ska det tas fram en pokerlåt är det alltid antingen Don Schlitz The Gambler (Nej, det är inte Kenny Rogers låt!) eller Motörheads Ace of Spades. Det finns andra låter med pokertema som är både bättre och framför allt mindre uttjatade. Två jag vill slå ett slag för är The Clash The Card Cheat och möjligen än mer Townes Van Zandts Mr Mudd and Mr Gold, om ett parti poker som plötsligt kommer till liv.

Orka förkovra dig, oavsett om det handlar om att utforska ny musik eller att lära dig spela kort på riktigt. Orka satsa på att göra en film ordentligt istället för snabbt.

Det finns paralleller mellan denna fantasilöshet och viljan att göra snabba cash på poker. Folk orkar inte med att göra något ambitiöst. Eller saknar de bara tålamod? Gemensamt för de spelare som lyckats över tid (alltså inte donkklonkat en turre eller två) och de entreprenörer som skapat något som rönt framgång, är att de gjort jobbet ordentligt. Från idé till genomförande. Och när genomförandet är förbi, tillkommer förvaltandet. En bra spelare följer med utvecklingen, precis som en bra entreprenör skapar något som håller över tid, eller som går att anpassa efter tidens tempo.

Vad jag efterfrågar är lite mer kreativitet, lite mer fantasi, och framför allt lite mer ambition. Både från entreprenörer och nya lycksökare. Det är mycket möjligt att du är din egen lyckas smed, men då får du se till att du gör arbetet ordentligt från början.

erik_8bit.png

Ösregn på Malta

av Jens Jadbäck

Dessvärre vräkte regnet ner när vi landade på Malta i morse. Det är dags för konferens och idag är den enda lediga dagen vi har. Sjukt tråkigt att det ska behöva regna då… Det blir jobb på hotellrummet istället.

Apropå hotell, ja. Det är väldigt varierande klass på hotellen här på Malta. Vi tog taxi till Sliema Hotel som visade sig vara ett riktigt råttbo. Tre stjärnor på väggen men fan vet om de skulle fått ens en halv.
Efter lite övervägande bestämde vi oss för att boka in oss på Le Meridien med egna pengar. Riktigt nice! Vi är visserligen tre kollegor som delar rum men det är ett mastodontrum så vi ska nog klara oss fint!

Malta1.jpg
Utsikt från rummet på Sliema Hotel

Pokern här nere är det lite si och så med. Ordentligt fiskigt men med Europas högsta rake är det lite svårt att motivera sig till spel. Har hört att cappen (dvs maxraken) på vissa casino är €100. Det är helt sjukt. Får rikta in oss på en turnering istället om det ska bli något.
Finns också viss risk för att vi somnar innan vi ger oss av, vi var trots allt uppe kl 05 imorse…

Malta2.jpg
Utsikt från rummet på Le Meridien med tillfälligt uppehåll

Det blir ett kortare inlägg nu, utförligare rapport kommer i veckan. Nu är det dags för jobb, sedan lite shut eye!

jens_8bit.png

Två svenskar på Finalbordet i EMOP

av Ola Brandborn

Tydligen är det två svenskar på finalbordet i EMOP. Heja Mats och Kalle!

Själv spelade jag en Sit& Go med bland annat Dregen från Back Street Boys, eller vad nu hans pojkband heter. Bara att erkänna att man är i fel branch, Dregen hade fullt med railbirds som tindrade med ögonen. Ett exemplar råkade komma med i bakgrunden när jag fotograferade fyrfaldige SM-mästaren Lars Kjestrup.

Lars Kjestrup 

Lars hälsar att nästa gång vi ses så blir det på pokerförbundets SM på Malta. Pafs satelliter drar igång om drygt en vecka, vi tänkte skicka mellan 15 till 20 spelare i år. Det kommer nog bli en väldigt rolig resa!

Innan dess så ska jag som sagt till Las Vegas, men även en tur till Spanish Poker Tour i Augusti, då jag dels ska spela själv, dels ta hand om våra kvalspelare. Spanien i sommar låter varmt och soligt, ska bli kul det med!

ola_8bit.png

 

Kategorier ola brandborn

Två nya rekord för mig

av Ola Brandborn

Jag är nere i Campione och spelar (eller rättare sagt spelade) European Masters, åkte ut väldigt sent igår (första dagen) då jag turnade nötterna, motståndaren rivrade ännu mer nötter och jag överspelade handen. Så kan det gå…

Men jag hann med att sätta två rekord i går, tror jag. Det första var när jag hämtade ut hyrbilen, för att köra från flygplatsen till Luganosjön. Det tog inte mer än två minuter, så var jag helt vilse. Jag brukar tappa bort mig, men inte så snabbt… Hittade inte ens motorvägsavfarten! Sjumilasträckan tog tre timmar – men jag njöt av varje minut! Det är inte klokt vad vackert det är här. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Jag är tacksam som fanken för pokern som taigt mig världen runt.

Rekord två var att jag slog ut en gubbe i första handen i tävlingen, det har jag aldrig gjort förut. Preflop hade jag dam-knekt och fick betala 100 extra i big blind för att se en flopp (startstackar 20.000 och entimmesnivåer). Floppen var trehändat och blev Kung-nio-tre. Nu kostade det 250 tävlingsmarker att köpa hålstegen… Tia på turn och jag överbetade 1500 in i 1100-potten. Fienden gick i fällan, men på vilket sätt sedan! All-in skrek Italienaren, stoppade in 20.000 och fick resa på sig. Tre personer hade inte ens hunnit sätta sig ner vid bordet när dealern försiktigt fick ropa ”Player Out” – tävlingsledaren var inte ens klar med sitt invigningstal!

Idag var jag ute och körde bil i Alperna. Ta mig tusan vilken fantastisk miljö. Går inte att beskriva med ord, ni får se på bilden.   

ola_8bit.png

Kategorier ola brandborn
Sida 221 av 223